Saabs störs­ta ex­port­mark­nad

Klassiker - - Sverigeresan -

Re­dan 1947 fanns det fle­ra ame­ri­kans­ka fri­a­re till det nya bil­mär­ket från Sve­ri­ge. En av dem var Max Hoff­man, se­der­me­ra känd för att ha fått Mer­ce­des att sät­ta 300SL i pro­duk­tion och för att ha över­ta­lat BMW att lå­ta Al­brecht von Go­ertz att form­ge BMW 503 och 507. Vad ha­de in­te en per­son med Hoff­mans fing­er­topps­käns­la kun­nat gö­ra med Saab? Lil­la Saab 92 kun­de ock­så ha bli­vit li­cens­till­ver­kad i USA av Wil­lys-over­land.

Av det­ta blev in­tet, istäl­let bil­da­de svens­kar­na själ­va Saab Mo­tors Inc. 1956. Från bör­jan be­stäm­de man sig för att kon­cen­tre­ra sig på nord­öst­ra USA. Det var bätt­re att sat­sa på ett mind­re om­rå­de och ge bra ser­vice där. Men det var ock­så hit som det var enklast att skep­pa bi­lar. Kli­ma­tet och vägar­na i nord­öst­ra USA påmin­de dess­utom om Nor­dens och här an­såg man att rätt sorts kun­der bor­de fin­nas, väl­ut­bil­da­de och ”well off”.

På bil­sa­long­en i New York 1956 fanns Saab på plats och se­na­re sam­ma år seg­ra­de en Saab 93 i the Gre­at Ame­ri­can Mountain Ral­ly. Det­ta upp­märk­sam­ma­des i bland an­nat tid­ning­en Ro­ad & Track som läs­tes av Eu­ro­pa-vän­li­ga bi­len­tu­si­as­ter. Ut­veck­ling­en gick snabbt. 295 bi­lar togs över till Ame­ri­ka 1956 och ba­ra fy­ra år se­na­re var siff­ran 5 300. Då stod USA för 23 pro­cent av Saabs för­sälj­ning och var re­dan den en­skilt störs­ta ex­port­mark­na­den.

Saab Mo­tors Inc. låg i Bridge­port, Con­necticut och i grann­sta­ten Rho­de Is­land fanns im­port­ham­nen i Da­vesvil­le. Längs he­la kust­lin­jen i New Eng­land fanns ett pärl­band av Saa­bå­ter­för­säl­ja­re.

Mo­tor­jour­na­lis­ten Håkan Nilsson i Uppsa­la flyt­ta­de som 24-åring till USA 1984 och han blev snabbt re­gi­on­chef och se­na­re vd för en pi­lotan­lägg­ning i Mil­ford, Con­necticut.

– I New Eng­land var Saab det störs­ta eu­ro­pe­is­ka im­port­mär­ket på 1980-ta­let, sä­ger Håkan Nilsson. För­fat­ta­ren Step­hen King var en bra kund. Han vil­le ha svar­ta bi­lar med svart in­te­ri­ör, så vi fick swap­pa in­red­ning­ar åt ho­nom. Den bil som blev över kun­de vi skic­ka till Flo­ri­da.

– Jag fick va­ra med om 60 må­na­der med stän­dig ökad för­sälj­ning. Ef­ter­frå­gan var stör­re än till­gång­en på bi­lar.

Ex­em­pel­vis sål­des fler Saa­bar i USA än i Sve­ri­ge 1985. 26 800 bi­lar le­ve­re­ra­des här jäm­fört med 38 200 en­he­ter i USA.

Por­ti­ern sit­ter bakom sä­ker­hets­glas iförd en märk­lig hu­vud­bo­nad som mest ser ut som en bad­mös­sa. Han vill ve­ta re­gi­stre­rings­num­ret på vår bil så jag vi­sar ho­nom en bild i min te­le­fon. – Oh, it´s a Vol­vo, sä­ger han glatt. Rum­men kos­tar ba­ra 34 dol­lar men jag kom­mer in­te ens in i mitt ut­an får by­ta till ett där nyc­keln fun­ge­rar. Väl in­ne över­falls jag av en kom­pakt röklukt, men det får du­ga. Claes rum har mer en ke­misk doft som han snart här­le­der till sträng­ar­na av in­sekts­me­del längs vägg­lis­ter­na. Det ver­kar in­te be­kom­ma den kac­ker­lac­ka som gör ho­nom säll­skap. Claes so­ver med klä­der­na på.

Vi har stämt träff med Char­les Gould, ad­vo­kat på ar­bets­tid och mi­kro­bils­sam­la­re på all an­nan tid. Ut­an­för hans la­ger­bygg­nad i sta­den Hud­son vän­tar han och hust­run Nan­cy. Vi ha­de inga pro­blem med att se dem där de stod in­vid de­ras Nis­san S-car­go, en mo­dell från 1989 som ser ut som en mo­dern ver­sion av 2CV Four­go­net­te. Char­les le­der in oss i sitt lager som propp­fullt med mi­kro­bi­lar från 1950-ta­let och fram­åt. När vi häp­nat över bi­lar vi kän­ner igen och sånt vi ald­rig sett tar Char­les sats: ”Nu kan vi gå till min nya, stör­re bygg­nad”. Ge­nom att säl­ja knappt tio bi­lar har Char­les fi­nan­si­e­rat en ny stor la­ger­bygg­nad. Trots att han idag har över hund­ra bi­lar har hu­set kon­stru­e­rats med möj­lig­he­ten att byg­ga en and­ra vå­ning.

