”JAG KAN IN­TE MED ORD BE­SKRI­VA HUR SKRÄM­MAN­DE DET VAR”

Kalla kriget - - Kriser & Konflikter -

Den fö­re det­ta ma­rin­sol­da­ten Ken Rod­gers var med un­der stri­den vid Khe Sanh och Tet-of­fen­si­ven.

BLEV NI STÄN­DIGT BESKJUTNA? KAN DU BE­SKRI­VA DINA UPP­LE­VEL­SER UN­DER BELÄGRINGEN AV KHE SANH FÖR OSS?

Li­te mat, li­te vat­ten. Vi var hung­ri­ga, smut­si­ga och räd­da. Vi at­tac­ke­ra­des stän­digt – av allt från kryp­skyt­tar till tyng­re ar­til­le­ri. Vi för­lo­ra­de många sol­da­ter. Jag kan in­te med ord be­skri­va hur skräm­man­de det var. I krig har man of­ta snab­ba mö­ten med fi­en­den, kanske fem till tio mi­nu­ter. De här mö­te­na är skräm­man­de nog. I Khe Sanh var vi räd­da tju­go­fy­ra tim­mar om dyg­net. Det var räds­la som la­des på räds­la. Ni­vå­er­na var så många och va­ri­e­ra­de att det in­te går att be­skri­va. Som jag minns det på­gick det he­la ti­den. Jag läm­na­de Khe Sanh den 4 feb­ru­a­ri -68 tror jag. Jag gick ner till en av he­li­kopt­rar­na och vän­ta­de i vad som kän­des he­la da­gen in­nan jag kun­de gå på en Chi­nook och flög ut mot kus­ten och ma­rin­ba­sen vid Dong Ha. Jag minns att de sa åt mig att sit­ta ner i he­li­kop­tern, men jag kun­de in­te. Jag stod upp för att jag var rädd att Vi­et­nams folkarmé skul­le skju­ta på mig un­der­i­från och dö­da mig.

NÄR OCH HUR HÖR­DE DU FÖRST TA­LAS OM TET-OF­FEN­SI­VEN?

Jag hör­de först ta­las om Tet-of­fen­si­ven på mi­li­tär­ra­di­on sam­ma dag som det hän­de. Vi fick näs­tan al­la vå­ra nyheter och un­der­håll­ning på det sät­tet. Vi var fast i Khe Sanh un­der Tet-of­fen­si­ven och vi trod­de att slu­tet var nä­ra. In­te bara för oss per­son­li­gen, ut­an ock­så för den ame­ri­kans­ka krigs­in­sat­sen. Jag miss­tänk­te att Khe Sanh och Tet var tyd­li­ga ex­em­pel på var­för kri­get var ett rent slö­se­ri med tid, mänsk­li­ga och peng­ar, och att den ame­ri­kans­ka be­folk­ning­en skul­le vän­da sig mot kri­get.

VIL­KEN ROLL SPE­LA­DE DU I DE FÖL­JAN­DE ATTACKERNA?

I bör­jan av Tet-of­fen­si­ven var det mesta sig likt i Khe Sanh för­u­tom att attackerna öka­de i styr­ka och Vi­et­nams folkarmé bör­ja­de at­tac­ke­ra ut­pos­ter även ut­an­för ba­sen. De kör­de in si­na strids­vag­nar och stor­ma­de spe­ci­al­styr­kor­nas ba­ser och för­sök­te dess­utom att ta någ­ra ma­ri­na po­si­tio­ner.

BLEV DU CHOC­KAD ÖVER STYR­KAN I ANGREPPEN? VAD HA­DE DU FÖR TAK­TIK FÖR ATT HAN­TE­RA DET?

Fullskaligt krig är all­tid en chock och till sin na­tur väl­digt våld­samt. Vi höll oss nä­ra mar­ken i Khe Sanh, och vän­ta­de på en chans att ta oss ut och bara at­tac­ke­ra.

BLEV DU SKA­DAD?

Den 30 mars 1968 del­tog jag i en strid syd­väst om Khe Sanh och träf­fa­des av split­ter i hu­vu­det. Se­na­re sam­ma dag träf­fa­des jag i an­sik­tet av vit fos­for från en fäl­la.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.