TOLMINOFFENSIVEN

Un­der stri­der­na vid Tol­min på Ison­zo­fron­ten stred Erwin Rommel som ung in­fan­te­rilöjt­nant och upp­märk­sam­ma­des för sin hjälte­mo­di­ga in­sats.

Infanteriet anfaller! - - Innehåll - DET HÄR ÄR ERWIN ROM­MELS EG­NA MIN­NEN

TOL­MIN­OF­FEN­SI­VENS FÖRS­TA DAG I. AVMARSCH OCH FÖRBEREDELSE IN­FÖR DET TOLF­TE SLAGET OM ISON­ZO

av­del­ning. Vi be­fann oss Ti­digt i ok­to­ber tog jag åter kom­man­dot över min via Ma­ke­do­ni­en. För­lusti det vack­ra Kärn­ten, dit ba­tal­jo­nen var för­flyt­tad Dess­utom var vi nu er­na vi ådrog oss i sla­gen om Co­sna­ber­get var er­sat­ta. till att öka kom­pa­ni­ets ut­rus­ta­de med lät­ta maskingevär, nå­got som bi­drog vi till att be­kan­ta oss slag­kraft. Den kor­ta tid vi till­bring­a­de i läg­ren an­vän­de or­dent­ligt med de nya vap­nen. skic­ka oss. Till Ison­zoVi viss­te fort­fa­ran­de in­te vart ar­mé­led­ning­en vil­le fron­ten? för de­ras ope­raEf­ter Ita­li­ens in­trä­de i kri­get i maj 1915 ha­de hu­vud­må­let ned­re om­rå­det av Ison­zo ti­o­ner va­rit erövringen av Tri­es­te. Tio slag längs det styr­kor­na ha­de sak­ta ha­de ut­käm­pats de två se­nas­te åren och de ös­ter­ri­kis­ka ita­li­e­nar­na lyc­kats få fot­fäs­te men sä­kert pressats bak­åt. I det sjät­te slaget ha­de sta­den. på den öst­ra kan­ten av flo­den nä­ra Go­ri­zia och in­ta­git ef­ter en mo­dell från Ca­dor­na or­ga­ni­se­ra­de det elfte slaget om Ison­zo 000 ka­no­ner, an­föll ge­nom väst­fron­ten. 50 in­fan­te­ri­di­vi­sio­ner, stöt­ta­de av 5 tapp­ra ös­ter­ri­kis­ka sol­dat­den trånga fron­ten mel­lan Go­ri­zia och ha­vet. De un­der sla­gets and­ra hal­va er­na mot­stod det ita­li­ens­ka ut­gångs­an­fal­let, men Ison­zo och in­tog den höga kors­ade ita­li­e­nar­na den mel­lers­ta för­gre­ning­en av fram­stö­ten ge­nom att sät­ta pla­tån vid Bain­siz­za, där vå­ra al­li­e­ra­de stop­pa­de till bör­jan av sep­tem­ber, in al­la kraf­ter. Det här våld­sam­ma an­fal­let va­ra­de sig klar in­för det tolf­te där­ef­ter lug­na­de sig si­tu­a­tio­nen och Ca­dor­na gjor­de om Ison­zos mel­lers­ta an­fal­let vid Ison­zo. Det nyvun­na ter­ri­to­ri­et ös­ter in­för näs­ta slag och må­let, om­rå­den gav ita­li­e­nar­na stör­re för­hopp­ning­ar kän­de sig in­te jäm­bör­di­ga Tri­es­te, var änt­li­gen in­om räck­håll. Ös­ter­ri­kar­na hjälp. Trots den enor­ma med mot­stån­da­ren ut­an tving­a­des be tys­kar­na om och Ver­dun) skic­ka­de styr­ke­för­bruk­ning­en un­der sla­gen i väst (Flan­dern av sju strids­er­far­na den övers­ta tys­ka ar­mé­led­ning­en en ar­mé be­stå­en­de tysk-ös­ter­ri­kisk rädd­nings­di­vi­sio­ner. Det för­vän­ta­des att en g emen­sam ge re­sul­tat. Må­let var att ex­pe­di­tion i den öv­re de­len av Ison­zo­fron­ten skul­le över Tag­li­a­men­to. dri­va ita­li­e­nar­na över riks­grän­sen och, om möj­ligt,

"TROTS DEN ENOR­MA STYRKEFÖRBRUKNINGEN UN­DER SLA­GEN I VÄST (FLAN­DERN OCH VER­DUN) SKIC­KA­DE DEN HÖGS­TA TYS­KA AR­MÉ­LED­NING­EN EN AR­MÉ BE­STÅ­EN­DE AV SJU STRIDS­ER­FAR­NA DI­VI­SIO­NER. DET FÖR­VÄN­TA­DES ATT EN GE­MEN­SAM TYSKÖSTERRIKISK RÄDDNINGSEXPEDITION I DEN ÖV­RE DE­LEN AV ISON­ZO­FRON­TEN SKUL­LE GE RE­SUL­TAT."

Württem­bergs bergs­ba­tal­jon gick in i den n ybil­da­de 14:e a rmén och knöts till alp­kå­ren. Den 18 ok­to­ber star­ta­de vi vår in­marsch mot fron­ten från upp­sam­lings­om­rå­det i när­he­ten av Kranj (tys­ka: Krain­burg). Un­der beck­svar­ta nät­ter, of­ta i ösregn, sta­ka­de ma­jor Spro­es­sers grupp (Württem­bergs bergs­ba­tal­jon och Württem­bergs bergs­hau­bits­av­del­ning) vägen runt Skofja Lo­ka (tys­ka: Bischoflak), Sa­li­log och Pod­br­do till Kne­za, dit vi kom fram den 21 ok­to­ber. På grund av fi­en­dens spa­nings­flyg mås­te al­la marsch­del­mål nås in­nan gry­ning­en, för då mås­te al­la män och djur sö­ka skydd i de mest obe­kvä­ma och otill­räck­li­ga in­kvar­te­ring­ar som kan tän­kas. De här natt­li­ga mar­scher­na kräv­de enormt myc­ket av de svält­föd­da trup­per­na. Min av­del­ning be­stod av t re bergs­kom­pa­ni­er och et t ma­sking­e­värs­kom­pa­ni. Jag mar­sche­ra­de van­ligt­vis till fots med min stab i spet­sen för den långa ko­lon­nen. Kne­za låg un­ge­fär 8 kilo­me­ter ös­ter om front­lin­jen, i när­he­ten av Tol­min. På ef­ter­mid­da­gen den 21 ok­to­ber son­de­ra­de ma­jor Spro­es­ser och hans av­del­nings­be­fäl det ut­pe­ka­de upp­sam­lings­om­rå­det för an­fal­let. Om­rå­det låg i s lutt­ning­en norr om Bu­ze­ni­ka­ber­get (509), 1,5 k ilo­me­ter sö­der om Tol­min. Själ­va slutt­ning­en stu­pa­de brant ner mot Ison­zo. Stark och liv­lig stö­ran­de eld från fle­rai­ta­li­ens­ka bat­te­ri­er i hög­re lig­gan­de och gynn­sam­ma ställ­ning­ar slog ner hårt bakom vår front. Ita­li­e­nar­na tyck­tes ha gott om am­mu­ni­tion. För oss blev det svårt att grup­pe­ra he­la ba­tal­jo­nen

