Grey­hounds räd­da­de från dö­den

Hund - - Innehåll - Text MA­RIA BARD foto ANNACARIN ISAKSSON

De bäs­ta hyl­las och pri­sas på kapp­löp­nings­ba­nan. Res­ten av­li­vas, pla­ce­ras i djur­hem el­ler över­ges på ga­tan – någ­ra lyck­li­ga flyt­tar till nya hem i and­ra län­der.

Möt grey­hound-gäng­et som räd­da­des till nya kär­leks­ful­la hem i Sve­ri­ge.

Ma­lin Nor­man och Pia Ty­lan­der är re­dan på plats när Sön­dag till­sam­mans med Ul­la Che­rif, ak­tiv in­om Fri­ends fo­re­ver som är en or­ga­ni­sa­tion för ut­sat­ta hun­dar på Ir­land, sväng­er in på Hyl­te­na rast­plats i Jön­kö­ping.

Här vän­tar en ska­ra bli­van­de hundä­ga­re på en last ir­länds­ka grey­hounds. Ul­la har med sig en mjuk dy­na, en vat­ten­skål och ett kop­pel, me­dan Ma­lin vi­sar ett hem­gjort hund­täc­ke som hen­nes nya fa­mil­je­med­lem ska få. Ma­lin har se­dan ti­di­ga­re ad­op­te­rat två vint­hun­dar.

–Jag bör­jar bli mer och mer ner­vös nu, sä­ger hon. Det känns li­te som julaf­ton var­je gång man ska ta med sig en hund hem. Det här blir dess­utom min förs­ta tik.

–Nu kom­mer de! ro­par Ul­la plöts­ligt.

En last­bil sväng­er in på par­ke­ring­en. Det är Bren­dan och Trich Rod­gers som kör las­ten. De star­ta­de för ett par dygn se­dan i söd­ra Ir­land och har kört ge­nom Stor­bri­tan­ni­en, via Hol­land och Tyskland för att lan­da i Sve­ri­ge. Det bru­kar bli un­ge­fär en tur i må­na­den.

Trots att de re­dan har släppt av fle­ra pas­sa­ge­ra­re längs vägen blir det ett hög­ljutt skäl­lan­de när Bren­dan öpp­nar upp dör­rar­na till den spe­ci­al­bygg­da last­bi­len.

– Vem skul­le ha den här? frå­gar han och ser sig om med en bei­ge vint­hund i fam­nen.

En ef­ter en lyfts hun­dar­na ner från si­na box­ar till för­vän­tans­ful­la nya äga­re, vil­ket re­sul­te­rar i ett mind­re ka­os av upp­spel­ta djur och män­ni­skor på rast­plat­sen.

Ul­la tar emot en ma­ger svart grey­hound med ängs­lig blick som hon ska ha i jour­hem i vän­tan på ett per­ma­nent bo­en­de.

– Hel­lo dar­ling, sä­ger hon och ler.

– Jag bru­kar pra­ta eng­els­ka med dem i bör­jan, jag in­bil­lar mig att det känns mer som hem­ma för dem då. De har ju ald­rig hört svens­ka för­ut.

VAR­JE ÅR FÖDS tu­sen­tals grey­hounds upp på Ir­land, för att för­sör­ja in­du­strin som kret­sar kring den po­pu­lä­ra hund­kapp­löp­ning­en.

Det finns i dag 17 ra­cing­ba­nor runt om i lan­det. Samt­li­ga ly­der un­der Irish Grey­hound Board, det or­gan som re­gle­rar spor­ten. År 2013 om­sat­te de när­ma­re 400 mil­jo­ner kronor.

Det på­går en stän­dig jakt ef­ter näs­ta vin­na­re och hun­den som kan dra in mest peng­ar, vil­ket i sin tur le­der till att de hun­dar som pre­ste­rar då­ligt snabbt blir oin­tres­san­ta för trä­na­ren. Den sto­ra ut­rens­ning­en sker när hun­dar­na bör­jar sin trä­ning runt 12–18 må­na­ders ål­der, då hun­dar med då­lig täv­lings­in­stinkt gall­ras bort. De som pre­ste­rar då­ligt un­der lop­pen blir in­te hel­ler lång­va­ri­ga.

