’GI­VET ATT TRO PÅ GULD’

Inside - - Vad Hände Sen? - Text: Jo­han Flinck Foto: Pon­tus Or­re

MARBELLA. Sve­ri­ge går in i U21-EM i en unik sits.

Ett svenskt lands­lag på herr­si­dan har in­te till­hört fa­vo­ri­ter­na in­för ett mäs­ter­skap på 65 år. Kon­tro­ver­si­ell men­tal trä­ning och en all­de­les spe­ci­ell sam­man­håll­ning ska gö­ra att man pal­lar pres­sen. – Vi har en tro på guld, sä­ger lag­kap­te­nen Kristof­fer Ols­son.

Vid U21-EM i Tjec­ki­en för två år se­dan ha­de den svens­ka press­kå­ren på för­hand bo­kat hem­re­sor­na di­rekt ef­ter av­slu­tat grupp­spel. I stäl­let gick Sve­ri­ge över­ras­kan­de vi­da­re från grup­pen och skräll­de sig se­dan he­la vägen till guld un­der det som näs­tan skul­le kun­na be­teck­nas som en klas­sisk mäs­ter­skaps­som­mar.

Det var svensk fot­bolls förs­ta mäs­ter­skaps­guld på herr­si­dan se­dan OS-guldet 1948.

I prin­cip samt­li­ga av de få­tal me­dal­jer man ta­git se­dan dess har kom­mit över­ras­kan­de, som VM-bron­set 1950 (jo, det var en skräll trots OS-guldet två år ti­di­ga­re ef­tersom ut­lands­proff­sen stop­pa­des), VM-silv­ret 1958, U21-silv­ret i EM 1992, EM-bron­set 1992, VM-bron­set 1994 och U17-bron­set i VM 2013.

Un­dan­ta­get är OS 1952 där man gick in som en me­dalj­kan­di­dat ef­ter OS-guldet 1948 och VM­bron­set 1950. Det slu­ta­de ock­så med ett brons.

Men många gång­er har man vid de här me­dal­jer­na mis­sat att kva­la in till det på­föl­jan­de mäs­ter­ska­pet, un­dan­ta­get OS 1948, OS 1952 och VM 1994.

Den här gång­en lyc­ka­des Sve­ri­ge in­te ba­ra krav­la sig vi­da­re till ett nytt U21-EM, ut­an man gjor­de ock­så det på ett myc­ket över­ty­gan­de sätt ge­nom att gå obe­seg­ra­de ge­nom kva­let och vin­na grup­pen fö­re na­tio­ner som Spa­ni­en och Kro­a­ti­en.

”Rib­ban lig­ger väl­digt högt”

Där­för går Sve­ri­ge, även om det i stort sett är ett helt nytt lag jäm­fört med guld­vin­nar­na för två år se­dan, in som en av för­hands-

fa­vo­ri­ter­na i ett mäs­ter­skap, för förs­ta gång­en på 65 år (OS 1952).

– Jag tyc­ker att det är häf­tigt att va­ra en del av ett svenskt lands­lag som åker till en tur­ne­ring med för­vänt­ning­ar på sig, vil­ket näs­tan ald­rig hänt, som för­bunds­kap­ten Hå­kan Eric­son sä­ger.

Spe­lar­na har en stark tro på sitt lag.

–Det är gi­vet att vi tror på guld, sä­ger lag­kap­te­nen Kristof­fer Ols­son.

Han och Si­mon Tibb­ling är de en­da två i trup­pen som är kvar från guld­la­get 2015.

– Ba­ra ett nytt guld kan top­pa det vi gjor­de då. Så rib­ban lig­ger väl­digt högt, men jag ser en enorm po­ten­ti­al i den här grup­pen, sä­ger Tibb­ling.

– Kun­de vi kom­ma fö­re Spa­ni­en och Kro­a­ti­en i kva­let kan vi i prin­cip kom­ma fö­re al­li­hop i EM. Man vill vin­na. Vi är in­te där för att tit­ta på, sä­ger Pawel Ci­bic­ki.

– Kom­mer vi upp i sam­ma ni­vå som i kva­let kan vi verk­li­gen ut­ma­na om guldet, sä­ger Gustav Eng­vall.

–Vå­ra chan­ser är jät­testo­ra. Vi har en trupp med myc­ket själv­för­tro­en­de, ett bra kval i ryg­gen, en tyd­lig idé och bra spe­la­re, sä­ger Li­nus Wahlqvist.

En gul vägg för­vän­tas

Men för förs­ta gång­en på 65 år går ett svenskt fot­bolls­lands­lag på herr­si­dan in i ett mäs­ter­skap ut­an att slå un­der­i­från.

Det in­ne­bär helt and­ra för­vänt­ning­ar från de svens­ka fot­boll­säls­kar­na.

Me­dan det var ett hund­ra­tal blå­gu­la fans på de in­le­dan­de grupp­mat­cher­na i EM 2015 snac­kas det nu om en gul vägg med 5 000 fans i pre­miä­ren mot Eng­land i Ki­el­ce den 16 ju­ni.

