Vård­kat­ten Sig­ge går ron­den

På Lill­går­den i Skurup går Sig­ge ron­den

Hund - - Innehåll - Text: Os­si­an Grahn Foto: Joi Grin­de

Sig­ge på Lill­går­den är mer än en van­lig hus­katt, han är en vård­katt. För de äld­re som bor här är han en gläd­je och länk till gam­la min­nen från li­vet på lands­byg­den. Sam­ti­digt ”job­bar” han som en i per­so­nal­styr­kan och an­vän­der si­na katt­sin­nen för att stäl­la di­a­gnos.

– Märk­ligt nog kän­ner han på sig när nå­gon är då­lig och gör oss upp­märk­sam­ma, sä­ger un­der­skö­ters­kan Jo­nat­han Jers­gren.

Lill­går­den i skåns­ka Skurup är ett bo­en­de för äld­re, el­ler pen­sio­nä­rer, som är det ord som per­so­na­len an­vän­der. Gårds­liv präg­la­de, och präg­lar fort­fa­ran­de, om­giv­ning­ar­na och många av pen­sio­nä­rer­na har levt långa liv i när­he­ten av djur och lant­bruk på den böl­jan­de slät­ten.

Jo­nat­han Jers­gren ar­be­tar se­dan fy­ra år på Lill­går­den och be­rät­tar en­tu­si­as­tiskt om vård­kat­ten Sig­ge:

– Han är en jät­te­re­surs, som en av oss i per­so­na­len. I prin­cip al­la som bor här är sto­ra djur­vän­ner och spe­ci­ellt i li­vets slut­ske­de är han värdefull. Han kän­ner på sig när det är dags och va­kar tro­get. Vi som job­bar här vet att han till­bring­ar mest tid hos per­so­ner som är sju­ka, då kan vi va­ra ex­tra upp­märk­sam­ma, och så ger han ju tröst.

Då Sig­ges per­son­li­ga fa­vo­rit gick bort, en man som kom till Lill­går­den sam­ti­digt som Sig­ge, blev kon­tak­ten mel­lan männ-

is­ka och djur ex­tra tyd­lig. De två var oskilj­ak­ti­ga i li­vet och ef­ter döds­fal­let stan­na­de Sig­ge ut­an­för sin väns dörr och vak­ta­de en­vist.

– Han för­stod vad som ha­de hänt och ver­ka­de sör­ja, han blev kvar i fle­ra da­gar, sä­ger Jo­nat­han.

Sig­ges yr­kes­kar­riär bör­ja­de för nio år se­dan, re­dan då han var en li­ten kat­tunge, när en ti­di­ga­re an­ställd tog med sig ho­nom till Lill­går­den. Nu är det van­li­ga­re med hus­djur på äldre­bo­en­den men då var det fort­fa­ran­de en ny­het och en och an­nan in­vänd­ning hör­des. Hur skul­le det gå med al­ler­gi­er? Al­la äld­re kans­ke in­te ville ha en katt? Och möj­li­gen in­te hel­ler samt­li­ga an­ställ­da.

Men Sig­ge fann sig väl till rät­ta och vann snabbt de flestas hjär­tan, även om det fort­fa­ran­de finns ett och an­nat rum som han in­te är väl­kom­men till. Han ut­veck­la­des till en ty­pisk in­ne­katt ut­an drift att ge sig ut på även­tyr i na­tu­ren. Sam­ti­digt skaf­fa­de han sig en del va­nor som ba­ra en myc­ket pri­vi­li­gi­e­rad katt kan hål­la sig med – nå­got som syns på ron­dö­ren.

– Att kal­la ho­nom bort­skämd är ing­en över­drift. Fak­tum är att han ba­ra äter rä­kor, ing­et an­nat. In­te mak­rill el­ler ton­fisk och ab­so­lut in­te van­lig katt­mat, du kan tro att vi för­sö­ker, sä­ger An­ki Pers­son.

Hon ar­be­ta­de på Lill­går­den re­dan då Sig­ge kom dit. Ock­så hon har märk­li­ga histo­ri­er att be­rät­ta om hur kat­ten för­hål­ler sig till män­ni­skor­nas värld och hans för­a­ning­ar in­för döds­fall och sjuk­dom.

