Höst­har­ren Lu­rar i ha­vet

Jakt & Fiske - - Drömfiske - TEXT OCH FO­TO: JOAKIM NORDLUND

Sä­ger man harr­fis­ke tän­ker nog de all­ra fles­ta på älv­sy­ste­men i öv­re Norr­land. Men harr­fis­ke kan ock­så be­dri­vas i ha­vet.

– När jag är in­ne i stan och job­bar är det of­ta hit ut jag läng­tar, sä­ger Ka­ri Oc­ken­ström och blic­kar ut över ett glitt­ran­de Bot­ten­vi­ken.

Längst upp i Bot­ten­vi­ken i Ha­pa­ran­da skär­gård har Ka­ri Oc­ken­ström sitt fis­ke­pa­ra­dis. Dit åter­vän­der han så of­ta han ba­ra kan och där längst ut i bräck­vatt­net runt skär­går­dens sista öar är det in­te ovan­ligt att hit­ta vack­ra blän­kan­de ki­los­har­rar.

- Det här är en­da plat­sen i värl­den vad jag vet där man kan fis­ka harr i ha­vet. Många som jag ta­lat med har in­te en aning om att det går att fis­ka harr i ha­vet men du ska få se, sä­ger han och ler ett smålu­rigt le­en­de.

Just den här mor­go­nen får Ka­ri och al­la and­ra runt Bot­ten­vi­ken vak­na till en mor­gon av sol. Ka­ri Oc­ken­ström och hans va­pen­dra­ga­re Mi­ka Oja­la träf­fas i ham­nen i Nik­ka­la ut­an­för Ha­pa­ran­da och fram­för sig har den en hel dag på ha­vet. Det är få män­ni­skor som kän­ner Ha­pa­ran­da skär­gård så väl som Ka­ri Oc­ken­ström men så har han ock­så fis­kat där se­dan han var li­tet barn. In­tres­set för sport­fis­ke är vid 52 års ål­der fort­fa­ran­de li­ka stort och han be­rät­tar att han i prin­cip är ute och fis­kar al­la da­gar som han in­te ar­be­tar. Un­der de här åren har han ock­så fått si­na fa­vo­rit­stäl­len längst ut i havs­ban­det och det är just dit vi är på väg. Ef­ter en 35 mi­nu­ter lång båtre­sa i

Su­per­pup­pa i gult el­ler ill­grönt till­ta­lar ha­vets har­rar. Som­mar­tid väl­jer Ka­ri i stäl­let klas­sis­ka Eu­ro­pa.

17-18 knop bör­jar vi att när­ma oss. I sö­der kan vi se Sandskärs vack­ra strän­der men se­dan har vi öp­pet hav fram­för oss.

– Fort­sät­ter vi i den här rikt­ning­en blir näs­ta stopp Åland, sä­ger Ka­ri och ler.

Vac­kert rundsli­pa­de ste­nar

Men i stäl­let för en ex­pe­di­tion till Åland stan­nar vi till på en märk­lig ö och Ka­ri be­rät­ta­de att den kal­las Klub­bi. Den lil­la mi­ni­ön är ett par hund­ra me­ter lång och min förs­ta tan­ke är att det här skul­le va­ra en plats som mi­na två dött­rar skul­le äls­ka för he­la ön be­står av vack­ra och av ha­vet rundsli­pa­de ste­nar. Ka­ri Oc­ken­ström äls­kar ock­så plat­sen men främst av en an­nan an­led­ning. Här har han fis­kat harr så länge han kan min­nas och han be­rät­tar att han var i ettårs­ål­dern förs­ta gång­en som hans pap­pa tog med ho­nom ut hit.

– Vi är upp­väx­ta här ute. Vi har all­tid va­rit här och det här är ett stäl­le som jag gil­lar för här bru­kar det gå att få fisk, sä­ger han.

Han ploc­kar fram sitt flug­spö och fäs­ter en su­per­pup­pa på li­nan där den gu­la fär­gen do­mi­ne­rar. Med ett vant kast läg­ger han ut ett fem­ton­tal me­ter li­na och det drö­jer ba­ra fem mi­nu­ter in­nan spö­et böjs. Han har lu­rat da­gens förs­ta harr till hugg.