Kri­ti­ker me­nar att spor­ten i sig är grym mot hun­dar­na som lätt ska­dar sig och slits ut, men när de in­te är kvar och täv­lar tar en an­nan pro­ble­ma­tik vid.

Ef­tersom de in­te läng­re fyl­ler

Jag bru­kar pra­ta eng­els­ka med dem i bör­jan

nå­gon funk­tion är de in­te läng­re öns­ka­de över hu­vud ta­get, för­kla­rar Ann-catrin Jo­hans­son, grun­da­ren till Fri­ends Fo­re­ver i Sve­ri­ge.

– Grey­hounds ses som pro­duk­tions­djur och bor of­tast he­la si­na liv i kenn­lar. Det är väl­digt få män­ni­skor som har dem som säll­skaps­djur på Ir­land, be­rät­tar hon.

Det är van­ligt att de oöns­ka­de hun­dar­na läm­nas in till ett så kal­lat Dog pound, där de med stor san­no­lik­het kom­mer att bli av­li­va­de.

Det finns ett i prin­cip i var­je stad, och det är ock­så från Dog pounds som många fri­vil­lig­or­ga­ni­sa­tio­ner häm­tar hun­dar.

– Det fö­re­kom­mer ock­så att man hit­tar grey­hounds som bli­vit skjut­na och dum­pa­de, be­rät­tar Ann-catrin Jo­hans­son.

Bar­ry Co­le­man som job­bar för IGB, Irish Grey­hound Board, an­ser in­te att själ­va spor­ten ger upp­hov till li­dan­de för hun­dar­na.

– Dju­ren mås­te ju må bra för att pre­ste­ra och de all­ra fles­ta trä­na­re bryr sig verk­li­gen om hun­dar­na. Sen finns det all­tid den där lil­la pro­cen­ten som smuts­kas­tar in­du­strin. Vi job­bar själ­va för att kom­ma åt dem.

Dä­re­mot är han medv eten om att det fö­re­kom­mer att hun­dar säljs vi­da­re och ham­nar i orät­ta hän­der, vil­ket även IGB vill fö­re­byg­ga.

FRÅN OCH MED JULI 2016 ska där­för al­la grey­hounds chip­mär­kas, vil­ket kom­mer att le­da till ökad in­syn i vart hun­dar­na tar vägen.

– Det kom­mer att fö­re­byg­ga att hun­dar­na säljs vi­da­re till män­ni­skor som an­vän­der dem i olag­li­ga syf­ten, som till ex­em­pel tjuv­jakt. I så fall tyc­ker jag att det är bätt­re att hun­dar­na av­li­vas. Det är djur­skydd för mig.

Går det verk­li­gen att hit­ta ett vär­digt al­ter­na­tiv till al­la tu­sen­tals grey­hounds som in­te ryms in­om spor­ten?

– Ja det tror jag verk­li­gen, vi job­bar med att kny­ta nya kon­tak­ter ute i Eu­ro­pa he­la ti­den. Men den sto­ra ut­ma­ning­en lig­ger i att för­änd­ra bil­den av dem här på Ir­land och det job­bar vi ak­tivt med. Vi åker bland an­nat ut till sko­lor och mark­nads­för dem som hus­djur. Ty­värr går det väl­digt lång­samt.

En vec­ka ef­ter hund­le­ve­ran­sen på rast­plat­sen be­sö­ker vi Ul­la Che­rif och hen­nes nya hund, Nik­ki.

Me­dan Ul­la sät­ter på kaf­fe i kö­ket för­sö­ker Nik­ki oge­ne­rat att nor­pa åt sig ka­kor­na som står fram­du­ka­de på bor­det. Ett av många tec­ken som vi­sar på att hon in­te är van vid att bo i hem­mil­jö, för­kla­rar Ul­la.

