BRÖDRA SHO­WEN

FRAM MED PARTYHATTARNA – NU BLIR DET DUB­BELT HU­DA­CEK I ÖRE­BRO

Hockeybibeln - - SPELSCHEMA - Fo­to: Pe­ter Wixtröm Text: Hen­rik Lund­gren

För en ut­ländsk spe­la­re kan den förs­ta ti­den i SHL va­ra rik­tigt tuff. Nytt land, nytt språk, ny men­ta­li­tet och inga vän­ner runt om­kring sig. ­Si­tu­a­tio­nen för Li­bor Hu­da­cek är pre­cis sån. Han har ba­ra va­rit i Sve­ri­ge i någ­ra få vec­kor, kan ing­en svens­ka, pra­tar brist­fäl­lig eng­els­ka och ska bör­ja spe­la för en klubb han knappt vet nå­got om vad gäl­ler spel­stil el­ler mål­sätt­ning­ar.

Tur att han re­dan har sto­re­bror Ju­li­us Hu­da­cek, 27, här då.

– Det är tufft an­nars, du är helt en­sam. Men nu är jag och min fru här och någ­ra tjec­kis­ka spe­la­re. Mi­na förs­ta må­na­der i ­Sö­der­täl­je var väl­digt myc­ket upp och ner, men Li­bor kom­mer få det myc­ket lät­ta­re tack va­re att han re­dan har vän­ner här som vet hur allt fun­ge­rar, sä­ger Öre­bromål­vak­ten.

Brö­der­na väx­te upp till­sam­mans i Slo­va­ki­en och var taj­ta re­dan från ung ål­der. De täv­la­de i allt, ishockey, land­hoc­key, fot­boll och ten­nis.

Var det slags­mål ef­ter vins­ter och ­för­lus­ter?

– Ab­so­lut. Vi faj­tas nu i Öre­bro ock­så, ­ha­ha. Gör Li­bor mål på mig på trä­ning­en så skri­ker jag all­tid extra myc­ket. Fast lag­kom­pi­sar­na sä­ger att jag släp­per in skot­ten ­ba­ra för att det är min bror­sa…

De spe­la­de ihop un­der en sä­song i ju­ni­or­la­get HK Spiss­ka No­va Ves, men när sto­re­bror Ju­li­us läm­na­de för HS Ko­sice var det slut på ge­mens­ka­ pen. På mer än ett sätt. Li­bor gick året ef­ter till svur­na ri­va­len Slo­van Bra­tisla­va, och det fanns pe­ri­o­der då brö­der­na knappt ­vå­ga­de ta­la med varand­ra.

– De två la­gen är som AIK och Djur­går­den i Stock­holm. Jag lyc­ka­des vin­na de fles­ta av mat­cher­na när vi möt­tes, Ko­sice vann li­gan tre år i rad när jag var där. Men en ­sä­song möt­tes vi i fi­na­len, det var oer­hört tufft. Hal­va vår fa­milj hål­ler på Ko­sice, den and­ra hal­van på Slo­van. Un­der match­se­ri­en var vi tvung­na att hål­la oss bor­ta från varand­ra, me­dia pas­sa­de på oss he­la ti­den så vi höll oss till re­spek­ti­ve lag. Vi hann ba­ra mö­tas un­der ett par mi­nu­ter för en kvick fi­ka un­der he­la den match­se­ri­en, sä­ger Ju­li­us.

”Ha­de en del er­bju­dan­den”

När Ju­li­us två år se­na­re läm­na­de den slo­va­kis­ka li­gan för Sö­der­täl­je vann Li­bor i stäl­let li­gan med Slo­van Bra­tisla­va in­nan klub­ben tog ste­get in i KHL. Nu, fy­ra år ­se­na­re, åter­före­nas de till slut i Öre­bro.

Var­för blev det Öre­bro, Li­bor?

