NU ÄR DET DAGS ATT VÄN­DA BLAD

Inside - - Vad Hände Sen? - Text: Hen­rik Lund­gren

Böc­ker­na om hen­nes kar­riär har re­dan bör­jat ges ut.

Nu ska Oli­via Schough, 26, skri­va ett nytt ka­pi­tel via ett fram­gångs­rikt EM­slut­spel.

– För­hopp­nings­vis kan jag in­spi­re­ra barn som ser upp till mig, sä­ger hon.

Det är den för­re Sport­bla­det-jour­na­lis­ten Jennifer We­ge­rup som bör­jat skri­va på en barn­bokse­rie om Oli­via Schoug­hs liv. Den förs­ta, ”Vil­ket skott, Oli­via”, gavs ut i mit­ten av maj.

– Jennifer har ju skri­vit någ­ra barn­böc­ker om fot­boll ti­di­ga­re. Så när hon ring­de och sa att det var dags för mig så tve­ka­de jag in­te. Det känns su­per­ro­ligt.

Bo­ken rik­tar sig till barn i ål­dern 6–9 år, och byg­ger på de förs­ta åren i Schoug­hs kar­riär. Men trots al­la fram­gång­ar har hand­ling­en även en mörk del. När Oli­via var 12 år gam­mal in­sjuk­na­de hen­nes mam­ma Ca­rin i can­cer, som sex år se­na­re skul­le ta hen­nes liv.

–Vi går in­te in på de värs­ta de­tal­jer­na i bo­ken, men jag vil­le än­då ha med en li­te se­ri­ös del. I den ti­den vi le­ver i nu är det lä­ge för det. Det är vik­tigt för barn att in­se att det finns hems­ka sa­ker ock­så. Så det blev li­te sorg­ligt, men det är väl­digt myc­ket gläd­je i bo­ken ock­så. Det är en bra mix, man ska in­te sit­ta och gråta när man lä­ser den.

Re­kom­men­de­ras att ope­re­ra

Oli­via Schough bär själv på sam­ma gen som sin mam­ma och det är 80 pro­cents risk att hon ock­så blir drab­bad.

Re­dan för två år se­dan re­kom­men­de­ra­des hon att ope­re­ra bort bröst och liv­mo­der.

–Jag går på un­der­sök­ning­ar och det är klart att det är en job­big gen att ha. Men jag kän­ner mig trygg i att de har koll på mig. Sen vet jag in­te rik­tigt när jag ska ta tag i det här med ope­ra­tion, det är li­te svårt att få in när man har det yr­ket som jag har. Men vi får lö­sa det nå­gon gång i fram­ti­den. Först vill jag ha barn, även om brös­ten går att ta bort in­nan dess.

Det kan in­te va­ra lätt att le­va med det här?

–Jag tror att det är vik­tigt att hål­la sig po­si­tiv. Vår mam­ma gjor­de all­tid det, och hon kla­ra­de sig väl­digt länge med sin svå­ra can­cer tack va­re det tror jag. Fastän vi and­ra egent­li­gen visste att hon in­te skul­le kla­ra sig sa hon all­tid ”när jag blir frisk ska vi gö­ra

”DET ÄR VÄL­DIGT MYC­KET GLÄD­JE I BO­KEN OCK­SÅ – MAN SKA IN­TE GRÅTA NÄR MAN

LÄ­SER DEN”

det­ta”. Jag tror att det var det som gjor­de att hon lev­de så­pass länge som hon gjor­de. Jag och mi­na syst­rar för­sö­ker le­va ef­ter det, att all­tid va­ra po­si­ti­va. Vi har ärvt hen­nes skratt. Är gläd­jen det vik­ti­gas­te bud­ska­pet i bo­ken?

– Ja, den för­sö­ker jag pra­ta om he­la ti­den. Att det verk­li­gen är den som får mig att le­va. Jag har sys­ter­sö­ner som spe­lar fot­boll och lä­ser själ­va nu, så jag har tänkt att det ha­de va­rit kul om de fick lä­sa om sin mos­ter nå­gon dag. Och nu har jag en bok som jag kan ge dem, det är så him­la ro­ligt.

Ställs mot Tyskland di­rekt

Hon lands­lags­de­bu­te­ra­de för fy­ra år se­dan, och på si­na 52 lands­kam­per har hon spe­lat i EM, VM och OS, med OS-silv­ret i Rio de Ja­nei­ro som den störs­ta fram­gång­en. Om en må­nad vän­tar EM i Hol­land, och ett mö­te med den evi­ga an­ta­go­nis­ten Tyskland.

– Ha­ha, ja så klart. Men det känns väl­digt kul och bra på nå­got sätt att vi fick dem i grup­pen. Det blir en fan­tas­tiskt tuff match som vi in­le­der EM med, men det känns ex­tremt coolt och vi kom­mer va­ra så tag­ga­de. Och sam­ti­digt, går vi långt lär vi in­te få mö­ta dem igen för­rän i fi­na­len. Så vi ser det po­si­ti­va i det.

I grup­pen åter­finns ock­så Ita­li­en och Ryss­land.

– Det är två lag vi bor­de vin­na mot. Allt kan hän­da så klart, men vi bor­de verk­li­gen vin­na. Ryss­land möt­te vi i Al­gar­ve Cup i vint­ras, och de gav oss in­te nå­gon bra match. Men de har nog fi­lat på li­te tak­tis­ka de­tal­jer sen dess, så det blir nog tuf­fa­re mot dem i EM. Men Tyskland är helt klart det svå­ras­te mot­stån­det vi har. Sista mäs­ter­ska­pet med Pia Sund­ha­ge, be­ty­der det nå­got spe­ci­ellt?

– Det är klart att vi vill av­slu­ta bra för hen­nes och vår skull, men jag tror in­te att vi är ex­tra tag­ga­de för det. Vi bru­kar va­ra gans­ka tag­ga­de an­nars ock­så, ha­ha.

Oli­via Schough har re­dan hun­nit med EM, VM och ett sil­ver i OS i fjol. Men hon är ute ef­ter mer i EM.

”Vil­ket skott, Oli­via” är den förs­ta barn­bo­ken i en se­rie som skild­rar Schoug­hs liv.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.