HUR 2017 ÄR EGENT­LI­GEN ”TRASH TALK”?

Inside - - Sport - Ste­fan Holm

Ord kan träf­fa hår­da­re än puc­kar, arm­bå­gar och hö­ger­sving­ar.

Vad är okej när det gäl­ler ver­ba­la psyk­ning­ar in­om id­rot­ten – och när är råttet mågat? – Det är skill­nad på ”trash talk” och grova på­hopp, sä­ger HV71-mål­vak­ten Li­nus Sö­der­ström, som blev för­o­läm­pad un­der SM-fi­na­len mot Brynäs. Text: Ste­fan Holm

Id­rott har all­tid väckt star­ka käns­lor och re­dan på 1960-ta­let fick ”trash talk” ett an­sik­te ge­nom en box­a­re som sys­te­ma­tiskt för­skö­na­de sig själv och för­mins­ka­de si­na mot­stån­da­re. Just det, Muhammad Ali. Han var störst, bäst och vack­rast även som pro­vo­ka­tör och mar­ke­ra­de det 1963, då han gav ut det po­e­tis­ka ”trash talk”-al­bu­met ”I am the gre­a­test”.

Från box­ning­en spreds den psy­ko­lo­gis­ka krig­fö­ring­en till NBA, NFL och NHL, där allt var tillå­tet för att få mot­stån­dar­na ur ba­lans.

Bör­je Sal­ming, som skrev på för Toronto Map­le Le­afs 1973, kan be­rät­ta mer om det. Sto­re­bror­san Stig an­vän­de in­te di­rekt sa­go­be­rät­ta­rens röst och vo­ka­bu­lär när han spred skräck i Brynäs, men i jäm­fö­rel­se med NHL fram­stod svensk hoc­key som en sön­dags­sko­la.

För Bör­je Sal­ming, som på sin höjd kal­lats ”lapp­jä­vel”, var kul­turkroc­ken to­talt.

– Jag var in­te så bra på eng­els­ka och fick lä­ra mig de fu­las­te or­den di­rekt. De skrek ”fuck” hit och dit och ”chic­ken Swe­de” var snällt jäm­fört med myc­ket an­nat jag fick hö­ra. Det var in­te så ro­ligt, för jag visste ju in­te vad det var för jäv­la idi­o­ter jag ha­de att gö­ra med. Sam­ti­digt visste jag att så­dan skit fö­re­kom, så jag tog in­te il­la vid mig, sä­ger han.

Re­dan un­der sin förs­ta NHL-match blev Sal­ming så pro­vo­ce­rad att han drog på sig en onö­dig ut­vis­ning, men le­gen­da­ren skul­le snart lä­ra sig spe­let i spe­let.

– De för­sök­te skräm­ma li­vet ur en och det blev än­nu vär­re när man blev en kug­ge i la­get. Då häng­de mot­stån­dar­na ut över bå­set och skrek att de skul­le ha ihjäl mig, att de skul­le mör­da mig. De var på en he­la ti­den, men jag för­sök­te ge till­ba­ka ge­nom att spe­la bra. När jag kom till Toronto vann Phi­la­del­p­hia Stan­ley Cup. De ha­de ba­ra gal­ning­ar i la­get och skräm­de slag på mot­stån­dar­na. Det var där­för de vann. Se­dan, när de and­ra la­gen ock­så skaf­fa­de någ­ra tuf­fa jäv­lar, var de in­te så kax­i­ga.

Blev ett fe­no­men på 90-ta­let

1990, ef­ter 17 år i NHL, åter­vän­de Bör­je Sal­ming till Sve­ri­ge och skrev på för AIK, där han av­slu­ta­de kar­riä­ren. Han fick hö­ra glå­pord då ock­så, men en­bart från läk­tar­håll.

Det är in­te för­vå­nan­de, för det var först un­der mit­ten av 90-ta­let som svens­ka me­di­er bör­ja­de rap­por­te­ra om det osyn­li­ga spe­let, om hur spe­la­re för­sök­te få mot­stån­da­re ur ba­lans ge­nom hån, hot och per­son­li­ga på­hopp.

De förs­ta ru­bri­ker­na häm­ta­des från bas­ket­li­gan, men ”trash talk” skul­le snart va­ra en del av svensk hoc­key.