Själ­va om­rå­det var i stort (el­va kom­pa­ni­er) i det an­giv­na upp­sam­lings­om­rå­det. oss i kan­ter­na av en sten­ras och i sett ofram­kom­ligt, och vi mås­te för­be­re­da mot Ison­zo. Det var oro­väc­kan­de någ­ra få för­djup­ning­ar i brant ter­räng ner av Mrz­li (1 360), nord­väst om att fi­en­den från sin hög­re pla­ce­ring på top­pen av Bu­ze­ni­ka­ber­get. Des­sTol­min, ha­de ut­sikt över he­la den nor­ra slutt­ning­en i slutt­ning­en. ut­om mås­te vi räk­na med sten­ras ef­ter ar­til­le­ri­bom­bar­de­mang Hur skul­le det gå? Över 30 tim­mar skul­le ba­tal­jo­nen lig­ga i ställ­ning­en. för­hål­lan­de­na. Det fanns inga Vi mås­te ba­ra fin­na oss i de oför­del­ak­ti­ga skul­le sam­las var för stor för and­ra möj­lig­he­ter, mäng­den trup­per som stör­ning­s­eld, sär­skilt från St. Lu­zi­aTol­m­in­re­ser­vo­a­ren. Un­der hård ita­li­ensk till ba­tal­jo­nen. Om ope­ra­tions­och Ba­za de Mo­dre­ja­pas­sen, vän­de vi till­ba­ka för­rä­da­ren som sam­ma dag pla­ner­na viss­te vi li­te jäm­fört med den tjec­kis­ke kart­sam­ling och in­struk­tio­ner för de­ser­te­ra­de och tog med sig en kom­plett Tol­mi­no­pe­ra­tio­nen till fi­en­den. in i det sista sam­lings­om­rå­det. Nat­ten mot den 23 ok­to­ber ryck­te ba­tal­jo­nen på höj­der­na i Ko­lov­rat och Je­za Sto­ra strål­kas­ta­re i de ita­li­ens­ka ställ­ning­ar­na lys­te upp vår väg. och det kraf­ti­ga och blän­dan­de Of­ta slog tung ar­til­le­ri­eld ner bland oss, lig­ga orör­li­ga på mar­ken i fle­ra lju­set från strål­kas­tar­na pres­sa­de oss att skyn­da­de vi oss ge­nom det utsatta mi­nu­ter åt gång­en. Så fort de dra­git för­bi

"VI BÖR­JA­DE FUN­DE­RA PÅ OM FI­EN­DEN HA­DE UPP­FAT­TAT VÅ­RA FÖR­BE­RE­DEL­SER OCH STÄLL­DE IN SIK­TET. TUNG AR­TIL­LE­RI­ELD I DEN HÄR LUT­NING­EN, BRANT SOM DET BRAN­TAS­TE HUS­TAK, SKUL­LE FÅ EN FÖR­ÖDAN­DE VERKAN!"

om­rå­det. Un­der den här fram­ryck­ning­en fickvi al­la ett in­tryck av att ha kom­mit in­om räck­håll för en myc­ket aggressiv och väl­ut­rus­tad fi­en­de.pack­dju­ren mås­te vi läm­na kvar på den öst­ra slutt­ning­en av Bu­ze­ni­ka­ber­get. Strax ef­ter mid­natt nåd­de min av­del­ning, un­der tunga bör­dor av maskingevär och am­mu­ni­tion, fram till upp­sam­lings­om­rå­det vid sten­ta­lu­sen. Det ha­de va­rit en an­sträng­an­de klätt­ring. Vi släpp­te pack­ning­en på mar­ken och jubla­de över att ha kom­mit fram oskad­da. Det gick in­te att vi­la, för res­ten av nat­ten mås­te vi gräva och fin­na skydd. Jag vi­sa­de kom­pa­ni­er­na till si­na av­snitt. Sta­ben och två ge­värs­kom­pa­ni­er för­skan­sa­de sig i den väst­ra kan­ten av den 20 till 40 me­ter bre­da sten­ta­lu­sen, på bå­da si­dor om en smal stig, av­skär­ma­de­mot nord­väst. De två and­ra kom­pa­ni­er­na tog skydd i en smal få­ra i mar­ken, 100 me­ter mot öst. Of­fi­ce­ra­re­och man­skap job­ba­de feb­rilt. När det blev ljust låg slutt­ning­en där ut­an tec­ken på liv. Sol­da­ter­na för­sök­te att ta igen för­lo­rad sömn i små gro­par, täck­ta av gre­nar och blad. Den här frid­sam­ma still­he­ten va­ra­de in­te länge. Det tunga ita­li­ens­ka ar­til­le­ri­et slog ner fram­för oss och ste­nar föll tungt på väg ner mot flo­den.mer sömn blev det in­te och vi bör­ja­de fun­de­ra på om fi­en­den­ha­de upp­fat­tat vå­ra för­be­re­del­ser och ställ­de in sik­tet. Tung ar­til­le­ri­eld i den här lut­ning­en, brant som det bran­tas­te hus­tak, skul­le få en för­ödan­de verkan! El­den va­ra­de någ­ra få mi­nu­ter, för att kom­ma till­ba­ka på en an­nan plats kvart se­na­re. Där­ef­ter kom en lugn stund. Det ita­li­ens­ka ar­til­le­ri­et drog ak­ti­vi­te­ten mot Ison­zo­da­len. Un­der da­gen kun­de vi se vad grovt ka­libre­ra de ka­no­ner gjort mot an­lägg­ning­ar och in­farts­le­der nä­ra Tol­min. I mot­sats till det ita­li­ens­ka avfyrade vårt ar­til­le­ri gans­ka säl­lan. Jag var myc­ket oro­lig för mi­na mäns väl och ve, och da­gen gick lång­samt. Från vårt upp­sam­lings­om­rå­de ha­de vi god över­blick över fi­en­dens­front­lin­je i da­len. Den kor­sa­de Ison­zo 2,5 kilo­me­ter väs­ter om Tol­min och löp­te se­dan vi­da­re sö­der om Ison­zo till den öst­ra än­den av Volče, rakt ös­ter om St. Da­ni­el. Ställ­ning­ar­na, sär­skilt tagg­tråds­bar­ri­ka­der­na, såg ut att va­ra väl­bygg­da. Det elän­di­ga väd­ret hind­ra­de oss från att se de and­ra ställ­ning­ar­na. Den and­ra ita­li­ens­ka lin­jen kor­sa­de an­tag­li­gen Ison­zo i om­rå­det vid Se­lišče – nio kilo­me­ter nord­väst om Tol­min – och sträck­te sig sö­der om flo­den över Hev­nik mot Je­za. Den tred­je, och tro­ligt­vis star­kas­te ita­li­ens­ka ställ­ning­en, var an­lagd på höj­der­na sö­der om Ison­zo i lin­jen Ma­tajur (1 643), Mrz­li­top­pen (1 356), Go­lo­bi Kuk (1 243), Höjd 1192, Höjd 1114, ge­nom Cla­buz­za­ro mot Hum. Den här sista ställ­ning­en var be­vi­sad av flyg­fo­to­gra­fi­er.det sa­des att en­skil­da stöd­punk­ter fanns pla­ce­ra­de i ter­räng­en mel­lan ställ­ning­ar­na.

Ut­gångs­ställ­ning för styr­kor­na i 14:e ar­mén: Kraus­grup­pen re­dan på plats vid Flitsch (22:a kej­ser­li­ga och kung­li­ga in­fan­te­ri­di­vi­sio­nen, Edelweiss­di­vi­sio­nen, 55:e kej­ser­li­ga och kung­li­ga di­vi­sio­nen och den tys­ka jä­gar­di­vi­sio­nen) med ut­falls­punkt ovan­för Sa­ga på Stol.

ställ­ning­en sö­der om Ste­ingrup­pen nä­ra Tol­min och i den framskjutna 117:e in­fan­te­ri­di­vi­sio­nen) skul­le Tol­min (12:e in­fan­te­ri­di­vi­sio­nen, alp­kå­ren, skul­le bry­ta ige­nom till Ca­po­sät­ta igång hu­vud­an­fal­let. Den 12:e di­vi­sio­nen av Ison­zo. Alp­kå­ren skul­le er­öv­ra ret­to (tys­ka: Kar­freit) i da­len på bå­da si­dor fram­för allt Höjd 1114, Kuk och ställ­ning­ar­na på höj­der­na sö­der om Ison­zo, Ma­tajur. (200:e och 26:ein­fan­te­ri­di­vi­sionI an­slut­ning sö­derut sat­tes Ber­rer­grup­pen San Mar­ti­no. er­na) i ställ­ning mot Ci­vi­da­le över Je­za och (1:a kej­ser­li­ga och kung­li­ga Än­nu läng­re sö­derut skul­le Scot­tigrup­pen in­ta ställ­ning sö­der om Je­za, och di­vi­sio­nen och 5:e in­fan­te­ri­di­vi­sio­nen) där­ef­ter Glo­bočak och Hum. om Ison­zo ha­de bay­ers­ka I alp­kå­rens av­snitt i bro­hu­vud­po­si­tio­nen norr av­löst ös­ter­ri­kar­na i front­lin­jen. in­fan­te­ri­liv­gar­det och 1:a jä­gar­re­ge­men­tet fram till Go­lo­bi, Lui­co och Ma­tajur An­falls­må­let för liv­gar­det: vägen som lett över Ko­vak, Hev­nik, Höjd 1114 och Ko­lov­rat­kam­men. väs­ter om Volče (tys­ka: An­falls­mål för 1:a jä­gar­re­ge­men­tet: höj­der­na Wolt­schach), Höjd 732, Höjd 1114 från syd­väst. att för­sva­ra liv­gard ets hög­ra Württem­bergs bergs­ba­tal­jon ha­de i upp­gift Fo­ni och föl­ja liv­gar­det till Ma­tajur. flank,er­öv­ra fi­en­de­bat­te­ri­e­ri när­he­ten av och di­sigt. Träng­trup­pen Mot kväl­len den 23 ok­to­ber blev väd­ret mol­nigt hung­ern stil­lad och såg oss om an­län­de ef­ter mörk­rets in­brott. Vi ficksnart med tan­ke på de fö­re­stå­en­de ef­ter ett göms­le där vi kun­de lag­ra li­te sömn fint­regn in, så vi mås­te dra tält­an­falls­da­gar­na. Ef­ter mid­da­gen sat­te ett du­kar­na över hu­vu­de­na. An­falls­vä­der!