– Jag ha­de va­rit sex-sju år i Slo­van och kän­de att jag ­be­höv­de by­ta, jag vil­le gö­ra nå­got nytt. Och jag vil­le ­tes­ta SHL.

Bå­da brö­der­na har svårt att döl­ja gläd­jen över att få spe­la till­sam­mans igen.

– Vi har snac­kat om det länge, att det v­ore grymt att få spe­la till­sam­mans igen. Men man vet ald­rig när det kan ske. Det här kan bli bå­de det förs­ta och sista året, det är för­mod­li­gen där­för som Li­bor val­de Öre­bro nu. Han ha­de många er­bju­dan­den från and­ra klub­bar ock­så, men vil­le hit så att vi kun­de spe­la till­sam­mans, ­sä­ger Ju­li­us.

Han val­des till SHL:s bäs­te mål­vakt och till se­ri­ens mest vär­de­ful­le spe­la­re i fjol ef­ter en helt fe­no­me­nal sä­song. I grundse­ri­en ha­de han en rädd­nings­pro­cent på 93 pro­cent och var till­sam­mans med ­po­äng­kung­en De­rek Ry­an den största ­an­led­ning­en till att bot­ten­tip­pa­de Öre­bro i stäl­let nåd­de kvarts­fi­nal.

Du mås­te ha va­rit nä­ra att by­ta klubb i som­ras, ef­ter det ge­nom­brot­tet?

– Jag ha­de en del er­bju­dan­den, det är sant. Men jag pra­ta­de med bå­de min agent och Öre­bro och sa att ska jag läm­na så ska det va­ra för NHL, el­ler för nå­gon rik­tigt, rik­tigt bra klubb i KHL. Det var en mas­sa er­bju­dan­den som kom, men ba­ra från me­del­bra klub­bar i Ryss­land. Jät­testo­ra peng­ar, men… Jag har va­rit i KHL en gång. Allt var okej, för­u­tom att coachen in­te tyck­te om mig. Jag fick spar­ken ef­ter en match, det var li­te kons­tigt. Men det är sånt som hän­der, och jag kän­ner att jag kan ut­veck­

las yt­ter­li­ga­re i Öre­bro i stäl­let. Ett el­ler två år till här kom­mer att gö­ra mig gott. det var där­för jag skrev på ett nytt kon­trakt.

Plus att du kun­de väl in­te gär­na läm­na klub­ben när du loc­kat Li­bor hit?

– Ha­ha, nä det för­stås. Men det var in­te så att jag sa åt Öre­bro att saj­na ho­nom, ­klub­ben har bra scou­ter och de ha­de koll på ho­nom. Jag tror att vi kom­mer ha kul i år, vi har ett bra lag. Och det ska bli fan­tas­tiskt ro­ligt att få spe­la ihop med Li­bor igen.

Har pla­ne­rat fler sho­wer

Fjol­å­ret var Ju­li­us Hu­da­ceks de­fi­ni­ti­va ge­nom­brott. Som mål­vakt, men ock­så som show­man. ”Hu­dashows” star­ta­de som en li­ten ploj för publi­ken ef­ter vinst­mat­cher­na, men väx­te snabbt till ett glo­balt hoc­key­fe­no­men. Det som bör­ja­de med att han vin­ka­de li­te extra till ett par hund­ra sup­port­rar som stan­nat kvar var i vint­ras i stäl­let nå­got som fick he­la publi­ken att stå kvar på läk­tar­na långt ef­ter mat­chens slut.

– Det var ett sätt för mig att sä­ga tack till fan­sen först. Men sen frå­ga­de Öre­bros me­di­e­kil­le om vi kanske kun­de gö­ra det stör­re. Och jag sa okej. Det var ett par rik­tigt ro­li­ga sho­wer, men nu är det så stort. Tack va­re so­ci­a­la me­di­er och in­ter­net är det över he­la värl­den på en mi­nut. Öre­bro är känt i he­la hoc­key­värl­den nu, det är väl­digt bra för klub­ben. Mål­vak­ten har åkt is­ma­skin, klätt ut

sig till tom­te, dan­sat Maca­re­na-dan­sen med barn ur ­publi­ken och sjungt YMCA till­sam­mans med ett gäng lag­kom­pi­sar. Bland myc­ket an­nat.

