Nyckelperson: John F. Kennedy
DEN AMERIKANSKA PRESIDENTEN OCH LEDAREN FÖR DE VÄSTERLÄNDSKA DEMOKRATIERNA KONFRONTERADE SOVJETUNIONEN UNDER KALLA KRIGETS MEST KRITISKA PERIOD.
Det var under ett tal till högt uppsatta västerländska ämbetsmän i Moskva i november 1956 som läget skärptes. Den sovjetiska ledaren Nikita Chrusjtjov skrek ut sin varning som skulle eka världen runt: ”Vi kommer att begrava er”, hotade han. Flera av de inbjudna gästerna reste sig och lämnade rummet. Kalla krigets ideologiska, ekonomiska och nukleära spänningar hade nu nått en nästan ohållbar nivå.
Det var till mitt i den här djupgående misstroendekulturen som den nya amerikanska presidenten g jorde sitt intåg. John F. Kennedy förtrollade publiken med sitt första officiella tal som president den 20 januari 1964 i Washingtons kapitolium. Han svarade elegant på sin motståndares hot med sin karakteristiska New England-dialekt.
”Låt ordet spridas till både vän och fiende”, sa Kennedy, ”att facklan har gått vidare till en ny generation amerikaner som fötts i det här århundradet, lockats av krig och disciplinerats av en hård och bitter fred …”
”Låt varje nation veta att oavsett om de vill oss väl eller illa kommer vi att betala priset och bära bördan, möta svårigheterna, stötta våra vänner och stå upp mot varje fiende för att säkra friheten.”
Frasen ”bitter fred” var en direkt referens till Kalla kriget som redan kommit att dominera det politiska landskapet. President Kennedy förstod hur stort hotet från den globala kommunismen var och lovade att konfrontera det. Kennedydoktrinen utvecklade tidigare presidenters ställningstagande mot kommunismen ytterligare. Kennedy fick inte möjlighet att vara USA:s 35:e president särskilt länge, men fick ändå tillfälle att arbeta med doktrinen vid ett flertal tillfällen.
Händelser i Berlin, Östeuropa, Vietnam och andra länder i sydöstra Asien, i Kuba och Latinamerika samt i tredje världen hotade USA och de andra västerländska demokratierna. Historikerna debatterar fortfarande Kennedyadministrationens ställningstaganden och den turbulenta tiden under tidigt 60-tal formar vår värld än idag.
Den 42 år gamle John F. Kennedy utstrålade självförtroende. Han kom med ett nytt och fräscht perspektiv på såväl USA som resten av världen. Trots Kennedys enorma popularitet var valet i november 1959 ingen självklar seger. Han fick hård konkurrens från sin motståndare Richard Nixon. Det var nästan dött lopp när det gällde folkets röster, Kennedy fick 49,73 procent och Nixon 49,55. Elektorskollegiet gav Kennedy 303 röster mot Nixons 219, trots att Nixon vann 26 stater mot Kennedys 22.
John F. Kennedy verkade vara född för politisk storhet. Han fick hjälp på sin väg mot makten av sin rika och mäktiga Bostonfamilj som hade starka band till den politiska världen i USA. Han var Joseph P. Kennedys och Rose Fitzgerald Kennedys andra barn och gick i den prestigefulla skolan Choate. Sedan var det dags för universitetsutbildning på Harvard. Han blev familjen äldsta syskon när hans äldre bror Joseph P. Kennedy Jr dog i andra världskriget.
Joseph Kennedy den äldre var en hänsynslöst ambitiös man vars politiska karriär slutade på posten som USA:s ambassadör i Storbritannien, under den demokratiska presidenten Franklin D. Roosevelt. Men Joseph Kennedy ville mer och projicerade sin önskan att bli president på sin äldste son. När Joseph Jr dog var det dags för John att ta över rollen som familjens store son. Han ska rent av själv ha sagt att han en dag skulle bli den första romersk-katolska presidenten i USA.
Många såg John Kennedy som en krigshjälte efter hans insatser i den amerikanska marinkåren under andra världskriget. Han skrev vid 22 års ålder avhandlingen WhyEnglandSlept, som handlade om Storbritanniens roll under Münchenkonferensen år 1938. Han fokuserade då på den undanfallande politiken som han ansåg bidrog till att andra världskriget bröt ut. Boken blev en bästsäljare.
Kennedy arbetade från 1947 till 1960 som representant för Massachusetts elfte distrikt i representanthuset och sedan som senator för sin hemstat. År 1957 släpptes Kennedys bok PROFILESINCOURAGE som innehöll berättelser om senatorer som agerat särskilt beundransvärt under svåra politiska förhållanden. Boken vann
President John F. Kennedy höll sig till en återhållsam politik under
de oroliga åren runt 1960.
