MIN HUND: MA­LIN PERS­SON GILOITO MED LILY POT­TER

Hund - - Innehåll - Text KA­TA­RI­NA ARNSTAD ELMBLAD foto THO­MAS HJERTÉN

Labra­dor var egent­li­gen för stor tyck­te bå­de för­fat­ta­ren Ma­lin Pers­son Gi­o­li­to och hen­nes ma­ke. Men när de träf­fa­de Lily Pot­ter var va­let själv­klart.

Fa­mil­jen Pers­son Gi­o­li­to äls­kar böc­ker­na om Har­ry Pot­ter. Men att dö­pa den lil­la labra­dor­val­pen till Her­moi­ne kän­des kons­tigt. Och Is­la Black, sys­ter till il­lu­sio­nis­ten Si­ri­us Black gick ock­så bort.

–Vi kun­de ju in­te gär­na kal­la en vit hund för Is­la Black. Då skul­le ju folk tro att vi var dum­ma i hu­vet, skrat­tar Ma­lin.

Till slut ena­des man om Lily Pot­ter.

– Ett per­fekt namn på en tjej som för­trol­lat he­la fa­mil­jen med sin ma­gis­ka ut­strål­ning. Lily är en helt un­der­bar hund, sä­ger hon och kra­mar om den nät­ta lil­la ti­ken.

DET MÄRKS att Lily är en ung­hund. Hon gil­lar att bu­sa och naf­sar mig lek­fullt i hän­der­na när jag slår mig ner i kö­ket hem­ma hos mat­te Ma­lin Pers­son Gi­o­li­to, som för­u­tom mat­te även är pris­be­lönt för­fat­ta­re.

Att hon äls­kar sin Lily Pot­ter rå­der det ing­et tvi­vel om. Su­per­la­ti­ver­na hag­lar när hon ska be­skri­va den­na gu­dom­li­ga lil­la hund som för­trol­lat fa­mil­jen med sin ut­strål­ning.

– Lily är pus­sel­bi­ten som fat­ta­des i vårt liv. Hon gör fa­mil­jen gla­da­re, sä­ger Ma­lin.

Men att det skul­le bli en labra­dor var långt ifrån själv­klart. – Jag tyck­te rasen var all­de­les för stor. Det var helt en­kelt li­te för myc­ket hund för min smak, sä­ger Ma­lin som ha­de sik­tat in sig på en me­del­stor pigg fa­mil­je­hund – en welsh spring­er spa­ni­el.

Även ma­ken Christop­he var emot labra­dor och me­na­de att ris­ken var över­häng­an­de att den skul­le kom­ma att ta över de­ras liv to­talt.

Som barn till labra­dor upp­fö­da­re viss­te han vad han ta­la­de om.

Att va­let till slut än­då föll på en labra­dor kan de tac­ka Mal­ins fas­ter Moa Pers­son för. Hon fö­der näm­li­gen upp just labra­do­rer, på ken­neln Ross­mix.

–Vi skul­le åka och häl­sa på fas­ter vil­ket vi gör var­je som­mar och just den­na gång­en rå­ka­de hon ha en valp kvar i en kull.

Det var ald­rig nå­gon tve­kan. När de änt­li­gen kun­de häm­ta hem Lily Pot­ter stod gläd­jen högt i tak i fa­mil­jens fyravå­nings­bo­stad i cen­tra­la Brys­sel.

Att fa­mil­jen till slut be­stäm­de sig för att skaf­fa hund hör ihop med att Ma­lin be­stäm­de sig för att bli hel­tids­för­fat­ta­re. Och för­fat­ta­re blev hon ”tack va­re” sin förr­för­ra ar­bets­gi­va­re, ad­vo­kat­fir­man Mann­hei­mer Swart­ling.

– De gav mig spar­ken när jag

Jag fick spar­ken när jag blev gra­vid

blev gra­vid med Béa­trice. Först blev jag såklart för­ban­nad men snart in­såg jag att här up­pen­ba­ra­de sig fak­tiskt en möj­lig­het, tack va­re de peng­ar det kos­ta­de dem att bli av med mig, att för­verk­li­ga dröm­men om att skri­va en bok. Mann­hei­mer Swart­ling fi­nan­si­e­ra­de fak­tiskt min förs­ta bok, skrat­tar Ma­lin.

EF­TER TRE BÖC­KER slu­ta­de Ma­lin job­ba på Eu-kom­mis­sio­nen och ef­ter fy­ra böc­ker står hon nu sta­digt på eg­na ben. Se­nas­te boken ”Störst av allt” blev en rik­tig ki­oskväl­ta­re och fick bland an­nat pris som Årets dec­ka­re 2016.

När Här­li­ga Hund kom­mer på be­sök har lug­net pre­cis lagt sig ef­ter att Christop­he och de tre dött­rar­na för­svun­nit iväg till jobb och sko­la.

