Så över­le­ver kak­tu­sar

Den tag­gi­ga väx­ten är en mäs­ta­re på an­pass­ning.

Jorden – Vår Fantastiska Planet - - Innehåll -

Kak­tu­sen är en slit­stark, blom­man­de växt som har ut­veck­las för att över­le­va i någ­ra av de tor­ras­te och mest ofrukt­sam­ma om­rå­de­na på jor­den. Den har över­levt tack va­re form och funk­tion.

En vik­tig fak­tor är att kak­tu­sen har ut­veck­lat den bäs­ta for­men för att be­hål­la och ta till va­ra på det vat­ten den får tag i. Kak­tu­sar är of­ta kul- och cy­lin­der­for­ma­de. Det­ta är for­mer som ger störs­ta möj­li­ga lag­rings­plats, sam­ti­digt som det ger mins­ta möj­li­ga yta så att kak­tu­sens väts­ka in­te förång­as i sol­vär­men. Dess­utom får de ne­ders­ta de­lar­na av kak­tu­sen skug­ga.

Kak­tu­sen kan lag­ra enor­ma mäng­der vat­ten för långa pe­ri­o­der ut­an vat­ten. När reg­net väl kom­mer kan det snabbt ab­sor­be­ras. Sa­gu­a­rokak­tus kan till ex­em­pel su­ga i sig 3 000 li­ter på ba­ra 10 da­gar. Det­ta pas­sar det ty­pis­ka vä­der­mönst­ret i de ofrukt­sam­ma, tor­ra om­rå­de­na på jor­den där det kan gå fle­ra må­na­der ut­an regn. Un­der regn­ti­den kom­mer det där­e­mot sto­ra mäng­der vat­ten.

En an­nan vik­tig fak­tor är att kak­tu­sen har ut­veck­lat uni­ka me­ka­nis­mer för att till­go­do­gö­ra sig tra­di­tio­nel­la växt­funk­tio­ner. Främst bland des­sa änd­ring­ar är kak­tustag­gar­na som väx­er ut från mit­ten av krop­pen, på om­rå­den som kal­las are­o­ler (kudd­lik­nan­de no­der). Des­sa är en slags er­sätt­ning för blad, som snabbt skul­le dö om de ut­sat­tes för so­lens vär­me un­der en hel dag. Tag­gar­na har en mem­bran­struk­tur och kan ta upp fukt di­rekt ur luf­ten, nå­got som är spe­ci­ellt vik­tigt vid dim­ma och mor­gon­dis. De kan ock­så ta upp fukt ur regn då de fång­ar upp och ab­sor­be­rar små vat­ten­drop­par ge­nom he­la kropp­ens tag­gi­ga yta. Dess­utom, på grund av bris­ten på blad, har kak­tu­sen ut­veck­lat sig så att den kan ge­nom­fö­ra fo­to­syn­te­sen di­rekt i den sto­ra, trä­i­ga stäng­eln. Där pro­du­ce­rar den ener­gi och be­ar­be­tar lag­rat vat­ten, väl av­skär­mat från det in­ten­si­va sol­lju­set.

Slut­li­gen kan det näm­nas att kak­tu­sens röt­ter har ut­veck­lats på ett sär­skilt sätt, så att den står sta­digt i lös och ut­tor­kad jord. Kak­tus­röt­ter är väl­digt grun­da jäm­fört med and­ra sucku­len­ter och väx­er spritt över en vid ra­die, di­rekt un­der marky­tan. Det­ta, till­sam­mans med en in­ten­siv salt­kon­cent­ra­tion, le­der till att kak­tu­sen ut­nytt­jar det grund­vat­ten den har till­gång till väl. För att stå sta­digt, har ock­så fle­ra kak­tu­sar ut­veck­lat en rot vi­da­re ner i jor­den som fun­ge­rar som ett an­ka­re vid kraf­tig vind och an­grepp från djur.

”Kak­tu­sen kan lag­ra enor­ma mäng­der vat­ten i långa pe­ri­o­der. Sa­gu­a­rokak­tus kan till ex­em­pel su­ga i sig 3 000 li­ter på ba­ra 10 da­gar. ”

Tag­gar Kak­tu­sen har in­te blad som van­li­ga väx­ter, ut­an vas­sa tag­gar. Des­sa väx­er ut från spe­ci­a­li­se­ra­de are­o­ler på växt­krop­pen och hjäl­per till att sam­la in regn­vat­ten och fukt ur luf­ten. De skräm­mer ock­så bort väx­tä­ta­re. Röt­ter Kak­tus­röt­ter är myc­ket gru

© D K I m a ge s

Blom­mor Al­la kak­tu­sar har tub­for­ma­de blom­mor som väx­er över en en­kam­mars ägg­stock. Det bru­kar ba­ra va­ra en stor och färg­rik blom­ning, och blom­man pol­li­ne­ras av bå­de vind och djur. Ef­ter pol­li­ne­ring loss­nar he­la blom­man från krop­pen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.