Jireel
De senaste åren har Jireel utan tvekan varit en av landets mest produktiva och populära artister. Dels tack vare fantastisk musik, dels tack vare en hög ribba vad gäller live-spelningar. För att inte tala om mängden live-spelningar, något som bland annat porträtterades i Svt-dokumentären ”Jireel - efter genombrottet”. En verklighet som i takt med coronapandemins framfart vänds upp och ned och slagit extra hårt mot musikbranschen. Men för Jireel har det snarare blivit en välkommen paus. Och man kan förstå varför.
– Asså grejen är, jag har ändå turnerat i 3-4 år i sträck, fattar du? Asså verkligen spelat. Så för mig, det känns typ lite skönt! Haha. Jag har fått lite tid att fokusera på annat. Jag har tid att göra musik, jag kan vara med mina småsyskon, med familjen, tänka på något helt annat. Jag kan sitta en hel dag och kolla Netflix, fattar du?! Haha.
– Jag är inte beroende av live-pengarna eller något sånt. Jag mår bra på den fronten. Så för mig det är chill. Men jag tror där på hösten så kommer det börja klia lite, haha. Det sjuka är att jag skulle ha en paus nu egentligen, men vi bokade ändå upp spelningar så det blev en turné. Sen kom corona och då kände jag ”det var ändå det jag ville”.
Det har gått fem år sedan Jireel debuterade som 15-åring med låten ”Här & nu”. Sedan dess har han vunnit priser, uppträtt på landets största scener och fått en egen dokumentärfilm på SVT. I konstiga och svåra tider blickar Jireel tillbaka på fem år som artist, berättar om sitt nya kärleksalbum ”Sex känslor”, familjerelationer och sin kommande satsning utomlands.
Att Jireel utmärkt sig som live-akt blev även för de oinvigda tydligt i ovannämnda Svt-dokumentär, där vi fick följa honom under pågående turné som så småningom ledde upp till det stora målet: att spela på Globen. En dröm som gick i uppfyllelse den 11:e december 2019, när han tillsammans med kollegor som Dree Low och Z.E bäddade upp för A$AP Rockys upphaussade återkomst till Sverige efter den kontroversiella misshandelsdomen tidigare under sommaren.
– Det måste varit en av dom bästa upplevelserna jag har haft i min karriär. Sedan jag var liten har jag alltid drömt om att få spela där en dag, och efter några år och hårt jobb så kom den dagen.
Och bra upplevelser har 20-åriga Jireel gott om. Men precis som för alla artister som börjar tidigt och växer med åren kommer det höjdpunkter i ens karriär som betyder något extra. Höjdpunkter som också markerar ett nytt steg och blir ett kvitto på hur stor man faktiskt blivit. I Jireels fall har dom varit många: det stora genombrottet med succén ”Cataleya”, den minnesvärda prisutdelningen på P3 Guld, Grammis-vinsten och spelningar på Way Out West och Globen. Jag frågar honom om dokumentären var ännu ett sådant ögonblick.
– Ja! Asså när jag släppte ”Cataleya” tänkte jag ”ah shit, alla lyssnar på mig, jag är fett stor”. Och sen efter ”18” kände jag ”shit, jag är ännu större”, haha. Det känns som att det har gått bättre hela tiden och med dokumentären fick jag ett kvitto på att jag är en del av den här musikkulturen i Sverige, fattar du? Att jag är den jag tror jag är.
Och när han blickar tillbaka på sina bedrifter så här långt gör han det med ett leende.
– Det har hänt så mycket grejer som har varit bra, men det som varit störst skulle jag säga är… först och främst min spelning på Way Out West, det var en wow-grej. Och Gröna Lund också! Sen alla priser man har fått, för när jag var yngre och såg typ Abidaz på tv när han vann P3 Guld och Grammis tänkte jag ”en dag…”. Men också Sevilla-nomineringen (MTV EMA, reds anm). När vi fick åka till Sevilla med MTV och det var typ Avicii, Zara Larsson, Molly Sandén och Jireel, fattar du? Att rankas på den nivån var sjukt för mig.
