Su­per­vul­ka­ner

Jorden – Vår Fantastiska Planet - - Innehåll -

Många kom­mer ihåg flyg­ka­o­set 2010 då en av Is­lands störs­ta vulkaner, Ey­jafjal­la­jökull, ha­de ett ut­brott ef­ter att ha so­vit i näs­tan 200 år. Det är gans­ka svårt att tro när man tän­ker på hur enor­ma ska­dor Ey­afjal­la­jökull or­sa­ka­de, men ut­brot­tet på Is­land var li­tet jäm­fört med kraf­ter­na i en su­per­vul­kan. Ey­afjal­la­jökulls ut­brott mät­te in­te mer än 4 på det Vei-ska­lan (vul­kan­ex­plo­si­vi­tets­in­dex), som går från 0–8. Ett ut­brott som är så kraf­tigt att det skul­le klas­si­fi­ce­ras som VEI 8 hotar he­la den mänsk­li­ga ci­vi­li­sa­tio­nen. Ett så­dant ut­brott skul­le spy ut mer än 1 000 ku­bik­kilo­me­ter as­ka, gas och la­va – på ba­ra någ­ra få da­gar. Re­sul­ta­tet ha­de bli­vit för­öda­de och kli­ma­tet ha­de på­ver­kats i fle­ra år.

Ett så­dant ut­brott har ald­rig do­ku­men­te­rats, men det sker med 10 000–100 000 års mel­lan­rum. Det är fem gång­er så of­ta som en as­te­ro­id­kol­li­sion som är till­räck­ligt stor för att ho­ta mänsk­lig­he­ten. En­ligt fors­kar­na finns det ingen­ting som ty­der på att ett så­dant su­per­ut­brott kom­mer ske i den när­mas­te fram­ti­den, men förr el­ler se­na­re kom­mer en geo­lo­gisk ka­ta­strof att in­träf­fa.

En su­per­vul­kan är en vul­kan som har haft ett el­ler fle­ra su­per­ut­brott. Su­per­vul­ka­ner är som re­gel ak­ti­va i fle­ra mil­jo­ner år, men van­ligt­vis går det tu­sen­tals år mel­lan de våld­sam­ma ut­brot­ten. Ju läng­re de so­ver, desto stör­re blir su­per­ut­brot­tet. Van­ligt­vis sker ut­brot­tet ge­nom ett brett, gryt­for­mat hål (kal­de­ra), men in­te al­la kal­deror in­ne­hål­ler en su­per­vul­kan.

Su­per­vul­ka­nen som putt­rar un­der na­tio­nal­par­ken Yel­lowsto­ne i USA är för­mod­li­gen en av de mest un­der­sök­ta

Des­sa for­ma­tio­ner är död­li­ga­re än en as­te­ro­id­kol­li­sion och kan utro­ta he­la ci­vi­li­sa­tio­ner.

su­per­vul­ka­ner­na i värl­den, men ef­tersom vi så säl­lan drab­bas av ett su­per­ut­brott är des­sa vulkaner fort­fa­ran­de myc­ket av ett myste­ri­um för oss. Vi vet om 42 styc­ken ut­brott på VEI 7- och VEI 8-ni­vå un­der de se­nas­te 36 mil­jo­ner åren, men mesta­de­len av res­ter­na ef­ter dem är bor­ta se­dan länge. Fors­kar­na är fort­fa­ran­de osäk­ra på vad som ut­lö­ser des­sa ut­brott, som kom­mer med jäm­na mel­lan­rum.

Pre­cis som and­ra vulkaner upp­står su­per­vul­ka­ner när smält, el­ler del­vis smält, sten (kal­lad mag­ma) träng­er ge­nom jor­dens yta. Al­la su­per­vul­ka­ner bry­ter sig ge­nom den tjoc­ka jord­skor­pan som ska­par kon­ti­nen­ter. Kal­de­ran i Yel­lowsto­ne lig­ger i en oro­lig re­gi­on – en åder med ovan­ligt var­ma ste­nar i det hår­da lag­ret pre­cis un­der jord­skor­pan ( ytt­re man­teln). Fly­tan­de mag­ma bubb­lar upp från den­na åd­ra och smäl­ter ste­nar­na i jord­skor­pan.