– Fan­tas­tiskt! Jag ry­ser ba­ra av att tän­ka på det. Vi kom­mer springa någ­ra steg ex­tra för den gu­la väg­gen. Fan­sen kom­mer att in­ne­bä­ra någ­ra ex­tra spe­la­re på pla­nen för oss, sä­ger Gustav Eng­vall.

S

U21-kil­lar­na hann även med li­te lek un­der läg­ret – och fys­trä­ning.

Men med höj­da för­vänt­ning­ar kom­mer ock­så stör­re press.

En press som del­vis ska han­te­ras av den kon­tro­ver­si­el­la HRV-me­to­den som Hå­kan Eric­son in­för­de i det för­ra U21-la­get. HRV är en slags men­tal trä­ning för att kon­trol­le­ra sin stress med hjälp av and­ning­en. Den har kri­ti­se­rats hårt av ex­per­ter och fors­ka­re för att va­ra pseu­do­ve­ten­skap­lig och new age­in­spi­re­rad.

Men Eric­son hål­ler fast vid me­to­den.

– Vi job­bar med HRV-trä­ning­en. Det hand­lar om att han­te­ra sitt in­re till­stånd och hit­ta verk­tyg för hur man han­te­rar stress, sä­ger Eric­son.

– Men vi vå­gar ock­så pra­ta om det (press­sen och för­vänt­ning­ar­na). Jag tyc­ker att det är orätt­vist att sät­ta krav på att Sve­ri­ge ska gå vi­da­re från grup­pen i ett EM där et­tan går vi­da­re och två­an kan gå vi­da­re. Jäm­för med ”sto­ra” EM se­nast där tre lag kun­de gå vi­da­re. Men vi har ock­så sagt att vi in­te kan ha nå­gon an­nan mål­sätt­ning än att vi ska gå vi­da­re från grup­pen. Det finns ing­et som ta­lar för att vi in­te ska gö­ra det, sä­ger för­bunds­kap­ten i ett li­tet för­sök att to­na ner för­vänt­ning­ar­na.

Kap­te­nen Ols­son:

– Vi har pra­tat om det i grup­pen om att det ba­ra är po­si­tivt. Vi har haft press på oss se­dan det för­ra la­get lyc­ka­des. Det här är kanske en ny press, men den ska vi kun­na han­te­ra. Att ett svenskt lands­lag åker till U21EM och har för­vänt­ning­ar om att gå långt är ba­ra kul och vi­sar att vi har gjort det bra.

Är tuf­fa­re i år

Ols­son och Tibb­ling tryc­ker sam­ti­digt myc­ket på vad som var en styr­ka i guld­la­get.

– Det vi lär­de oss av för­ra EM är att det är väl­digt vik­tigt att va­ra kort­sik­tig. Det för­ra la­gets styr­ka var att vi var väl­digt när­va­ran­de i varen­da match. Det fanns ing­en ”näs­ta match”. Det blev ba­ra en bonus he­la ti­den, sä­ger Tibb­ling.

–Det är vik­tigt att vi tar match för match och in­te tit­tar för långt fram. Vi har som mål att vin­na var­je match och gör vi det vin­ner vi guld. Klart vi har en tro på det, sä­ger Ols­son.

I Tjec­ki­en gick Sve­ri­ge vi­da­re som tvåa i grup­pen med en se­ger, en oav­gjord och en för­lust. Nu är det ba­ra den bäs­ta av de tre två­or­na som avan­ce­rar till se­mi­fi­nal. Det har bli­vit nå­got lät­ta­re att ta sig till EM se­dan man ut­ö­ka­de från åt­ta till tolv lag, men det har i gen­gäld bli­vit svå­ra­re att gå vi­da­re från grup­pen.

– Det är vik­tigt att tryc­ka på den en­skil­da fot­bolls­mat­chen. Till skill­nad från för­ra gång­en finns det inga fel­mar­gi­na­ler nu. Man lär in­te gå vi­da­re med fy­ra po­äng. Kra­ven är allt­så än­nu hög­re, sä­ger Tibb­ling.

”Vi är tryg­ga”

Men ef­ter att ha vun­nit kval­grup­pen fö­re Spa­ni­en och Kro­a­ti­en finns det ock­så en trygg­het i la­get om vad man kan.

– Kom­mer vi upp i vår max­pre­sta­tion räc­ker det mot lag som Spa­ni­en och Kro­a­ti­en. Då kan det räc­ka mot Eng­land, Po­len och Slo­va­ki­en ock­så. Vi be­hö­ver kanske in­te över­pre­ste­ra. Men vi be­hö­ver max­pre­ste­ra. Och det har vi gjort hit­tills. Vi är tryg­ga i att den pre­sta­tio­nen kan räc­ka, sä­ger Eric­son och fort­sät­ter:

– Vi får se var vi lan­dar i slutän­dan. Men vi tän­ker in­te fly el­ler va­ra räd­da. Tänk att kun­na ta det ett steg till – att verk­li­gen åka till ett mäs­ter­skap med för­vänt­ning­ar och än­då le­ve­re­ra.

