Re­no­ve­rad: Volks­wa­gen Kar­mann-ghia cab 1964

I Sve­ri­ge sål­des ba­ra ett få­tal nya Kar­mann Ghia Cab­ri­o­let. Ett av ex­em­pla­ren bor i Äng­el­holm. Det är den and­ra vec­kan i dess nya liv – vi häl­sar på!

KlassikerGuiden - - Innehåll - TEXT JON REM­MERS FO­TO SI­MON HAMELIUS

I Sve­ri­ge sål­des ba­ra ett få­tal nya Kar­mann Ghia Cab­ri­o­let. En bor i Äng­el­holm. Det är den and­ra vec­kan i dess nya liv – vi häl­sar på!

Du kan in­te se den och jag är in­te helt sä­ker på min sak, men jag tror fak­tiskt att tak­lin­jen slu­tar nå­gon­stans fy­ra me­ter bakom mitt hu­vud. Det är åt­minsto­ne så det känns när vi i la­gom seg­dra­get tem­po rul­lar ef­ter strand­vä­gar­na just sö­der om Bjä­re­halvön. Det är nu den and­ra vec­kan i den här Kar­mann Ghi­ans nya liv och bred­vid sit­ter Pa­trik Glantz som är hjär­na och hjäl­te bakom re­no­ve­ring­en. Runt om­kring oss kret­sar den per­fek­ta obrut­na for­men. Ett oänd­ligt an­tal kur­vor och mju­ka penn­streck som al­la på nå­got sätt mö­ter varand­ra. Om in­te in­om ka­ros­sens plåty­tor så ut­an­för. Vis­sa långt ut­an­för bild. Någ­ra till och med långt ner i un­der­jor­den.

Egent­li­gen var det ald­rig me­ning­en att det skul­le bli så här. Pa­trik tänk­te sig en re­sa till USA för att in­hand­la en vet­tig Kar­mann Ghia Cab­ri­o­let – han skul­le gif­ta sig och när man gif­ter sig bör man fär­das stånds­mäs­sigt – när en kom­pis be­rät­ta­de att det fak­tiskt stod en sex­tio­fy­ra ba­ra ett sten­kast från hans hem i Äng­el­holm.

Det vi­sa­de sig va­ra en av ex­tremt få svensk­sål­da cab­ri­o­le­ter och sam­ti­digt som äga­ren över­ta­la­des att säl­ja, boka­des Usa-re­san i hu­vu­det om till att istäl­let bli re­no­ve­rings­re­sa i egen re­gi.

Fa­mil­jen Kar­mann bör­ja­de re­dan i slu­tet av 1800-ta­let som vagn­ma­ka­re i sta­den Osnabrück. Spe­ci­a­li­te­ten var från bör­jan öpp­na vag­nar och vid and­ra världs­kri­gets slut ha­de han­te­ring­en växt till en så­dan stor­lek att man kun­de bör­ja ta­la om ett re­gel­rätt ”werk”.

Ef­ter kri­get var Wilhelm Kar­mann knap­past en­sam om att fun­de­ra på en snit­sig spe­ci­al­ka­ross till Volks­wa­gen Typ 1. Stuttgart-ba­se­ra­de Dan­nen­hau­er & Stauss gick i sam­ma tan­kar och från fir­man Heb­mül­ler kun­de man re­dan 1948 kö­pa en öp­pen två­sit­sig ver­sion av Typ 1 – ett pro­jekt som någ­ra år se­na­re stu­pa­de tra­giskt ef­ter en verk­stads­brand.

Det var själv­klart den ame­ri­kans­ka mark­na­den som häg­ra­de. När Wilhelm Kar­mann 1950 dis­ku­te­ra­de si­na pla­ner med Volks­wa­gens chef He­inz Nord­hoff var den tys­ka eko­no­min allt an­nat än in­takt. I Wolfs­burg ha­de man fullt upp med att över­hu­vud­ta­get få pro­duk­tio­nen att fun­ge­ra, vil­ket dit­tills bland an­nat in­ne­fat­tat av­lägs­nan­det av vra­ket ef­ter ett B-17 bomb­flyg- plan som kra­schat i en av mon­te­rings­hal­lar­na. Nå­gon sport­bil med Volks­wa­gens stöd var in­te att tän­ka på.

Wilhelm Kar­mann fort­sat­te än­då att skic­ka skis­ser till Wolfs­burg, men det var först två år se­na­re när han på en bil­sa­long träf­fa­de Lui­gi Se­g­re, mark­nads­chef på Car­roz­ze­ria Ghia i Tu­rin, som pro­jek­tet tog ett or­dent­ligt kliv fram­åt. Lui­gi Se­g­re in­för­skaf­fa­de på eget ini­ti­a­tiv en Volks­wa­gen Typ 1 som raskt be­fri­a­des från sin ka­ross. Se­dan dröj­de det in­te länge in­nan en pro­to­typ kun­de vi­sas för Wilhelm Kar­mann.

