Eldstormar

Vin­dar i tor­na­d­o­styr­ka och su­per­he­ta flam­mor. Det­ta är ett av na­tu­rens mest våld­sam­ma in­fer­non.

Jorden – Vår Fantastiska Planet - - Innehåll -

Eldstormar är ett av na­tu­rens mest våld­sam­ma och oför­ut­säg­ba­ra fe­no­men. Vin­dar i tor­na­d­o­styr­ka sve­per he­ta eld­flam­mor på upp till 1 000 gra­der ge­nom bå­de bygg­na­der och skogs­om­rå­den. Offren kvävs of­ta in­nan de hin­ner fly och he­la stä­der kan för­stö­ras. Över­le­van­de be­skri­ver mör­ka, 100 me­ter höga eld­klot och ett ry­tan­de som lå­ter li­te som ett jum­bo­jet. Eldstormar kan bli så he­ta att de kan smäl­ta alu­mi­ni­um och as­falt, för­vränga kop­par och för­vand­la sand till glas.

Eldstormar kan fö­re­kom­ma över he­la värl­den, sär­skilt i skogs­om­rå­de­na i USA och In­do­ne­si­en samt i den au­stra­li­ens­ka vild­mar­ken. De fö­re­kom­mer of­tast un­der som­ma­ren och hös­ten när ve­ge­ta­tio­nen är torr. Även om det är ett na­tur­fe­no­men har de mest för­ödan­de brän­der­na va­rit an­lag­da. Un­der and­ra världs­kri­get an­vän­de till ex­em­pel de al­li­e­ra­de styr­kor­na sig av eld och spräng­äm­nen för att star­ta för­ödan­de eldstormar i ja­pans­ka och tys­ka stä­der. Det bröt även ut eldstormar ef­ter na­tur­ka­ta­stro­fen för 65,5 mil­jo­ner år se­dan som många tror or­sa­ka­de di­no­sau­ri­er­nas mass­ut­död.

Kli­mat­för­änd­ring­ar kan re­dan ha ökat ris­ken för me­ga­brän­der ef­tersom som­rar­na blir allt var­ma­re och tor­ra­re. The Rocky Mountain Cli­ma­te Or­ga­ni­za­tion har rap­por­te­rat att de el­va väst­li­ga del­sta­ter­na i USA har bli­vit i ge­nom­snitt en grad var­ma­re mel­lan 2003 och 2007.

Sä­song­en för brand­risk har ökat med 78 da­gar se­dan 1986. Ris­ken för att en au­stra­li­ensk eldstorm ska drab­ba en stör­re stad har ock­så ökat de se­nas­te 40 åren. Kli­mat­för­änd­ring­ar kan ha för­vär­rat det­ta ef­tersom ris­ken för lång­va­ri­ga vär­me­böl­jor och ex­tremt var­ma da­gar har ökat. Ba­ra i ja­nu­a­ri 2013 ra­sa­de hund­ra skogs­brän­der ge­nom del­sta­ter­na New South Wa­les, Victo­ria och Tas­ma­ni­en ef­ter en re­kord­varm värmebölja. Den max­i­ma­la tem­pe­ra­tu­ren un­der dag­tid steg till 40,3 gra­der och slog där­med det ti­di­ga­re re­kor­det från 1972.

Eldstormar kan fö­re­kom­ma un­der skogs­brän­de och de kan va­ra till­räck­ligt om­fat­tan­de för att för­änd­ra vädret (se fak­taru­ta). De kan ska­pa bå­de ås­ka, kraf­ti­ga vin­dar och brand­virv­lar (mi­ni­tor­na­dos av flam­mor) och det är ba­ra någ­ra av de skräm­man­de för­må­gor­na den har.

Den in­ten­si­va bran­den kan in­ne­hål­la li­ka myc­ket ener­gi som ett åsko­vä­der. Varm luft sti­ger, su­ger in ex­tra sy­re och torrt skräp, vil­ket ger bran­den mer ener­gi och spri­der den. Vin­dar­na kan nå tor­na­do­has­tig­het, allt­så dus­sin­tals gång­er star­ka­re än nor­ma­la vind­styr­kor.

Den enor­ma ko­lum­nen av sti­gan­de luft som

virv­lar över eldstor­men kan ge­ne­re­ra åsk­moln – och till och med blixt­ned­slag som kan an­tän­da nya brän­der.

Ko­lum­nen kan se­dan ge upp­hov till många fler glö­dan­de trom­ber, som kan sträc­ka sig 200 me­ter upp­åt och 300 me­ter i bredd och va­ra i minst 20 mi­nu­ter. Des­sa slung­ar brin­nan­de stoc­kar och an­nat ma­te­ri­al ut över landskapet, vil­ket gör att bran­den spri­der sig. De star­ka vin­dar­na kan nå has­tig­he­ter på 160 kilo­me­ter i tim­men och gö­ra att lå­gor­na når så långt bort som 100 me­ter från hu­vud­bran­den. Eldstor­men är be­tyd­ligt mer kraft­full än en van­ligt skogs­brand, som rör sig cir­ka 23 kilo­me­ter i tim­men (strax un­der män­ni­skans ge­nom­snitt­li­ga löp­has­tig­het).

I lik­het med al­la brän­der be­hö­ver eldstormar tre fak­to­rer för att kun­na brin­na. Först mås­te den ha en vär­me­käl­la för att an­tän­da och tor­ka bräns­let. Bräns­le är den and­ra nöd­vän­dig­he­ten. Det är allt som kan brin­na, som pap­per, gräs el­ler träd. För det tred­je be­hö­ver al­la brän­der minst 16 pro­cent sy­re för den ke­mis­ka pro­ces­sen. När ved el­ler an­nat bräns­le brin­ner re­a­ge­rar det med sy­re i luf­ten runt om­kring för att fri­gö­ra vär­me och bil­da glöd och oli­ka ga­ser.

Eldstormar är så in­ten­si­va att de of­ta slu­kar allt till­gäng­ligt sy­re och där­med kvävs al­la som för­sö­ker sö­ka skydd i hålor, skydds­rum el­ler käl­la­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.