And­ra su­per­vul­ka­ner, som To­ba i To­ba­sjön på Su­mat­ra i In­do­ne­si­en, lig­ger all­de­les i skar­ven de tek­to­nis­ka kon­ti­nen­tal­plat­tor som ska­par jord­skor­pan. I när­he­ten av Su­mat­ra trycks den plat­ta som bär In­dis­ka oce­a­nen in un­der den plat­ta som bär Eu­ro­pa. Allt­ef­tersom plat­tan sjun­ker smäl­ter den och ska­par mag­ma.

Det krävs enor­ma mäng­der mag­ma för att ska­pa ett su­per­ut­brott. Vis­sa fors­ka­re me­nar att su­per­vul­ka­ner­na är ”su­per” när de har hål­rum som kan rym­ma upp till 15 000 ku­bik­kilo­me­ter mag­ma. De kan där­med växa sig stör­re un­der tu­sen­tals år. Mag­ma­kam­ma­re är un­der­jor­dis­ka sjö­ar av mag­ma, som sen slung­as upp ge­nom spric­kor i jord­ skor­pan. Vulkaner med mind­re mag­ma­kam­ma­re får ut­brott in­nan det hun­nit byg­gas upp till­räck­ligt stort tryck för att ska­pa su­per­ut­brott.

Vis­sa fors­ka­re me­nar att su­per­vul­ka­ner­nas mag­ma­kam­ma­re är om­giv­na av var­ma, rör­li­ga ste­nar och att det­ta gör att kam­rar­na stän­digt kan växa sig stör­re och där­med rym­ma mer mag­ma. Ste­nar­na hålls mju­ka av mag­ma­bubb­lor som stän­digt sväm­mar upp un­der­i­från.

Ett su­per­ut­brott sker när tryc­ket i mag­ma­kam­ma­ren är så stort att mag­man ex­plo­de­rar ge­nom spric­kor i ta­ket på kam­ma­ren. Ut­brot­tet blir så våld­samt för att mag­man från en su­per­vul­kan är full av små gas­bubb­lor som ut­vid­gar sig och spric­ker när tryc­ket plöts­ligt av­tar. Ex­plo­sio­ner­na kan jäm­fö­ras med det som sker när man öpp­nar en cham­pagne­flas­ka. Mag­man är dess­utom klib­big och fly­ter trögt, för den be­står del­vis av smält kon­ti­nen­talskor­pa. Det­ta är helt mot­satt från vulkaner som Mau­na Loa på Ha­waii, där la­van for­sar fram ef­tersom den är fly­tan­de och in­ne­hål­ler li­te gas.

Gas och var­ma frag­ment (py­ro­klas­ter) sti­ger mer än 35 kilo­me­ter upp i luf­ten och sprids i at­mo­sfä­ren. Vis­sa av des­sa frag­ment sjun­ker ned och läg­ger sig som snö på mar­ken. De­lar av mag­man kan ock­så bli till gif­ti­ga py­ro­klas­tis­ka ström­mar, som rör sig längs mar­ken i hund­ra­tals kilo­me­ter i fle­ra tim­mar. Det kan täc­ka fle­ra hund­ra kvadrat­kilo­me­ter. Mag­ma­kam­ma­ren töms snabbt un­der ett su­per­ut­brott. Ef­teråt sjun­ker ta­ket ned i den tom­ma kam­ma­ren och ska­par en (ny) kal­de­ra.

Ok­mok Cal­de­ra på ön Umnak i Alas­ka är 9,3 km bred.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.