MONTY MÖ­TER CESAR MILLAN

Hund - - Innehåll - Av ERI­KA SCOTT foto MAR­GA­RE­TA BLOOM SAN­DE­BÄCK

En ”Dr Phil” för hun­dar el­ler djur­plå­ga­re? Åsik­ter­na om Cesar Millan går isär.

Sant är att hans pro­gram, ”Man­nen som ta­lar med hun­dar”, loc­kar mil­jo­ner fa­sci­ne­ra­de tv-tit­ta­re i över 100 län­der.

Af­ton­bla­dets Eri­ka Scott lät sin whip­pet Monty ta plats på te­ra­pi­sof­fan hos den världs­be­röm­de hundpsy­ko­lo­gen.

Cesar Mil­lans mis­sion är att ”trä­na hundä­ga­re och re­ha­bi­li­te­ra hun­dar”. Han är med and­ra ord ing­en mi­ra­kel­coach som får hun­dar att ly­da ut­an upp­fost­rar i stäl­let hus­sar och mat­tar att vå­ga bli lyd­da.

Det finns få per­so­ner som gör mig star­struck. Cesar Millan är en så­dan. För någ­ra år se­dan ha­de jag tu­ren att få träf­fa ho­nom, till­sam­mans med vår whip­pet Monty, och mö­tet var li­ka in­tres­sant som jag ha­de hop­pats. Så fort han steg över trös­keln, äg­de han rum­met. Han var kort, men in­te li­ten. Han häl­sa­de med ett kraft­fullt handslag och frå­ga­de fo­to­gra­fen var han skul­le sit­ta. När jag i min tur und­ra­de om jag skul­le ta av Mon­tys kop­pel sva­ra­de han kort:

– Det är upp till dig. Det är din hund.

Där fick jag. När jag und­ra­de om det in­te var han, ex­per­ten, som viss­te hur Monty kän­de, sva­ra­de han:

– Det hand­lar in­te om vad hun­den vill. Det är du som le­der, sa han och sprack upp i sitt krit­vi­ta le­en­de.

Vil­ket gjor­de mig lät­tad. Han var tack och lov in­te den sor­tens kän­dis som var trev­lig på tv och ky­lig li­ve. Tvärtom pra­ta­de Cesar Millan pre­cis li­ka myc­ket, li­ka en­ga­ge­rat och li­ka fort som i ”Man­nen som ta­lar med hun­dar”. Tv-pro­gram­met, som i Sve­ri­ge går på Sju­an, ha­de pre­miär 2004 i USA, sänds i över 100 län­der och har gjort Cesar Millan, ”the dog whis­pe­rer”, världs­be­römd. Och sten­rik.

MILLAN HAR BYGGT ett im­pe­ri­um kring sin ta­lang att sta­bi­li­se­ra kne­pi­ga jyc­kar. För­u­tom att va­ra tv-kän­dis och tur­ne­ra värl­den runt med en scenshow, dri­ver han sitt ”dog psycho­lo­gy cen­ter” ut­an­för Los Ang­e­les och har en in­ter­net­ba­se­rad in­du­stri, ce­sars­way.com, där han kräng­er allt från hund­hals­band till böc­ker, men ock­så ger gra­tis­råd till und­ran­de hundä­ga­re.

Han ver­kar in­te ha någ­ra pla­ner på att pen­sio­ne­ra sig. Hans mis­sion är att ”TRÄ­NA hundä­ga­re och RE­HA­BI­LI­TE­RA hun­dar”, som han ut­tryck­te det. Han är in­te en hundcoach som får vov­var att ly­da. Tvärtom upp­fost­rar han hus­sar och mat­tar att vå­ga ta kom­man­dot.