I takt med att man blir äldre samlar man också på sig fler erfarenheter. Eller också utvecklar man verktyg att sätta ord på saker man upplevt redan som liten. I fjol släppte Jireel EP:N ”Nitton” som föranledde det nya albumet. En EP som gjordes i en period då han ville - och behövde - lätta på trycket och samtidigt låta sina fans komma närmare honom som artist.
– Allting jag går igenom är inte positivt, även fast min musik kanske utstrålar det. Så det kändes viktigt för mig att visa en annan sida av mig. Jag har blivit lite äldre och ville komma med något lite mer personligt.
På låtar som ”Svårt” och ”Utanför
/ Utan dig” fick vi höra Jireel
behandla ämnen som svek, hat och tuffa tider. En sinnesstämning som också rann över in i det nya året i form av låten ”Dröm” - en dystopisk skildring i gråzonen av just en dröm och en mycket verklig verklighet. På låten sjunger
Jireel bland annat raden:
”Ingen som bryr sig, så varför ska du bry dig / Har varit ensam hela livet, min pappa han var alkis drack hela tiden”
– Under 2019 gick jag igenom ganska mycket grejer hemma, när det kommer till förhållandet med min pappa, när det kommer till min pappa och min morsas relation… Och just att den tiden var så jobbig och att folk inte fanns där för min skull gjorde att det var allting jag kunde tänka på. Det blev att allting jag gick igenom påverkade min musik.
Relationen till hans pappa beskriver han som bra ”till och från”. Första gången de träffades var Jireel fem år, när föräldrarna återförenades. Och fram tills nyligen var familjesituationen minst sagt speciell.
– Den här relationen var så konstig för vi bodde i samma lägenhet, men hade ingen kontakt alls. Vi kunde gå förbi varandra i hallen och inte säga något, vi gillade inte varandra. Sen skildes mina föräldrar. Så vi har inte haft den kontakten.
När Jireel nu släpper sitt andra album är det en annan typ av relationer som står i fokus. För oavsett om det handlar om familj eller kärlek kan svek, misstro och sorg skapa lika djupa spår. Och det är erfarenheterna på just kärleksfronten som han behandlar på sitt nya album titulerat ”Sex känslor”. Ett album som egentligen inte skulle bli vad det blev, utan fortsätta på hans traditionsenliga bana.
– Jag hade ett annat album som jag skulle släppa som jag skulle kalla för ”20”. Det var mer deep, jag gjorde det i samma veva som ”Dröm”. Det var flera låtar som var så mörka. Men sen kände jag att jag nyss släppt ”Nitton” och jag ville utmana mig själv på ett sätt. Så jag skrotade hela albumet och började om. Vi skulle ha släppt det i januari, haha, men två-tre veckor innan sa jag bara ”nä, jag vill göra något nytt. Jag vill göra något annat. Jag känner inte att det här albumet lyfter mig på något sätt”, fattar du?
Istället skapades ”Sex känslor”, som han själv kallar ”ett kärleksalbum”. På ett imponerande sätt lyckas Jireel ta oss från den första förälskelsen, till osäkerheten och ångesten när ett förhållande går i stå och hela vägen till hur ett uppbrott - ja, till och med en kärleks bortgång - skulle kunna kännas.
– Under de här två åren har jag gått igenom jättemycket när det kommer till
relationer. Jag ville skriva om det och behövde skriva av mig om mina relationer. Jag träffade en tjej som jag var fett kär i, men det funkade inte bara. På grund av den människan jag är. Jag är musiker och är borta mycket. När det tog slut kände jag att jag hade fett mycket att säga om det här, plus att det var så nytt för mig med ett förhållande.
Var det ditt första ”riktiga” förhållande? För man kan vara ”kär” när man är 15 men det är en annan grej när man är vuxen.
– Ah exakt! Man kan träffa någon här och där, men det här var på riktigt, fattar du? Så det inspirerade mig. Sen kände jag också att jag ville göra ett projekt som var öppet för alla. Så det är lite mer poppigt, lite mer att vem som helst som lyssnar kan hitta en låt på albumet som dom gillar. Det är lite gladare soundmässigt, men varje låt handlar om någonting. Det var fett viktigt för mig.