in­för an­fal­let vid Tol­min Betrak­tel­ser: Un­der in­mar­schen och för­be­re­del­ser­na Un­der mö­do­sam­ma natt­mar­scher, kräv­des det oer­hört myc­ket av trup­per­na. en di­stans på 100 ki­lo­van­ligt­vis me­dan det ös­te ner, kor­sa­des Kara­van­ker­na, dol­da för fi­en­de­fly­gi­trånga me­ter få­gel­vä­gen. Un­der da­gen låg trup­per­na men trots allt var mo­ra­len hög. lo­gi­er. Ran­so­ner­na var knap­pa och en­for­mi­ga, ut ge­nom al­la stra­pat­ser och in­te Un­der tre års tid ha­de trup­per­na lärt sig hål­la lå­ta sig knäc­kas. nat­ten den 22 ok­to­ber , Un­der mar­schen mot upp­sam­lings­om­rå­det, från bergs­kom­pa­ni­et re­serv­bar ma­sking­e­värs­kom­pa­ni­er­na och en­he­ter vi­sat hur svårt det var med am­mu­ni­tion. Stri­den om Co­sna­ber­get ha­de am­mu­ni­tions­till­för­sel i ber­gen. från fi­en­de­ni­upp­sam­lingsEf­tersom vi mås­te räk­na med kraf­tig be­skjut­ning och dolde de nya ställ­ning ­ om­rå­det, för­skan­sa­de sig trup­per­na om nat­ten omöj­ligt att för­plä­ga trup­per­na i ar­na grund­ligt in­nan gry­ning­en. Det blev för­des fram ef­ter mörk­rets in­brott. upp­sam­lings­om­rå­det dag­tid, så varm mat

HEV­NIK OCH HÖJD 1114 II. DET FÖRS­TA AN­FAL­LET:

00 den si­na för­be­re­del­ser kloc­kan 02: Vårt hit­tills t ys­ta ar­til­le­ri in­led­de or­det och reg­nig natt, och in­nan vi viss­te 24 ok­to­ber 1917. Det var en mörk på bå­da si­dor av Tol­min. Från av flam­ma­de det från tu­sen ka­non­myn­ning­ar bul­ler och brak mel­lan ber­gen, fi­en­dens om­rå­de ljöd ett sam­man­häng­an­de på det Vi såg och hör­de med för­und­ran li­ka kraf­tigt som det värs­ta åskvä­der. strål­kas­tar­na för­sök­te för­gä­ves tränga våld­sam­ma som sked­de. De ita­li­ens­ka Tol­min för­stö­rel­se­el­den från fi­en­den runt ige­nom reg­net. Den för­vän­ta­de var be­sva­ra­de den tys­ka el­den. Det ute­blev. Ba­ra någ­ra få fi­ent­li­ga bat­te­ri­er och vän­de vi till­ba­ka till skydds­om­rå­det myc­ket be­tryg­gan­de. Halv­so­van­de ar­til­le­ri­eld. lyss­na­de till vår egen allt sva­ga­re igång igen. Ne­dan­för, vid St. Da­ni­el, I gry­ning­en sat­te vårt eget ar­til­le­ri in­te och bar­ri­ka­der. Tid­vis kun­de vi kros­sa­de de tunga gra­na­ter­na ställ­ning­ar i styr­ka. all rök. Vår egen ar­til­le­ri­eld till­tog se de fi­ent­li­ga ställ­ning­ar­na för Fi­en­dens svar tyck­tes sna­ra­re blek. bergs­ba­tal­jon iväg och sat­te kurs Strax ef­ter gry­ning­en kom Württem­bergs sik­ten av­se­värt. I hä­lar­na på Spro­es­sers fram­åt i störtreg­net som re­du­ce­ra­de av­del­ning Rommel ned­för klap­per­ste­nar­na grupp, som for i spet­sen, klätt­ra­de in­fan­te­ri­flyt­ta­de vi oss bakom det bay­ers­ka mot Ison­zo. Så fort vi var ne­re Ison­zos bran­ta bredd. liv­gar­dets hög­ra vinge, rakt ovan­för ut­an si­dor om det långa ko­lonn­le­det Någ­ra få gra­na­ter slog ner på bå­da frös och gjor­de halt nä­ra front­lin­jen. Vi att vål­la nå­gon ska­da. Ko­lon­nen Men att an­falls­sig­na­len snart skul­le lju­da. var ge­nom­vå­ta och al­la hop­pa­des mi­nut­er­na snig­la­de sig fram. av ex­plo­ö­ka­de el­den ko­los­salt. En vir­vel Den sista kvar­ten in­nan an­fal­let me­ter ställ­ning­ar­na någ­ra få hund­ra de­ran­de gra­na­ter hölj­de de fi­ent­li­ga

"DEN SISTA KVAR­TEN IN­NAN AN­FAL­LET ÖKA­DE EL­DEN KO­LOS­SALT. EN VIR­VEL AV EXPLODERANDE GRA­NA­TER HÖLJ­DE DE FI­ENT­LI­GA STÄLL­NING­AR­NA NÅG­RA FÅ HUND­RA ME­TER FRAM­FÖR OSS I RÖK OCH DAMM."

fram­för oss i rök och damm. Lå­ga regn­moln Ko­lov­rat. täck­te bergs­top­par­na Hev­nik och Strax in­nan kloc­kan 8 läm­na­de storm­trup­pen sat­te kurs mot fi­en­den. fram­för oss ställ­ning­en För­sva­rar­na såg in­te och fi­en­den i allt virr­varr in­te sät­ta sig till mot­värn. och kun­de Vi an­vän­de oss av för­be­re­da an­fal­let. det nyvun­na om­rå­det för att Kloc­kan var åt­ta! Ar­til­le­ri- och gra­nat­kas­tarel­den fi­en­den. Fram­för oss rör­de sig i rikt­ning sat­te liv­gar­det av. Vi mot följ­de ef­ter tätt bakom flank, över till hö­ger de­ras front och till­skan­sa­de hög­ra oss fi­en­dens ställ­ning­ar Da­ni­el. Res­ten av be­sätt­ning­en runt St. med kom ut från ru­i­ner­na och skyn­da­de sig mot ar­mar­na över hu­vu­det och an­sik­te­na oss vi­da­re över den bre­da för­vrid­na av ång­est. Vi skyn­da­de slät­ten som fort­fa­ran­de slutt­ning. Vis­ser­li­gen skil­de oss från Hev­niks häm­ma­des vi av och nor­ra till av ma­sking­e­värs­eld öst­ra si­dan, men an­fal­let från den över den öpp­na ter­räng­en Me­dan liv­gar­det flyt­ta­de fort­sat­te. sig mot Hev­niks öst­ra ning­en i nord­ost. Ma­jor slutt­ning var vårt mål Spro­es­ser och hans sluttstab ila­de i för­väg. Sol­da­ter­na med si­na tunga pack­ning­ar slet med maskingevär och hål­la sam­ma fart. am­mu­ni­tion, och kun­de Ef­ter att ha nått fram till Höjd 179 skyd­da­de den skogs­kläd­da slutt­ning­en vid Hev­nik vår vänst­ra flank mot el­den ovan­i­från.