I dag är de många till an­ta­let, spe­lar­na som ef­ter var­je match bor­de tvät­ta tung­an med tvål: Pe­ter Ekroth, Hå­kan Sö­der­gren, Da­ni­el Ryd­mark, som drev Pe­ter Fors­berg till van­sin­ne un­der fi­nal­se­ri­en 1994, Mar­cus Nil­son, Mag­nus Wern­blom, Per Le­din, som 2006 kal­la­de Tom­my Sa­lo ”tjoc­kis” i di­rekt­sänd tv, Jo­nat­han Hed­ström, Andre­as Jäm­tin, som släng­er käft och hands­kar, Jim­mie Erics­son, Ole-Kristi­an Tol­lefsen, Emil Syl­ve­gård, Jo­nat­han Gran­ström...

Martin Thörn­berg, en av guld­hjäl­tar­na

i HV71, var på väg att ham­na i sam­ma säll­skap när han gjor­de sig ett namn någ­ra år in på 2000-ta­let.

– Jag var ung och fick den stäm­peln, att jag tja­ta­de och var halv­ful. Det för­svann med ål­dern, sä­ger 33-åring­en, som me­nar att skit­snac­ket på SHLi­sar­na har mins­kat av­se­värt.

– I dag är de fles­ta så bra på att spe­la hoc­key. Det finns in­te ut­rym­me för spe­la­re som tjab­bar och ba­ra vill för­stö­ra. Förr höll al­la på he­la ti­den, men det bi­ter in­te läng­re. Folk bryr sig in­te ut­an får ba­ra mer ener­gi. Svensk hoc­key är på väg åt rätt håll, med vinst i VM och he­la den bi­ten. Li­te ”trash talk” och tjafs ef­ter av­blås­ning­ar kom­mer all­tid fin­nas, men det ska va­ra på en bra ni­vå. Slag un­der bäl­tet, att va­ra på per­so­nens pri­vat­liv, hör in­te hem­ma på nå­gon id­rotts­plan, sä­ger han. Har du ge­nom åren ång­rat sa­ker du har sagt till mot­stån­da­re?

– Det är klart att jag har gjort det. Jag tror de fles­ta har gjort nå­got de ång­rar, men man lär sig av miss­ta­gen, sä­ger Martin Thörn­berg.

”Do­ma­rens an­svar att age­ra”

Svens­ka ishoc­key­för­bun­det har gjort sitt för att få bort det som på rätts­språk kal­las för­tal, för­o­lämp­ning­ar och ola­ga hot från isar­na. 2014 kom­plet­te­ra­des den of­fi­ci­el­la re­gel­bo­ken med re­gel 168. Den hand­lar om uns­ports­man­li­ke con­duct, det vill sä­ga osports­ligt upp­trä­dan­de.

Där fram­går bland an­nat att spe­la­re och le­da­re som an­vän­der ”ra­sis­tiskt el­ler et­niskt krän­kan­de ut­tryck” el­ler ”ho­tar nå­gon el­ler an­vän­der ett sex­u­ellt ned­vär­de­ran­de språk­bruk” ska få match­straff. El­ler ”match pe­nal­ty”, som det he­ter på det ang­li­fi­e­ra­de hoc­key­språ­ket. För­bun­det ser li­ka all­var­ligt på spe­la­re och le­da­re som gör, för att ci­te­ra re­gel­bo­ken, ”en oan­stän­dig gest”.

Det är säll­synt, men det hän­der att reg­ler­na tilläm­pas i prak­ti­ken. Ulf Rönn­mark, den nya do­mar­che­fen, var själv på isen när Fär­je­stads Martin Sevc 2011 kal­la­de HV71:s Da­ni­el Ra­hi­mi för ”jäv­la zi­ge­na­re”. Sevc fick myc­ket rik­tigt match­straff och blev, när di­sci­plin­nämn­den han­te­rat ären­det, av­stängd i tre mat­cher.

– Lin­je­do­ma­ren snap­pa­de upp kom­men­ta­ren när de stod och små­kax­a­de mot varand­ra i ett av hör­nen. Ef­tersom det hän­der så pass säl­lan är ru­ti­ner­na in­te längst fram i hjärn­lo­ben, men där och då var det gans­ka en­kelt att in­se att det in­te är okej. När man hör övertramp är det do­ma­rens an­svar att an­mä­la och age­ra, sä­ger Ulf Rönn­mark.

