FÖRINTELSEN I ÖST

När fronten fortsatte att expandera började Hitlers vision för ett etniskt ”rent” Lebensraum realiseras bakom frontlinjerna. Bakom infanteriet kom Einsatzgruppen – paramilitära dödspatruller under ledning av SS. De mördade systematiskt judar, kommunistiska tjänstemän samt intellektuella och romani- och sinti-folk i masskjutningar, offentliga hängningar och gasbilar som använde avgasutsläpp från motorer för att kväva sina offer.

Koncentrationsläger och ghetton etablerades också och fångarna utnyttjades till slavarbete. Vissa befäl i Wehrmacht hade invändningar, men det satte inte stopp för verksamheten, och många vanliga militära enheter, poliskårer, lokala stödtrupper och fascistmilitia hjälpte till med blodsutg jutelsen. Ett av de största massmorden var vid Babij Jar i utkanten av Kiev i september 1941. SS-journaler rapporterar att totalt 600 000 personer dödades enbart 1941 och terrorn varade längre än Barbarossa då uppemot två miljoner människor dödades av Einsatzgruppen mellan 1941 och 1944.

Efter kriget åtalades 24 före detta befälhavare i Einsatzgruppen för brott mot mänskligheten vid Einsatzgruppen-rättegången, 1947–48. 14 fick dödsdomar och 2 fick livstids fängelse. De övriga fick kortare straff. De som utarbetat systemet, Reichsführer-SS Heinrich Himmler och SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich, mötte båda två sitt öde – den förra begick självmord i sin fängelsecell medan den senare mördades i Prag av allierade agenter.

”ÄR DET MÖJLIGT ATT INKRÄKTARNA INTE LÄNGRE SER OSS SOM MÄNNISKOR OCH MÄRKER OSS SOM BOSKAP? SÅDAN GRYMHET KAN INTE ACCEPTERAS.”

DAGBOKSINLÄGG FRÅN JUNI 1941 AV MACHA ROLNIKAS, INVÅNARE I VILNIUS