Hoppexplosionen Miljonerna, stjärnorna, hästarna, tekniken

■ miljonerna ■ stjärnorna ■ hästarna ■ tekniken

2020-02-20 - text kim c lundin

Följ med på en resa genom decenniet när hoppsporten formligen exploderade och fördubblades eller mer än fördubblades på alla plan, när GUD stavades RGB och banorna blev allt trixigare och mer tekniskt krävande.

dDET Kan inte Ha undgått någon att internationell hoppsport går på en överväxel. Sporten har växt på ett anmärkningsvärt sätt – särskilt remarkabelt för att det är en materialsport. Med ett material bestående av hästar som är ganska tidskrävande att producera: från planeringsstadiet till en häst redo att gå ut i internationell tävling på hög nivå är det nästan nio år. Det är inte sport som klarar hur snabba ökningar som helst. Trots det har sporten dubblerat sig på många parametrar under de senaste tio åren.

Dubblering av nästan allt

Mellan 2008 och 2018 slog hoppsporten knut på sig själv och kom ut dubbelt så stor, både sett till antalet hästar, ryttare och tävlingar.

De flesta som följer sporten kan konstatera hur tajt tävlingskalendern är idag och hur många hästar de verkliga toppryttarna rider på hög nivå. Den säsongsvariation som förr fanns, med lite uppehåll och tävlingspaus, existerar inte längre.

Det som driver på utvecklingen är till en stor del prispengar och det i sig är starkt förknippat med Jan Tops skapelse Global Champions Tour och på senare år formatet som kallas Global Champions League, en lagtävling. Touren, med mångmiljonbelopp i anmälningskostnader och prispengar som närmar sig det astronomiska, har skapat intresse

”I Nederländerna är handeln med hästar större än den världsberömda tulpanlöksexpworten”

för hoppsport som en affärsidé.

pengar har alltid varit en del av sporten, handel med hästar är en urgammal industri och i Nederländerna är den branschen större än den världsberömda tulpanlöksexporten.

Global Champions Tour är dock bara toppen på ett isberg. Antalet femstjärniga tävlingar med verkligt stora prispengar har gått från färre än ett tjog 2008 till det fyrdubbla 2018, ett antal som blev än högre under 2019.

Stora förändringar

Antalet arrangerade tävlingar på alla nivåer internationellt har ökat i takt med att antalet ryttare och hästar ökar. en faktor som påverkat möjligheten att snabbt bygga tävlingsplatser på nya platser är utvecklingen av flyttbara underlag som fibersand. Det här påverkar möjligheterna att arrangera både inomhus- och utomhusevenemang med större säkerhet. Samtidigt krymper antalet tävlingar på gräs även om några av de mest ikoniska, som Sveriges Falsterbo, Tysklands CHIO Aachen och Canadas Spruce Meadows fortsätter att attrahera de bästa ekipagen.

Av det som de facto händer inne på banan är underlaget det som under det senaste decenniet förändrat förhållandena mest. Den utveckling som har skett inom banbyggnationen har pågått längre än så. Där har man länge gått mot en allt mer tekniskt svår utmaning, istället för att försöka bygga ännu högre och bredare. Vad gäller längd och höjd har maxnivån etablerats sedan länge och istället utmanas ryttarna med distanser, smala hinder, lätttouchade bommar och färger och mönster som är svårare att uppfatta. Inte minst maxtid har blivit en allt viktigare faktor för att skilja ut de bästa ekipagen och inte få allt för många felfria.

Ändå är trenden den samma, allt fler rider felfritt inom tiden. Där är världscupkvalen en studie över tid. under decenniets början kunde flera ryttare få poäng på en snabb runda med en bom ner. De senaste åren är det alltmer sällsynt, när 25 procent eller fler i startfältet går till omhoppning.

En stor förklaring till det här finns i hästmaterialet. Topphästarna har idag både kapacitet och kvickhet för att klara de allt svårare utmaningarna. Jämfört med för tio till femton år sedan är det idag lite fler hästar av lättare modell, lite färre tunga, stora hästar. Hästarna står högt i blod, både rent temperamentsmässigt men även sett till andelen förädlande blod i stamtavlan.

Det är svårt att generalisera dock. Som alltid, tittar du på en hästbesiktning på en internationell tävling i hoppning är det ganska slående hur olika hästarna är – ”anything goes as long as it jumps” (vad som helst går så länge det hoppar) – estetik och korrekt exteriör är inte alltid avgörande.

