Jordens uppbyggnad

När jordens massa ökade, ökade även det inre trycket. Tillsammans med tyngdkraften och ”chockupphettningen” (se nästa sida) gjorde detta att tyngre, metalliska mineraler och grundämnen sjönk längre in i planeten och smälte. Processen resulterade i en järnrik kärna som i sin tur satte igång de konvektionsströmmar i jordens inre som kom att omforma planeten.

När jordens inre hade blivit tillräckligt varm för att sätta igång konvektionsströmmarna, började planeten även att indelas i olika skikt. Olika delar avskiljdes och ansamlades ovanpå varandra, både genom fysiska och kemiska processer. Tyngre ämnen sjönk helt enkelt ner mot kärnan, medan lättare delar flöt upp mot ytan. Gaser frigjordes och bildade jordskorpan. Till slut hade jorden fått en tydlig skiktning inifrån och ut: den inre kärnan, den yttre kärnan, manteln och jordskorpan.

Frisläppningen av gaser började när flyktiga ämnen djupt ner i manteln började smälta för 4,3 miljarder år sedan. Denna partiella smältning av det inre ledde till en kemisk differentiering, medan resten av gaserna steg upp genom manteln mot ytan. Där kondenserades de och kristalliserades sedan till den första fasta jordskorpan. Denna tidiga skorpa sjönk allt eftersom tillbaka ned i manteln på grund av upp- och nedgående konvektionsströmmar. Gaserna fortsatte att frigöras och den kristallina jordskorpan växte sig hela tiden tjockare.

Man vet inte exakt när jorden fick sin första påtagliga jordskorpa. Det har dock skett så mycket förändringar i jordskorpan så endast ytterst lite av den första skorpan finns kvar. Mycket tyder på att en påtaglig jordskorpa bildades ganska tidigt under hadeikum (det vill säga perioden för 4,6–4 miljarder år sedan, vid starten av perioden arkeikum). Jorden hade under hadeikum en oerhört instabil, vulkanisk yta. Konvektionsströmmarna i manteln drev upp smält massa till ytan, där den antingen återbördades som magma eller stelnade till jordskorpa. Forskning har även visat att frigjorda gaser i hög grad bidrog till att jordens första atmosfär bildades, även om stora mängder väte och helium, tillsammans med ammoniak, metan och kväve försvann ut i rymden.

För ungefär 3,8 miljarder år sedan hade jordens ”sortering” skapat en planet som var försedd med nästan allt som krävdes för att möjliggöra liv. Jorden var dock fortfarande ung och ganska ogästvänlig. Det saknades dessutom något som krävdes för att liv skulle kunna uppstå, nämligen vatten.

”Frisläppningen av gaser började när flyktiga ämnen djupt ner i manteln började smälta för 4,3 miljarder år sedan”

Skorpan Jordskorpan utgör det yttersta, fasta lagret och består av både eruptiva, metamorfa och sedimentära bergarter. När planeten utvecklades ledde den partiella smältningen av flyktiga ämnen i den yttre kärnan och manteln till att gaser steg upp mot...