från i sä­ker­het på slutt­ning­en. På or­der He­la av­del­ning Rommel var nu för­trupp upp­åt längs sti­gen mot Fo­ni som ma­jor Spro­es­ser flyt­ta­de den sig av 1:a i om­rå­det norr om Hev­nik. De­lar till Württem­bergs bergs­ba­tal­jon med Seit­zer, led­de an. Res­ten följ­de ef­ter kom­pa­ni­et, un­der tek­nisk ser­geant En trupp från 1:a ma­sking­e­värs­kom­pa150 me­ters av­stånd mel­lan en­he­ter­na. 1:a kom­pa­ni­et, 2:a kom­pa­ni­et och ni­et följ­de spet­sen, se­dan av­del­nings­sta­ben, Till­sam­mans med löjt­nant Streicher, res­ten av 1:a ma­sking­e­värs­kom­pa­ni­et. ko­lon­nen någ­ra me­ter bakom spet­sen. min nye ad­ju­tant, fick jag plats i få smal, igen­växt av bus­kar och vi­sa­de Sti­gen vi följ­de upp­åt mot Fo­ni var var Slutt­ning­en på bå­da si­dor av sti­gen tec­ken till att ha an­vänts av fi­en­den. såg häng­de fort­fa­ran­de på trä­den. Vi myc­ket brant och tät­be­vux­en. Höst­lö­ven fick säl­lan i den tä­ta un­der­ve­ge­ta­tio­nen och ba­ra någ­ra få me­ter fram­för oss Do­va få­ror i land­ska­pet led­de till Ison­zo. en skymt av da­len. Någ­ra få dju­pa ock­så kun­de hö­ras upp­i­från da­len och smäl­lar från de tunga tys­ka gra­na­ter­na kun­de vi att liv­gar­det fanns. I bergs­sko­gen bak­i­från från väns­ter, där vi an­tog vi var läm­na­de åt oss själ­va. in­te vän­ta oss hjälp från ar­til­le­ri­et, fram, stan­na­de of­ta, spet­sa­de öro­nen I spet­sen ryck­te de myc­ket var­samt fram­åt fram­för dem. Se­dan rör­de de sig och lyss­na­de ef­ter ljud från sko­gen i bak­håll. var till ing­en nyt­ta, för fi­en­den låg igen. Men den här för­sik­tig­he­ten på vi plöts­ligt be­skjut­na av maskingevär 1 kilo­me­ter ös­ter om Höjd 824 blev fram­för oss i so­li­da ställ­ning­ar bakom nä­ra håll. Jag fick be­ske­det: ” Fi­en­den i förs­ta lin­jen är så­ra­de”. tagg­tråds­avspärr­ning­ar. Fem man den på bå­da si­dor om sti­gen, längs Ut­an ar­til­le­ri­stöd tyck­tes ett an­fall och över bar­riä­rer mot en bran­ta slutt­ning­en, ge­nom tät un­der­ve­ge­ta­tion ge­nom­fö­ras fi­en­de hopp­löst och kun­de ba­ra upp­märk­sam och väl för­skan­sad an­nat sätt. mig därför för att gå fram på ett med sto­ra för­lus­ter. Jag be­stäm­de grupp fi­en­den. Jag be­ord­ra­de en an­nan Den förs­ta lin­jen höll kon­takt med mot ny front och klätt­ra upp­för slutt­ning­en från 1:a kom­pa­ni­et att bil­da en 200 me­ter fram­för fi­en­de­ställ­ning­en. sö­der, ge­nom en s ten­ta­lus un­ge­fär be­sked till från väns­ter och ovan­för. Jag gav Av­sik­ten var att kring­gå fi­en­den ma­jor Spro­es­ser. jag följ­de krä­van­de. Löjt­nant Streicher och Stig­ning­en vi­sa­de sig bli myc­ket från en All­de­les bakom oss kom man­ska­pet 40 me­ter ef­ter den nya fron­ten. ge­vär över skuld­ror­na. kulspru­te­trupp med si­na de­mon­te­ra­de mot oss. ki­los sten­block rul­lan­de nedö­ver I sam­ma ögon­blick kom ett 50- un­dan, me­ter bred. Det var svårt att kom­ma Den trånga klyf­tan var ba­ra tre av jät­te­in­såg ge­nast att den som träffades det fanns inga rym­nings­vä­gar. Vi i sick­sack sig mot bergs­väg­gen. Ste­nen for ste­nen skul­le kros­sas. Al­la pres­sa­de man. att så myc­ket som ris­pa en en­das­te mel­lan oss och nedö­ver ber­get ut­an ste­nar in­te var ita­li­e­nar­na som släppt Som tur var vi­sa­de det sig att det sol­da­ter­na i tä­ten. nedö­ver, ste­nar­na ha­de loss­nat av

Läng­re upp­för slän­ten rev en rul­lan­de sten av häl­rem­men på min hög­ra stö­vel. Ste­nen träf­fa­de­fo­ten så hårt att jag mås­te få hjälp av två man för att fort­sät­ta den näs­ta halv­tim­man för jag ha­de så sto­ra smär­tor. Slut­li­gen låg det bran­ta par­ti­et bakom oss. I häll­regn, vå­ta in på skin­net, klätt­ra­de vi vi­da­re upp­åt ge­nom tät un­der­ve­ge­ta­tion, höll ut­kik och lyss­na­de. Sko­gen fram­för oss blev tun­na­re. Kar­tan vi­sa­de att vi var 800 me­ter ös­ter om Höjd 824. Vi tog oss för­sik­tigt fram till skogs­bry­net, där vi upp­täck­te en ka­mou­fle­rad­stig som led­de ner­för slutt­ning­en mot öst. Bor­tan­för den, på det öpp­na om­rå­det hög­re upp, kun­de vi kon­sta­te­ra en sam­man­häng­an­de, väl för­skan­sad ställ­ning up­pe i ber­get, i rikt­ning mot Lei­h­ze­top­pen. Ställ­ning­en tyck­tes obe­man­nad och ing­en tysk ar­til­le­ri­eld var rik­tad mot den. Mitt be­slut stod fast: ett över­rask­nings­an­fall ef­ter kort ma­sking­e­värs­för­be­re­dan­de eld med vår vänst­ra flank längs skogs­bry­net. Si­tu­a­tio­nen var i hög grad lik si­tu­a­tio­nen in­nan an­fal­let mot Co­sna­ber­get från den 12 till 19 au­gusti 1917. Be­skyd­da­de av en kulspru­te­trupp i täck­ning bakom bus­kar­na för­be­red­de jag av­del­ning­en på an­fal­let i en li ten sän­ka i sko­gen 60 me­ter fram­för fi­en­dens bar­riä­rer. Tack va­re bergs­trup­per­nas ut­märk­ta strids­di­sci­plin för­löp­te ma­növ­ern i ös­reg­net ut­an ett ljud. Långt bor­ta ljöd lar­met från slaget i Ison­zo­da­len och nå­got när­ma­re, till väns­ter på höj­den, syn­tes liv­gar­det stri­da hårt. Runt oss och på äng­en ovan­för härs­ka­de lug­net. Ibland kun­de vi se någ­ra få män rö­ra sig i och bakom fi­en­de­ställ­ning­en – ett tec­ken på att fi­en­den fram­för oss in­te ha­de en miss­tan­ke om vår när­va­ro. 600 me­ter bakom till väns­ter om oss slog nu någ­ra tys­ka gra­na­ter ner. Så som den var in­rät­tad mås­te den fi­ent­li­ga ställ­ning­en fram­för oss va­ra för­bun­den med ställ­ning­en på bå­da si­dor om sti­gen till Fo­ni, som vi stött på för 45 mi­nu­ter se­dan. Det rör­de sig an­tag­li­gen om en del av den and­ra ita­li­ens­ka ställ­ning­en. Att när­ma sig ljud­löst i den tä­ta un­der­ve­ge­ta­tio­nen var omöj­ligt. Av­del­ning­en var klar och jag mås­te be­stäm­ma mig för att anfalla el­ler lå­ta bli. 60 me­ter av un­der­ve­ge­ta­tion skil­de oss från fi­en­dens tagg­tråd och om de var upp­märk­sam­ma kun­de jag in­te räk­na med nå­gon en­kel se­ger. Den väl ka­mou­fle­ra­des­tigen längs skogs­bry­net gav mig en idé. Sti­gen ha­de hit­tills tro­li­gen va­rit in­far­ten för den ita­li­ens­ka för­trup­pen i när­he­ten av St. Da­ni­el, an­ting­en till be­sätt­ning­en i det öst­ra om­rå­det från Hev­nik el­ler till ar­til­le­ri­ob­ser­va­tions­för­pos­ter­na där. Ef­ter att vi kom ha­de den in­te an­vänts av ita­li­e­nar­na. Sti­gen sling­ra­de sig och ka­mou­fla­get på sydsi­dan dolde den så pass väl mot slutt­ning­en upp­åt och i rikt­ning mot de ita­li­ens­ka ställ­ning­ar­na att det skul­le bli svårt att skil­ja vän från fi­en­de på vägen. Om ita­li­e­nar­na in­te hind­ra­de oss kun­de vi ryc­ka fram på sti­gen och va­ra i fi­en­de­ställ­ning­en på en halv mi­nut. Om vi var snab­ba kun­de vi kanske över­man­na be­sätt­ning­en ut­an att av­los­sa ett skott. En upp­gift­för den djär­ve! Om fi­en­den upp­täck­te oss kun­de jag in­le­da an­fal­let un­der skyd­dan­de eld från ma­sking­e­värs­kom­pa­ni­et.