– Ge­nom att ha rätt kropps­språk och ut­strål­ning, vin­ner du ett djurs tillit. En hund som in­te fun­kar, som har so­ci­a­la pro­blem, är i nio fall av tio osä­ker på äga­rens le­da­re­gen­ska­per och har där­för ta­git över rol­len som chef. Och i det ti­on­de fal­let? – Då är det nå­got psy­kiskt vaj­sing hos dju­ret, som då bör tas bort. I det vil­da sker det på na­tur­lig väg.

MIL­LANS METODER är bå­de hyl­la­de och ha­ta­de. Kri­ti­ker me­nar att Millan an­vän­der sig av skad­li­ga do­mi­nans­tek­ni­ker, som ba­ra ger ett quick fix-re­sul­tat i syf­te att ska­pa ef­fekt­full tv. På youtu­be finns ett an­tal in­lägg med ihop­klipp­ta tv-se­kven­ser med tit­lar som ”Cesar Millan kic­king dogs och ”Cesar Millan strang­les dogs”.

När jag frå­ga­de Millan om kri­ti­ken och youtu­be-klip­pen suc­ka­de han och sa att ”visst, vis­sa hun­dar är enormt ag­gres­si­va och be­hö­ver ex­tra myc­ket tyd­lig­het”. Men att ”spar­kar­na hand­lar om en lät­ta­re be­rö­ring, som får dju­ret att släp­pa sitt ne­ga­ti­va be­te­en­de.

– Det är ex­tra tack­samt att hac­ka på hur hun­dar be­hand­las, men har du tänkt på hur vi hål­ler häs­tar?

Ge­nom att ha rätt kropps­språk och ut­strål­ning, vin­ner du ett djurs tillit

Nej, in­te di­rekt. – Vi sad­lar dem, ri­der på dem, drar dem i mun­nen och an­vän­der bå­de föt­ter och i vis­sa fall pis­kor för att få dem att gö­ra som män­ni­skan vill. Det tyc­ker JAG är djur­plå­ge­ri.

ME­DAN VI PRA­TA­DE snif­fa­de Monty (ut­an kop­pel) runt i det fa­shio­nab­la torn­rum­met på ho­tell No­bis där press­träf­fen äg­de rum. Hun­den van­ka­de av och an en stund, men la sig till slut ner. På Ce­sars föt­ter. Och ha­de helt omed­ve­tet be­vi­sat vad jag kom­mit för att ta re­da på: Om Millan har en ma­gisk in­ver­kan på hun­dar. Att Monty vi­la­de lugnt med halv­slut­na ögon på en främ­lings föt­ter sa rätt myc­ket. Till sa­ken hör att i rum­met fanns in­te ba­ra jag, en fo­to­graf, två pr-agen­ter samt Ce­sars as­si­stent, Matt­hew. Där satt ock­så min man, Dan, och ald­rig nå­gon­sin ti­di­ga­re har Monty valt bort sin hus­se. Dess­utom till för­mån för en per­son som to­talt har ig­no­re­rat ho­nom. Cesar Mil­lans mant­ra: ”No touch, no talk, no eye con­tact” fun­kar up­pen­bar­li­gen. Du kan allt­så ta­la med hun­dar? – Jag får bra kon­takt med dem. Du be­hö­ver in­te gul­la: ”Å, vil­ken söt vov­ve! för att få en hunds gil­lan­de. Den kän­ner in din doft, din ener­gi, och väl­jer se­dan att kom­ma till dig el­ler in­te, sa han och de­mon­stre­ra­de ge­nom att helt för­vand­la sitt kropps­språk. Han rä­ta­de på ryg­gen, kör­de ut brös­tet, drog ax­lar­na bak­åt, stra­ma­de upp an­sikts­dra­gen och väd­ra­de i luf­ten med ut­spän­da näs­bor­rar. På en se­kund för­vand­la­des han från en mex­i­kansk man till en – pit­bull. – För­står du?

Ja.