– Li­ten men än­då, sä­ger han och hål­ler upp en tre­hek­tos harr som se­dan får sim­ma vi­da­re.

”Den var stor…”

Någ­ra mind­re har­rar fång­as och släpps till­ba­ka och de bå­da fin­ner det till sist för gott att by­ta till den lil­la öns and­ra si­da. Ka­ri och Mi­ka har pre­cis hun­nit va­da ut när Ka­ri ser en stor havs­ö­ring hop­pa. Mi­ka åter­vän­der till land och by­ter där flug­spö mot haspel­spö.

Och näs­ta gång är det han som ro­par.

– Spö­et gick så här, sä­ger

Mi­ka och vi­sar med han­den.

En rik­tigt fin öring har pre­cis hug­git på Mi­kas drag och han skrat­tar och ska­kar på hu­vu­det när han kom­mer in till stran­den. Han an­vän­der in­te många ord ut­an kon­sta­te­rar kort:

– Den var stor.

Hur stor?

– Stor.

När grä­mel­sen har lagt sig bör­jar vin­den sak­ta att öka. Där­för åker de två kom­pi­sar­na vi­da­re men in­nan vi hop­par in i bå­ten ploc­kar Ka­ri med sig två run­da ste­nar. Han be­rät­ta­de att hans mam­ma har dem i träd­går­den och att han bru­kar ha med sig två ste­nar hem var­je gång han be­sökt Klub­bi. På frå­gan hur många ste­nar det har bli­vit sä­ger han:

– In­te en aning. Det är rätt många. Ett hund­ra­tal kanske.

Gott om en­ris

Öar­na i Ha­pa­ran­da skär­gård har näs­tan al­la finsk­k­ling­an­de namn och vår näs­ta an­halt blir Ina­ka­ri och även det är en plats som lig­ger Ka­ri nä­ra hjär­tat. Ibland lig­ger han sta­tio­ne­rad ute i skär­går­den un­der en hel vec­ka och det är of­ta här som han sät­ter upp täl­tet.

– Här finns gott om en­ris om man vill rö­ka

Den här rul­len fick en väl­för­tjänt vi­la när Mi­ka Oja­la ploc­ka­de fram sitt haspel­spö. An­nars såg ha­vets har­rar till att flugrul­lar­na och fis­kar­na fick ar­be­ta. Från en sten ut­an­för den lil­la ön Klub­bi fick vi upp­le­va un­der­bart höst­vä­der och ett först­klas­sigt harr­fis­ke. Ha­pa­ran­da skär­gård er­bju­der ett spän­nan­de harr- och örings­fis­ke men det gäl­ler att kän­na till vatt­nen för ha­vet är fullt av gryn­nor.

Den här läc­ker­bi­ten tog Ka­ri på en gul su­per­pup­pa. Det skul­le bli fle­ra lik­nan­de fis­kar den här vack­ra höst­da­gen. På en av öar­na längst ut i Ha­pa­ran­da skär­gård bru­kar Ka­ri Oc­kenströ ha sin tält­plats när han fis­kar. Där går det att fin­na rik­ligt med hav­torn.

sig li­te fisk. Se­dan är det lä här up­pe men det vik­ti­gas­te av allt är än­då att det bru­kar kun­na va­ra bra fis­ke här, sä­ger han.

Han be­rät­ta­de att hans tvil­ling­bror pre­cis va­rit ute på ön men då hand­la­de det om rip­jakt.

– Man kan in­te tro det men det är fak­tiskt rätt gott om ri­pa här, för­kla­rar Ka­ri sam­ti­digt som vi mum­sar från Mi­kas go­da hem­gjor­da piz­za.

Men nu är må­let att lan­da fler vack­ra havs­har­rar och vatt­net runt den lil­la ön kom­mer in­te att gö­ra dem be­svik­na för där ska de hit­ta mer av den lång­sma­la och lätt brun­skim­ran­de havs­har­ren. Och re­cep­tet är det­sam­ma; gul­ak­tig su­per­pup­pa och ett klass 6-spö.

– När det blå­ser så mås­te man ha ett sty­va­re spö för att få ut li­na, sä­ger Ka­ri där vi pro­me­ne­rar längs stran­den.