"DET VAR SVÅRT ATT KOM­MA UN­DAN, DET FANNS INGA RYM­NINGS­VÄ­GAR. VI IN­SÅG GE­NAST ATT DEN SOM TRÄFFADES AV JÄTTESTENEN SKUL­LE KROS­SAS. AL­LA PRES­SA­DE SIG MOT BERGS­VÄG­GEN."

från 2:a kom­pa­ni­et, För att ut­fö­ra upp­dra­get val­de jag vice­kor­pral Ki­e­fner skul­le de ta sig upp­för en jät­te till karl. Han fick väl­ja åt­ta man. Till­sam­mans från fron­ten, bry­ta sig in i sti­gen som om de vo­re ita­li­e­na­re på väg till­ba­ka si­dor om sti­gen. Upp­dra­get fi­en­de­ställ­ning­en och er­öv­ra gar­ni­so­nen på bå­da och hand­gra­nats­kast­ning. skul­le ut­fö­ras med mins­ta möj­li­ga skott­loss­ning de lo­va­de eld­skydd och stöd Om det skul­le ut­veck­la sig till en drabb­ning blev och val­de ut si­na män. från he­la av­del­ning­en. Ki­e­fner upp­fat­ta­de upp­dra­get på den ka­mou­fle­ra­de Någ­ra få mi­nu­ter där­ef­ter led­de Ki­e­fner iväg patrul­len vän­ta i spän­ning. Vi lyss­sti­gen. De takt­fas­ta ste­gen dog bort och vi mås­te sal­vor. Ett en­da skott skul­le na­de in­ten­sivt, re­do att anfalla el­ler fy­ra av någ­ra gick. Vi hör­de ing­en­skic­ka tre kom­pa­ni­er till an­fall. Långa, ner­vö­sa mi­nu­ter Så när­ma­de sig steg och en ting, bort­sett från det oav­låt­li­ga reg­net i sko­gen. har er­öv­rat de fi­ent­li­ga sol­dat gav med låg stäm­ma be­sked: ” Ki­e­fers patrull ett maskingevär som byte. be­fäst­ning­ar­na, ta­git 17 ita­li­e­na­re till fånga och ta­git Be­sätt­ning­en i ställ­ning­en anar ingen­ting”. och 1:a kom­pa­ni­et och Där­ef­ter led­de jag he­la av­del­ning Rommel (2:a fi­en­de­ställ­ning­en. Av­del1:a ma­sking­e­värs­kom­pa­ni­et) på sti­gen och in i den som ning Schi­el­le­in (3:e och 6:e kom­pa­ni­et och 2:a ma­sking­e­värs­kom­pa­ni­et), lyc­ka­de ge­nom­brott, följ­de an­slu­tit sig till vår av­del­ning strax in­nan Ki­e­fers så vi ha­de 50 me­ter på var ef­ter. Storm­trup­per ut­vid­ga­de spet­sen ut­an ett ljud, skydd för reg­net i skydds­si­da om sti­gen. Fle­ra dus­sin ita­li­e­na­re, som sökt

Fi­en­den läng­re upp rum­men, togs till fånga av de skick­li­ga bergs­trup­per­na. på grund av det s oli­da märk­te in­te av de s ex kom­pa­ni­er­nas för­flytt­ning­ar ka­mou­fla­get. anfalla fi­en­dens ställJag mås­te där­ef­ter be­stäm­ma mig för om jag skul­le Jag val­de det sista. Så fort vi ning el­ler bry­ta ige­nom mot top­pen av Hev­nik. de ita­li­ens­ka ställ­ning­ar­na. Ju in­ta­git toppunk­ten skul­le det bli en­kelt att kros­sa mind­re för­be­red­da var be­sätt­läng­re in i de ita­li­ens­ka zo­ner­na vi träng­de, desto att be­seg­ra dem. Jag oro­a­de ning­en på vår an­komst och desto lät­ta­re blev det väns­ter. Sex kom­pa­ni­er från mig in­te över bris­ten på för­bin­del­se till hö­ger el­ler eg­na flan­ker. Så l jöd ock­så Württem­bergs bergs­ba­tal­jon kun­de skyd­da si­na så länge och långt som an­falls­or­dern: ”Fort­sätt fram­ryck­ning­en mot väst oss”. möj­ligt, vi har star­ka re­ser­ver i när­he­ten och bakom fram. Om det blev strid 1:a ma­sking­e­värs­kom­pa­ni­et ställ­des i lin­je läng­re som bar en last på 50 ki­lo skul­le jag ha stark eld­kraft­till­gäng­lig. Kryp­skyt­tar­na det var­kan ba­ra upp­skat­tas be­stäm­de has­tig­he­ten upp­åt. Vil­ken enorm be­drift pack­ning och un­der av nå­gon som har klätt­rat i höga berg med lik­nan­de lik­nan­de vä­der­för­hål­lan­den. i det stri­lan­de reg­net, från Den kilo­me­ter­långa ko­lon­nen drev vi­da­re fram­åt och in­tog den ena ställ­ning­en bus­ke till bus­ke, osed­da ge­nom sän­kor och hålor och vi kom som re­gel ef­ter den and­ra. Mot­stån­da­ren var in­te or­ga­ni­se­rad över­rask­nings­an­fall, flyd­de bak­ifrån. De som in­te över­läm­na­de sig ef­ter vårt vap­nen. Vi sköt in­te ef­ter hals över hu­vud in i sko­gen ne­dan­för och läm­na­de i ställ­ning­ar hög­re upp. den fly­en­de fi­en­den av räds­la för att var­na gar­ni­so­ner för­sat­ta i fa­ra av vår egen Un­der fram­ryck­ning­en blev vi upp­re­pa­de gång­er för att få el­den att dra kraf­ti­ga ar­til­le­ri­eld. Vi kun­de in­te skic­ka ljus­sig­na­ler att upp­märk­sam­ma oss. En sig fram­åt, det skul­le ha fått de fi­en­de­gar­ni­so­ner­na av en kraf­tig tysk gra­nat. man i av­del­ning­en ska­da­des av en sten som loss­nat mm-bat­te­ri som ut­satts Krigs­by­tet om­fat­ta­de bland an­nat ett ita­li­enskt 210 He­la berg av am­mu­ni­tion för ga­san­fall. Man­ska­pet var spår­löst för­svun­net. och am­mu­ni­tions­fanns stap­lat vid den gi­gan­tis­ka ka­no­nen. Skydds­rum­men fått en skrå­ma. Knappt 100 för­rå­det, som var in­spräng­da i ber­get, ha­de in­te där ka­no­ner­na var lag­ra­de me­ter läng­re upp kom vi över ett mel­lanstort bat­te­ri ut­rus­ta­de med små kik­hål. i ab­so­lut bomb­säk­ra ka­se­mat­ter i ber­get, som var Även här ha­de man­ska­pet gått upp i rök. från top­pen av Hev­nik Kloc­kan 11.00 nåd­de vi bergs­kam­men som löp­te 3:e ba­tal­jo­nen i liv­gar­det och mot ös­ter. Där fick vi kon­takt med en­he­ter från av Hev­nik, som nu låg slog föl­je med dem en bit längs höj­den mot top­pen och vän­ta­de på att ar­til­leun­der tysk eld. Me­dan liv­gar­det tog en pa­us i bac­ken nor­ra slutt­ning med mi­na ri­et skul­le vän­da el­den, drog jag mig mot Hev­niks Fle­ra ita­li­e­na­re på vil­lo­kom­pa­ni­er. Vi nåd­de top­pen ut­an att mö­ta mot­stånd. till fånga. vägar dök upp här och där och en del av dem togs

"JU LÄNG­RE IN I DE ITA­LI­ENS­KA ZO­NER­NA VI TRÄNG­DE, DESTO MIND­RE FÖR­BE­RED­DA VAR BE­SÄTT­NING­EN PÅ VÅR AN­KOMST OCH DESTO LÄT­TA­RE BLEV DET ATT BE­SEG­RA DEM. JAG ORO­A­DE MIG IN­TE ÖVER BRIS­TEN PÅ FÖR­BIN­DEL­SE TILL HÖ­GER EL­LER VÄNS­TER."

