En titt i backspegeln
Decenniet inleddes svenskt
redan 2008 under os i Hongkong inleddes en guldålder för svensk hoppsport med ett individuellt Os-silver. Det var rolf-göran Bengtsson och Ninja La Silla som skapade magi inför alla svenska hoppfans som följde OS via ”vanlig” linjär-tv hemma i Sverige. De kommande åren myntades uttrycket ”GUD stavas RGB” och fortfarande är han en av våra mest beundrade hjältar med Jerringprisvinst 2011, utöver alla utmärkelser och medaljer. Under de tidiga åren var det hästar som Ninja la Silla och Swb-stoet Kiara La Silla som stod för framgångarna att följas av de två Holsteinerhingstarna Quintero och Casall. RGB, sedan många år stationerad utomlands och med en speciell plats i tyska hoppentusiasters hjärta, fortsatte att ligga etta på världsrakningen när 2011 summerades och ytterligare tio månader in på 2012.
Decenniets tidiga stjärnor
När böckerna till tävlingsåret 2010 stängdes så var Kevin Staut etta på rankningen med sina dåvarande stjärnor Kraque-boom och Silvana HDC. Bästa ekipage var kanadensiska duon Eric Lamaze på hingsten Hickstead, ett ikoniskt ekipage som året efter skulle försätta hela sporten i kollektiv chock och sorg. efter ännu ett framgångsrikt tävlingsår där de toppade världsrankning hände det ofattbara under världscupkvalet i Verona i november 2011. Stora kroppspulsådern brast på Hickstead under pågående runda inför tv-kameror. En alldeles otrolig häst slutade sin karriär mitt i ett språng. Det var ett turbulent år på många sätt. Amerikanske ryttaren Mclain Ward och Sapphire diskvalificerades från världscupfinalen i geneve men friades senare. På
VM i Lexington vann Philippe Le Jeune med hingsten Vigo d’arsouilles före saudiern Abdullah Alsharbatly med Seldana di Campalto och Eric Lamaze på Hickstead. RGB blev sexa med Ninja La Silla.
Guldåret 2011 och vidare
när rolf-göran Bengtsson vann guld i madrid 2012 med sin lilla hjältehäst Ninja La Silla så stod luften stilla en sekund, kanske har Sveriges radios kommentator Christian Olsson åskådliggjort det bäst i sitt episka radioreferat, värt att googla fram. Alla minns guldet men hur många kommer ihåg att det var här Henrik von Eckermann klev in i rampljuset ordentligt med Coupe de Coeur på en femteplats individuellt. på bronsplats kom Nick Skelton med Carlo som vid årets slut var bästa ekipage på världsrankningen. Han var en ryttare som senare kom att sätta stora spår i decenniet med sin femte plats individuellt på os i London 2012 och ett lagguld. Fyra år senare tog han individuellt guld i rio, allt tillsammans med superhingsten Big Star.
OS i london markerar avspark för flera av de unga ryttare som kommer att visa framfötterna. Hemmaryttaren Scott Brash presenterar sig för en större krets med Hello Sanctos och en femteplats. Det är Steve Guerdats första verkligt stora medalj med individuellt guld på Nino des Buissonnets. Han är den ryttare som mest förknippats med världscupen under decenniet med otaliga pallplatser men seger först 2015 i Las Vegas. Guerdat är en av få toppryttare som inte deltar i Global Champions Tour och ändå har lyckats hålla sig i toppen av världsrankingen de senaste åren.