Har du koll på att di­na sho­wer setts av näs­tan en mil­jon tit­ta­re på Youtu­be?

– Nej nej. Jag kol­lar in­te sånt. Men det har bli­vit ett gäng in­ter­vju­er från jour­na­lis­ter från he­la värl­den. Och när jag var på VM så kom grab­bar­na från NHL och sa ”hey, jag såg din show på nä­tet”. Det var kul. Jag hop­pas att vi kan ha li­ka ro­ligt un­der den kom­man­de sä­song­en.

Du har äg­nat som­ma­ren åt att pla­ne­ra?

– Nej nej, men jag har någ­ra fler idéer. Men det är ba­ra små ”Hu­dashows”. Jag tror att vi kom­mer ha två-tre sho­wer där fler spe­la­re är med. Det är fle­ra som frå­gat om de får med­ver­ka. Vi får väl se om jag kan få med Li­bor ock­så…

Bror­san ska er­sät­ta Ry­an

Kan det bli för myc­ket?

– Ja, ab­so­lut. Jag vet mat­cher där vi vun­nit och där jag spe­lat rik­tigt bra. Men det en­da re­port­rar­na frå­gar om ef­teråt är än­då ”Hu­dashows”. Det var allt de vil­le pra­ta om. Jag blev in­te arg, men li­te be­svi­ken. Jag är än­då mål­vakt i förs­ta hand. Så jag blev rik­tigt glad när de ring­de från SHL och sa att jag vann MVP och ”årets mål­vakt”. Det var ju kul att nå­ gon såg mi­na in­sat­ser på isen ock­så, sä­ger han och skrat­tar.

Men det är in­te så van­ligt med så­na här upp­trä­dan­den in­om hoc­keyn?

– Jag star­ta­de re­dan i Ko­sice, vi ha­de en äld­re mål­vakt där som kör­de små sho­wer. Men i Slo­va­ki­en finns det ing­en mark­nads­fö­ring. I SHL tar de hand om det direkt om det kom­mer nå­got an­norlun­da. Jag har haft mö­ten med bå­de SHL och C Mo­re. De ­vil­le gö­ra nå­gon stör­re grej med mig. Men jag sa nej, jag är en mål­vakt först och främst som sagt. I vint­ras var det stort, men jag var tvung­en att klip­pa ner det li­te för att kun­na fo­ku­se­ra på mat­cher­na till 100 pro­cent.

Li­bor, vad sä­ger fa­mil­jen hem­ma i Slo­va­ki­en om ”Hu­dashows”?

– De tyc­ker det är kul, al­la snac­kar om det och vi­sar mig. Det är ga­let, rik­tigt ro­ligt för publi­ken, och spe­lar­na. Det är nå­got an­norlun­da.

Är du med i vin­ter?

– (skratt) Kanske. Om jag gjort hat­t­rick. Han im­po­ne­ra­de stort i VM i vå­ras där han gjor­de fem as­sist på sju mat­cher. Nu är han en av dem som lyfts fram som er­sät­ta­re för NHL-flyk­ta­de De­rek Ry­an.

– Jag kän­ner pres­sen, men det är en bra press. Jag vill va­ra en le­da­re på isen. Jag har all­tid va­rit den unge lo­van­de spe­la­ren. ­Al­la har ve­tat om att jag är duk­tig, men jag har ald­rig haft någ­ra rik­ti­ga för­vänt­ning­ar på mig. Jag kan spe­la då­ligt i en match ut­an att det hän­der nå­got. Men nu är jag för förs­ta gång­en i en klubb där de ser mig som en le­dar­fi­gur. Det gil­lar

jag.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.