SUC­CÉ BYG­GE

Hockeybibeln - - KRÖNIKA - Hen­rik Lund­gren

SKEL­L­EF­TEÅ. De har tap­pat en hel trupp de se­nas­te tre sä­song­er­na.

Men spe­lar­na i Skel­l­ef­teå är än­då de med störst klubb­hjär­ta i SHL. ­Åt­minsto­ne sett till an­tal år de ­stan­nar i klub­ben. Årets trupp har spe­lat i snitt 196 mat­cher för AIK.

Sport­bla­det åk­te till Skel­l­ef­teå för att ta re­da på vad det är som loc­kar så.

Det var fram­för allt ef­ter det and­ra SM­gul­det som Skel­l­ef­teås guld­lag bröts i spill­ror. Jo­a­kim Lindström, Jo­han Alm, Mel­ker Karls­son och Pi­er­re-Edou­ard Bel­le­ma­re för­svann till NHL. Jim­mie Erics­son och ­Oscar Möl­ler stack till KHL me­dan Bud Hol­lo­way sök­te lyc­kan i schwei­zis­ka Bern.

Kvar i Skel­l­ef­teå stod ge­ne­ral ma­na­gern Lars Jo­hans­son och kli­a­de sig i hu­vu­det.

– Men det är ju det som är ro­ligt i mitt jobb, att byg­ga ett nytt lag. Det är en ut­ma­ning för mig, för för­e­ning­en, för al­li­hop. Vi hit­tar ett nytt lag till­sam­mans, sä­ger han.

De for­na fa­vo­ri­ter­na var ne­der­lagstip­pa­de in­för fjol­å­ret. Ba­ra två av tio av Sport­bla­dets hoc­key­ex­per­ter trod­de på nytt guld för det re­ge­ran­de mäs­tar­la­get.

– Men vi viss­te att vi ha­de en väl­digt bra stom­me kvar, vi ha­de en grund att stå på. Sen gäll­de det att hit­ta spets­spe­lar­na, och det tyc­ker jag att vi gjor­de.

Vi…? Är det in­te ditt jobb att hit­ta ny­för­värv?

– Or­det till­sam­mans är en vik­tig del. Det här är ing­et en­mans­jobb. Det gäl­ler att vi al­la är myc­ket öd­mju­ka. Skel­l­ef­teå är ett pus­sel där al­la mås­te gö­ra sitt, och jag tror att det är det vi är duk­ti­ga på. Vi fick ihop puss­let i fjol ock­så, även om det in­te blev full­än­dat. Då ha­de vi in­te för­lo­rat fi­na­len, ut­an vun­nit bå­de se­ri­en och slut­spe­let. Men vi var nä­ra att få ihop den sista pus­sel­bi­ten ock­så.

Har spe­lat flest mat­cher

A-la­get har pre­cis av­slu­tat sin för­mid­dags­trä­ning och Lars Jo­hans­son sit­ter i sol­ske­net ut­an­för Skel­l­ef­teå Kraft Are­na, nöjd över hur årets pus­sel ser ut. Jim­mie ­Erics­son är till­ba­ka ef­ter även­ty­ret i Ryss­land, och klub­ben har fått be­hål­la i prin­cip

den trupp de vil­le ha kvar ef­ter final­för­lus­ten mot Väx­jö. En väl­dig skill­nad mot för­ra som­ma­ren då el­va spe­la­re för­svann i ett huj.

– Fast det är ing­en stör­re skill­nad i sät­tet vi job­bar nu. Vi kom­mer be­hål­la vår spel­fi­lo­so­fi och sät­tet vi trä­nar på. Och hur vi be­ter oss, det är många bi­tar som krävs för att man ska lyc­kas. In­te ba­ra ishockey ut­an även vär­de­grunds­frå­gor. Det är myc­ket sånt som man mås­te hål­la ord­ning på i en för­e­ning för att lyc­kas he­la vä­gen, sä­ger sport­che­fen.

