Krö­ni­ka

Husbil & Husvagn - - INNEHÅLL 1.17 -

Ä nt­li­gen skul­le vi få li­te lugn och ro när vi ut­scha­sa­de rat­tar mot nor­ra Värm­land. Till finn­sko­gens blå­nan­de höj­der med vid­sträck­ta my­rar och trols­ka tjärn. En la­gom vild­mark med ett nät av skogs­bil­vä­gar.

Norrut i Fryks­da­len blir vägar­na mind­re och tra­fi­ken tun­nas ut. Dags att slapp­na av är tan­ken, men i det sam­ma spru­tar ad­re­na­li­net ur al­la kört­lar och allt går myc­ket fort. En älg­ko med kalv stör­tar ut fram­för oss och det är ba­ra att ställa sig på brom­sen. Med knapp mar­gi­nal kla­rar vi den hår­re­san­de hän­del­sen. Men hal­sen är torr och hjär­tat klap­par. Äl­gar blir myc­ket sto­ra när dom kom­mer nä­ra.

Ef­ter en väl­be­höv­lig kaf­fe­pa­us har ner­ver­na dall­rat klart och fär­den fort­sät­ter. Men snart kom­mer näs­ta chock. En ut­landsreg­gad skåp­bil blå­ser för­bi i hund­ra i ett väg­kors mitt i sko­gen och strax ef­ter kom­mer en po­lis­bil med blå­ljus och tju­tan­de si­re­ner. – Smugg­la­re? – An­tag­li­gen. På små­vä­gar ef­ter grän­sen pas­se­rar myc­ket. För­ra vec­kan togs en last blö­jor i be­slag. Pam­pers är visst hård­va­lu­ta i Nor­ge.

NÄR VÄGDAMMET lagt sig och si­re­ner­na to­nar bort i fjär­ran hop­pas vi att det ska bli lugnt och ser fram mot en rast i sko­gen. Strax an­län­der vi en stor öp­pen yta in­till en å. En ra­se­rad ba­rack kan skön­jas i det hö­ga grä­set. Res­ter­na av ett skogs­ar­be­tar­lä­ger. Förr bod­de ar­be­tar­na i sko­gen, tän­ker jag och in­ser att kal­hyg­get på and­ra si­dan ån ta­gits upp av en man i en stor... ...skogs­ma­skin! I mi­na fun­de­ring­ar om skogs­bruk drar plöts­ligt den­na ma­skin igång sin mäk­ti­ga mo­tor så det då­nar i he­la dal­gång­en. Plat­sen dis­kva­li­fi­ce­ras som rast­stäl­le och än en gång tving­as vi hit­ta finn­sko­gens lugn på nytt.

– Vi far upp på ber­get, där mås­te vi väl än­då få va­ra ifred!

Väx­lan­de ner till två­an anam­mas för­sla­get och kur­vi­ga bac­kar för oss upp­åt. So­len ski­ner och ut­sik­ten är fan­tas­tisk. Det känns som allt fal­ler på plats när... – Hal­lo, Mis­ter! You boss, Mis­ter? Som från ing­en­stans spring­er två bär­ploc­kan­de thai­län­da­re fram ur ve­ge­ta­tio­nen. – Food, Mis­ter? Vel­ly­good, Mis­ter! Ögon sto­ra som te­kop­par kas­tar plöts­ligt lyst­na blic­kar på vå­ra mat­kas­sar som vi nyss ploc­kat ut. – Lunch, evelyo­ne, lu­u­u­u­unch! Bär­ploc­kar­na blir plöts­ligt fler. Många fler. Över­allt ur bus­kar­na väl­ler det fram folk. De tycks tro att vi hör till or­ga­ni­sa­tio­nen och att det nu van­kas lunch.

Ibland är tan­ken snabb och ex­tra snabb den­na gång. Med kas­sar­na bakom oss hop­par vi snabbt in och ger jär­net ned­för ber­get.

Sent om ef­ter­mid­da­gen är det dags att hit­ta nå­got stäl­le för nat­ten. En plats att fri­cam­pa pas­sar oss som sö­ker still­he­ten och strax ut­an­för Höl­jes i nor­ra Kla­rälv­da­len stan­nar vi till i sko­gen. Kväl­len blir lugn, nat­ten li­kaså och vi so­ver länge.

Men näs­ta dag vak­nar vi till lju­det av då­nan­de mo­to­rer och ekan­de hög­ta­larut­rop.

– Sol­berg vin­ner hea­tet och Sol­berg le­der... Får vi en ap­plåååd för vin­na­ren!!!

Vi har ham­nat på en höjd vid Höl­jes mo­tor­sta­di­on. Eu­ro­pas störs­ta are­na för ral­lycross, där eli­ten gör upp i trim­ma­de mus­kel­ma­ski­ner. Dags att fly. Långt bort i sko­gen.

EN TIM­ME se­na­re har vi lagt mo­tor­nör­dar­nas ovä­sen bakom oss och sökt skydd i dju­pas­te sju­milasko­gen där vi väl mås­te kun­na få va­ra i fred. Och det får vi ock­så. Åt­minsto­ne en stund, in­nan själ­va hel­ve­tet bra­kar löst.

Kal­la kå­rar är ba­ra för­nam­net när en stor brun­björn med ett av­grundsvrål re­ser sig på bak­be­nen i när­he­ten. Runt den cir­ku­le­rar två hundar storm­skäl­lan­de me­dan bam­sen slår i luf­ten med si­na väl­di­ga ra­mar. Det är som en scen ur nå­gon film och när en fyr­hjuls­dri­ven pick­up an­län­der och män med va­pen ström­mar ut.

Plöts­ligt in­ser jag att det är fullt all­var. Det är björn­jak­ten som bör­jat och ut­an mins­ta aning har vi ham­nat mitt i hän­del­ser­nas cent­rum. En plats vi in­te bör up­pe­hål­la oss på och snabbt drar vi oss un­dan me­dan björndre­vet to­nar bort över my­rar­na.

Det tycks som det gått troll i vår re­sa och vi kör slut­kör­da hemåt.

– Näs­ta gång får det bli nå­got lugnt stäl­le. Li­se­berg kanske. – Ja, el­ler High Cha­pa­rall. – Topp!

Näs­ta gång får det bli nå­got lugnt stäl­le. Li­se­berg kanske.

Häls­ning­ar Per Lind­berg

Namn: Per Lind­berg He­m­ort: Karl­stad Kört hus­bil se­dan:

2010

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.