– Jag hade också fett mycket tankar kring albumet för jag kände att jag måste chocka folk i allt jag gör, när det kommer till gäster och sånt…jag ville ha människor som folk aldrig skulle tänka sig mig göra en låt med. Som Jireel och estraden, ”Gav allt” med Reyn och Victor Leksell… Sen har jag en låt med Miriam Bryant, fattar du? Ingen hade någonsin tänkt att jag skulle göra låtar med dom här människorna och det var ett av mina mål. Men det är också folk som jag diggar och som jag lyssnar på.
Ja, så fett med Miriam Bryant-samarbetet. Berätta om den!
– Den sommaren som jag skrev den låten hade jag en skitkonstig tanke att om du hade en partner som försvinner eller dör, hur skulle det kännas? Så jag gick på den känslan när jag skrev den. Hela låten var klar, det var bara jag på låten. Men det kändes inte som en låt som jag kunde släppa själv, det var något som saknades. – Jag och Jeff har alltid sagt att vi borde göra något med Miriam och jag bara kände att hon skulle vara perfekt. Jag har träffat henne flera gånger och vi har gemensamma vänner så vi ringde upp henne. Hon var lite såhär ”okej, vad är det jag ska hoppa på nu?”, haha! Men sen gick det snabbt, jag gav min andra vers till henne och så körde vi.
När vi pratade för första gången hade du precis släppt ”Cataleya” och redan då sa du att ditt mål var att bredda hiphopen. Det känns som att detta album manifesterar mycket av den strävan?
– Ja, just det! Asså jag har alltid känt att jag vill göra exakt det jag känner för, fattar du? Att inte fastna i en bubbla. Jag vill testa allt. För vi är ändå i en tid då människor har en ganska stor acceptans. Förut kanske det vore konstigt att göra hiphop och sen göra en låt med någon som gör pop, men nu är det mer
öppet. Det här albumet tog min tanke till nästa nivå, att göra det på det här sättet. Och jag vet att jag alltid kan gå tillbaka till det jag egentligen gör, förstår du? Så för mig är det inga problem alls. Alla kommer kunna få en del av mig på ett eller annat sätt.
Och när Jireel säger ”alla” menar han det ordagrant. En av hans rutiner på senare år att spela in utomlands, med folk från andra länder men också med nära vänner. Albumspåret ”Vibes” med Seedy spelades in i Palma, ”Dröm” skapades under sessions i Paris och sju osläppta låtar har spelats in i Los Angeles. Han föredrar arbetssättet utomlands.
– Det var så annorlunda att jobba i Paris, för här spelar du in och sen är det producenten som mixar också. Där är dom beatmakers, fattar du? Sen har dom en engineer där som mixar allt på plats. Vi borde ha så i Stockholm, för oftast skickas mixen iväg och så får du inte den känslan du ville ha, för att dom är inte där och känner inte det du känner i studion. Där hände allt på plats. Det var ett annorlunda sätt att arbeta.
Hans nästa plan är att fortsätta på samma bana och expandera utomlands, men inte på det sätt man kanske tar för givet och som han tidigare hintat om i intervjuer.
– Ja, asså det var det som var planen nu i höst - att expandera utåt. Så vi har gjort massa låtar på portugisiska och har tänkt åka till Portugal, Brasilien och Sydamerika och prata med olika kontakter som gör sån typ av musik. Även få med lite gäster. Men det är svårt med corona-grejen. Jag känner i alla fall att det är det jag vill göra nu, på riktigt.
– Vi har gjort några låtar på engelska, men portugisiska känns som en roligare grej för mig. Om det funkar kommer jag tycka att den vägen är skönare, för det är en grej som inte så många gör. Och det soundet jag har finns inte så mycket i Brasilien, där är det fortfarande nytt. Så det skulle vara nice att vara… inte den första, men en del av den nya grejen där.