Klimat i grottor

Kinas mest imponerande grottsystem har utvecklat ett eget mikroklimat.

Iskydd från sol, regn och vind är det lätt att tro att de meteorologiska förhållandena i hålor och grottor aldrig förändras. Det är faktiskt så att klimatet varierar avsevärt inte bara från ställe till ställe, men även inuti samma grotta. Grottsystemet Er Wang Don i Chongqing-provinsen i Kina (huvudbilden) är ett bra exempel på detta. Dessa grottor har nämligen ett alldeles eget väder. Detta sker främst på grund av att grottorna är helt avskärmade från omgivningen. I Er Wang Dong-grottorna beror det varierande vädret på en obalans i den lokala topologin. Det finns flera tunnlar till grottorna där vind kan blåsa in. När vinden fångas under jorden samlar den upp fukt. Därefter rör den sig in i de större kammarna, som Cloud Ladder Hall – den näst största naturliga grottan i världen. Den är sex miljoner kubikmeter stor! Den fuktiga luften lättar och rör sig uppåt när den kommer in i det stora, öppna rummet. Det finns många ingångar till grottan, men utgångarna är färre och långt ifrån varandra. I det här rummet är utgången ett hål i taket, runt 250 meter från golvet. Detta skapar en flaskhalseffekt. När den fuktiga luften träffar ett svalare skikt nära utgången, kondenserar små vattendroppar och bildar dimma och dis. I vissa av de andra rummen spelar växter och vattendrag på marken också en avgörande roll för det lokala klimatet.

Även grottor utan mycket kontakt med omvärlden upplever variationer i klimatet. De utsätts nämligen fortfarande för förändringar i atmosfäriskt tryck och geotermisk aktivitet, till exempel när värme från jordens inre tränger in genom grottgolvet. I sådana grottor är variationerna i klimat mindre och sker under en längre period.