Säk­ra­re Cor­vair

Klassiker - - Brev -

I Klas­si­ker 10/2016 näm­ner ni Cor­vair. Men att bi­lens väge­gen­ska­per av­se­värt för­bätt­ra­des på 1964 års mo­dell be­rod­de på myc­ket mer än ”änd­rad chas­si­sätt­ning”. Man fäs­te en tvär­ställd blad­fjä­der med ett blad på mit­ten i slut­väx­el­hu­set och än­dar­na ute vid hju­len i län­kar­mar­na. Spi­ral­fjäd­rar­na byt­tes till mju­ka­re. Fjäd­rings­kon­stan­ten blev oför­änd­rad men det bi­drog till ökad kräng­nings­be­nä­gen­het bak som gjor­de att bi­len blev mer un­der­styrd då mer be­last­ning ham­na­de på ytt­re fram­hju­let vid kurv­tag­ning. Det ytt­re bak­hju­let kun­de då ej hel­ler ”re­sa sig” vid kraf­tig kurv­tag­ning och ris­ken för att väl­ta minska­des dras­tiskt.

Vi ha­de en av de förs­ta Cor­vair -60 från slu­tet 1959 till 1966 då vi köp­te en -64:a från am­bas­sa­dens ma­ri­n­at­ta­ché. Jag kör­de -60:an täm­li­gen vilt som 18-åring och lyc­ka­des få sladd även på skrov­lig as­falt men på grund av enk­la bal­long­däck slog den in­te runt trots att den res­te sig på si­na pen­de­lax­lar. I hal­ka var det ing­en skill­nad, då är det ba­ra vikt­för­del­ning mel­lan ax­lar­na som på­ver­kar.

Det sto­ra pro­ble­met med Cor­vair var styr­ning­en som med fem varv mel­lan ful­la ut­slag gjor­de det jät­tesvårt att hin­na hä­va en sladd.

OL­LE STRÖM

Svar: Tack för in­tres­san­ta kom­men­ta­rer! Av vad du skri­ver för­står jag nu att det na­tur­ligt­vis var den ve­vi­ga styr­ning­en med fem ratt­varv som av­tän­de mig. Det var det som fick bi­len att kän­nas stor och mind­re följ­sam. Jag får med­ge att ut­tryc­ket ”änd­rad chas­si­sätt­ning“var väl vagt och kan tol­kas att in­te in­ne­fat­ta kom­po­nent­för­änd­ring­ar.

Nå­got pil­la­de mig i hjäs­san un­der kör­ning. när det bör­ja­de kle­ta sig fast i hår­ge­lén tving­a­des jag kon­fron­te­ra verk­lig­he­ten.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.