Till Sve­ri­ge kom drygt 3 000 Kar­mann Ghi­or un­der de år som mo­del­len bygg­des. Pa­trik har sla­git i re­gist­ren och fak­tiskt ba­ra hit­tat el­va svensk­sål­da cab­ri­o­le­ter. Men han ber mig be­hand­la siff­ran var­samt. Ef­ter­forsk­ning­ar­na kom­pli­ce­ras av ett svår­be­mäst­rat num­re­rings­sy­stem.

– Bi­len stod ur­sprung­li­gen som de­mo­bil hos Bilak­tie­bo­la­get Åke Åhr­berg som se­na­re blev Norr­bil i Norr­täl­je, sä­ger Pa­trik. Jag har fak­tiskt fått kon­takt med säl­ja­ren som he­ter Kurt. Han är så klart pen­sio­ne­rad idag, men han minns cab­ben. Han be­rät­ta­de att cab­ri­o­le­ter­na en­dast togs hem som re­na spe­ci­al­be­ställ­ning­ar.

Pa­triks bil sål­des ny till en Dok­tor Stig Ny­berg i Väd­dö­bac­ka som läm­na­de en an­nan Ghia i in­byte. Pa­trik har även haft kon­takt med ho­nom och be­rät­tar att den­ne egent­li­gen in­te pla­ne­ra­de att by­ta bil, men han föll för bi­lens färg; Pa­ci­fic blau.

PA­TRIK TÄNK­TE RE­SA TILL USA FÖR ATT IN­HAND­LA EN KAR­MANN GHIA CAB­RI­O­LET NÄR EN KOM­PIS BE­RÄT­TA­DE ATT DET STOD EN SEX­TIO­FY­RA BA­RA ETT STEN­KAST FRÅN ÄNG­EL­HOLM.

Det har egent­li­gen ald­rig bli­vit rik­tigt klar­lagt vem som de­sig­nat Kar­mann Ghia. Den ame­ri­kans­ke de­sig­nern Vir­gil Ex­ner häv­da­de fram till sin död be­stämt att Kar­mann Ghi­as de­sign var hans. Den pro­to­typ som Wilhelm Kar­mann vi­sa­de för höj­dar­na i Wolfs­burg hös­ten 1953 upp­vi­sa­de ock­så märk­li­ga lik­he­ter med spe­ci­a­la­ren Chrys­ler D’ Éle­gan­ce – som Car­roz­ze­ria Ghia sam­ti­digt till­ver­ka­de i li­ten se­rie vid si­dan av si­na form­giv­nings­upp­drag. Vir­gil Ex­ners syn på sa­ken var att Car­roz­ze­ria Ghia i akut brist på eg­na upp­slag mer el­ler mind­re i de­spe­ra­tion ska­la­de ner den ame­ri­kans­ka de­sig­nen – hans de­sign – för att pas­sa en folkvagns hjul­bas.

Ex­akt hur det var med den sa­ken får vi san­no­likt ald­rig ve­ta, dra­mats hu­vud­ka­rak­tä­rer är se­dan många år ur ti­den. Men Volks­wa­gen-che­fen He­inz Nord­hoff såg en vin­na­re och gav pro­jek­tet sitt ful­la stöd. Fullt stöd från Wolfs­burg in­ne­bar in­gen­jö­rer från Wolfs­burg.

Pa­trik be­rät­tar att hans bil re­no­ve­ra­des förs­ta gång­en nå­gon gång i mit­ten av 1980-ta­let då den även blev lac­ke­rad vit. Skic­ket var gans­ka risigt när han över­tog bi­len och en hel del plåt har fått by­tas, som den käns­li­ga nosplå­ten, trösklar och ne­der­de­len av ak­ter­par­ti­et – jobb som han läm­na­de bort till en bilplåtsla­ga­re. Re­pa­ra­tions­plåt, lik­som de fles­ta öv­ri­ga de­lar som be­hövts till re­no­ve­ring­en in­hand­la­de Pa­trik från Lars Neuf­fer i Tyskland, i Ghia-kret­sar känd som en av Eu­ro­pas främs­ta Ghia-auk­to­ri­te­ter.

– Jag träf­fa­de ho­nom på ett mö­te i Tyskland och blev paff när det vi­sa­de sig att han ta­lar svens­ka. Än mer för­vå­nad blev jag när det vi­sa­de sig att han ha­de som­mar­stu­ga i Äng­el­holmstrak­ten, sä­ger Pa­trik.