I klub­bens fi­lo­so­fi in­går ock­så att ­spe­lar­na ska tri­vas. Och det gör de be­vis­li­gen. En­ligt siff­ror från Eli­te­pro­spect är Skel­l­ef­teå den SHL-klubb där spe­lar­na har gjort över­läg­set flest mat­cher för sin nu­va­ran­de klubb. I snitt 145 mat­cher i SHL, ­all­svens­kan och CHL. Läg­ger man till ­slut­spel­soch kval­mat­cher ock­så är AIK­spe­lar­na up­pe i 196 mat­cher.

”Får chan­sen att ut­veck­las”

– Jag vet in­te… det är många bi­tar. Det är en fan­tas­tisk stad, vän­li­ga män­ni­skor. Och så finns här ett jät­te­likt hoc­key­in­tres­se. ­Vå­ra fans spe­lar sä­kert en stor roll ock­så, att spe­la här in­för dem är fan­tas­tiskt för spe­lar­na. Och sen kom­mer vi ju till vår ­pro­fes­sio­nel­la or­ga­ni­sa­tion ock­så. Men vi mås­te va­ra öd­mju­ka, var­je dag. An­nars är vi in­te kvar där up­pe. SHL är en jät­te­jämn se­rie, men vi för­sö­ker hjäl­pa var­je in­di­vid att bli en bätt­re hoc­key­spe­la­re.

En av dem som de­fi­ni­tivt bli­vit bätt­re i Skel­l­ef­teå är Jim­mie Erics­son. Två gång­er på 14 år har han läm­nat Skel­l­ef­teå. Bå­da gång­er­na har han va­rit till­ba­ka ef­ter ba­ra ett år. Förs­ta gång­en var det för ett gäst­spel i Lek­sand, nu se­nast ett år i St Pe­ters­burg. Han blir in­te för­vå­nad när han får hö­ra om att Skel­l­ef­teå lig­ger i topp över an­tal spe­la­de mat­cher.

– I Skel­l­ef­teå är man i en mil­jö där man får chans att ut­veck­las, bå­de sports­ligt och so­ci­alt. Du blir väl­digt väl om­hän­der­ta­gen och al­la runt om­kring för­sö­ker hjäl­pa en det bäs­ta de kan. Det är väl för­de­len med

Vad är det som gör att spe­lar­na stan­nar så länge i Skel­l­ef­teå?

att klub­ben kom­mer från en mind­re stad ock­så. Sen vill för­e­ning­en he­la ti­den ut­veck­las och hit­ta nya vägar.

Ut­veck­ling, bra om­hän­der­ta­gan­de och hjälp från om­giv­ning­en; det lå­ter ju bra, men är det in­te nå­got som al­la klub­bar…

– För­sö­ker med? Jo, men al­la har in­te ­kun­ska­pen att för­val­ta det hel­ler.

Vad är det spe­ci­fikt som görs så bra här då?

– Jag tror in­te att nå­gon an­nan klubb har så många ide­ellt ar­be­tan­de män­ni­skor ­in­om och ut­an­för klub­ben som Skel­l­ef­teå. Det är ett enormt hoc­key­in­tres­se här. Det gör mig glad, och jag pre­ste­rar bätt­re på isen då jag är glad.

Lars Jo­hans­son ler när jag be­rät­tar om ­Erics­sons ord.

– Det är ju det jag sä­ger. Det är en fan­tas­tisk stad att va­ra i. Män­ni­skor­na stäl­ler upp för Skel­l­ef­teå AIK, och är väl­digt bra ­män­ni­skor på al­la and­ra sätt ock­så. Det är en fan­tas­tisk mil­jö och stad att va­ra i om man vill lyc­kas.

Tyd­lig vi­sion med ju­ni­o­rer­na

Med Jim­mie Erics­son till­ba­ka i trup­pen är myc­ket av för­sä­songs­ar­be­tet re­dan gjort för Jo­hans­son. I al­la fall på a-lagsni­vå. Men då finns mer tid till att kol­la på ung­doms­si­dan, den del där Skel­l­ef­teås fram­gångs­sa­ga in­led­des.

– Ja, det var där som för­e­ning­en bör­ja­de änd­ra, föl­ja en röd tråd. Om vi ska lyc­kas så mås­te vi pro­du­ce­ra unga spe­la­re.