SVEN HOLMBERG HAR ETT HELT LIV i hoppsportens tjänst på allra högsta nivå inom det internationella förbundet FEI. när det 2010-talet inleddes var HKH Prinsessan Haya ordförande i FEI, Alexander Mclin var generalsekreterare och Sven Holmberg var vice ordförande och ansvarig för hoppkommittén. I februari 2011 avgick han från posten som ordförande i hoppkommittén, året innan lämnade han posten som vice ordförande. Sven Holmberg har oförtröttligt fortsatt att arbeta inom sporten som domare på högsta nivå och var Ground Jury president på em i rotterdam 2019.

På Em 2019 VAR DET HÖG KVALITET på ekipagen. enligt Holmberg var 60 av de 70 startande väl så kapabla för nivån. Något som inte alltid är fallet på större mästerskap, där det är enklare att kvala än att hävda sig på plats.

– På Em var det utomordentlig kvalitet på ekipagen, många höll felen på mycket rimlig nivå. en och annan fick en dålig linje och då blev det lite strike av det. europakvalitet är den bästa nivån i hela världen, menar han.

Var är då den stora skillnaden mellan EM i Rotterdam 2019 och EM i Windsor 2009 enligt honom?

– För tio år sedan var det kanske en handfull som kunde blanda sig in i toppstriden om du var realistisk. Idag är det ett trettiotal ryttare som håller en nivå så hög så att de kan stå på pallen. Idag är det helt öppet både individuellt och sett till lagen, de olika nationsteamen. Det är en helt annorlunda situation. I rotterdam blev det väldigt tajt även lagmässigt trots att de går tre rundor och har många chanser att samla på sig fel.

Sporten HAR UNDER DECENNIET genomgått stora förändringar och Sven Holmberg pekar på en dominerande faktor.

– Det mycket större utbudet av tävlingar är den

Sveriges man i internationell hoppsport Sven Holmberg:

största förändringen. Sedan har sådant som hästmaterial, hinderutformning och fiberunderlag påverkat sporten mycket, men under längre tid. När jag tog plats i Fei:s hoppkommitté 2001 så arrangerades det FEM stycken Csi5*-iga tävlingar på ett kalenderår. under 2019 var det 117 Csi5*-iga tävlingar. Det säger en hel del och det innebär att det i snitt går två stycken tävlingar av den kalibern varje vecka.

– uppenbarligen finns det en marknad för det med ryttare och hästar och för mig är detta den enskilt största förändringen.

SVEN Holmberg Påminner Om att förändringar som hindermaterial med flata skållor och annorlunda bommar har påbörjats tidigare än så.

– Även banbyggnaden har utvecklats och successivt förändrats under längre tid. Men inte superradikalt under det senaste decenniet.

– Hästmaterialet spelar såklart stor roll, och de som är proffs i branschen utbildar sina hästar likadant hela tiden, management har blivit bättre och mer strukturerat. Numera är hästutbildning likartad och strömlinjeformad proffsen emellan.

– En skillnad mot tidigare är att inga riktiga hästämnen missas, alla begåvade hästar fångas upp på ett annat sätt. Förr kunde du med lite tur hitta en åttaårig häst som var i stort sett oprövad men en verklig begåvning, ett stjärnämne. Det kan du glömma numera, det händer inte idag. Dagens unga hästar är katalogiserade och kartlagda från tidig ålder, utbildade enligt samma mall.

– utslagningen i yngre år är mindre, men de varar inte lika länge i sporten eftersom de tävlar så mycket mer, intensivare tävlande och längre säsong. Förr fanns det ett säsongsuppehåll på en tre månader men sedan ganska länge pågår tävlandet året runt.

IDAG är DET ANDRA SAKER som sliter på hästarna.

– Framförallt resandet. ryttarna vet idag hur man gör det på bästa sätt för hästarna, men egentligen vet vi inte hur det långsiktigt påverkar hästarna. många hästar flyger långt flera gånger på en säsong.

Det som inte har förändrats är den stora resande cirkus av människor som arbetar ute på hopptourerna under säsong.

– i det här jobbet träffar du delvis samma människor år efter år, kanske på en ny plats och en ny post, men det är en stor social cirkel inom hoppningen. Det är bland det bästa – du träffar så mycket trevligt folk, säger Sven Holmberg med ett leende.

”Förr kunde en handfull vara med i toppstriden – idag finns det trettio ryttare som kan ta medalj”

att Få Bygga Banor På MÄSTERSKAP som em, VM, OS och världscupfinalen är ett prestigefyllt uppdrag som bara erbjuds de mest erkända banbyggarna i sporten. Santiago Varela Ullastres, 52 år, är en av de utvalda och bygger på os i Tokyo i sommar.

