Kon­kret kva­li­tet

Rak­ryg­gad, låg­mäld, dis­kret pas­sar den även i knall­rött in i al­la sam­man­hang. Kan du fat­ta att Stuttgarts mest klasslö­sa mo­dell nu fyl­ler 50 år!?

Klassiker - - Start - TEXT CARL LE­GELI­US FOTO SIMON HAMELIUS

Ett öde in­du­stri­om­rå­de. Det när­mar sig mid­natt och vin­den blå­ser isan­de kallt från vatt­net. En bil står på tom­gång, av­vak­tan­de. Plötsligt skju­ter den fart, en snabb för­flytt­ning i mörk­ret efter en or­der i en wal­kie-tal­kie. Nå­got är i gör­ning­en – men vad? En agent­ut­väx­ling, en tull­fri ci­ga­rett­le­ve­rans el­ler in­du­stris­pi­o­nage? Oav­sett vil­ken typ av skum­rask det gäl­ler är en spikrak, ny­t­vät­tad Mercedes-benz 250 med al­la nav­kaps­lar på plats den per­fek­ta fa­sa­den – en mer re­spek­ta­bel bil är svår att tän­ka sig.

Mjö­let i vår på­se är dock rent, vi be­fin­ner oss i den krym­pan­de del av Stock­holms Fri­hamn som än­nu in­te helt gent­ri­fi­e­rats. Sto­ra ci­ster­ner och re­spek- tin­gi­van­de gas­led­ning­ar, ros­ti­ga järn­vägs­spår och spän­nan­de grän­der. Him­len är så där varmt mörk­blå som den ba­ra är un­der nå­gon vec­ka på vå­ren.

Vi har fått lå­na en Mercedes som an­vänts på tok för li­te, mä­tar­ställ­ning­en 6 584 mil be­rät­tar om en mas­siv ka­pital­för­stö­ring. Den 2,8 li­ter sto­ra sex­an på 130 hk och den fyr­ste­ga­de au­to­mat­lå­dan skul­le med re­gel­bun­den ser­vice an­tag­li­gen känts li­ka fris­ka även om mä­ta­ren sla­git runt ett el­ler två varv. Stun­sen i sto­lar­na, klic­ket i ljus­vre­det, sprooo­in­ket i bak­luc­kans fjäd­rar ha­de va­rit det­sam­ma. Men vi tac­kar än­då di­rek­tör Ös­ten Carls­son på Ham­mars Bryg­ge­ri som i ok­to­ber 1975 sat­sa­de över 50 000 kro­nor på en sig­nal­röd, sex­cy­lind­rig Mercedes och se­dan knappt an­vän­de den. En bi­dra­gan­de or­sak var sä­kert di­rek­tö­rens ål­der, han var född 1898.

– Bil­der­na i an­non­sen på Bloc­ket var urus­la, be­rät­tar Svan­te Lun­dqvist. Det satt en fruk­tans­värd över­drags­kläd­sel på sä­te­na och lac­ken var matt. Vi var de förs­ta som ring­de.

Svan­te och so­nen Oscar Lun­dqvist ha­de in­te sär­skilt högt ställ­da för­vänt­ning­ar när de en ja­nu­a­ri­dag för fem år se­dan åk­te och tit­ta­de på Mer­ce­de­sen. Många ex­em­plar som sett be­tyd­ligt bätt­re ut på bild ha­de vi­sat sig va­ra rik­ti­ga rost­bur­kar. Men den här gång­en var det an­norlun­da. Trots sto­ra hög­ta­la­re i hatt­hyl­lan och en vit nav­kap­sel som drog ner to­tal­in­tryc­ket in­såg Svan­te och Oscar snabbt att bi­len var helt rost­fri. Se­na­re vi­sa­de det sig dess­utom att mä­tar-

ställ­ning­en stäm­de, Oscar har fors­kat i bi­lens histo­ria. Den har ba­ra haft tre ti­di­ga­re äga­re och den gam­le di­rek­tö­ren för Ham­mars Bryg­ge­ri – som fort­fa­ran­de har Päronso­da, Krus­bär och Dansk Ci­tron i sor­ti­men­tet – kör­de den fram till 1986. Där­ef­ter tog en an­ställd hand om bi­len men in­te hel­ler han kör­de med den. Efter yt­ter­li­ga­re ett äg­ar­byte har den nu ham­nat i fa­mil­jen Lun­dqvists Mercedes-sam­ling.

En nog­grann po­le­ring, någ­ra smär­re bätt­ring­ar av ori­gi­nal­lac­ken, nya däck och ser­vice – myc­ket mer kräv­des in­te. Det är in­te ba­ra mo­del­len som känns ung, ex­em­pla­ret ser in­te ut att ha va­rit ute på vä­gar­na mer än högst ett par tre år.

