”JAG MÄRKER ATT AND­RA FÖR­VÄN­TAR SIG NÅ­GOT SPE­CI­ELLT, MEN DET ÄR IN­TE EN BÖRDA”

var­lag­kap­ten i Tre Kro­nor och höj­de VM-po­ka­len 1991. Hansson lyf­ter skrot i ett gym i Ljung­by. –Det vo­re skönt att få knäp­pa al­la tviv­la­re pånä­san,sä­ger Da­vidRun­dqvist, 24.

Hockeybibeln - - GEN VAGEN - Tho­masRun­dqvist LJUNG­BY.

Text och foto: Ste­fanHolm

För­vänt­ning­ar­na var sky­höga när han skrev på för Mo­do och Per Svart­va­det un­der­strök det när han kom­men­te­ra­de värv­ning­en på klub­bens of­fi­ci­el­la hem­si­da. – En spe­la­re med er­fa­ren­het från bå­de SHL och Hoc­key­All­svens­kan som vi tror kan ta ­näs­ta steg i vår or­ga­ni­sa­tion, sa den ­då­va­ran­de sport­che­fen. Det var den 11 april 2016. 17 må­na­der se­na­re står David Rundqvist i kö­ket i en tre­rum­ma­re i Ljung­by och la­gar mid­dag iakt­ta­gen av en sam­ling på­fåg­lar som pry­der ta­pe­ten. Han hand­la­de på väg hem från trä­ning­en och har tömt Ica-kas­sen på sitt in­ne­håll. Lax­en ska dri­va bort hung­ern, ing­e­fä­ran och ci­tro­ner­na en för­kyl­ning.

David fick lä­gen­hetsnyck­lar­na den 1 au­gusti­och ham­na­de här, om san­ning­en ska fram, i brist på val­möj­lig­he­ter.

– När jag in­te blev kvar i Ö-vik ha­de jag egent­li­gen in­te så många al­ter­na­tiv. Tro­ja ­kän­des bäst så jag kör­de på det. Jag pra­ta­de ­li­te med en norsk klubb och yt­ter­li­ga­re nå­got lag i All­svens­kan, an­nars var det gans­ka lugnt. Jag gjor­de väl en in­te så lyc­kad sä­song, an­tar jag. Det är lät­ta­re att gå från SHL till ­All­svens­kan. Då är det väl­digt många lag som är in­tres­se­ra­de.

David Rundqvist var en av spe­lar­na som skul­le hjäl­pa an­ri­ka Mo­do till­ba­ka till SHL, men lag­byg­get ra­sa­de och fan­sen slet bå­de hår, pro­gram­blad och sä­songs­bil­jet­ter me­dan s­pe­lar­na käm­pa­de för att und­vi­ka ne­ga­tivt kval.

När han tit­tar i back­spe­geln ser han inga vack­ra bil­der. Cen­tern som för­vän­ta­des ”ta näs­ta steg” gjor­de ba­ra nio mål på 50 mat­cher. Sä­song­en 2013/2014 sva­ra­de han för 14 för ett på papp­ret be­tyd­ligt säm­re lag i sam­ma se­rie, Karlsko­ga.

– Vi fick kri­ga och kla­ra­de det till slut, men det var tungt he­la sä­song­en. Jag tror att Mo­do un­derskat­ta­de se­ri­en li­te grand. För­vänt­ning­ar­na var sky­höga och för­e­ning­en gick ut i me­dia och sa att vi skul­le till­ba­ka till SHL ­di­rekt. Jag tror in­te att de viss­te vad som krävs för att lyc­kas, för det är in­te ba­ra att stud­sa upp. Då ska man ha ett grymt bra lag och li­te flyt. Det var li­te dumt att byg­ga upp så höga för­vänt­ning­ar. Vi ha­de ett gans­ka oer­fa­ret lag och två he­la ju­nior­ked­jor. Ju­ni­o­rer­na i la­get var grymt bra för sin ål­der, vann J18 och J20 och var bäst i Sve­ri­ge, men det är ett stort steg att gå till All­svens­kan och spe­la se­ni­or­hoc­key. Var det vad du lär­de dig för­ra sä­song­en, att ru­tin och mus­kel­mas­sa är un­der­skat­tat?

