INFILTRERING AV FIENDEINSTITUTIONER

Två regeringsorganisationer lyser starkt under kalla kriget: amerikanska CIA och sovjetiska KGB. Med sina spionnätverk över hela världen och sin stora iver att samla in underrättelser hoppades båda att upptäcka vad den andra sidan höll på med och få en insyn i deras militära framgångar. På så sätt var kunskap verkligen makt och det fanns flera kokpunkter på vägen.

CIA bildades den 18 september 1947, efter att 1947 års nationella säkerhetsakt godkänts samma år. Den efterträdde Office of Strategic Services (OSS) som bildats av president Franklin D. Roosevelt efter Japans överraskningsanfall mot Pearl Harbor 1941. När andra världskriget var slut kände Roosevelts efterträdare, Harry Truman, att USA behövde ett samordnat underrättelsesystem som kunde matcha dem i Storbritannien och Sovjetunionen.

Men förutom att samla in underrättelser fick CIA makt att bedriva ”andra funktioner och plikter gällande underrättelser som påverkar den nationella säkerheten”. Med hjälp av en stor kontantreserv som delvis byggts upp genom att man tog en liten procentandel av pengarna från Marshallplanen, betalade man immigranter för underrättelser om Sovjets planer och bildade antikommunistiska arbetaroch studentorganisationer och intellektuella organisationer. Alla doldes bakom andra fronter så att ingen skulle identifiera vilka som stod bakom. Via dem fick man information om potentiella ryska planer.

Men sovjeterna var ändå listiga och rekryterade i lika hög grad, och det ledde inte bara till fler spioner utan även till dubbelagenter. Sovjeterna var de första att skicka spioner, utan stöd av en byrå, för att operera i USA och i dess allierade inom Nato. Ett sådant fall gällde Gordon Lonsdale som låg bakom spionringen i Portland i Storbritannien under det sena 1950-talet. Han avslöjades som den sovjetiske underrättelseofficeren Konon Molody medan Peter Kroger, i samma ring, egentligen var Moris Cohen, en amerikansk medborgare som utförde spionage för Sovjet och hans fru, Helen Kroger, egentligen hette Leontine Cohen.

Han arresterades tillsammans med brittiskfödde Harry Houghton – spion för Folkrepubliken Polen och Sovjet – och sin älskarinna Ethel

Gee. De hade samlat in underrättelser om Storbritanniens operationer och ändå var de typiska spioner: de kunde flyta in i bakgrunden och ta sig an påhittade jobb. Men de var bara några av många som överlämnade information till Sovjet.

Cambridge Five arbetade sig in i det brittiska etablissemanget och kärnvapenspioner fanns i USA, Storbritannien och Kanada, där de illegalt överlämnade information om produktionen och designen av kärnvapen till Sovjet. Det fungerade dock åt båda hållen – CIA rekryterade tusentals utländska agenter som sympatiserade med väst för att skicka tillbaka information och de sände också antikommunistiska budskap via Radio Free Europe från 1949.

Vissa farsartade situationer uppstod dock. CIA stöttade en polsk motståndsgrupp kallad Frihetsoch självständighetsrörelsen men anade inte att Sovjet splittrat den redan 1947 och fortsatte att låta amerikanerna tro att den existerade. CIA:s spioner var också övertygade om att Nordkoreas Kim Il-Sung inte skulle anfalla Sydkorea – viket han gjorde med sovjetiskt och kinesiskt stöd. De var också tvungna att medge att de genomförde spaningsuppdrag över Sovjetunionen på 1960talet när en sovjetisk luftvärnsrobot sköt ner ett U-2-spaningsflygplan.

var vanligt förekommande när kommunisterna och kapitalisterna försökte samla in så många underrättelser om motståndaren som var möjligt. SOVJETERNA VAR DE FÖRSTA ATT SKICKA SPIONER, UTAN STÖD AV EN BYRÅ, FÖR ATT OPERERA I USA

OCH DESS ALLIERADE INOM NATO.

U-2-spaningsflygplan flög över sovjetiska positioner i ett försök att spionera på USA:s rivaler.