– Många män­ni­skor ska­dar sin hund på så många sätt. In­te fy­siskt, kanske, men psy­kiskt. Gör den för­vir­rad och neu­ro­tisk ge­nom att kon­stant ge den kär­lek och upp­märk­sam­het i form av klap­par, kra­mar el­ler go­dis. Hun­den får ald­rig va­ra i fred ut­an le­ver i den sin­nes­stäm­ning­en he­la ti­den.

Och vi tror att den är glad?

– Ex­akt! Men det är skad­ligt. En hund blir lyck­lig av att ha en lugn, be­stämd och trygg äga­re. Han upp­re­pa­de: ”No touch, no talk, no eye con­tact och för­kla­ra­de att det är så han, född och upp­vux­en i Mex­i­ko, fått lä­ra sig att um­gås med hun­dar:

– Det är en ren sä­ker­hets­åt­gärd. Där, som i and­ra fat­ti­ga län­der, finns mas­sor med vil­da hun­dar som man in­te vet om man kan li­ta på. Al­la barn får lä­ra sig sam­ma sak. Och det är ock­så ex­tremt ovan­ligt att nå­gon blir hund­bi­ten.

CESAR MILLAN ÄR FÖDD i Cu­li­acán i nord­väst­ra Mex­i­ko och väx­te upp på en bond­gård, om­gi­ven av djur.

Som barn ha­de han ett na­tur­ligt hand­lag med hun­dar, som följ­de ef­ter ho­nom vart han gick. And­ra ung­ar re­ta­des och kal­la­de ho­nom ”el per­re­ro”, den smut­si­ge hund­poj­ken, men Cesar bryd­de sig in­te. Re­dan som 13-åring viss­te han vad hans mål i li­vet var: Att bli värl­dens främs­te hund­trä­na­re.

Som 21-åring tog han sig il­le­galt över grän­sen till Ka­li­for­ni­en, lev­de som hem­lös un­der ett par må­na­der in­nan han fick jobb på en hund­sa-

Hun­den kän­ner in din doft, din ener­gi, och väl­jer se­dan att kom­ma till dig el­ler in­te

Ge­nom att ha rätt kropps­språk och ut­strål­ning, vin­ner du ett djurs tillit

long. Ryk­tet om den unge mex­i­ka­nens in­ver­kan på ner­vö­sa och ag­gres­si­va hun­dar spred sig.

– Jag kun­de ras­ta 30–40 hun­dar sam­ti­digt och al­la gick lö­sa. Jag viss­te in­te ens att det var för­bju­det att ha lö­sa hun­dar i Los Ang­e­les, ha ha!

DE RIKA AMERIKANERNAS sätt mot si­na djur över­ras­ka­de ho­nom. De be­hand­la­de hus­dju­ren som små­barn, lät dem springa fritt i hu­set och be­te sig pre­cis hur som helst.

– De för­stod in­te vad som är na­tur­ligt för hun­dar, re­la­tio­ner­na var osun­da och hun­dar­na oba­lan­se­ra­de.

Snart ha­de su­per­stjär­nor­na i Hol­ly­wood fått nys om Cesar Mil­lans gå­va och i sitt kund­re­gis­ter ha­de han namn som Will Smith, Oprah Win­frey, Char­li­ze The­ron, Scar­lett Jo­hans­son och Rid­ley Scott. Ef­ter en ar­ti­kel i Los Ang­e­les Ti­mes 2002, blev han kon­tak­tad av Na­tio­nal Geo­grap­hic Chan­nel och det förs­ta av­snit­tet av ”Man­nen som ta­lar med hun­dar” sän­des i sep­tem­ber 2004. Pro­gram­met blev di­rekt en mas­siv suc­cé. Det har to­talt spe­lats in nio sä­song­er av tv-sho­wen, som ock­så har myn­nat ut i ”spin off-for­mat” som ”Cesar 911”, ”Cesar Millan’s dog na­tion” och ”Le­a­der of the pack”.

Hus­djur, i syn­ner­het hun­dar, en­ga­ge­rar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.