– Ab­so­lut, ru­tin är väl­digt vik­tigt. Har du spe­lat se­ni­or­hoc­key i fem sex år är det en stor för­del. Se­dan spe­lar det ing­en roll om du har spe­lat i di­vi­sion 1 el­ler i All­svens­kan. Unga och lo­van­de ju­ni­o­rer be­hö­ver nå­gon att lä­ra sig av, och ham­nar man i svac­kor är det vik­tigt att ha ro­ligt på isen. Det sak­na­de vi ock­så li­te för­ra året. Ja, det var en tuff sä­song.

”Förr el­ler se­na­re vän­der det”

Som son till en av Fär­je­stads och svensk i­shoc­keys verk­li­ga gi­gan­ter har David Rundqvist all­tid haft höga för­vänt­ning­ar på sig, och som ju­ni­or gjor­de han ing­en be­svi­ken. ”­Tho­mas Run­dqvists son” gick från mo­der­klub­ben Ham­marö till Färjestad som 16-åring och ha­de en fram­trä­dan­de roll i klub­bens J18- och J20-lag.

Nu har han haft, som han ut­tryc­ker det, ”två gans­ka tunga år”.

– Det har in­te gått så bra som jag har ve­lat, men så är det in­om hoc­keyn. Det är top­par och da­lar.

I stäl­let för att grä­va ner sig bru­kar han t­än­ka på en fö­re det­ta lag­kam­rat i Färjestad, Victor Ejdsell. Det hjäl­per ho­nom att hål­la hu­mö­ret up­pe och in­se hur det verk­li­gen fun­ge­rar i hoc­key­värl­den.

Sä­song­en 2015/2016 plat­sa­de in­te Ejdsell i Färjestad och blev ut­lå­nad till Tim­rå, där han in­te hel­ler gjor­de nå­gon suc­cé. Året där­på skrev han på för Karlsko­ga, sva­ra­de för 57 p­oäng på 50 mat­cher och kun­de väl­ja och v­ra­ka bland an­bu­den från NHL.

Nashvil­le Pre­da­tors, Detro­it Red Wings ­el­ler Chicago Black­hawks? 22-åring­en be­sök­te klub­bar­na in­nan han be­stäm­de sig för att skri­va på ett tvåårs­kon­trakt med Stan­ley Cup­fi­na­lis­ten Nashvil­le. Klub­ben be­ta­la­de drygt 700 000 kro­nor för namn­teck­ning­en och när Victor Ejdsell av­slu­tat sä­song­en med HV71 flyt­tar han till Ten­nes­see för att hå­va in de ­rik­tigt fe­ta doll­ar­bun­tar­na.

David Rundqvist fick in­te rik­tigt li­ka ­myc­ket när han skrev på för Tro­ja-Ljung­by.

– Förr el­ler se­na­re vän­der tur... Jag ska in­te sä­ga tu­ren, men förr el­ler se­na­re vän­der det. När Victor sig­na­de för Karlsko­ga fick han själv­för­tro­en­de och ett jäk­la lyft. Ja, nu har han NHL-kon­trakt.

Det är det, att de in­te vet vart den där ­ber­goch­dal­ba­nan ska fö­ra dem, som är ­spän­nan­de för id­rotts­män i all­män­het och i­shoc­key­spe­la­re i syn­ner­het. David spän­de fast sä­ker­hets­bäl­tet och gav sig i väg 2013, då han läm­na­de Färjestad för att in­le­da se­nior­kar­riä­ren i Karlsko­ga.