"GE­NOM KI­KA­REN KUN­DE JAG I DE­TALJ STU­DE­RA FI­EN­DENS STÄLL­NING­AR, ÄVEN OM ETT MASKINGEVÄR I PO­SI­TION NÅ­GON­STANS PÅ HÖJD 1114 OF­TA STÖR­DE MI­NA OB­SER­VA­TIO­NER OCH TVING­A­DE MIG TA TÄCK­NING."

sig häng­de lågt över oss, bör­ja­de rö­ra Det ha­de slu­tat reg­na. Sky­ar­na, som var­i­från av Höjd 1114 och Ko­lov­rat­kam­men, så att vi titt som tätt fick en glimt Vi var tro­ligt­vis upp­täck­ta av ita­li­ens­ka tung ar­til­le­ri­eld rik­ta­des mot Hev­nik. flyt­ta­de jag För att slip­pa onö­di­ga för­lus­ter ob­ser­va­tö­rer fram­för Höjd 1114. med det utsatta om­rå­det och, i en­lig­het bå­da av­del­ning­ar­na norrut, ut från och fi­ent­li­ga ar­til­le­ri­näs­ten mel­lan Hev­nik vårt upp­drag, lät dem ren­sa upp som Hev­niks söd­ra slutt­ning och Na­radå­sen, Fo­ni. Spa­nings­pa­trul­ler säk­ra­de Fångsten Vi märk­te vå­ra by­ten med kri­ta. låg 300 me­ter syd­väst om top­pen. en ka­no­ner. Ita­li­ens­ka kon­ser­ver och ut­gjor­de bland an­nat 12 tung­ka­libre­ra­de enor­ma hung­er. mål­tid från fält­kö­ket stil­la­de vår jag Na­radå­sen runt kloc­kan 15:30 an­slöt Då de­lar av liv­gar­det an­län­de till 3:e En halv­tim­ma se­na­re på­bör­ja­de mig till dem med bå­da mi­na av­del­ning­ar. den ka­mou­fle­ra­de hu­vud­stig­ba­tal­jo­nen från liv­gar­det (tre ge­värs­kom­pa­ni­er) att be­skyd­da 1066. Ef­tersom vårt upp­drag var ning­en till Höjd 1114 över Höjd Avdel­dem med mi­na sex bergs­kom­pa­ni­er. liv­gar­dets hög­ra flank följ­de jag följ­de ef­ter. ning Rommel led­de an, Schel­le­ins i spet­sen för ko­lon­nen. Väd­ret Löjt­nant Streicher och jag mar­sche­ra­de Höjd 1114 och höj­den som löp­te från ha­de klar­nat. Ko­lov­ra­tå­sen, Höjd vår Nu var det inga fi­en­der som hind­ra­de 1114 till Je­za av­teck­na­de sig skarpt. 00 be­sköts spet­sen av liv­garde­kom­pa­ni­et upp­stig­ning. Un­ge­fär kloc­kan 17: un­der och två av kom­pa­ni­er­na sök­te skydd när det när­ma­de sig Höjd 1066, klip­por­na ös­ter om spå­ret. att gå vi­da­re un­der skydd till hö­ger Jag be­ord­ra­de av­del­ning Rommel lin­je, 3.e ba­tal­jons­kom­pa­ni­ets and­ra om spå­ret tills de var i höjd med re­kog­no­se­ra­de jag ter­räng­en och till­sam­mans med löjt­nant Streicher vipå de­lar av 12:e liv­gar­det i i när­he­ten av Höjd 1066. Här träf­fa­de över varand­ra på höj­den, eld­strid med en stark fi­en­de i ställ­ning­ar och på själ­va toppunk­ten. De 500 me­ter nord­väst om Höjd 1114, och tyck­tes väl be­fäs­ta av tagg­här ställ­ning­ar­na ru­va­de i ter­räng­en ock­så ställ­ning­ar till hö­ger om tråds­avspärr­ning­ar. Ita­li­e­nar­na ha­de hög­ra flank. Jag flyt­ta­de snabbt sti­gen som gick för­bi 12:e kom­pa­ni­ets löjt­nant Trie­big, fram­åt och be­ord­ra­de 1:a kom­pa­ni­et, un­der led­ning av i om­rå­det ställ­ning­ar till hö­ger om sti­gen, kom­pa­ni­et att ren­sa al­la fi­ent­li­ga Vi ut­för­de upp­dra­get snabbt och ef­fek­tivt. syd­väst om Höjd 1066. Kom­pa­ni­et och tog 7 of­fi­ce­ra­re­och 150 me­ni­ga lyc­ka­des ta ställ­ning­ar­na ut­an för­lus­ter till fånga. en­ligt och 1:a ma­sking­e­värs­kom­pa­ni­et, Un­der ti­den ha­de 2:a kom­pa­ni­et skydds­rum­men och ob­ser­va­tions­pos­te­or­der, ren­sat upp i skytte­gra­var­na, Schi­el­le­in an­län­de och ställ­de sig ring­ar­na väs­ter om Höjd 1066. Av­del­ning vi Höjd 1066, rakt ne­dan­för bergs­kam­men i re­serv 100 me­ter nord­väst om pre­cis ren­sat upp.

band när­ma­re, och för att kny­ta tä­ta­re För att kun­na un­der­sö­ka Höjd 1114 Streicher och jag över till 12:e liv­gar­de­till 3:e liv­garde­kom­pa­ni­et, gick löjt­nant från fram till front­lin­jen, knappt 50 me­ter kom­pa­ni­ets hög­ra fly­gel. Vi nåd­de en från 2:a ba­tal­jo­nen som pe­ka­de mot Höjd 1066. Där möt­te vi fle­ra of­fi­ce­ra­re fram till den när­mas­te fi­ent­li­ga ställ­ning­en spa­nings­pa­trull som för­sök­te ta sig 1114 och som led­de till sa­deln mel­lan Höjd ge­nom att rö­ra sig ge­nom sän­kan var in­te om Höjd 1114. Patrul­lens ut­sik­ter höj­den sex­hund­ra me­ter nord­väst fram­för ostört över de ka­la slutt­ning­ar­na sär­skilt go­da, för fi­en­den härs­ka­de här va­ra på ma­sking­e­vä­ren. Fi­en­den tyck­tes tagg­trå­den med nya sal­vor från mer ter­räng. tår­na och in­te in­ställ­da på att för­lo­ra jag var li vgar­det, löjt­nant Streicher och Of­fi­ce­rarnafrån ba­tal­jo­nen i 3:e på Höjd 1114 och ber­get 600 me­ter en­se om att de do­mi­ne­ran­de ställ­ning­ar­na er­öv­ras och be­slut­sam fi­en­de, ba­ra kun­de mot nord­väst skyd­da­de av en stark eld ha­de ing­et av ber­gen bli­vit satt un­der i sam­ar­be­te med ar­til­le­ri­et. Hit­tills jag i de­talj stu­de­ra fi­en­dens ställ­ning­ar, från ar­til­le­ri­et. Ge­nom ki­ka­ren kun­de mi­na nå­gon­stans på Höjd 1114 of­ta stör­de även om ett maskingevär i po­si­tion ta täck­ning. ob­ser­va­tio­ner och tving­a­de mig att tillal­la för­sök från 1:a kom­pa­ni­et för Lång­samt sänk­te sig mörk­ret och på höj­den 500 me­ter nord­väst om käm­pa sig fle­ra de­lar av fi­en­de­ställ­ning­en gjor­de sig från Württem­bergs bergs­ba­tal­jon Höjd 1114 slog fel. Mi­na en­he­ter fick i upp­drag att be­dri­va strids­spa­ning kla­ra för nat­ten. 1:a och 2:a kom­pa­ni­et bakom i ta­li­ensk ar­til­le­ri­ob­ser­va­tions­post un­der de f öl­jan­de tim­mar­na. En för av­del­ning Rommel. Löjt­nant 1:a kom­pa­ni­et tjä­na­de som kom­man­doplats pla­ner liv­gar­de­ba­tal­jo­nen och jag tog fram Streicher, fle­ra of­fi­ce­ra­re­från 3:e Vid den här tid­punk­ten var 10:e för an­fal­let mot Höjd 1114 och Ko­lov­ra­tå­sen. e liv­gar­de­in­sat­ta och vi kän­de in­te till 12: och 11:e liv­garde­kom­pa­ni­et in­te 1114. kom­pa­ni­ets fram­gång mot Höjd 3:e liv­gar­de­ba­tal­jo­nens kom­man­doplats Kloc­kan 19.00 kal­la­des jag in till Hans be­fäl­ha­va­re, som pre­cis an­länt. av ma­jor gre­ve Both­mer, liv­gar­dets gav un­ge­fär 100 me­ter från min. Jag kom­man­doplats fanns i ett skydds­rum Han kräv­de där­ef­ter att mi­na en­he­ter be­sked om vår trupp­sam­man­sätt­ning. or­der mig att in­vän­da att jag fick mi­na skul­le un­der­stäl­las hans. Jag tillät be­fäl­vad j ag viss­te, stod över liv­gar­dets från ma­jor Spro­es­ser som, en­ligt till min att ma­jor Spro­es­ser skul­le an­län­da ha­va­re i rang. Jag för­vän­ta­de mig