Men ni har en sta­bil eko­no­mi nu, rik­tigt bra till och med ef­ter ut­lå­ning­en av ­Erics­son och Oscar Möl­ler till KHL. Loc­kar det in­te att nå­gon gång få öpp­na plån­bo­ken på vid ga­vel och ta hit en ­rik­tig su­per­stjär­na?

– Vi har ju bra spe­la­re in­nan­för de här väg­gar­na ock­så. Vår vi­sion är att fem av tio spe­la­re ska kom­ma från de eg­na le­den. Det är sånt som dri­ver mig, mer än dy­ra ny­ för­värv. Det är så ro­ligt att tit­ta på trupp­lis­tan och se hur många som fått sin hoc­key­ut­bild­ning i Skel­l­ef­teå. Tit­ta på trä­ning­en i dag, Se­basti­an Ols­son var helt fan­tas­tisk, och han är ba­ra 18 år. Det är väl­digt kul att se de unga spe­lar­na ta för sig, det är vik­tigt att de ja­gar på Jim­mie Erics­son och de ­and­ra stjär­nor­na. Jag bru­kar sä­ga till dem att om du in­te ja­gar Jim­mie på trä­ning­ar­na så får du in­te va­ra kvar. Men bjud ho­nom gär­na på kaf­fe i om­kläd­nings­rum­met, det är en an­nan sak. Där kan du va­ra öd­mjuk. Men ute på isen ska du ja­ga ho­nom, där ska han in­te gil­la dig.

Ser man till era re­sul­tat ver­kar ni in­te ha gjort ett en­da fel de se­nas­te åren. Är det verk­li­gen möj­ligt?

– Nej nej, vi har gjort fel på re­san. Men vi är väl duk­ti­ga på att se det ti­digt och sen ta hand om det. Al­la sto­ra or­ga­ni­sa­tio­ner tar ju fel­be­slut, in­te ba­ra in­om hoc­keyn. Och ibland är det in­te fel, det tar ba­ra li­te tid och krä­ver en del tå­la­mod att ut­veck­la. Vi ser kanske att det kom­mer ta två-tre år in­nan vi är där. Jag tror att vi har bli­vit duk­ti­ga på att ha tå­la­mod.

”Det som gör det så ro­ligt”

Jo, det är ju lätt att ha tå­la­mod när man vin­ner SM-guld el­ler går till fi­nal stup i kvar­ten. Men blir det li­ka lätt om ni mis­sar slut­spel tre år i rad?

– Ja, som vi är or­ga­ni­se­ra­de i dag så tror jag att det kom­mer att va­ra så. Det känns så med vårt sätt att job­ba, allt från sty­rel­sen och ner­åt. Vi ser det på väl­dig sikt, men sam­ti­digt får vi in­te glöm­ma vad det är vi har gjort bra ti­di­ga­re. Och sen se vad vi kan gö­ra bätt­re.

Var kom­mer tå­la­mo­det ifrån?

– Många de­lar. Vi tror på den sor­tens ­le­dar­skap, det är vårt sätt att job­ba. Ta Tim Heed ex­em­pel­vis. Han ha­de det svårt ­un­der sitt förs­ta år här, men i fjol vann han Bör­je Sal­ming Trop­hy. Det tar li­te tid att få ­män­ni­skor och or­ga­ni­sa­tio­ner att växa, det mås­te man ac­cep­te­ra i en sån här bransch och vi är väl­digt duk­ti­ga på det. Sen pas­sar det oss, det kanske in­te pas­sar al­la.

Men ha­de ni kla­rat er om el­va ton­gi­van­de spe­la­re för­svun­nit den här som­ma­ren ock­så?

– Ha­ha, det kan jag ju in­te sva­ra på. Visst är det tufft att tap­pa så många, det går in­te var­je år. Men nu är det ju in­te så, nu byg­ger vi nytt igen. Var­je år är en ny täv­lan, ett nytt lag ska byg­gas ihop. Det är ju det som gör mitt jobb så fan­tas­tiskt ro­ligt, att se om vi kan va­ra med där up­pe och vin­na igen.

Fo­to: OLA AXMAN

Lars Jo­hans­son, ge­ne­ral ma­na­ger, har fått byg­ga ett helt nytt Skel­l­ef­teå ef­ter att många stjär­nor för­svann ef­ter de två gul­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.