Fan­tas­tis­ka vat­ten­fall

Histo­ri­en bakom värl­dens störs­ta vat­ten­fall.

Jorden – Vår Fantastiska Planet - - Innehåll -

Sto­ra vat­ten­fall är någ­ra av de mest spek­ta­ku­lä­ra och sä­reg­na geo­lo­gis­ka fe­no­me­nen i värl­den. Det då­nan­de vattnet i Ni­a­gara­fal­len kan fyl­la en olym­pisk sim­bas­säng i se­kun­den. Be­sö­ka­re blir ge­nom­blö­ta av de fi­na drop­par­na och hör ingen­ting i det öron­be­dö­van­de vrå­let, som kan nå 100 de­ci­bel (som en rock­kon­sert).

Ett vat­ten­fall är helt en­kelt en flod el­ler bäck som rin­ner ned­för ett stup el­ler en klip­pav­sats. De bil­das van­ligt­vis när flo­der rin­ner ner från hård till mju­ka­re berg­grund. Den sva­ga­re bergar­ten ero­de­rar snab­ba­re och gör lut­ning­en bran­ta­re, tills det ska­pas ett vat­ten­fall. Igu­azú­fal­len, på grän­sen mel­lan Ar­gen­ti­na och Bra­si­li­en, fal­ler till ex­em­pel över tre la­ger med gam­mal, mot­stånds­kraf­tig la­va och ner på mju­ka, se­di­men­tä­ra bergar­ter.

Vil­ken pro­cess som helst som ökar lut­nings­gra­den kan bil­da vat­ten­fall. En jord­bäv­ning i Tai­wan år 1999 kas­ta­de om­kring sten­block och bil­da­de bran­ta stup längs fle­ra flo­der. En rad nya vat­ten­fall dök upp in­om lop­pet av någ­ra mi­nu­ter. Vis­sa av dem var upp till sju me­ter höga.

Många vat­ten­fall bil­da­des av glaciärer un­der is­ti­der­na. Des­sa glaciärer gjor­de sto­ra da­lar dju­pa­re, bland an­nat Mil­fordsun­det i Nya Ze­a­land. Isen smäl­te och grun­da bi­flo­der blev ”häng­an­de” högt över hu­vud­da­len. Idag myn­nar Bo­wenäl­ven ut i Mil­fordsun­det som ett 162 me­ter högt vat­ten­fall, näs­tan li­ka högt som två Glo­ben ovan­på varand­ra.

Vat­ten­fall va­ri­e­rar i ut­fö­ran­de. Vis­sa är tun­na band av väts­ka som stri­lar, me­dan and­ra stör­tar ner på ett bull­ran­de vis. Al­la vat­ten­fall kan klas­si­fi­ce­ras som kas­ka­der el­ler ka­ta­rak­ter. Kas­ka­der fal­ler ned i ore­ge­bund­na steg i berg­grun­den, me­dan ka­ta­rak­ter är mäk­ti­ga­re och stör­tar lodrätt ned från klipp­väg­gar.

Enor­ma vat­ten­fall kan ver­ka tid­lö­sa, men de va­rar ba­ra i någ­ra få tu­sen år. Det är ett ögon­blick i geo­lo­gisk tid. Löst ma­te­ri­al och an­nat skräp som Igu­azú­flo­den för med sig ero­de­rar lång­samt de mju­ka se­di­men­ten i vat­ten­fal­lets bot­ten och får la­van att bry­ta sam­man och kol­lap­sa. Ero­sion har gjort att vat­ten­fal­let dra­git sig tillbaka åt­ta kilo­me­ter mot­ströms och läm­nat ef­ter sig en ra­vin.

Ero­sions­kraf­ter­na som ska­par vat­ten­fall för­stör dem även så små­ning­om. Om un­ge­fär 50 000 år kom­mer Ni­a­gara­fal­len in­te fin­nas kvar. Ni­a­gara­flo­den kom­mer att ha grävt sig 32 kilo­me­ter tillbaka mot sin käl­la vid Eri­e­sjön i Nor­da­me­ri­ka och för­svun­nit.

Sto­ra vat­ten­fall är så mäk­ti­ga att de är svå­ra att strun­ta i. Dum­dris­ti­ga män­ni­skor har an­vänt dem till vå­ga­de ak­ti­vi­te­ter i fle­ra hund­ra år. En per­son gick till ex­em­pel på lina över Ni­a­gara­fal­len för första gång­en år 1859. Våg­hal­sar har åkt ned för vat­ten­fall på vat­ten­skot­rar, i enor­ma gum­mi­bol­lar el­ler i

Fler­stegs

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.