OM VÄSTERVIK FYNDAR STÅR ANDRA LAG I KÖ
Jag kan inte låta bli att imponeras av lilla Västervik.
Tippade i botten sedan de gick upp, men nu på väg mot fjärde raka säsongen i hockeyallsvenskan.
Det är makalöst bra jobbat.
Skulle man kunna mäta vilket värde de allsvenska klubbarna fått ur för varje satsad krona de senaste tre vintrarna, skulle Västervik vara ett ständigt topplag.
De fick kvala sig kvar 2017/2018, men de övriga två säsongerna har det blivit positivt kval.
Ja, debutsäsongen 2016/2017 blev de sensationellt trea i grundserien.
Nu har de i princip ett helt nytt lag – igen. Det har varit en otrolig omsättning av spelare och varje gång Västervik gör ett fynd har de försvunnit säsongen därpå.
Framför allt har man lyckats hitta många duktiga transatlanter, som man ibland tvingas sälja mitt under säsongen. Förra vintern var det Trevor Mingola som gick till Rögle och Kevin Schulze till Leksand.
Den röda tråden i Västerviks framgångar är tränaren Mattias Karlin, som varit med sedan 2011 och tagit laget från division 2 till hockeyallsvenskan.
Han gjorde en tillfällig utflykt till Mora och SHL 2017/2018, men fick överraskande sparken därifrån ihop med assisterande tränaren Mikael Johansson.
Jag tyckte det var helt obegripligt, då Mora låg på en hyfsat trygg tolfteplats i det läget.
När säsongen var över var de avsågade och tvingades kvala.
Nu är Mattias Karlin och Mikael Johansson tillsammans igen i Västerviks bås sedan förra året.
Och det kommer naturligtvis att kittla lite extra när de möter nu nedflyttade Mora. Västervik ser hyfsat ut på pappret, men är som vanligt beroende av hur de nya transatlanterna slår.
En ny kanadensisk back i Adam Plant och tre amerikanska forwards i Rob Bordson, Peter Krieger och Jake Randolph. Alla lika svårbedömda.
Och en ny ungersk målvakt i Adam Way, som ska ersätta tunga tappet av lånet Emil Kruse.
Men sist tror jag inte att de kommer.