Pulitzerpriset. Hans familjs rikedom, makt och kontakter (särskilt bland fackförbunden) skulle ta honom till toppen av den politiska stegen.
När det gällde inrikesfrågor var Kennedy en stor supporter av den växande medborgarrättsrörelsen och han jobbade även hårt för att sätta en människa på månen innan 60-talets slut.
Samtidigt växte det globala kommunistiska hotet och Kennedy tvingades ägna allt mer uppmärksamhet åt utrikespolitiken. Kennedy stödde till exempel Grisbuktsinvasionen, som var ett misslyckat försök att göra sig av med Fidel Castros marxistiska styre i Kuba. Han var också helt okompromissbar när det gällde att navigera den känsliga nukleära situationen under Kubakrisen.
Kennedy skickade militära experter till Sydvietnam i ett hopplöst försök att hindra den nationalistiska och kommunistiska rörelsen under Ho Chi Minh, vars mål var att ena landet med våld. Kennedy svängde en del när det gällde att utkristallisera USA:s roll i Sydostasien och vi kommer kanske aldrig att få hela bilden av hur han såg på saken. Han stöttade Israel som nation, och jobbade också för att skapa en stark och hållbar allians mellan länderna.
Han reste över världen och talade med världsledarna om USA:s fortsatta kamp för frihet och militära allianser som skulle hindra kommunismen från att spridas i världen. Utåt sett var Kennedy-familjen synonym med politisk makt och välstånd. Men familjen drabbades också av många tragedier. Förlusten av Joseph Jr under andra världskriget följdes av systern Kathleen ”Kick” Kennedys död i en flygolycka år 1948. En annan syster, Rosemary, blev satt på mentalsjukhus. Allt detta kastade en mörk skugga över Kennedy-klanen. John Kennedy gifte sig med den glamorösa Jacqueline Bouvier den 12 september 1953 och deras gemensamma liv verkade idylliskt. Men även de skulle gå igenom svåra tider. Jackie drabbades av ett missfall år 1955 och födde en dödfödd flicka ett år senare. År 1963 föddes sonen Patrick, som dog bara några dagar efter födseln i en lungsjukdom. Trots tragedierna omgavs familjen Kennedy med de två överlevande barnen Carolyn och John Jr, av en närmast mytisk fascination. Så pass att familjens korta tid i Vita huset kom att kallas för ”Camelot”.
Utåt var John F. Kennedy själva sinnebilden av hälsa, livsenergi och flärd. Han umgicks med de rika och berömda, och räknade Frank Sinatra som en nära vän. Ikonen Marilyn Monroe sjöng till och med på hans 45:e födelsedag. Trots sitt polerade yttre ryktades det om att han var notoriskt otrogen och dessutom led av en rad hälsoproblem som allmänheten aldrig fick ta del av.
Kennedy led av kroniska ryggproblem som började under tiden i marinkåren. Han var även allvarligt sjuk på andra sätt och fick ta emot den katolska sista smörjelsen hela tre gånger innan han valdes till president. Kennedy ska ha lidit av Addisons sjukdom, vilket är ett ovanligt tillstånd som drabbar binjurarna, och han ska ha fått höga doser av stereoider för att klara av den konstanta smärtan och inflammationen. Om de här hälsoproblemen påverkade hans sätt att hantera in- och utrikespolitiska frågor kan diskuteras.
Den 22 november 1963 reste president Kennedy och Jaqueline till Dallas i Texas som en första kampanjinsats inför valet 1964, som Kennedy hoppades att vinna på nytt. Kortegen rörde sig längs Dallas gator och Kennedy åkte i en öppen limousine.
Plötsligt hördes skott från den sjätte våningen på Texas School Book Depository. Kennedy blev dödligt skadad av skotten från Harvey
Lee Oswalds billiga vapen och förklarades kort därefter död på Parkland Hospital.
UTÅT VAR JOHN F. KENNEDY SJÄLVA SINNEBILDEN AV HÄLSA, LIVSENERGI OCH FLÄRD
När nyheten om presidentens död släpptes gick en chockvåg genom landet som försattes i total sorg. USA hade inte upplevt något liknande sedan mordet på Abraham Lincoln, 100 år tidigare. Bilderna från det fruktansvärde dådet och den efterföljande begravningen lever fortfarande kvar i landets kollektiva minne.
De allra flesta håller med om den allmänna åsikten om att Oswald agerade själv. Men det finns också en hel del konspirationsteorier om att Kubas Fidel Castro kan ha haft ett finger med i spelet. Andra tror mer på att det var grupperingar från den organiserade brottsligheten, eller rent av CIA själva, som låg bakom dådet i en utstuderad kupp mot den sittande presidenten.
Idag minns man John F. Kennedy som en ståndaktig motståndare till kommunismen, och en karismatisk och kapabel, men också mänsklig, ledare som dog alldeles för tidigt.