– Förs­ta året gick bra. Jag gjor­de 14 mål och fick kon­trakt med Djur­går­den. När jag kom dit blev det spar­samt med spel­tid och and­ra året ha­de vi ett än­nu bätt­re lag. Ef­ter ett tag kän­de jag att jag be­höv­de en nytänd­ning för jag blev in­te en bätt­re hoc­key­spe­la­re av att sit­ta på l­äk­ta­ren. Då fick jag spe­la nio mat­cher i Färjestad, som ha­de ska­d­e­pro­blem och s­pe­la­re bor­ta på JVM. När al­la kom till­ba­ka var vi 18 forwards, och då fick jag läm­na Färjestad för Karlsko­ga. Det var ett väl­digt hac­kigt år, och se­dan blev det en sä­song i Mo­do.

”Då är man ute på djupt vat­ten”

För David Rundqvist fort­sät­ter kar­riä­ren hos en ny­kom­ling som kan spe­la helt ut­an press.

– Al­la jour­na­lis­ter tip­par att vi ska bli ­ab­so­lut sist, men att va­ra un­der­dog är be­tyd­ligt lät­ta­re än att va­ra för­hands­fa­vo­rit. Ing­en tror på oss och det är en bra sits för vi har någ­ra ­ru­ti­ne­ra­de spe­la­re som har spe­lat i di­vi­sion 1 och All­svens­kan un­der gans­ka många år. Det gäl­ler ba­ra att få ihop pus­sel­bi­tar­na. Kän­ner du någ­ra av spe­lar­na se­dan ­ti­di­ga­re?

– Si­mon Fredriksson är en barn­doms­kom­pis som jag har spe­lat med i Fär­je­stads J18- och J20-lag. Jag är från Ham­marö, han från Karl­stad. När vi var yng­re möt­tes vi all­tid i fot­boll, ishoc­key och in­ne­ban­dy. Se­dan har jag ­träf­fat Mat­ti­as Åkes­son på ett bröl­lop, när en ge­men­sam kom­pis gif­te sig.

Vad har du satt upp för per­son­li­ga mål?

– Jag vill spe­la myc­ket och få till­ba­ka själv­för­tro­en­det. Jag har fun­de­rat på vad jag egent­li­gen är bra på och då är man ute på djupt v­at­ten. Sam­ti­digt kän­ner jag en enorm r­evan­schlus­ta.

Har du kom­mit till rät­ta i Ljung­by?

– Ja, här är det nä­ra till all­ting. Ut­bu­det är i­nte jät­testort, men det är in­te ne­ga­tivt. På m­in­d­re or­ter får man en väl­digt bra ge­men­skap ef­tersom man um­gås myc­ket med de ­and­ra spe­lar­na. Jag har ju spe­lat i Karlsko­ga och där ha­de vi en fan­tas­tiskt bra sam­man­håll­ning. Tro­ja har ock­så ett ka­nong­äng med myc­ket tjo och tjim. Al­la är se­ri­ö­sa men kom­mer gla­da till om­kläd­nings­rum­met och det är myc­ket skratt på trä­ning­ar­na. Då, när man har ro­ligt, tror jag att man spe­lar som bäst. Vad sa trä­na­ren Pel­le Svensson när han ring­de och vil­le vär­va dig till Tro­ja?

– Att de var jät­tein­tres­se­ra­de och vil­le ha spe­la­re som strä­var upp­åt. Han ha­de hört myc­ket gott om mig och gil­la­de det han sett. Sam­ti­digt var han no­ga med att på­pe­ka att ­al­la spe­la­re har sam­ma för­ut­sätt­ning­ar, oav­sett v­ar­i­från man kom­mer, vad man he­ter och så vi­da­re. Man ska pre­ste­ra för att få en plats och vill man spe­la i en av de två förs­ta (fem­mor­na) får man vi­sa det. Är det skönt att hö­ra så­dant när man som du he­ter Rundqvist?

