LA­GO DI BRAI­ES

ITA­LI­EN. Sjö­ar­na Hall­stät­ter See och Wol­f­gang See i Ös­ter­ri­ke är av många be­trak­ta­de som Eu­ro­pas vack­ras­te. Vad många inte vet om är att de har en vär­dig kon­kur­rent i den lil­la alp­sjön La­go di Brai­es på 1500 me­ter höjd i de ita­li­ens­ka Dolo­mi­ter­na.

Husbil & Husvagn - - INNEHÅLL 2.17 - STAF­FAN KNUTSSON (text och foto)

Jodå, jag lo­var att fixa ett bra fo­to­vä­der till i mor­gon, sä­ger par­ke­rings­vak­ten Al­fred Mutschle­ch­ner med ett stort le­en­de, ef­ter att jag för­kla­rat att jag ska skri­va ett re­por­tage om sjön och kla­gat på den hel­mul­na him­len. Och visst får han rätt, för näs­ta mor­gon ski­ner so­len som den ba­ra kan här i de ita­li­ens­ka Dolo­mi­ter­na.

Vi be­fin­ner oss vid La­go di Brai­es, en ma­ka­löst vac­ker li­ten alp­sjö som en­bart tack va­re sin ex­cep­tio­nel­la skönhet bli­vit ut­sedd till ett av Une­scos världs­arv. Väl på plats är det ba­ra att ap­plå­de­ra åt ju­ryns go­da om­dö­me. Vi kommer dit med vår hus­bil i kväll­ning­en och mö­ter en näst in­till tom par­ke­rings­plats så när som på ett par and­ra hus­bi­lar.

VID NIOTIDEN näst­föl­jan­de mor­gon har vi läm­nat husbilen för en vand­ring runt sjön. En per­fekt tid­punkt då plat­sen än­nu inte över­ho­pats av be­sö- ka­re. Sam­ti­digt är det smart att inte ge sig av allt för ti­digt då so­len helst ska ha hun­nit ta sig över de gi­gan­tis­ka berg som in­ra­mar den lil­la sjön. För när so­len väl är up­pe, blir vyn över den mot­sat­ta stran­den ett vac­kert skå­de­spel.

NA­TUR­LIGT­VIS kan man gå runt sjön i bå­da rikt­ning­ar­na, men själ­va väl­jer vi att gå motsols; ett val som jag ock­så re­kom­men­de­rar er som har barn i barn­vagn el­ler är rull­stols­bur­na att gö­ra. Åt det hål­let är näm­li­gen den förs­ta sträc­kan myc­ket lätt­vand­rad och har ett jämnt och bra un­der­lag än­da bort till en iord­nings­ställd rast­plats vid en idyl­lisk del av stran­den. Att, väl där, se­dan sit­ta ner på en av bän­kar­na i so­len och lå­ta sig för­fö­ras av lug­net är en verk­lig lisa för sjä­len. Be­hö­ver jag sä­ga att vi nju­ter i ful­la drag?

Den fort­sat­ta vand­ring­en mö­ter med bran­ta stup och sling­ran­de trap­por ge­nom en gran­skog så vac­ker som ur en

sa­go­värld ska­pad av själ­vas­te John Bau­er. Låt dig dock inte skräm­mas. Alla med nor­mal­kon­di­tion och bra skor på föt­ter­na fix­ar lätt en pro­me­nad runt sjön – jag lo­var! Sam­ti­digt skän­ker den­na skugg­si­da oss ti­di­ga vand­ra­re fan­tas­tis­ka vy­er bort mot den nu sol­be­lys­ta strand där vi ti­di­ga­re star­ta­de vår vand­ring.

DE BRAN­TA bergs­si­dor­na och dess tag­gi­ga top­par av­speg­lar sig stol­ta i sjöns spe­gel­blan­ka sma­ragd­grö­na yta. Trots att min fru och jag har sett myc­ket vac­kert un­der 40 års ak­tivt resande kors och tvärs i Eu­ro­pa, enas vi om att det­ta är bland det vack­ras­te vi nå­gon­sin upp­levt. Ma­giskt är ba­ra för­nam­net!

Ef­ter­hand ökar an­ta­let vand­ra­re längs le­den och vi kan inte nog gläd­ja oss för den ti­di­ga star­ten – och smått för­fa­sas över hur trångt det kommer att bli se­na­re un­der da­gen då be­sö­ka­re fyllt plat­sens samt­li­ga tre par­ke­rings­plat­ser.

EF­TER ETT PAR tim­mars vand­ring och 150 bil­der i ka­me­ran är vi till­ba­ka vid bi­len vid el­va­snå­ret. Par­ke­rings­vak­ten Al­fred ler glatt och gör tum­men upp me­dan han med and­ra han­den vin­kar en bil på plats på den nu näs­tan helt fyll­da plat­sen.

Själ­va väl­jer vi att dra vi­da­re – trots vår små­länds­ka åd­ra och att vi har be­ta­lat för he­la da­gen. Vi tän­ker så här: vi kan gott un­na Al­fred möj­lig­he­ten att kun­na kläm­ma in en ny hus­bil på vår plats, om inte an­nat som kom­pen­sa­tion för att han fix­a­de ett så per­fekt vä­der un­der vårt be­sök!

Bred­vid ho­tel­let lig­ger ett li­tet ka­pell som min­ner om en hän­del­se från slu­tet av and­ra världs­kri­get, då ett an­tal mot­stånds­män för­des till plat­sen för att av­rät­tas. Den tys­ka kom­men­dan­ten väg­ra­de dock ly­da or­der och samt­li­ga und­kom med li­vet i be­håll.

Att be­sö­ka La­go di Brai­es är som att sti­ga rakt in i ett vy­kort.

Den ena si­dan av sjön är li­te be­svär­li­ga­re att pas­se­ra.

Snac­ka om fin plats för ljuv me­di­ta­tion.

Sol, berg och en spe­gel­blank sjö – vad mer kan man be­gä­ra av en na­turupp­le­vel­se?

Den stän­digt le­en­de par­ke­rings­vak­ten Al­fred Mutschle­ch­ner.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.