Jorden – Vår Fantastiska Planet
Vad berättar fossilerna?
Genom att studera den geologiska tidsålderns fossiler kan vi gör en skiss över livets utveckling på jorden.
har själva djurkroppen. Det är viktigt att komma ihåg att fossileringen skiftar beroende på vilka förhållanden som rådde när djuret dog. Detta kan tala om vilken tidsperiod i jordens geologiska historia det handlar om.
Trilobiter är ett utrotat leddjur som levde i vatten. Vissa arter finns bara i särskilda lager av sedimentära bergsarter och lava som skapades för miljontals år sedan. Dessa lager kan berätta mycket för oss om vi studerar vilka mineraler de är uppbyggda av. På så sätt kan paleontologer skapa en bild av hur livet på var när djuret levde. Var det varmt eller kallt, torrt eller vått? Samtidigt berättar koldateringen (med kol-14-metoden) vilken tid fossilet är ifrån.
Forskarna kan studera de olika lagren av sand och lera som fossilerna innehåller. Då forskarna vet en del om vilka arter som var släkt med varandra kan de berätta om djurens utveckling genom tiderna. Ett bra exempel på detta är hur vissa dinosaurier gradvis utvecklades till fåglar. Paleontologerna daterar och analyserar arter som till exempel Archaeopteryx. Detta är själva urfågeln – en berömd dinosauriefågelfossil. Dessutom kartlägger de molekylära data, och med hjälp av all information de samlar kan de förstå djurets utveckling fram till idag. På samma sätt kan forskarna kartlägga den geofysiska/kemiska utvecklingen hos vilket djur eller växt som helst. Den våldsamma händelsen som ledde till slutet på kritatiden är till exempel markerad i de sedimentära lagren som en stor nedgång i artmångfalden – det gäller speciellt dinosaurier som inte kunde flyga. Man ser dessutom ökade mängder av kalkavlagringar från döda växter och plankton.
Att gräva fram fossil för att datera och analysera det är ett utmanande och tidskrävande jobb. Man måste ha speciell utrustning, som spade, murslev, borste, hammare, borr och till och med dynamit. Det finns även en accepterad, akademisk metod alla professionella paleontologer använder när de gräver fram och flyttar ett fossil de hittat. Först gräver de fram delar av fossilet ur det sedimentära lagret det ligger begravt i. Därefter blir det märkt, fotograferat och inrapporterat. Efteråt avlägsnas det överliggande jordlagret med hjälp av vanliga verktyg, tills man är cirka två och en halv centimeter från fossilet. Nu fotograferas det en gång till. Till slut (beroende på hur starkt det är) täcks fossilet med ett slags lim med hjälp av en borste eller spray för att göra det mer stabilt. Äntligen kan det packas in i många skyddade lager av papper och bubbelplast för att flyttas till laboratoriet.