Här finns allt från hopp­lö­sa mi­kro­bi­lar till mil­jon­säl­jan­de små­bi­lar som Fi­at 500 och Mi­ni. I Char­les in­tres­se för bi­lar som kan be­skri­vas som ”quirky”, in­går ock­så Saab trots att de egent­li­gen är för sto­ra.

– Jag äls­kar två­takts-saab, sä­ger Char­les. De var bi­lar­na som ra­di­ka­la pro­fes­so­rer vid uni­ver­si­te­ten i Mas­sachu­setts ha­de, de vil­le in­te ha van­li­ga bi­lar. Men ben­si­nen var ju så bil­lig att det fanns egent­li­gen ing­en po­äng med att kö­pa snå­la bi­lar som Saab, sä­ger Char­les Gould.

Char­les har en Saab 93 och tre 96 varav en är Usa-mo­del­len V4 Deluxe med blanklis­ter längs ka­ros­si­dan, snobb­ring­ar och back­ljus. Hans in­tres­se för an­norlun­da bi­lar vi­sar tyd­ligt vad Saab var i USA: ud­da.

När vi prov­kört om­kring tre pro­cent av Char­les sam­ling och till­sam­mans ätit en mind­re trä­båt fylld med sus­hi ger vi oss iväg mot Cape Cod.

Bakom rat­ten blir vår Saab 900 som en bro mel­lan Sve­ri­ge och allt det som är an­norlun­da med USA. Sitt­ställ­ning­en är upp­rätt och sto­lar­na är så be­kvä­ma att det in­te finns nå­gon an­led­ning att ta ben­sträc­ka­re.

Ef­ter en dryg tim­mes kör­ning på mind­re vägar kom­mer vi upp på In­ter­sta­te 95 som går he­la vägen längs USA:S öst­kust. Vi kör med suff­let­ten up­pe och med ett mörkt tyg­tak i sol­sken blir det kval­migt i ku­pén. Saa­ben har luft­kon­di­tio­ne­ring, men den är tra­sig. Det kan ver­ka lar­vigt att ha AC i en cab­ri­o­let, men nu för­står jag po­äng­en. För att få ner tem­pe­ra­tu­ren la­bo­re­rar vi med si­doru­tor­na, vil­ket ska­par oli­ka höga och lå­ga vind­brus­ljud.

Vid om­kör­ning­ar når tur­bo­trycksnå­len ba­ra upp en li­ten bit på det gu­la på ladd­trycks­mä­ta­ren, vi no­te­rar yt­ter­li­ga­re en sak vi ska ta itu med när vi fått hem bi­len till Sve­ri­ge.

Por­ti­ern sit­ter bakom sä­ker­hets­glas iförd en märk­lig hu­vud­bo­nad som mest ser ut som en bad­mös­sa. – Oh, it’s a Vol­vo, sä­ger han glatt.

stånd längs den sma­la och vind­lan­de vägen. Long Is­land är de ri­ka och be­röm­da New York-bor­nas till­flyktsort på hel­ger­na, men vägen vi kör på går långt från de sto­ra strand­hu­sen. De sista mi­len är bred mo­tor­väg. ”Stac­kars Saab”, sä­ger Claes och klap­par på in­stru­ment­brä­dan, för vägen är full av pott­hål. Men den hem­ligt över­enskom­na has­tig­hets­be­gräns­ning­en är en helt an­nan än på Cape Cod, här kör al­la for­ta­re än skyl­tar­na vi­sar.

In­nan vi åker över till Man­hat­tan gör vi en li­ten de­tour för att kun­na ta in öns skyli­ne från Broo­klyn. Di­rekt när vi åker av mo­tor­vä­gen möts vi av ruf­fi­ga in­du­stri­bygg­na­der, men män­ni­skor­na vi mö­ter är unga, gla­da och till sy­nes fram­gångs­ri­ka. Gent­ri­fi­e­ring­en av Broo­klyn är re­dan histo­ria. Till slut hit­tar vi rätt plats med ut­sikt över söd­ra Man­hat­tan.

Det förs­ta vi ser är en enorm råt­ta, ing­en har tyd­li­gen in­for­me­rat den om att Broo­klyn nu bli­vit fint. Tun­nel­ba­ne­tå­gen skram­lar på Broo­klyn Bridge ovan­för oss. Det är in­te Woody Al­len och

Dröm­man­det bakom rat­ten av­bryts av blin­kan­de rött och blått ljus. En Ford Po­lice In­ter­cep­tor står bakom oss. Jag har hört att det är säk­rast att sit­ta blick stil­la när ame­ri­kansk po­lis stop­par ens bil.

Blin­kers­re­lä­et på Saab 900 sit­ter lättåt­kom­ligt för den som har er­fa­ren­het som cir­kusak­ro­bat. En av 3 672 Saab som ex­por­te­ra­des till USA 1958 är på väg att las­tas i Ud­de­val­la Hamn.

Nan­cy och Char­les Gould har en stor bil­sam­ling av små ud­da bi­lar. De­ras Nash 1949 och Saab 96 V4 Deluxe stic­ker ut ge­nom att va­ra nor­mal­sto­ra. Men ud­da är de. Ge­nom DKW fick Char­les Gould upp ögo­nen för Saab.

Broo­klyn­bron och Saab 900 Cab­ri­o­let – kän­da från fil­mens värld!

Från den fö­re det­ta godsjärn­vä­gen The High­li­ne får man ett la­gom högt ovan­i­från­per­spek­tiv av New Yorks Me­at­pac­king District. NEW ENG­LAND–NYC

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.