Äventyrsslottet under kriget

Medan länder smulades sönder under andra världskriget blev Neuschwanstein Nazitysklands kulturella mittpunkt.

Man trodde att slutet på andra världskriget 1945 skulle bli slutet på Neuschwanstein. Slottet var fyllt till brädden av stulen konst och naziplundringar. Det representerade så mycket mer än bara ett gömställe för stulna varor - det var det bankande hjärtat till den nazistiska specialstyrkan Einsatzstab Reichsleiter Rosenberg (ERR).

ERR var ansvarigt för att spåra upp och konfiskera värdefulla böcker, konstverk och kulturella föremål från människor av judisk härkomst. Det slutgiltiga målet var att skapa Hitlers dröm om ett Führermuseum i Linz, Österrike, med nazikonst som anskaffats genom konfiskering, stöld och ackvisition. För att motarbeta ERR upprättade de allierade programmet Monuments, Fine Arts, and Archives. De som arbetade under detta banér blev kända som museisoldater. Från 1943 fick de 400 museisoldaterna i uppgift att skydda kulturell egendom och reparera viktiga konstföremål som hade plundrats av nazisterna.

Neuschwanstein låg långt från Berlin och andra större städer som skulle kunna bombas och visade sig att vara det perfekta stället att förvara tjuvgods på. Då kriget var så gott som förlorat för nazisterna såg de utsikten att mista de plundrade varorna till de allierade styrkorna som outhärdlig. Istället för att låta det hamna i fiendens händer fick en Ss-gruppführer order om att spränga slottet i luften i april 1945. Ss-generalen måste ha satt ett högre pris på kultur än sina överordnade – han valde i stället att överge slottet och innehållet till de allierade museisoldaterna.

Det är för väl att planerna på att spränga Neuschwanstein aldrig blev av. Samtidigt som det är en kulturell symbol för Bayern innehöll det ett av de största lagren av plundrat gods med över 6 000 föremål inne i slottet.