Ma­ken som in­led­nings­vis var emot att skaf­fa hund och tyck­te att de ha­de nog med jobb och barn har svängt 180 gra­der. I dag är han som vax i Lily Pot­ters famn. När Ma­lin ska fly­ga till Sve­ri­ge till­sam­mans med Lily rå­der näst in­till sorg när ma­ken svår­li­gen kan sli­ta sig från sin fyr­ben­ta älsk­ling.

– Det blir långa sor­ge­sam­ma av­sked.

Lily Pot­ter är Mal­ins förs­ta hund som vux­en, men hon är långt ifrån ovan vid hundar ef­ter att ha vux­it upp med bå­de hundar och hem­lö­sa kat­ter som hon of­ta för­bar­ma­de sig över och slä­pa­de hem vil­ket in­te all­tid föll i god jord.

Hen­nes pap­pa Leif GW Pers­son, har all­tid haft jakt­hun­dar.

– Den förs­ta hun­den var en ils­ken men in­ner­ligt äls­kad tax som het­te Tro­jan men kal­la­des för Troj.

SÅ SMÅ­NING­OM fick Troj säll­skap av en finsk stö­va­re som fick nam­net Sto­ja. Då bod­de fa­mil­jen Pers­son, be­stå­en­de av pap­pa Leif, mam­ma Bir­git­ta, Ma­lin och hen­nes sys­ter Hed­da på Bra­he­ga­tan i cen­tra­la Stock­holm.

– Vår lä­gen­het låg på fem­te vå­ning­en ut­an hiss. Jag kan ju sä­ga att det in­te var pap­pa som gick ut med va­re sig barn el­ler hundar.

Så små­ning­om flyt­ta­de de till en vil­la i Djurs­holm. När för­äld­rar­na skil­de sig tog Leif Troj med sig.

Ef­ter någ­ra år fick mam­ma en ny kil­le som ha­de en bas­set hound vid namn Ge­or­ge med sig i bo­et.

– Den var en ohygg­ligt trå­kig hund, gjor­de ald­rig nå­got vä­sen av sig, minns Ma­lin.

Ef­ter att ha sut­tit och pra­tat länge och väl bör­jar Lily Pot­ter se rätt uttrå­kad ut.

”Är det in­te dags att äg­na mig li­te upp­märk­sam­het”, ser hon ut att tän­ka där hon lig­ger upp­kru­pen i sof­fan.

Var­je mor­gon ef­ter att Ma­lin skjut­sat bar­nen till sko­lan far hon och Lily iväg till en skog där hon kan springa lös.

Till skill­nad från Sve­ri­ge är det mer re­gel än un­dan­tag att hun­dar­na spring­er lö­sa i Brys­sel, åt­minsto­ne ut­an­för stan.

– Så länge man har pli på sin hund så är det ing­en som tar il­la upp, sä­ger Ma­lin.

Även om Lily är för­hål­lan­de­vis ung har hon re­dan lärt sig det i sär­klass vik­ti­gas­te kom­man­dot.

– Jag har ab­so­lut in­kall­ning, för­kla­rar Ma­lin som den na­tur­li­gas­te sak i värl­den, när vi vand­rar runt i den mag­ni­fi­ka sko­gen där al­la hundar vi stö­ter på är lö­sa.

Det är väl­digt säl­lan nå­gon rå­kar i lu­ven på varand­ra. Men vid två till­fäl­len har Lily bli­vit på­hop­pad helt opro­vo­ce­rat.

– Tack och lov blev det inga svå­ra­re ska­dor, kanske på grund av att Lily är ex­tremt un­der­gi­ven och läg­ger sig platt, sä­ger Ma­lin.

Likt ett je­hu far hon fram över stoc­kar och sten och man bör­jar för­stå hur hon kan va­ra så välträ­nad. När det så små­ning­om är dags att hop­pa in i bi­len har den ti­di­ga­re så vi­ta päl­sen an­ta­git en be­tyd­ligt le­ri­ga­re ny­ans.

– Det gör ab­so­lut ing­et. En le­rig hund är en lyck­lig hund och Lily känns som värl­dens lyck­li­gas­te hund, sä­ger Ma­lin och skrat­tar.

När de är ute och fin­går i stan väc­ker den vack­ra lil­la labra­do­ren al­las be­und­ran.

– Till skill­nad från Sve­ri­ge ver­kar det va­ra ovan­ligt att skaf­fa sin hund från en ken­nel. De fles­ta är by­rac­kor, of­ta kom­mer de från så kal­la­de shel­ters, jag träf­far ock­så många som sä­ger att de har köpt sin hund ”på nä­tet” el­ler till och med ”i en af­fär”. Jag vet in­te vad man ska sä­ga om det, sä­ger Ma­lin när vi sla­git oss ner på en re­stau­rang. Men det är ju bra att man hjäl­per till att ta hand om över­giv­na hundar.

