De ryggradslösa djurens anatomi

De förenas i sin brist på ryggrad, men hur fungerar de ryggradslösa djuren?

”Omkring 84 procent av alla arter är leddjur, och av dem är de allra flesta är undergrupper av insekter.”

INSEKTER Stam: Leddjur I denna stam finns även:

Spindlar, skorpioner, tusenfotingar, enkelfotingar och kräftdjur. Info: Insekter är den mest mångfaldiga gruppen djur i världen. Runt 90 procent av alla arter är insekter. De har tre kroppsdelar med ett par ben på varje kroppsdel, och ett eller två par vingar på den mittersta. Hela kroppen skyddas av ett vattentätt, hårt exoskelett, som även fungerar som fästpunkter för musklerna. Insekterna har ett larvstadie som de ofta tillbringar i vatten, men väldigt sällan i saltvatten.

SVAMPAR Stam: Porifera I denna stam finns även:

Kalksvampar och glassvampar Info: De flesta svampar tillhör klassen demospongula. Även om en svamp har olika typer av celler är kroppsstrukturen väldigt löst sammansatt. En imponerande egenskap svamparna har är att om du mosar en svamp genom en sil för att dela de enskilda cellerna från varandra, kommer de utvecklas till en ny svamp. De flesta svampar lever av fotosyntesen, men några få äter mindre byten, som plankton eller små räkor.

SNÄCKOR Stam: Blötdjur I denna stam finns även:

musslor, ostron, tio- och åttaarmade bläckfiskar. Info: Snäckor är sniglar med eller utan hus. Sniglar har ett spiralskal som är tillräckligt stort för att de ska kunna dra sig tillbaka in i det för att inte torka ut eller bli uppätna. De använder en motorsågsliknande uppsättning av mikroskopiska tänder (radula) för att äta alger och växter. Sniglar i havet använder sin radula tillsammans med stark syra för att borra sig genom skalet till andra blötdjur.

SJÖSTJÄRNOR Stam: Tagghudingar I denna stam finns även:

ormstjärnor, sjöborrar, havsliljor och sjögurkor Info: De flesta arter i sjöstjärnaklassen har fem armar, men det finns familjer med 50 armar på var av de fem. Vissa har sju armar. De äter genom att vända magen inifrån och ut, för att sedan pressa in magen i blötdjurs skal. Tubfötterna som ligger i en lång rad på varje arm gör att sjöstjärnan långsamt kan glida längs botten. Den kan suga sig fast på underlaget och hålla sig fast på skalen till blötdjur den tänkt äta upp.

Systemet för att namnge djur som vi använder idag utvecklades av naturvetenskapsmannen Carl Linnaeus (eller Carl von Linné, som han blev känd som efter att han adlats). Linné använde namn i två delar för att identifiera djur och växter. Namnet består av ett släktnamn och ett artnamn, ungefär som ett för- och efternamn. Det skrivs med släktnamnet först och sedan artnamnet. Schimpansen tillhör släkten Pan och arten troglodytes. Namnet skrivs ofta i kursivt och släktnamnet får stor bokstav: Pan troglodytes. Dvärgschimpansen tillhör samma släkt, men en annan art: Pan paniscus.

Det hierarkiska systemet kategoriserar arter i ett släkte, besläktade släkten i familjer och besläktade familjer i en ordning. Ordningar som är besläktade samlas i en klass och besläktade klasser i en stam (fylum). Stammar samlas i riken och den högsta nivån är domän.

Dromedarkamelen tillhör till exempel djurriket, stammen ryggstängsdjur, klassen däggdjur, familjen kameldjur, släkten kameler och arten dromedarer. Kategoriseringen används för att visa utvecklingsmässiga förhållanden mellan djur. Du behöver egentligen bara artnamnet eller släktnamnet för att veta vilken typ av varelse det är. Släktens namn är ofta förkortat, speciellt när det är ett långt namn. Bakterien E. coli heter egentligen

Escherichia coli.

Även om klassificeringen av djurriket i olika grupper är skapat för att visa hur lika djur i samma grupp är varandra, så finns det många undantag. Fåglar är faktiskt närmare släkt med krokodiler än vad ormar är. Trots det är både krokodiler och ormar reptiler. Fåglar har en egen klass: Aves. Detta beror på att alla fåglar har så många säregna fysiska likheter att de uppfattas som en grupp. Reptiler är en samlingsklass med ytliga fysiska likheter. Reptiler är egentligen bara en klass med djur som blivit över, och som varken är fåglar, däggdjur eller amfibier.

Arter är en mer avgörande form av klassificering. Djur av samma art kan para sig och producera frisk avkomma. Du kan korsa ett lejon med en tiger och få en liger, men sådana hybriddjur blir nästan alltid sterila eftersom lejon och tigrar tillhör olika arter ( Panthera leo och P. tigris). Mulor är en vanlig korsning mellan en häst och en åsna. De är också sterila.

Charles Darwin fick sitt genombrott när han upptäckte att nya arter uppstod när en existerande population delades in i två grupper när de slutade para sig med varandra. Detta kan ske på två sätt: allopatrisk och sympatrisk spridning. Allopatrisk spridning är när djur blir geografiskt isolerade. Galápagosöarna är precis tillräckligt nära varandra för att fåglar ska kunna flyga mellan dem när de blåses ur kurs av starka stormar, men tillräckligt långt från varandra för att förhindra att reproduktion sker.