Med sol­luc­ka, ser­vo­styr­ning, central­lås, Bec­ker ra­dio och au­to­mat­lå­da är det svårt att tän­ka sig nå­got som sak­nas. Ett få­tal le­ve­re­ra­des med lä­der­kläd­sel men det skul­le in­te pas­sa här, den mör­ka trä­lis­ten på pa­ne­len är näs­tan onö­digt in­smick­ran­de. Den vägs dock upp av mäng­der av svart, hög­kva­li­ta­tiv plast som in­te på­ver­kats det minsta av de 42 år som pas­se­rat.

En kort ut­veck­lings­tid för en ny mo­dell bru­kar gär­na fram­hål­las som tec­ken på be­slut­sam­het och vi­ta­li­tet hos ett bil­fö­re­tag. När Mercedes-benz skul­le mejs­la fram en ny mel­lan­klass­mo­dell tog man gott om tid på sig – näs­tan sju år. Men så hann man ock­så tän­ka efter or­dent­ligt med en ettå­rig pa­us i mel­lan­tid. Be­slu­tet att gå ifrån po­li­ti­ken med en ge­men­sam grund­ka­ross för al­la se­dan­mo­del­ler fat­ta­des re­dan i bör­jan av 1960-ta­let. Från och med näs­ta mo­dell­skif­te skul­le det tyd­li­ga­re fram­gå om bi­len var en taxi el­ler di­rek­tions­vagn.

Un­der led­ning av Prof. Dr. Fritz Nal­ling­er sat­te ar­be­tet med den folk­li­ga­re mo­del­len igång 1961. De förs­ta skis­ser­na och full­ska­le­mo­del­ler­na vi­sar en gans­ka li­ten bil, en­kel i ut­se­en­det med låg front och run­da lam­por. Ha­de det in­te va­rit för gril­len ha­de det kun­nat va­ra en Au­di el­ler Opel. Men allt ef­tersom ut­veck­ling­en fortskred blev bi­len stör­re och mer avan­ce­rad. Att byg­ga en en­kel bil stred mot Mercedes-in­gen­jö­rer­nas na­tur.

I april 1963 la­de man pro­jek­tet på is i ett år – nu­va­ran­de mo­dell sål­de myc­ket bra och den kom­man­de S-klas­sen som skul­le lan­se­ras fö­re ”folk­mo­del­len” kräv­de fullt fo­kus. När ut­veck­lings­ar­be­tet åter­upp­togs i april 1964 var den kom­man­de S-klas­sen W108 så gott som klar. Ax­elav­stån­det var nu be­stämt till 275 cm, det var sam­ma som för S-klass men to­talläng­den skul­le bli mind­re.

Me­dan S-klas­sen ha­de sam­ma hju­lupp­häng­ning­ar som fö­re­gång­a­ren fick W114 en helt ny bak­vagn, med sned­ställ­da tri­ang­el­ra­mar upp­häng­da i en boo­me­rang­lik­nan­de hjälp­ram. Jäm­fört med den gam­la sving­ax­el­kon­struk­tio­nen – som var bätt­re än ryk­tet ibland på­står – mins­ka­de spår­vidds­för­änd­ring­ar­na

De förs­ta skis­ser­na vi­sar en gans­ka li­ten bil, den kun­de va­ra en Au­di el­ler Opel

från 22 gra­der till 11 mel­lan max­i­malt och mi­ni­malt fjäd­rings­lä­ge. I och med att hjälp­ra­men var upp­hängd i gum­mib­lock iso­le­ra­des väg­ljud bort.

Myc­ket ar­be­te la­des ner på ett ef­fek­tivt vär­me- och ven­ti­la­tions­sy­stem med bland annat vär­me­ka­na­ler till bak­sä­tet. Friskluft som kom in ge­nom gall­ret fram­för vindru­tan kun­de för­de­las och sty­ras på en rad oli­ka sätt och dol­da ven­ti­ler i c-stol­par­na och hatt­hyl­lan bak såg till att ge­nom­luft­ning­en var bra.

Mercedes-benz var ti­digt ute med långt­gå­en­de forsk­ning in­om bil­sä­ker­het och på den nya ka­ros­sen ar­be­ta­de man vi­da­re med idén med sä­ker­hets­bur runt de åkan­de och de­for­ma­tions­zo­ner. Ratt­stång­en var kon­stru­e­rad så att den tryck­tes ihop vid en smäll och broms­sy­ste­met med ski­vor runt om och tvåkretsupp­bygg­nad var fram­åt­blic­kan­de.

