WEIMARHÖGERNS AX­EL

DEN TYS­KA HÖGERNS NYCKELAKTÖRER HA­DE OLI­KA LÖS­NING­AR FÖR HUR NA­TIO­NEN SKUL­LE ÅTERHÄMTA SIG.

Hitlers krig (Sweden) - - De Tidiga Åren -

ADOLF HIT­LER

Le­da­re för na­zist­par­ti­et se­dan 1920-ta­let. Hit­ler trod­de på en to­ta­li­tär stat, som på al­la sätt var över­ord­nad in­di­vi­den. Han var prag­ma­tisk i sin po­li­tik och kän­de sig tvung­en att sam­ar­be­ta med tys­ka in­du­stri­le­da­re och fi­nan­siä­rer för att be­fäs­ta mak­ten. Han av­skyd­de dock ka­pi­ta­lis­men och pro­pa­ge­ra­de för stats­styr­da ekonomiska och so­ci­a­la in­sti­tu­tio­ner.

HE­IN­RICH BRÜNING

Som kans­ler i Wei­mar­re­pu­bli­ken från mars 1930 till maj 1932 miss­lyc­ka­des Brüning med att för­hand­la fram en ko­a­li­tions­re­ge­ring med na­zis­ter­na. I hans me­mo­a­rer häv­da­de han att han ha­de fö­re­språ­kat åter­in­fö­ran­det av Ho­hen­zol­lern-mo­nar­kin för att hind­ra Hit­ler från att ta kon­troll om Hin­den­burg dog på sin post.

PAUL VON HIN­DEN­BURG

Hin­den­burg var gam­mal och krigs­hjäl­te från förs­ta världs­kri­get. Han var Tysklands pre­si­dent i två pe­ri­o­der. Hin­den­burg be­trak­ta­des som den kon­ser­va­ti­va kan­di­da­ten och blev in­blan­dad i lan­dets po­li­tis­ka om­välv­ning ef­ter kri­get. 1933 undertecknade han Ak­ti­ve­rings­la­gen, som gav näs­tan dik­ta­to­risk makt till Hit­ler och bi­drog där­med till na­zist­par ti­ets mak­tö­ver­ta­gan­de.

ERNST RÖHM

Röhm var ra­di­kal so­ci­a­list och le­da­re för Stur­mab­te­i­lung el­ler

SA. Hans bu­sar slogs med an­ti­na­zis­tis­ka frak­tio­ner på ga­tor­na. När SA blev stör­re än den tys­ka ar­mén upp­lev­de Hit­ler det som ett hot. Röhm mör­da­des och SA-led­ning­en ut­sat­tes för ut­rens­ning­ar un­der de långa kni­var­nas natt 1934.

FRANZ VON PA­PEN

Franz von Pa­pen var en kon­ser­va­tiv mo­nar­kist som tjänst­gjor­de som kans­ler i Wei­mar­re­pu­bli­ken från ju­ni till no­vem­ber 1932. Han var i stor ut­sträck­ning an­sva­rig för att ha över­ty­gad von Hin­den­burg om att ut­näm­na Hit­ler till rikskans­ler i 1933, ef­tersom han trod­de att en post i re­ge­ring­en skul­le hål­la Hit­ler och na­zis­ter­na un­der kon­troll. Han ha­de ty värr fel.

KURT VON SCHLEICHER

Schleicher var den sis­te kans­lern i Wei­mar­re­pu­bli­ken och spe­la­de en vik­tig roll i upp­bygg­na­den av den tys­ka ar­mén i strid med Ver­sa­il­les­för­dra­get. Han var en mit­ten­po­li­ti­ker som för­sök­te bil­da en cen­ter­ko­a­li­tions­re­ge­ring som var emot det väx­an­de na­zis­tis­ka in­fly­tan­det. Där­med fick han Hit­ler som fi­en­de, vil­ket re­sul­te­ra­de i att han mör­da­des 1934 un­der De långa kni­var­nas natt.

ERICH LU­DEN­DORFF

Lu­den­dorff var en in­fly­tel­se­rik ge­ne­ral un­der förs­ta världs­kri­get, som blev in­blan­dad i hö­ger­po­li­tisk ak­ti­vism un­der 1920-ta­let och del­tog i miss­lyc­ka­de kupp­för­sök 1920 och 1923. Lu­den­dorff tjänst­gjor­de som na­tio­nal­so­ci­a­lis­tisk riks­dags­med­lem men var­na­de se­na­re för fa­ror­na med en na­zistre­ge­ring.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.