kom­man­do­plats när som helst. Gre­ve Both­mer re­a­ge­ra­de med att för­väg­ra mig att flyt­ta min av­del­ning väs­terut el­ler mot Höjd 1114; det va r en­bart liv­gar­dets upp­gift. En­he­ter från Württem­bergs bergs­ba­tal­jon var väl­kom­na att föl­ja liv­gar­det den 25 ok­to­ber och in­ta och säk­ra höj­den, för att där­ef­ter föl­ja ho­nom i and­ra lin­jen. Jag sa­de att jag skul­le läm­na be­ske­det till min be­fäl­ha­va­re. Där­ef­ter gick jag. In­te sär­skilt till­freds vän­de jag till­ba­ka till kom­man­doplat­sen. Att stri­da i and­ra lin­jen föll in­te i bergs­sol­da­ter­nas smak över­hu­vud­ta­get och jag fun­de­ra­de på hur jag skul­le upp­nå full han­dels­fri­het för min styr­ka. Jag be­slu­ta­de att vän­ta på ma­jor Spro­es­ser. Kloc­kan 21.00 a nlän­de löjt­nant Au­ten­ri­eth, ba­tal­jo­nens kvar­ter­mäs­ta­re, till vår kom­man­doplats. Han ha­de skic­kats f rån 12:e li vgarde­kom­pa­ni­et, ge­nom 3:e liv­gar­de­ba­tal­jo­nens kom­man­doplats, där han va­rit när­va­ran­de vid en ge­nom­gång av an­falls­pla­ner­na för den 25 ok­to­ber. An­fal­let skul­le ut­fö­ras på Ko­lov­ra­tå­sen och in­ne­fat­ta­de ar­til­le­ri­stöd. Han be­rät­ta­de vi­da­re för mig att ma­jor Spro­es­ser ha­de fort­satt fram­stö­ten på Fo­ni med Wa­h­ren­ber­gers av­del­ning och ha­de bru­tit ige­nom strax in­nan det blev mörkt. Löjt­nant Au­ten­ri­eth kun­de ock­så be­rät­ta att 12:e in­fan­te­ri­di­vi­sio­nen ha­de gjort sto­ra fram­steg i Ison­zo­da­len. Jag be­skrev si­tu­a­tio­nen vid Höjd 1114 o ch för­hål­lan­det till liv­gar­det och bad ho­nom en­trä­get att rap­por­te­ra det­ta till ma­jor Spro­es­ser så snart som möj­ligt och be ho­nom kom­ma till Höjd 1066 in­nan gry­ning­en, med el­ler ut­an Wa­h­ren­ber­gers av­del­ning, för att åter­upp­rät­ta min av­del­nings rö­rel­se­fri­het. Löjt­nant Au­ten­ri­eth tog med gläd­je emot upp­dra­get, som skul­le bli myc­ket svårt i den beck­mör­ka nat­ten, i ter­räng som in­te helt och hål­let var fri från fi­en­den, och gav sig av till grup­pens kom­man­doplats. Ge­nom­vå­ta klä­der och en kall vind gjor­de nat­ten myc­ket obe­hag­lig för Württem­bergs bergs­ba­tal­jon på Höjd 1066. Nattpatrullerna från front­lin­je­kom­pa­ni­er­na kom in med fle­ra dus­sin ita­li­e­na­re som tillfångatagits fram­för fi­en­dens bar­ri­ka­der. Likväl lyc­ka­des inga patruller tränga ige­nom barrikaderna, in i den f räms­ta fi­en­de­ställ­ning­en. De ita­li­ens­ka vakt­pos­ter­na var på tår­na och tve­ka­de in­te att an­vän­da hand­gra­na­ter och maskingevär. Sent på kväl­len in­for­me­ra­de liv­gar­dets 3:e b atal­jon oss om att re­serv­kom­pa­ni­er­na pla­ce­ra­de norr om Höjd 1066 ha­de satts in till väns­ter om den nord­öst­ra slutt­ning­en men att de ha­de miss­lyc­kats med att eta­ble­ra för­bin­del­se med 1:a jä­gar­re­ge­men­tet som an­föll över Höjd 732. Vi fick in­te ve­ta att löjt­nant Scho­er­ners kom­pa­ni (12:e liv­garde­kom­pa­ni­et) ha­de er­öv­rat Höjd 1114. Halv­so­van­de på den hår­da brit­sen fun­de­ra­de jag över an­fal­lets vi­da­re gång. Ett fron­ta­lan­fall? Ett så­dant an­fall kräv­de ar­til­le­ri­stöd och så­dant stöd blev in­te

"NATTPATRULLERNA FRÅN FRONLINJEKOMPANIERNA KOM IN MED FLE­RA DUS­SIN ITA­LI­E­NA­RE SOM TILLFÅNGATAGITS FRAM­FÖR FI­EN­DENS BAR­RI­KA­DER. LIKVÄL LYC­KA­DES INGA PATRULLER TRÄNGA IGE­NOM BARRIKADERNA, IN I DEN FRÄMS­TA FI­EN­DE­STÄLL­NING­EN."

