Så bildas fjordar

Dessa fantastiska dalar bildas som ett resultat av våldsamma kollisioner mellan is och berg.

Fjordar är långa kustdalar, omgivna av branta bergssidor, som översvämmats av havet. Då bildas trånga havsvikar. De flesta fjordar bildades under den senaste istiden, med en topp för omkring 20 000 år sedan. Glaciärer dominerade landskapet, gled mot havet och pressade sig igenom allt som stod i vägen. Dessa enorma dalar finns vanligtvis i bergiga kustområden runt Atlanten och Stilla havet. Fjordar är vanliga i Norge, Sverige, Grönland, Kanada, Chile, Nya Zeeland och Alaska.

När en glaciär letar sig fram genom berget bildar den en karakteristisk U-formad dal. Botten är platt och sidorna branta och höga. När den massiva glaciären, som kan bli upp till 3 000 meter tjock, borrar sig genom dalens botten plockar den med sig löst material, exempelvis stenar. Detta förstärker glaciärens slipkraft. De krossade stenarna hamnar till slut vid glaciärens front och skuts framför den. Det är vad som kallas ändmorän. Glaciärerna är så kraftiga att de kan urholka berg, vilket gör att en fjords botten ofta är djupare än havet den mynnar ut i. Till exempel är den djupaste punkten i Sognefjorden (Norges längsta fjord) omkring 1 300 meter under havsnivå, men tröskeln är bara 100 meter under havsnivå. När istiden närmade sig sitt slut strömmade havet in i de djupa dalarna som slipats ned av isen och bildade det vi kallar fjordar.

Det är bergsformationerna i landskap formade av is som finns kvar att se idag. Ändmorän finns fortfarande vid mynningen till en fjord och är en slags undervattenströskel. Den skapar en barriär mellan fjorden och det öppna havet. I fjordar finns även andra karakteristiska drag som skär; små, steniga öar. Skären kan vara långa och farliga att navigera runt med båt.