Form­giv­ning­en skil­de sig starkt mot fö­re­trä­da­ren med dess höga mid­ja, näs­tan fri­vo­la press­ning­ar och spet­si­ga bak­skär­mar. Un­der de­sign­che­fen Paul Bracqs led­ning mejsla­des en be­tyd­ligt mer till­ba­ka­hål­len och ef­fek­tiv ka­ross­form fram. Den påmin­de vid en förs­ta anblick väl­digt myc­ket om S-klas­sen men de två bi­lar­na har inga ge­men­sam­ma pa­ne­ler.

Paul Bracq var sär­skilt nöjd med den mar­ke­ra­de si­do­lis­ten som lö­per längs hela ka­ros­si­dan och runt bak­par­ti­et. Den är li­ka myc­ket ett ef­fek­tivt ka­rosskydd som en vik­tig mot­sats till res­ten av lin­je­fö­ring­en som fak­tiskt är mju­ka­re än vad ögat vid ett förs­ta mö­te upp­fat­tar.

Paul Bracq var sär­skilt nöjd med den mar­ke­ra­de si­do­lis­ten

i Sve­ri­ge och det sål­des ba­ra 203 styc­ken här. Totalt re­gi­stre­ra­des det året 11 670 ex­em­plar, vil­ket gav en fem­te­plats i sta­tisti­ken.

Sig­nal­rot 568 blir ba­ra mer och mer spän­nan­de ju läng­re kväl­len li­der men till slut har vi fått till­räck­ligt med bil­der. Tra­fi­ken har glesnat och det är upp­lagt för en ordentlig sväng på Stor­stock­holms väl di­men­sio­ne­ra­de nät av mo­tor­tra­fik­le­der.

In­stru­men­te­ring­en ly­ser tyd­lig i mörk­ret, vi håller god fart och ol­je­trycks­mä­ta­rens vi­ta nål är på väg att för­svin­na upp i mä­tar­hu­set, pre­cis som den ska på en frisk Mercedes. Fjäd­ring­en sväl­jer be­kvämt vä­gens ojämn­he­ter ut­an oljud och den bre­da fö­rar­sto­len föl­jer med i rö­rel­ser­na. Sik­ten är fan­tas­tisk och ljud­ni­vån be­hag­lig. Brom­sar­na bör­jar ar­be­ta jämnt och me­to­diskt så fort jag läg­ger fo­ten på pe­da­len. Den lät­ta styr­ning­en är följ­sam och ly­der minsta in­ten­tion. När det kom­mer någ­ra regn­stänk klic­kar jag, ut­an att ta blic­ken från vägen, till på mul­ti­verk­ty­get på vänst­ra si­dan av ratt­stång­en. Tor­kar­nas ar­mar öpp­nar sin famn och bör­jar sve­pa ljud­löst och med jäm­na tag. Regn­vatt­net som sveps un­dan stop­pas från att rin­na vi­da­re till si­doru­tor­na tack va­re de ae­ro­dy­na­miskt ut­pro­va­de lis­ter­na på vindru­te­stol­par­na. Allt i den här bi­len ar­be­tar åt sam­ma håll och målet är hela ti­den att äga­ren ska tri­vas till­räck­ligt för att det höga pri­set ska glöm­mas bort långt in­nan det är dags att by­ta bil igen. Det är lyx som går på dju­pet och som håller i läng­den, långt från all form av ef­fekt­sö­ke­ri. Så mo­dernt skul­le ing­en kom­ma på att byg­ga en bil idag.

Tio­ne eve­lis es non el imax­i­mus, quam nectur, au­tem non

Kon­kret kva­li­tet

Frans­man­nen Paul Bracq blev som 24-åring de­sign­chef hos Mercedes 1957. Un­der si­na tio år på fö­re­ta­get la­de han grun­den för det de­sign­språk som skul­le gäl­la många år fram­åt. Se­na­re gick han över till BMW.

Det är rym­ligt, be­kvämt och ele­gant. Pre­cis som man vill ha det hem­ma!

Mitt i allt det ra­ka finns kur­va­tu­rer in­smug­na.

1973 ha­de 250 änt­li­gen fått mo­men­tom­vand­la­re och väx­la­de mju­ka­re.

En dörr­si­da sä­ger mer än tu­sen ord.

Svant Lun­dqvist ha­de tur och fann en rost­fri Kom­pakt, in­te många för­un­nat.

250-mo­torn på 2,8 li­ter ex­cel­le­rar fram­för allt på lå­ga varv­tal, med gott om kraft.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.