Han har byggt mästerskap, världscupfinaler och haft ansvaret för banorna under nations Cup-finalen i Barcelona under ett antal år. Santiago Varela är spanjor och bor i Madrid, han är hemtam på arenan Club de Campo Villa. Sedan mer än 30 år sitter han med i arrangörskommittén för deras stora internationella tävlingar. När Rolf-göran Bengtsson tog guld där 2011 var det på en bana byggd av Varela.

– Det vare en stor dag för oss båda när rolfGöran tog guld, det förändrade mycket för mig. Jag har varit banbyggare sedan 1984, gjorde någon Nations Cup runt 2000 men em i Madrid var mitt första mästerskap, helt fantastiskt, minns Santiago Varela.

Han Har Ett långt PERSPEKTIV inom hoppsporten och ser att den har förändrats det senaste decenniet.

– Sporten har under de senaste 20 åren transformerats minst tre gånger. Idag är hästarna superatleter, ryttarna är otroligt professionella. Alla distanser och kombinationer byggs helt annorlunda, mer tekniskt. Idag måste du ta hänsyn till hästarnas balans och istället testa ryttarnas förmåga att hantera svårigheter. Numera måste du som banbyggare alltid vara rättvis mot hästarna och bygga för dem. Jag skulle säga att det mesta har förändrats och fortsätter att förändras.

– Hoppsporten av idag är en mycket bättre sport. Idag så skyddar vi hästarna bättre och så måste det vara. Dagens hästar vill hoppa, behöver hoppa. Alla måste komma ihåg att i den här sporten är det hästen som är stjärnan. Det måste vara klart för alla och varje ryttare måste inse att de är bara en del i kombinationen, hästarna är viktigast för sporten. Det är tydligare idag än förut.

Tidigare var det vanligare att fler ryttare i världscupfinalen hade två hästar, idag är det en handfull som har det. Är det en del i förändringen?

– idag måste ryttare verkligen tänka till och jobba med en strategi, de måste vara smarta i sitt upplägg av hur de går in i en tävling såsom världscupfinalen. ryttare idag är mer taktiska och strategiska, tänker till och jobbar annorlunda. Så som tävlingen är upplagd nu kan det vara svårt att ha sin häst fräsch och i form till andra eller tredje dagen. Det är å andra sidan svårt att komma in i en tävling på så stor och svår nivå som till andra finalerna.

”Alla måste komma ihåg att i den här sporten är det hästen som är stjärnan. Det är tydligare idag än förut.”

Att det är svårt beror på hur ryttare vanligtvis tävlar sina hästar under en tävlingshelg, startar enkelt eller med en speedklass för att sedan öka utmaningen.

– numera, precis som för tio år sedan, är den här sporten mycket ”business” också, hästar köps och säljs för mycket pengar. Det enda som är annorlunda med den delen är att det är ännu större summor, menar Varela.

– Sporten och hästförsäljning är ömsesidigt beroende av varandra, det ena kan inte överleva utan det andra.

DEN Stora utvecklingen På underlagsområdet har förflyttat hästar in i arenor där de tidigare aldrig varit. en tävlingsplats byggs upp på några dagar, används i en vecka för att sedan packas ihop och schaktas bort. Underlaget mellanlagras någonstans och återanvänds på annan plats eller nästa år igen. Trenden med snudd på mobila tävlingsanläggningar med underlag och flyttbara stallar har inneburit en stor förändring för sporten sett till evenemang och val av plats. Det annorlunda underlaget har även påverkat själva banhoppningen.

– Det är omöjligt att tänka sig att genomföra tävlingar på några av de platser där vi förut tävlade på grund av underlaget. Det är en otroligt stor förändring till det bättre. Det har pågått under längre tid än tio år men de banor vi red på för, säg, 25 år sedan skulle ingen av dagens ryttare ens rasta sin häst på idag.

– idag ser många av arenorna (fibersandsbanor/ reds anm) likadana ut men det är de inte när du verkligen rider på dem. Vi ska heller inte sträva efter att de ska vara lika och det är viktigt att behålla gräsbanorna som idag är mycket bättre än de var längre tillbaka. en gräsbana erbjuder utmaningar, för den är aldrig helt platt, det är inte fibersandsbanorna heller och om jag som banbyggare tar in det i min design, så ger det effekt på ritterna. i Calgary på Spruce Meadows är detta påtagligt liksom på min hemmaarena i Madrid. Ju högre klass desto större påverkan får höjdskillnaderna.

– under Em i madrid 2015 placerade jag en oxer mitt i arenan, på den högsta punken, det blev väldigt utslagsgivande. Både silver- och bronsmedaljörerna förlorade guldmedaljen där.