Utforska Antarktis

Antarktis är världens sista stora ödemark. Det är jordens kallaste, blåsigaste, högsta och torraste kontinent. Ungefär 98 procent av landområdet ligger begravt under kilometervis av snö och is, men trots det är Antarktis paradoxalt nog en öken. Det är faktiskt så ogästvänligt och avlägset att ingen bor där permanent, trots att det är 25 procent större än Europa. Denna frusna kontinent var relativt outforskad fram till 1800-talet och det har krävts många liv för att avslöja dess mysterier.

Antarktis är definitivt värt ett besök, för det är kanske jordens märkligaste kontinent. Bland mysterierna finns floder som flyter inåt land, Marsliknande dalar där vetenskapsmän från NASA testar utrustning inför rymdexpeditioner och insjöar i evigt mörker. I dessa insjöar kan bakterier ha överlevt oförändrade sedan tiden då Antarktis hade skogar i paritet med dagens regnskogar i Brasilien.

Antarktis är världens kallaste plats. På den ryska forskningsstationen Vostok, högt uppe på inlandsplatån, kan det bli så kallt att dieseloljan fryser, till och med på sommaren. Vostok är platsen där den kallaste temperaturen på jorden uppmätts: otroliga –89,2 grader! Temperaturen i de flesta frysar ligger på –18 grader.

Kontinenten är även jordens blåsigaste. Antarktis is kyler ned luften ovanför och detta gör att luften sjunker. Den kalla, tunga luften accelererar nedåt och vindbyar på över 200 kilometer i timmen bildas. Den sjunkande luften på Vostok är så torr att vissa att forskarna packar intravenösa droppåsar för att förhindra att de blir kritiskt uttorkade. Det bildas få moln i den torra luften och det mesta av fuktigheten faller som snö- eller iskristaller. Snön som faller hopar sig, eftersom den inte smälter i kylan.

Som om klimatet inte var hårt nog finns det heller inget dagsljus på Antarktis under delar av vintern då solen knappt stiger över horisonten. Solen är svag även på sommaren och ligger lågt på himlen. Den extrema kylan förklarar delvis varför två enorma isplattor täcker Antarktis. Den vita isen gör att det blir ännu kallare eftersom att den reflekterar bort 80 procent av det inkommande solljuset. Tillsammans innehåller dessa isplattor ungefär 70 procent av världens färskvatten. Om de smälte skulle den globala havsnivån stiga med 70 meter och översvämma många av världens städer.

Vad är stort, ogästvänligt och används till övningar inför Mars-uppdrag? Antarktis – världens kallaste kontinent.

Den östra antarktiska isplattan är världens största och är mer än tre kilometer tjock på flera ställen. Under plattan finns bland den äldsta berggrunden på jorden. Den är minst 3 000 miljoner år gammal. Den västra antarktiska isplattan är mindre och har många sprickor efter enorma floder av is eller glaciärer. Dessa rör sig långsamt över Antarktis inland och rör sig upp till 100 meter per år mot kusten. Den snabbaste är Pine Island-glaciären som kan förflytta sig mer än tre kilometer per år. När dessa glaciärer når havet bildar de enorma, flytande isflak som är fästa till land (shelfis). Den största av dessa är Rossbarriären som täcker ett område som är ungefär lika stort som Frankrike och är flera hundra meter tjockt.

En av världens största bergskedjor delar de två plattorna. Bergskedjan Transantarktiska bergen är mer än 2 000 meter hög och 3 300 kilometer lång. Det är tre gånger så långt som Alperna. Bergen bildades för cirka 55 miljoner år sedan, under en period med vulkanisk och geologisk aktivitet. Vulkaner som Mount

Erebus är aktiva än idag.

Antarktis viktigaste isfria område är Mcmurdo Dry Valleys, ett område med förhållanden som påminner om dem på Mars. Kontinentens längsta och största flod rinner också genom området. Onyxfloden leder sommarens smältvatten 40 kilometer inåt land, från kustglaciärer till Vandasjön, som är saltare än Döda havet på botten. Salthalten i Dry Valleys insjöar gör att det djupa vattnet håller sig flytande vid temperaturer under fryspunkten för färskvatten. En annan märklig antarktisk insjö är Nedresjön i Dronning Maud Land på östra Antarktis. Sjön är lika alkalisk som ett starkt tvättmedel för kläder.

Trots de svåra förhållandena och bristen på land överlever djur och växter på Antarktis isfria områden. I det blåsiga Dry Valleys lever lavar, svampar och alger i sprickor i berget. Mot kusten, på öar och halvöar ger mossa näring åt pyttesmå insekter, som mikroskopiska maskar, kvalster och knott. Vissa insekter som kallas för hoppstjärtar använder sin egen naturliga ”frostskyddande vätska”, så att de kan överleva temperaturer under 25 grader. Det finns till och med två arter av blommande växter.

Södra ishavet som omger Antarktis är ett av de mest biologiskt rika haven i världen. Den årliga tillväxten och smältningen av havsis fiskar upp näringsämnen från havets djup, så att fytoplankton kan leva där. En enda liter vatten kan innehålla mer än en miljon av dessa pyttesmå växter. Fytoplankton äts av krill, som är små räkliknande varelser. De är en av de viktigaste näringskällorna i Antarktis ekosystem och ger mat till de flesta rovdjur som lever där, bland annat sälar, fiskar, valar och pingviner. Krill bildar täta stim, med över 10 000 stycken i varje kubikmeter vatten. Vissa stim sträcker sig flera kilometer och kan till och med ses från rymden. Oroande studier visar att krillbeståndet har minskat med 80 procent de senaste sjuttio åren, förmodligen på grund av den globala uppvärmningen.

Alla arter i Antarktis är anpassade till den extrema kylan. Sälar och valar har ett tjockt lager späck som isolerar. Pingviner har tjocka, vattentäta fjäderdräkter som skyddar mot det salta ytvattnet på isande 1,8 grader. Vissa fiskarter har frostskyddande vätskor i blodet. Isfiskar har genomskinligt blod och absorberar syre genom huden.

De vanligaste fåglarna är pingviner. Av de sjutton arter av antarktiska pingviner lever bara två på själva kontinenten. Den ena är världens största pingvin, kejsarpingvinen, som blir 115 centimeter hög. Pingvinens storlek bidrar till att hålla den varm.

Kejsarpingvinen häckar på Antarktis havsis under den kalla, mörka vintern och håller ut genom kraftiga snöstormar och låga temperaturer. Hanpingvinerna håller äggen varma genom att balansera dem på fötterna i upp till nio veckor, medan honorna är ute i havet och fiskar. Under denna period av fasta går hanarna ihop i grupper på upp till 5 000 pingviner för att hålla värmen och de förlorar 45 procent av sin kroppsvikt.

På sommaren bor cirka 4 400 forskare och annan personal på Antarktis för att genomföra experiment. Vissa borrar och drar upp cylindrar av is som är mer än 3 kilometer långa, för att få information om hur klimatet varit de senaste 740 000 åren. Isen innehåller gamla luftbubblor och packade lager av snö. Forskare borrar även i underjordiska sjöar, som Vostoksjön. De kan innehålla vatten och mikrofiber som varit isolerade från omvärlden i över en miljon år.

Astrofysiker drar också nytta av Antarktis rena, torra luft. Icecube är ett experiment för att spåra neutriner, spökliknande partiklar som bildats av exploderande stjärnor. Ett annat experiment är ett försök att upptäcka svagt ljus från Big Bang som bildade vårt universum. Forskare studerar även födobeteendet hos adéliepingviner genom att följa dem längs deras flygrutter.

Storleksjämförelse