God fis­kelyc­ka

Be­sö­ket ute på den här grö­na skär­gårds­ön bju­der sam­ti­digt på mer än ett spän­nan­de harr­fis­ke. I bus­kar­na ly­ser det oran­ge­gult av hav­torn och vi stan­nat någ­ra mi­nu­ter och ätrt av de syr­li­ga

Man hit­tar den i stort sett all­tid på grunt vat­ten. Här där vi nu står bru­kar det va­ra bra och ham­nar du på ett bra stäl­le kan du of­ta få fle­ra fis­kar.

och c-vi­ta­min­ri­ka små bä­ren in­nan fär­den fort­sät­ter mot ud­den.

Sma­ken i mun­hå­lan har in­te hun­nit av­klinga när Ka­ri drar upp en ny fin harr och den här gång­en hål­ler han upp en fir­re på cir­ka 700 gram. Den här spa­ras för Mi­ka har pla­ner på att kall­rö­ka fisk ifall fångsten blir god.

Och visst blir den god. När vi åter­vän­der till bå­ten har dra­git upp ett 15-tal fi­na har­rar var­de­ra men ba­ra tre över halv­ki­lot spa­ras. Ka­ri som har fis­kat myc­ket ock­så i äl­var­na häv­dar att havs­har­ren är li­ka pigg och li­ka svår­fång­ad som den harr som fis­kas i äl­var­na. Pre­cis som med allt fis­ke byg­ger det på en kun­skap om de vat­ten som man ska fis­ka i och det hand­lar ock­så om att lä­ra sig var harren trivs.

– Man hit­tar den i stort sett all­tid på grunt vat­ten. Här där vi nu står bru­kar det va­ra bra och ham­nar du på ett bra stäl­le kan du of­ta få fle­ra fis­kar. Men kom­mer du se­dan hit näs­ta gång så kan det istäl­let va­ra hel­dött där. Det hand­lar om att le­ta men sam­ti­digt hand­lar det om att ve­ta ung­e­fär var man ska le­ta, sä­ger Ka­ri sam­ti­digt som han bö­jer sig ned och ploc­kar någ­ra svar­ta vin­bär som väx­er vilt på ön.

Ef­ter det blir det slut­li­gen ett sista stopp på ön Hu­o­i­tu­ri och där vi­sar Ka­ri att han verk­li­gen är en fis­ka­re. Nu har vin­den ökat på yt­ter­li­ga­re så vi väl­jer där­för att fis­ka med haspel­spön och spin­na­re och på en och sam­ma plats drar Ka­ri upp fem har­rar, samt­li­ga på dry­ga halv­ki­lot. Sam­ti­digt för­sö­ker jag för­gä­ves ba­ra en bit där­i­från.

– Så­där är det när man är ny här. Och det är så med harren. Vet du att hit­tar du en bra plats så kan du ock­så få bra. Det är som att de finns på ett och sam­ma stäl­le men att stäl­le­na kan skif­ta från gång till gång, för­kla­rar han.

På väg hem sak­tar vi in ut­an­för ön Äjmä där en hel säl­ko­lo­ni be­fin­ner sig. När vi se­dan är till­ba­ka i ham­nen så är so­len på väg ned och vi kan blic­ka till­ba­ka på en fan­tas­tisk fiske­dag i skär­går­den. En dag med ett havs­fis­ke som många in­te ens vet ex­i­ste­rar.

Fram­för oss ha­de vi öp­pet hav. Där, längst ut i Ha­pa­ran­da skär­gård, trivs Ka­ri Oc­ken­ström som bäst. Där fis­kar han bå­de havs­ö­ring och harr.

Ka­ri Oc­ken­ström dril­lar en harr i Ha­pa­ran­da skär­gård.

Stor del av strän­der­na i Ha­pa­ran­da skär­gård ut­görs av sten och det räc­ker att kom­ma ett tju­go­tal me­ter ut från stran­den för att man ska få chan­sen att fånga rik­tigt vac­ker harr.

Det blev ing­en ki­los­harr den här gång­en men de här har­rar­na låg nå­gon­stans mel­lan 500 och 700 gram och samt­li­ga togs med flug­spö.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.