Vad är det som hän­der i vå­ra mar­ker?

Järfälla Tidning - - Tyck Om! - Mar­tin Wal­lin stolt na­tur­ro­man­ti­ker

Är det ett ex­a­mens­ar­be­te från Konst­fack som gått över styr? Järfälla tek­nis­ka nämnd har märkt att många i kom­mu­nen är en­ga­ge­ra­de i hur al­las vår na­tur sköts, inte ba­ra i Gör­välns na­tur­re­ser­vat ut­an li­te här och var (”Naturvård, inte sköv­ling” Järfälla Tid­ning nr 13).

Vi är be­drö­va­de och ar­ga över hur vår na­tur miss­hand­lats. Gall­ring – OK. Skänd­ning – ej OK. Och vi får kal­la det sköv­ling och stymp­ning, även om ni just nu kal­lar det skogs­vård. Det­ta är en frå­ga med bå­de fi­lo­so­fiskt och de­mo­kra­tiskt un­der­skott.

De fles­ta av oss kän­ner till de mo­tiv nämn­den re­do­vi­sar, det vill sä­ga att bland an­nat upp­rätt­hål­la na­tu­rens mång­fald i de mar­ker som ti­di­ga­re häv­da­des av mu­le, såg och yxa. Pro­ble­met är att vi ock­så vill ha det vac­kert.

Det som nog upp­rör mest är de så kal­la­de le­van­de högstub­bar­na, träd som ka­pats på cir­ka fy­ra me­ters höjd för att så små­ning­om få en ny kro­na som rent tek­niskt sett ger ett öns­kat ’mel­lan­skikt’, allt­så mel­lan­höga träd och lämp­li­ga sub­strat (nämn­den näm­ner i sin ar­ti­kel ba­ra de högstub­bar som ska bli värd­träd för in­sek­ter, svam­par etc.)

Högstub­bar­na kom­mer snart att för­sö­ka re­pa­re­ra ska­dan och då se ut som barn­teck­ning­ar av träd, en tjock stam med ett tätt mer el­ler mind­re sfä­riskt löv­verk som ald­rig åter­får ett na­tur­ligt växt­sätt. Na­tur­ligt växt­sätt är det vi ”ig­no­ran­ter” upp­skat­tar. Få har nå­got emot högstub­bar el­ler ham­lings­träd i mer ur­ban mil­jö el­ler som t.ex. pi­la­lé­er i Skå­ne.

Jag vet för­stås att nämn­den, dess med­ar­be­ta­re och ent­re­pre­nö­rer har stöd hos SLU (Sve­ri­ges lant­bruks­u­ni­ver­si­tet) som re­so­ne­rar kring me­ga­her­bi­vo­rer (sto­rä­ta­re) som mas­to­don­ter och mam­mu­tar vil­ka kun­de be­ta på hög höjd. Jag ifrå­ga­sät­ter att just de­ras tidse­pok ska va­ra norm, som tog slut med in­landsi­sen. Ni nämn­de­män, skogs­för­val­ta­re och eko­lo­ger för­sö­ker ska­pa nå­got mel­lan na­tur­skog och eng­elsk park. Bra så, men en i san­ning omänsk­lig upp­gift att som domp­tör fö­ra na­tu­rens och män­ni­skans ta­lan. Det är svårt att le­ka gud. Skogs­vår­den be­drivs nu som en sorts in­gen­jörs­konst, ibland som det ver­kar med en aver­sion mot gra­nar, björ­kar och as­par. Jag för­står att det finns eko­no­mis­ka skäl, som för att slip­pa be­käm­pa ide­li­ga rot­skott. Om nu inte så många as­par (po­pu­lus tre­mu­la) kom­mer att dar­ra, så dar­rar fol­ket, sär­skilt vi li­te äld­re. Kanske ni ära­de le­da­mö­ter dar­rar än mer in­för va­let. Sic tran­sit glo­ria mun­di!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.