I da­gar­na ska han träf­fa SHL-klub­bar­nas sport­che­fer för att bland an­nat dis­ku­te­ra ”trash talk”. Reg­ler­na kan kom­ma att skär­pas yt­ter­li­ga­re på grund av en hän­del­se i årets ti­tel­match mel­lan HV71 och Brynäs. Un­der he­la fi­nal­se­ri­en blev HV-mål­vak­ten Li­nus Sö­der­ström, som har ad­hd och Asper­gers syndrom, pro­vo­ce­rad och kal­lad ”sär­barn” av en mot­stån­da­re.

– Frå­gan blom­mar upp då och då av tra­gis­ka skäl, när nå­gon kli­ver or­dent­ligt över grän­sen för det ac­cep­tab­la. När dum­he­ter­na dy­ker upp, som med Li­nus och Ra­hi­mi, blir al­la påmin­da om hur ned­rans dumt det är. Det är ing­et som gag­nar hoc­keyn på nå­got sätt. En lin­je ska dras – men var ska den dras? Det här är ett svårt om­rå­de och en be­döm­nings­sak, som allt an­nat. Hockeyns im­pul­si­vi­tet och käns­lor ska­par en viss men­ta­li­tet på ba­nan och hi­sto­riskt är ”trash talk” en fak­tor, sä­ger Rönn­mark.

”Li­te rörd när jag såg lap­pen”

In­te hel­ler la­gens sup­port­rar ver­kar va­ra ro­a­de av den grövs­ta for­men av ”trash talk”. Det blev up­pen­bart när HV71 skul­le in­le­da för­sä­songs­trä­ning­en och sam­la­des på Kin­narps Are­na. När Li­nus Sö­der­ström kom till sin plats i om­kläd­nings­rum­met låg där blom­mor och en häls­ning från Brynäs fans.

– När jag såg lap­pen blev jag li­te rörd. Det var väl­digt mo­get av det för­lo­ran­de la­gets fans att skri­va så, att det in­te är okej. Det vi­sar vil­ka bra fans Brynäs har. De tror på det go­da, sä­ger Li­nus Sö­der­ström.

När han i de­cem­ber 2015, in­för JVM i Finland, ställ­de upp på en in­ter­vju med TV4 för att be­rät­ta om hur han tack­la­de si­na di­a­gno­ser var det för att hjäl­pa och stöt­ta and­ra ung­do­mar som fått sam­ma di­a­gnos. Att han skul­le bli vux­en­mob­bad på sin ar­bets­plats av en spe­la­re med Uni­cef­märkt match­trö­ja ingick in­te pla­ner­na.

– ”Trash talk” är en del av spor­ten och om jag en dag spe­lar i NHL kom­mer det va­ra tu­sen gång­er vär­re. Det är li­ka bra att för­be­re­da sig, men det är skill­nad på ”trash talk” och grova på­hopp. Det var in­te ba­ra en gli­ring mot mig ut­an mot al­la barn med nå­gon form av di­a­gnos. Brynäs, som job­bar med Uni­cef, ska va­ra det sista la­get som har spe­la­re som sä­ger så­dant.

På­ver­ka­des du av på­hop­pen?

– In­te för fem öre. Jag var in­te med om en en­da in­ci­dent un­der grundse­ri­en, men i slut­se­ri­en blev det full fart. Ja, jag har ald­rig fått hö­ra så myc­ket som un­der det här slut­spe­let. Som tur är har jag lärt mig att stänga ute det och ba­ra tän­ka på näs­ta puck. Det här hand­lar in­te om att jag tyc­ker synd om mig själv, att jag har bli­vit kränkt. Jag job­bar in­te ba­ra för mig själv ut­an för­sö­ker få and­ra ung­do­mar att må bätt­re och tro på sig själ­va. Jag vet ju hur job­bigt jag ha­de det och många barn har det än­nu job­bi­ga­re. Det hand­lar om hel­hets­bil­den, om att spri­da ljus. Vi ska va­ra fö­re­bil­der för de yng­re som har det li­te job­bigt, och som fö­re­bild kan man in­te sä­ga så­da­na sa­ker. Det är helt emot det vi för­sö­ker gö­ra med hoc­keyn, som är en am­bas­sa­dörs­sport.