I Brys­sel är även hundar of­ta väl­kom­na som gäs­ter.

En le­rig hund är en lyck­lig hund

TILL­SAM­MANS MED yngs­ta dot­tern Béa­trice har Ma­lin gått en valp­kurs med Lily.

– Jag tyck­te det var bra att Béa, som – för Lily – har lägst rang i fa­mil­jen, fick gå kur­sen för att de bäg­ge skul­le när­ma sig varand­ra, sä­ger Ma­lin.

Christop­he gick två vux­en­kur­ser

men tyck­te in­te de gav så myc­ket.

– Han tyck­te Lily var så otro­ligt myc­ket duk­ti­ga­re än de and­ra hun­dar­na på kur­sen, så han an­såg att det var bätt­re att vi trä­na­de hen­ne själ­va, och det har ju gått rik­tigt bra. Hon är ex­tremt lätt­lärd.

Ma­lin skul­le gär­na vil­ja gå en jakt­kurs med Lily.

– Jag tyc­ker att man ska lå­ta hun­den få gö­ra det som den är äm­nad för, men pro­ble­met är att hit­ta nå­gon­stans där hon kan få ja­ga. Pap­pa Leif kan väl ta med hen­ne på älg­jakt? – Det skul­le han gär­na gö­ra, men det är ett all­de­les för stort fö­re­tag att ta hen­ne till Sve­ri­ge, möj­ligt­vis skul­le hon kun­na va­ra med på nå­gon and­jakt i Sörm­land, där vi till­bring­ar som­rar­na, in­nan det är dags att fa­ra till­ba­ka till Brys­sel.

An­nars hän­der det fak­tiskt rätt of­ta att Lily häng­er med när Ma­lin är ute och gör PR för sin bok.

– Hon har hun­nit bli rätt van vid fo­to­gra­fer. Al­la jour­na­lis­ter vi träf­far ver­kar ock­så tyc­ka att det är top­pen med en hund och in­te ba­ra en själv­upp­ta­gen för­fat­ta­re.

Men Lily är in­te ba­ra en vän li­ten tik. I ett slag kan hon för­vand­las till vakt­hund be­redd att gå i dö­den för sin fa­milj.

– Det är en stor skill­nad i Lilys be­te­en­de när Béa och jag är ute med hen­ne, då hål­ler hon sig väl­digt nä­ra oss. Det är som att hon fat­tar att Béa är li­ten så hen­ne mås­te man hål­la koll på. En an­nan gång var jag ute i sko­gen när det kom en man som såg li­te märk­lig ut. Lily märk­te av min ner­vo­si­tet och ställ­de sig mel­lan man­nen och mig och bör­ja­de råskäl­la och rag­gen stod rakt upp på hen­ne. Det känns bra att hon har vak­ten i sig och kan ta fram den när det krävs.

Men arg blir hon ba­ra i un­dan­tags­fall. I van­li­ga fall är hon he­la fa­mil­jens lil­la kel­gris.

– Och hon är den bäs­ta kol­le­ga man kan öns­ka sig, tilläg­ger Ma­lin, som ser fle­ra för­de­lar med att ha en hund spe­ci­ellt när man har barn.

– Som ton­å­ring vill man in­te all­tid pra­ta med si­na för­äld­rar och då känns det bra att släp­pa in Lily till tje­jer­na. Om de är leds­na kan de go­sa med hen­ne vil­ket känns bra för mig. Då vet jag att de in­te kän­ner sig över­giv­na. Med en hund blir en fa­milj helt en­kelt mer kom­plett, sä­ger Ma­lin och skäm­tar om hur hen­nes liv kom­mer att se ut om siså­där 20 år. ”Då kanske vi har 20 labra­do­rer som lig­ger runt vå­ra föt­ter.”

Mis­sa för allt i värl­den in­te att föl­ja Lily Pot­ter som för­trol­lat fa­mil­jen Pers­son Gi­o­li­to med sin ma­gis­ka ut­strål­ning på hen­nes eget in­stagram­kon­to @lilyplutt.

Ma­lin är ak­tu­ell med sin fem­te bok ”Quick­sand” som kom­mer ut i mars.

Namn: Ma­lin Pers­son Gi­o­li­to. Ål­der: 48. Fa­milj: Ma­ken Christop­he, dött­rar­na El­sa, 17, No­ra, 15, och Béa­trice, 11. Hund: Labra­do­ren Lily Pot­ter, 2. Bor: I Brys­sel, Bel­gi­en. Gör: För­fat­ta­re och ju­rist.

Ma­lin skul­le gär­na gå en jakt­kurs med Lily, pro­ble­met är bar­ra var de se­dan ska kun­na ja­ga.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.