– Ja, och jag har vi­sat att jag ska faj­tas. Jag har gjort li­te mål och spe­lat gans­ka bra på för­sä­song­en. Jag vill få myc­ket spel­tid och spe­la po­wer­play. På en vägg ut­an­för om­kläd­nings­rum­met står ett ci­tat från MMA-faj­tern Co­nor McG­re­gor, som klar­gör att fram­gång in­te kom­mer av ta­lang ut­an av hårt ar­be­te.

– Många har ta­lang, men ing­en kan le­va på det. Ska man kom­ma nå­gon­stans in­om se­ni­or­hoc­keyn, och ba­ra dit, krävs det många t­im­mars hårt jobb. Det är när man trä­nar hårt man når re­sul­tat. Tror du in­te att det finns medärvd ta­lang och fal­len­het?

– Det är svårt att sä­ga i mitt fall. Jag le­ver myc­ket på skrid­sko­åk­ning­en och det var väl in­te di­rekt pap­pas styr­ka. Han är 193 cen­ti­me­ter lång, stor och stark. Jag är 180 och väger runt 80 ki­lo. Jag vet in­te om jag har fått nå­got från pap­pa, men har haft en för­del av att ha trix­at med bol­lar och hoc­key­klub­ba se­dan jag kun­de stå. När jag väl bör­ja­de spe­la hoc­key

h­ade jag gans­ka myc­ket med mig. Har det va­rit en be­last­ning att ha en känd pap­pa? – Nej, jag var så li­ten när han ­spe­la­de. Jag har ba­ra sett hans fa­cit och kar­riär på pap­per och det är in­te di­rekt så att jag jäm­för mig med ho­nom. And­ra är väl duk­ti­ga på att gö­ra det?

”HAN FICK JU IN­TE ­VA­RA KVAR I FÄRJESTAD SÅ HAN ÄR ARBETSLÖS OCH SPE­LAR MYC­KET GOLF, MEN DÄR ÄR JAG

BÄST I FA­MIL­JEN”

– Jo, men det är väl­digt få per­so­ner som har en så­dan kar­riär.

”Vill in­te spri­da ne­ga­ti­va sa­ker”

Det är da­gens un­dersta­te­ment även om T­ho­mas Rundqvist in­te lyc­ka­des eta­ble­ra sig i Mon­tréal Ca­na­di­ens. ”Koc­ken”, som han ­kal­la­des, blev svensk mäs­ta­re med Färjestad 1981, 1986 och 1988, världs­mäs­ta­re 1987 och 1991 och hjälp­te Tre Kro­nor till OS-brons 1984 och 1988. Se­dan av­run­da­de han kar­riä­ren med att flyt­ta till Ös­ter­ri­ke och ra­da upp mäs­ter­skaps­tit­lar med VEU Feld­kirch. Flytt­las­set gick 1993, sam­ma år som David föd­des.

– Jag var fy­ra år när jag bör­ja­de trä­na li­te med la­get där ne­re. Se­dan flyt­ta­de vi till Ham­marö, där kar­riä­ren star­ta­de.

Sto­re­bror Adam, 27, åter­vän­de ny­li­gen till Eu­ro­pas syd­li­ga­re de­lar ef­ter tre sä­song­er i di­vi­sion 1-klub­ben Sköv­de. I vin­ter ska han spe­la för HC Uni­ver­si­té Neuchâ­tel i den schwei­zis­ka tred­je­li­gan.

– I Ös­ter­ri­ke bod­de vi in­te långt från ­grän­sen till Schweiz och han var där och spe­la­de mat­cher och tur­ne­ring­ar. Adam har fått ­dubb­la pass och räk­nas som schwei­za­re. Han hop­pas att nå­got lag ska ploc­ka upp ho­nom till and­ra­di­vi­sio­nen.

Har ni pra­tat om att spe­la ihop?

– Själv­klart ha­de det va­rit jät­te­kul, men just nu finns det in­te rik­tigt på kar­tan. Vi får se hur det blir läng­re fram.