den 25 ok­to­ber. Dess­utom öns­ka­de in­te till­gäng­ligt för­rän ti­di­gast i gry­ning­en bergs­ba­tal­jon i ett an­fall från liv­gar­det nå­got del­ta­gan­de från Württem­bergs Ko­lov­rat­för­sva­ret. Ett al­ter­na­tiv till vår ny­er­öv­ra­de po­si­tion mot det star­ka in­te mot ita­li­e­nar­na i en del som dit­tills an­fall med ar­til­le­ri­stöd var att slå till ope­ra­tion var den tred­je ita­li­ens­ka an­fal­lits. Om­rå­det jag val­de för en så­dan el­ler syd­ost om Höjd 1114. Väs­ter om ställ­ning­en, som låg en kilo­me­ter ost den trånga, ter­ras­lik­nan­de top­pen på Höjd 1114 om­slöt den här ställ­ning­en Ett lyc­kat ge­nom­brott väs­ter om Höjd Ko­lov­ra­tå­sen, som steg upp till Kuk. ne­dan­för. Här fanns go­da möj­lig1114 skul­le få be­ty­del­se för ställ­ning­ar­na och man­ska­pet i Württem­bergs bergs­ba­he­ter för de an­falls­vil­li­ga of­fi­ce­rar­na ställ­ning­ar mot syd­ost. Ett ge­nom­brott tal­jon. Höjd 1114 do­mi­ne­ra­de fi­en­dens vid Höjd 1114 och kom in­te på tal där skul­le få li­ten på­ver­kan på si­tu­a­tio­nen låg till hö­ger om liv­gar­det, men som för Württem­bergs bergs­ba­tal­jon, som ma­jor gre­ve Both­mer. Nat­ten för­löp­te ne­kats all ope­ra­tio­nell verk­sam­het av stil­la, ba­ra av­bru­ten av en kort hand­gra­nats­ut­väx­ling. som skic­ka­des ut i de ti­di­ga Det gick in­te bätt­re för spa­nings­pa­trul­ler­na De slogs t ill­ba­ka av yr­vak­na morgon­tim­mar­na, än f ör nattpatrullerna. ba­tal­jon ha­de in­te var­nat för att för­hål­li­ta­li­ens­ka vakt­pos­ter. Liv­gar­dets 3:e fort­fa­ran­de kol­svart då ma­jor Spro­es­ser an­de­na änd­rats un­der nat­ten. Det var av Württem­bergs bergs­ba­tal­jon (4:e kom till min kom­man­doplats. Res­ten följ­de di­rekt där­ef­ter. Jag för­kla­ra­de kom­pa­ni­et, 3:e ma­sking­e­värs­kom­pa­ni­et) till liv­gar­det och mi­na an­falls­pla­ner, si­tu­a­tio­nen på Höjd 1114, för­hål­lan­det och två ma­sking­e­värs­kom­pa­ni­er. där jag bad om att få an­vän­da fy­ra ge­värs- mot den t red­je i ta­li­ens­ka Ma­jor Spro­es­ser bi­föll min o pe­ra­tions­plan två ge­värs­kom­pa­ni­er och ett ma­skin­ställ­ning­en, men gav mig dock ba­ra stöd om ope­ra­tio­nen gick bra. Me­dan ge­värs­kom­pa­ni med löf­te­om yt­ter­li­ga­re nya for­ma­tion ena­des ma­jor Spro­es­ser jag för­be­red­de av­mar­schen med min sig på min kom­man­doplats. med liv­gar­dets be­fäl­ha­va­re, som in­fann

vid St. Da­ni­el be­stod av en Betrak­tel­ser: Den förs­ta ita­li­ens­ka ställ­ning­en med fle­ra­skydds­rum och so­li­da tagg­sam­man­häng­an­de skytte­grav i front­lin­jen, och stöd­punk­ter var an­lag­da tråds­avspärr­ning­ar. En­skil­da ma­sking­e­värs­näs­ten Front­lin­jen var då­ligt ka­mou­fle­rad i zo­nen mel­lan förs­ta och and­ra ställ­ning­en. och and­ra lin­jen knappt var syn­li­ga. me­dan an­lägg­ning­ar­na mel­lan förs­ta f ront­lin­jen och ut­ra­de­ra­de De t ys­ka ar­til­le­ri­för­be­re­del­ser­na kros­sa­de som in­te öde­la­des av näs­tan he­la be­sätt­ning­en. De få ma­sking­e­värs­näs­ten an­fal­let som iscen­sat­tes på bred front. för­be­re­del­se­el­den lyc­ka­des in­te stå emot mel­lan förs­ta och and­ra Om ita­li­e­nar­na ha­de haf­ten rad ma­sking­e­värs­näs­ten an­fal­let ha stop­pats. Sto­ra ar­til­le­ri­ställ­ning­en skul­le an­tag­li­gen det t ys­ka en mo­dern för­svars­ställ­ning med stort fö­re­be­re­del­ser krävs för att öde­läg­ga djup. i fron­ten när de stöt­te på den and­ra Av­del­ning Rommel mis­te fem man längs en brant och igen­vux­en slutt­ning. ita­li­ens­ka ställ­ning­en på ett smalt spår ha re­du­ce­rat för­lus­ter­na. I Ru­mä­ni­en Ett stör­re av­stånd mel­lan män­nen skul­le på mer än 200 me­ter mel­lan var man red ko­sac­ker­na i spet­sen med ett av­stånd näs­ta nå­got sked­de med den främs­ta, klev då de rör­de sig i öp­pen ter­räng. Om se gö­ra li­ka­dant och be­fäl­ha­va­ren mås­te fram. En för­trupp i in­fan­te­ri­et mås­te till att in­te trup­pen klum­par ihop sig.

Om den ita­li­ens­ka be­sätt­ning­en i and­ra ställ­ning­en, vid vägen mot Fo­ni, vi­sa­de sig va­ra på sin vakt, kan in­te det­sam­ma sä­gas om trupp­styr­kan i sam­ma ställ­ning 800 me­ter åt syd­ost. Det är in­te till­räck­ligt att ha vak­sam­ma pos­ter i hu­vud­po­si­tio­nen: Den främs­ta strids­zo­nen mås­te kon­stant över­va­kas av patruller, sär­skilt i då­ligt vä­der och i ku­pe­rad och oö­ver­skåd­lig ter­räng. Slag­ord­ning­en i g ry­ning­en den 25 o kto­ber: Kraus­grup­pen som skul­le anfalla Flitsch­re­ser­vo­a­ren nåd­de fram till Sa­ga ne­re i da­len på kväl­len den 24 ok­to­ber. De in­led­de an­fal­let mot den 1 668 me­ter höga Stol på mor­go­nen den 25. I Ison­zo­da­len ha­de 12:e di­vi­sio­nen ryckt fram den 24 ok­to­ber – med god hjälp av det regn­tunga och mol­ni­ga väd­ret som för­sva­ga­de fi­en­dens eld­giv­ning från ber­gen mot da­len – ge­nom Ider­sko och Ca­po­ret­to till Na­ti­so­ne­da­len, i när­he­ten av Cre­da och Ro­bič. Eich­holzgrup­pen (två ba­tal­jo­ner, en ar­til­le­ri­trupp) för­gre­na­de sig i rikt­ning mot Lui­co­pas­set. På mor­go­nen den 25 ok­to­ber klätt­ra­de sva­ga en­he­ter från 12:e di­vi­sio­nen (Sch­nie­bers kom­pa­ni) upp­för de nor­ra bergs­ut­lop­pen av Ma­tajur­mas­si­vet och Eich­holz grupp drogs in i hår­da stri­der mot en över­läg­sen ita­li­ensk styr­ka. I alp­kå­ren stred liv­gar­dets bay­ers­ka in­fan­te­ri och Württem­bergs bergs­ba­tal­jon vid den tred­je ita­li­ens­ka ställ­ning­ens fak­tis­ka fun­da­ment på Höjd 1114. Scho­er­ners kom­pa­ni (12:e liv­gar­det) höll den egent­li­ga toppunk­ten, men ita­li­e­nar­na härs­ka­de över ställ­ning­ar­na runt om och för­sök­te åter­ta den f ör­lo­ra­de ställ­ning­en ge­nom mot­an­fall. 1:a jä­gar­re­ge­men­tet från 200:e di­vi­sio­nen stred fort­fa­ran­de om den and­ra ita­li­ens­ka ställ­ning­en i om­rå­det runt Höjd 732. 3:e j ägar­re­ge­men­tet f rån 200:e di vi­sio­nen ha­de er­öv­rat J eza och 4:e j ägar­re­ge­men­tet stred om den and­ra ita­li­ens­ka ställ­ning­en väs­ter om Höjd 497. Scot­tigrup­pen ha­de, till­sam­mans med 1:a kej­ser­li­ga och kung­li­ga di­vi­sio­nen, in­ta­git den förs­ta och and­ra ita­li­ens­ka ställ­ning­en och nått fram till lin­jen OstryK­ras-pus­no-sredn­je-av­ska.

Sam­man­fatt­ning: Den ita­li­ens­ka ställ­ning­en på den mäk­ti­ga höj­den sö­der om Ison­zo (Ma­tajur, Mrz­li-top­pen, Go­lo­bi, Kuk, Höjd 1192, Höjd 1114, La Ci­me, Hum­ber­get) var fort­fa­ran­de, med un­dan­tag av mind­re de­lar av Höjd 1114, i i ta­li­ens­ka hän­der. Trupp­styr­kan var färsk och sak­na­de in­te re­ser­ver. Ställ­ning­en ha­de in­te li­dit un­der den tys­ka ar­til­le­ri­el­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.