Av­gö­ran­de för att kun­na han­te­ra pres­sen blir för­stås stäm­ning­en i trup­pen.

Al­la vi pra­tar med vitt­nar om en väl­digt spe­ci­ell sam­man­håll­ning.

– Jag pra­tar nog för al­la när jag sä­ger att det är fan­tas­tiskt ro­ligt att kom­ma till sam­ling­ar­na. Till vis­sa U17- och U19-sam­ling­ar var man in­te alls su­gen på att kom­ma för det var så splittrade gäng och myc­ket tuppfäktning. Folk skul­le vi­sa upp vil­ka nya väskor man ha­de köpt och sånt. Det där gil­lar jag in­te. Det är helt an­norlun­da här. Vi har en otro­lig sam­man­håll­ning. Det är helt fan­tas­tiskt att ba­ra få va­ra en del av trup­pen, sä­ger Da­vid Mo­berg Karls­son.

Kristof­fer Ols­son om sam­man­håll­ning­en i la­get:

– Det är nå­got spe­ci­ellt med den. Det lå­ter kly­schigt att sä­ga det men al­la tyc­ker verk­li­gen att det är kul att åka till sam­ling­ar­na, träf­fas, snac­ka och spe­la kort. Det är svårt att sät­ta ord på det.

Fem år från yngs­ta till älds­ta

Då ska man ha i åtan­ke att det här, trots att det är ett U21-lands­lag, in­te är en ho­mo­gen grupp med en ge­ne­ra­tion spe­la­re som följts åt se­dan P15-lands­la­get.

Nej, det skil­jer fak­tiskt fem år mel­lan den yngs­te och den älds­te. Och i trup­pen hit­tar vi allt ifrån spe­la­re som Filip Da­ger­stål, som spe­lat i IFK Norr­kö­ping he­la sitt liv, till Isak Sse­wan­kam­bo, som flyt­ta­de till Eng­land och Chel­sea re­dan när han var 14 år och som 21 år gam­mal re­dan har hun­nit spe­la i sex klub­bar i fy­ra län­der.

För­bunds­kap­ten Eric­son:

– Det är spe­lar­na i sig som ska ha det störs­ta be­röm­met för att ha ska­pat den at­mo­sfä­ren. Men den är ock­så präg­lad ock­så av he­la vårt teams män­ni­sko­syn. Du är lik­vär­dig. Du har inga spe­ci­el­la för­må­ner ba­ra för att du till­hör det el­ler det. Ska vi gö­ra nå­got ska vi gö­ra det till­sam­mans. Vi är no­ga med att be­hand­la dem som män­ni­skor. Vi vill in­te stö­pa dem i sam­ma form och vi vill in­te att al­la ska age­ra li­ka­dant. Vi kan tillå­ta vis­sa grup­pe­ring­ar och bru­kar sä­ga till dem att så länge ni in­te pra­tar om varand­ra ut­an med varand­ra är det inga pro­blem.

– Vi för­stär­ker myc­ket så­da­na sa­ker när vi pra­tar med dem. Jag tror att man som spe­la­re mär­ker hur vi le­da­re be­hand­lar till ex­em­pel per­so­na­len på ho­tel­let. Vi häl­sar all­tid på bus­schaf­fi­sen och när det kom­mer nå­gon på be­sök till oss får de all­tid en pre­sen­ta­tion, oav­sett om han el­ler hon job­bar på kans­li­et, sor­te­rar tvätten el­ler skö­ter pos­ten. Det är en män­ni­ska som kom­mer in. De får ve­ta vad han el­ler hon he­ter, gör och hur den per­so­nen le­ver, sä­ger Hå­kan Eric­son.

BLÅGULT KLI­VER IN SOM FAVORIT – FÖR FÖRS­TA GÅNG­EN PÅ 65 ÅR

En del i upp­ladd­ning­en in­för U21-EM var ett lä­ger på Marbella. Där trä­nings­spe­la­de la­get bland an­nat mot Tjec­ki­en, en match som slu­ta­de med en 4–0-se­ger.

”DET ÄR HÄF­TIGT ATT VA­RA EN DEL AV ETT SVENSKT LANDS­LAG

Hå­kan Eric­son.

En sup­por­ter pas­sa­de på att haf­fa Filip Da­ger­stål.

SOM ÅKER TILL EN TUR­NE­RING MED FÖR­VÄNT­NING­AR PÅ SIG”

Ke­rim Mrab­ti (#9) och Car­los Strand­berg (#10)

gjor­de ett re­spek­ti­ve två mål mot Tjec­ki­en.

”DET VAR SÅ SPLITTRADE GÄNG OCH MYC­KET TUPPFÄKTNING – FOLK

SKUL­LE VI­SA UPP VIL­KA NYA VÄSKOR MAN HA­DE KÖPT OCH SÅNT”

Franz Brors­son ha­de ett mind­re lyc­kat även­tyr när la­get kör­de seg­way.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.