– Man får räk­na med att av­sät­ta tid i bör­jan, det är un­ge­fär som att få hem en valp, sä­ger hon.

DET BLIR TRÅNGT i det lil­la kö­ket när hen­nes and­ra hun­dar vill kom­ma fram och häl­sa. Tre av dem är öron­märk­ta grey­hounds och en av dem är en lur­cher, vil­ket de kal­las om de in­te är öron­märk­ta el­ler om de är en vint­hunds­kors­ning.

De kom­mer al­la från Ir­land och var och en av dem har en mer el­ler mind­re sorg­lig histo­ria i ba­ga­get.

Ely blev ut­slängd ur en bil på mo­tor­vä­gen, men hit­ta­des och blev in­läm­nad till en ve­te­ri­när.

Det är un­ge­fär som att få hem en valp

Yazz läm­na­des in på ett Dog pound och räd­da­des sam­ma dag han skul­le bli av­li­vad. Me­ja hit­ta­des lösspring­an­de ut­an­för en bond­gård och Me­lo­dy var in­läm­nad di­rekt av trä­nar­na till en fri­vil­lig­or­ga­ni­sa­tion.

– Hon ha­de ing­en so­ci­al kom­pe­tens över hu­vud ta­get när hon kom hit. Jag har fått gö­ra allt från att stå ut­an­för af­fä­ren så att hon ska vän­ja sig vid folk till att lä­ra hen­ne att gå i trap­por, be­rät­tar Ul­la.

Men trots allt som hun­dar­na har va­rit med om har de bli­vit till ett fan­tas­tiskt säll­skap, och Ul­la vill upp­munt­ra and­ra till att ad­op­te­ra grey­hounds – en ras som hon tror dras med många för­do­mar även här i Sve­ri­ge.

– De är säl­lan ex­po­ne­ra­de an­nat än i sam­band med hund­kapp­löp­ning när de bär munkorg. Så många tror nog att de är ag­gres­si­va. Men de har ett väl­digt be­hag­ligt temperament. De är nöj­da om de får sin mo­tion, sin mat och kär­lek.

En an­nan van­lig för­dom är att de be­hö­ver väl­digt myc­ket mo­tion. Men en­ligt Ul­la räc­ker det gott och väl med van­li­ga pro­me­na­der, ba­ra de får springa av sig på en rast­gård ett par gång­er i vec­kan. Dess­utom tyc­ker hon att det känns bra att ge hun­dar­na chan­sen till ett vär­digt liv.

– Man får en be­kräf­tel­se som män­ni­ska när man ser att det blir en glad och lyck­lig hund.

De har ett väl­digt be­hag­ligt temperament

Ul­la Che­rif och dot­tern Lin­da bru­kar gå tims­långa pro­me­na­der till­sam­mans med hun­dar­na. ”Jag har vant dem vid att gå så långt ef­tersom jag äls­kar att gå i skogen”, sä­ger Ul­la.

”Tänk om de här fi­na hun­dar­na ha­de av­li­vats. Det är hemskt”, sä­ger Ul­la och ger Me­lo­dy en puss.

Ma­lin Nor­man väl­kom­nar sin nya fa­mil­je­med­lem.

Bren­dan och Trich Ro­gers, bru­kar kö­ra ett lass med hem­lö­sa ir­länds­ka hun­dar un­ge­fär en gång i må­na­den. ”Det är fan­tas­tiskt att få se dem kom­ma till nya hem”, sä­ger Trich Ro­gers.

Grey­hounds kan springa upp emot 70 km/h, vil­ket gör dem till den snab­bas­te hund­ra­sen.

”Me­ja hann springa 17 lopp in­nan hon bör­ja­de gå då­ligt och dum­pa­des”, be­rät­tar Ul­la.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.