GENERAL FROST
Sovjeterna var utrustade för minusgrader, med vadderade vinterkläder och specialstyrkor – inklusive skidtrupper och slädar för att transportera vapen.
Tyskarna hade inget sådant. Hitlers tro på en snabb seger innebar att få av soldaterna hade vinterkläder som skyddade mot kylan och resultatet var förödande. Skjutvapen hakade upp sig och det var svårt att lirka upp dem med handskklädda fingrar, maten frös så att en stuvning kunde bli till en isklump, motorer skar utan frostvätska och intensiva snöstormar satte Luftwaffe på marken.
Frostskadorna var så omfattande att 14 000 soldater tvingades amputera lemmar. Ostheers försörjningslinje, som var alltför beroende av hästar, slogs ut. Röda arméns motangrepp den 5 december slog hårt när 88 sovjetiska divisioner plöjde sig in i tyska linjer över en 80 mil bred front.
Detta krossade de redan trötta tyskarna, men Hitler var inte den som accepterade ett nederlag och han beordrade von Bock att hålla stånd. Beslutet var i bästa fall tjurskalligt och typiskt för Führerens övertro på sig själv som general.
Röda arméns framryckning initierade en serie förluster för Wehrmacht, som g jorde Hitler rasande. von Rundstedt, von Brauchitsch och von Bock blev alla tagna ur tjänst när Hitler omstrukturerade organisationen. Günther von Kluge blev befordrad till fältmarskalk medan Hitler själv tog över som högsta befälhavare.
Förändringarna hade inte den önskade effekten och en taktisk reträtt beordrades när pansaravdelningarna drog 32,2 mil västerut till startpunkten för Operation Tyfon. Barbarossa hade misslyckats.
”VINDEN HUGGER I ANSIKTET MED NÅLAR
OCH SPRÄNGER
GENOM SKYDDANDE HUVUDBONADER OCH HANDSKAR. ÖGONEN RINNER SÅ ATT MAN KNAPPT KAN SE NÅGONTING.”