Tho­mas Run­dqvists trö­ja med num­mer 9 häng­er i ta­ket på Löf­bergs are­na i Karl­stad, men för David är han så myc­ket mer än en hoc­key­spe­la­re.

– För mig är han som vil­ken pap­pa som helst. Han har stöt­tat mig i allt jag har gjort, in­te tving­at mig att trä­na el­ler spe­la ishoc­key. Allt har kom­mit in­i­från. Visst märker jag att and­ra för­vän­tar sig nå­got spe­ci­ellt, men jag kan in­te sä­ga att det är en börda. Det var nog vär­re när jag var yng­re. Jag är jät­te­stolt över vad han gjor­de un­der sin kar­riär. Det en­da som är t­rå­kigt är att jag in­te rik­tigt får ett eget namn. Om det går bra är det all­tid ”Tho­mas Run­dqvists son”. Vad har du för dröm­mar i dag? Du är ­fort­fa­ran­de ung.

– Det lå­ter kly­schigt, men jag vill bli så bra som möj­ligt. Nu är må­let att stud­sa till­ba­ka till SHL. Jag har va­rit där, vet vad som vän­tar och tror att jag skul­le gö­ra det så myc­ket bätt­re den här gång­en. Det är det som sik­tet är in­ställt på just nu. Se­dan finns det ligor ut­om­lands som är in­tres­san­ta. Vi får se, men det vo­re skit­kul att eta­ble­ra sig i SHL och se­dan tes­ta på spel ut­om­lands.

Så du är i Ljung­by för att gö­ra en om­start?

– Verk­li­gen, och här är det all­tid kul när man kom­mer till hal­len. Det är ro­ligt på t­rä­ning­ar­na.

Upp­lev­de du in­te det i Mo­do?

– Jag vill in­te spri­da ne­ga­ti­va sa­ker, men vi ha­de ett tufft år och myc­ket gick emot oss. Jag var in­te en­sam om att kän­na att det var väl­digt många da­gar då hoc­key in­te var så ro­ligt. ­Mo­do är en proff­sig för­e­ning med stöt­tan­de sup­port­rar och har ma­te­ri­a­la­re och fysträ­na­re av topp­klass, men jag upp­lev­de ti­den där som li­te ­osta­bil. Det kom och gick spe­la­re gans­ka of­ta. Vil­ket är det bäs­ta råd du har fått av din pap­pa när det har gått tungt?

– Vi pra­tar in­te så myc­ket om just det när jag är hem­ma. Då för­sö­ker vi um­gås och nju­ta av ti­den vi har till­sam­mans. Men han sä­ger ­sam­ma sak som jag, att det kan vän­da väl­digt fort.

För­res­ten, vad gör Tho­mas i dag?

– Han fick ju in­te va­ra kvar i Färjestad så han är arbetslös och spe­lar myc­ket golf, men där är jag bäst i fa­mil­jen.

Ut­an att an­vän­da ord klar­gör han att han i­nte tän­ker läm­na ifrån sig den ti­teln. David, som har han­di­cap 4, av­bry­ter mat­lag­ning­en för att vi­sa vad som döl­jer sig på and­ra si­dan av köks­väg­gen.

Där, på ek­par­ket­ten i rum­met in­till, har han rul­lat ut en putt­mat­ta och den ska få lig­ga kvar där.

– Jag har in­te rik­tigt möb­ler till en trea så det här får bli mitt hob­by­rum. När jag trött­nar på att spe­la tv-spel bru­kar jag stå här. I går stod jag här och put­ta­de blun­dan­de. Bol­lar­na går i än­då.

Ste­fan Holm

Ef­ter ett tufft år i Mo­do hop­pas David nu på en nystart.

Foto: LOTTE FERNVALL

Tho­mas gjor­de 111 Tre Kro­nor-mat­cher.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.