– Det är så tyd­ligt. Myc­ket här

kret­sar ju kring liv och död och in­nan nå­gon ska gå bort bru­kar han ir­ra runt li­te, han blir oro­lig. Se­dan hän­der det att han kom­mer och vi­sar oss till en dörr. Det är som om han kän­ner på sig och anar.

Sig­ge har gått un­der många namn på Lill­går­den, till ex­em­pel Karl Astrid och Sned­seg­la­ren, och han har fått åt­skil­li­ga andra smek­namn un­der årens lopp.

Men det är in­te al­la som tyc­ker li­ka myc­ket om kat­ter. Un­der­skö­ters­kan Al­ma Had­zi­mahmu­to­vic näm­ner en kat­trädd dam som har för­kla­rat att hon ab­so­lut in­te vill ha Sig­ge i när­he­ten.

– Nu är hon ju gam­mal men hen­nes upp­le­vel­se går till­ba­ka till barn­do­men då hon blev ri­ven. Men det är som om Sig­ge kän­ner det på sig, han tar en re­jäl om­väg runt hen­ne.

Kat­ten har fle­ra egen­he­ter. Sig­ge är känd för att ald­rig ha ja­mat, den för­må­gan ver­kar in­te be­hö­vas i hans var­dag. I stäl­let läg­ger han hu­vu­det på sned och tit­tar stint i ögo­nen, el­ler puf­far med no­sen.

– Det är li­te kons­tigt, kans­ke har han kom­mit män­ni­skor så nä­ra att han har glömt bort katt­språ­ket ef­ter­hand. Han för­sö­ker hel­ler ald­rig rym­ma el­ler ta sig ut. Kor­ri­do­rer­na på Lill­går­den är Sig­ges he­la värld, sä­ger Al­ma.

Hon tyc­ker att det finns en rad för­de­lar med djur in­om vår­den och näm­ner den lug­nan­de ef­fekt som en katt har på bå­de bo­en­de och per­so­nal. ’’Var det nå­gon som sa rä­kor?’’

– Han bi­drar myc­ket till att vi har så fin stäm­ning här. Kans­ke är det li­te skryt, men jag vill än­då gär­na få med att vi fick ett vär­de­grunds­pris 2012.

Kon­troll är vik­tigt för Sig­ge. Rum­men som han strö­var ige­nom är hans re­vir. Al­ma be­rät­tar om ett till­fäl­le då det här­ja­de mag­sju­ka på Lill­går­den och en kor­ri­dor spär­ra­des av. Sig­ge blev oro­lig.

– Plöts­ligt var dör­ren stängd då han skul­le gå sin van­li­ga patrull och han stör­des nå­got enormt. Så här ska det ju in­te va­ra, vad hän­der? såg han ut att tän­ka.

För per­so­na­lens del är Sig­ge ock­så en stor hjälp i det prak­tis­ka ar­be­tet med att sti­mu­le­ra de bo­en­de och ge dem en me­nings­full var­dag. Jo­nat­han Jers­gren be­rät­tar med vär­me i rös­ten om nå­got han tyc­ker väl­digt myc­ket om – att tit­ta li­te dis­kret då de gam­la sit­ter sam­la­de fram­för tv:n och Sig­ge kom­mer tas­san­de.

– Många är ju re­jält till åren och or­kar kans­ke in­te pra­ta och age­ra så myc­ket. Men när kat­ten kom­mer in ly­ser al­la upp och får nå­got ge­men­samt att in­tres­se­ra sig för, det ser så my­sigt ut.

Ock­så en­hets­che­fen Le­na Holm­berg är nöjd med sin med­ar­be­tar­katt och un­der­stry­ker att djur är nå­got som kom­mer allt­mer in­om vår­den.

– Pen­sio­nä­rer­na bor ju i eg­na lä­gen­he­ter och får na­tur­ligt­vis ha hus­djur om de vill. Men Sig­ge är nå­got an­nat, en katt som rör sig överallt har vi­sat sig va­ra en till­gång.

’’ Att kal­la ho­nom bort­skämd är ing­en över­drift. Fak­tum är att han ba­ra äter rä­kor, ing­et an­nat.

Ann Kristin Pers­son tar sig fri­he­ten att gul­la med sin kol­le­ga Sig­ge.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.