Först ef­ter den sjun­de SM-fi­na­len, när guldet var säk­rat, be­rät­ta­de Li­nus om vad han tving­ats ut­stå un­der fi­nal­se­ri­en. Brynäs age­ra­de di­rekt och gick ut med en of­fent­lig ur­säkt på klub­bens of­fi­ci­el­la hem­si­da.

Un­der ru­bri­ken ”För oss bör­jar ar­be­tet hos oss själ­va” skrev klubb­di­rek­tö­ren Jonas Stark:

”Vi kan kon­sta­te­ra att en av vå­ra spe­la­re har gått över grän­sen med vad man sä­ger och in­te sä­ger på isen. För det vill vi i Brynäs IF och Brynässpe­la­ren ge Li­nus Sö­der­ström en upp­rik­tig ur­säkt för det han har fått upp­le­va. Li­nus är en fan­tas­tisk mål­vakt och en per­son som för­tjä­nar all re­spekt. Ef­ter sam­tal med fle­ra av vå­ra eg­na spe­la­re och Li­nus Sö­der­ström kan vi kon­sta­te­ra att grän­ser­na för vad man sä­ger på isen in­om SHL mås­te dis­ku­te­ras in­om li­gan. Al­la vill vin­na, men det får in­te ske till vil­ket pris som helst.”

– Brynäs är en bra för­e­ning och har skött det bra, sä­ger Li­nus, som ge­nom att be­rät­ta om på­hop­pen star­ta­de en väl­kom­men debatt.

– En li­ten del tyc­ker att ski­ten ska stan­na på isen, men den sto­ra ma­jo­ri­te­ten tyc­ker att dis­kus­sio­nen är bra, sä­ger han.

Var nä­ra att slu­ta med hoc­keyn

Li­nus Sö­der­ström var ba­ra 19 när han förs­ta gång­en be­rät­ta­de sin histo­ria. Han ta­la­de om sin mor, som var eko­no­mi­an­sva­rig i Djur­går­den och bru­ka­de ta hem fil­mer från då­ti­dens elit­se­ri­e­mat­cher. Om tim­mar­na på över­vå­ning­en i fa­mil­jens hus på Djurö, där han för­sök­te ef­ter­lik­na Tom­my Sö­der­ström och bli­van­de lag­kam­ra­ten Mikael Tellqvist. Om kon­cent­ra­tions­svå­rig­he­ter­na och den job­bi­ga skol­gång­en. Om vändningen när fa­mil­jen flyt­ta­de till Skarpnäck och han fick fort­sät­ta si­na grund­sko­lestu­di­er på Asp­dammssko­lan, som har många ele­ver med dubbel­di­a­gnos. Om de job­bi­ga ton­å­ren, när han blev mob­bad av si­na eg­na lag­kam­ra­ter.

Det gick så långt att Li­nus Sö­der­ström var in­ställd på att slu­ta med hoc­keyn. Ef­ter två må­na­der på Djur­går­dens hoc­key­gym­na­si­um gick han in i väg­gen hös­ten 2012.

– Jag måd­de jät­te­då­ligt och ha­de pre­sta­tions­ång­est. De två förs­ta åren i Djur­går­den var jät­te­job­bi­ga, men mi­na för­äld­rar har all­tid stöt­tat mig. De sa: ”Du får gö­ra hur du vill. Det en­da vi öns­kar är att du ska va­ra glad och ha ro­ligt i ditt liv.” Jag har all­tid äls­kat spor­ten, och till slut kom lju­set och gläd­jen till­ba­ka. Mot­gång­ar stär­ker en och det får man in­te glöm­ma som ung.

I dag är du guld­hjäl­te ...

– Jo, rätt som det var stod man där med buck­lan. Det är li­te ro­ligt när jag tit­tar ut över Vät­tern och re­flek­te­rar. ”Det är tufft nu. Vill jag gö­ra det här mer? Jo, jag tän­ker in­te ge upp så lätt.” Fem år se­na­re har jag vun­nit SM­guld med HV71. Man får in­te ge upp och slu­ta tro på sig själv, sä­ger Li­nus Sö­der­ström.

”MAN FÅR IN­TE GE

UPP OCH SLU­TA TRO PÅ SIG SJÄLV”

Li­nus Sö­der­ström (till hö­ger) ef­ter SM-tri­um­fen.

11 oli­ka spor­ter – så van­ligt är ”trash talk” vänd!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.