Pa­trik har haft myc­ket nytta av sin per­son­li­ga kon­takt med Lars Neuf­fer. Ett an­nat tips som Pa­trik gär­na de­lar med sig av är att lä­ra kän­na sin bil väl in­nan man de­mon­te­rar den. Många kö­per en bil och ri­ver den i små­bi­tar vec­kan ef­ter med en halv­kläckt plan om re­no­ve­ring. Så­da­na pro­jekt blir of­ta stå­en­de – länge. Ef­ter kö­pet 1999 kör­de Pa­trik sin Ghia någ­ra som­rar in­nan han ploc­ka­de ner den 2005.

Han pra­tar i pla­ner när han be­skri­ver sin re­no­ve­ring och myc­ket li­te ver­kar ha kom­mit till av en slump. Pa­trik har ti­di­ga­re job­bat som pro­jekt­le­da­re och i re­no­ve­ring­en tilläm­pa­de han sam­ma prin­ci­per på sig själv. Tek­niskt kun­nan­de har han se­dan sin tid som flyg­me­ka­ni­ker i flyg­vap­net (vil­ket im­po­ne­rar oänd­ligt på ar­ti­kel­för­fat­ta­ren). Del­mål för re­no­ve­ring­en sat­tes upp – som se­dan följ­des ben­hårt. Vid ett visst da­tum skul­le ka­ros­sen va­ra plåtren, vil­ket den för öv­rigt blev me­delst färgskra­pa och svett, vid ett an­nat da­tum skul­le fäl­gar­na va­ra lac­ke­ra­de.

En av för­kla­ring­ar­na till hur Kar­mann Ghia kun­de lyc­kas så bra där and­ra ka­rosstill­ver­ka­re miss­lyc­kats är för­mod­li­gen det nä­ra sam­ar­be­te man ha­de med Volks­wa­gen i Wolfs­burg.

I prin­cip an­vän­des me­ka­ni­ken från Volks­wa- gen Typ 1 i sin hel­het men mo­di­fi­e­ra­des på över hund­ra­ta­let punk­ter för att bätt­re pas­sa sin nya ka­ross. Till­sam­mans med Wolfs­burg tog man fram nya golv­plå­tar som gjor­de plat­tan 16 cm bre­da­re. Det gjor­de att ka­ros­sen kun­de bli så bred som den be­höv­de va­ra för att pro­por­tio­ner­na skul­le stäm­ma. Dju­pa­re stols­brun­nar i kom­bi­na­tion med läg­re sä­ten gjor­de kör­ställ­ning­en be­tyd­ligt mer spor­tig än den i Typ 1. Det med­för­de i sin tur att väx­elspa­ken fick kor­tas och som bonus upp­lev­des väx­el­lä­ge­na som bå­de kor­ta­re och di­stink­ta­re. Ge­nom att änd­ra tor­sions­fjäd­ring­en ham­na­de även bot­ten­plat­tan när­ma­re marky­tan.

När Kar­mann Ghia hit­ta­de ut på mark­na­den sent 1955 var det mer än en mo­tor­skri­bent som häv­da­de att mo­to­rer­na var ”spe­ci­ellt ut­val­da för att sit­ta i Kar­mann Ghia”. Så var in­te fal­let. Det hand­la­de om direkt nedärv­da en­he­ter från pro­duk­tio­nen av Volks­wa­gen Typ 1 – ett smart drag. Bätt­re en per­fekt bou­le­vard­krys­sa­re än en halv­dan sport­bil. Kar­mann Ghia skul­le all­tid säl­jas på sitt ut­se­en­de, in­te på si­na me­ri­ter som sport­bil. Sna­ra­re gjor­de man det till en grej i an­non­se­ring­en att bi­lar­na var li­ka lång­sam­ma som en van­lig Typ 1. Där­med in­för­stått att de ock­så var li­ka till­för­lit­li­ga.

Kar­mann Ghia sål­des ge­nom de van­li­ga Volks­wa­gen-åter­för­säl­jar­na och blev snabbt myc­ket po­pu­lä­ra. Den ur­sprung­li­ga pla­nen var att pro­du­ce­ra un­ge­fär 350 bi­lar var må­nad, men re­dan 1956 spot­ta­de Kar­mann-werk ur sig 1 000 Ghi­or i må­na­den. Fram till 1965 kom den siff­ran

VIR­GIL EX­NERS SYN PÅ SA­KEN VAR ATT CAR­ROZ­ZE­RIA GHIA I BRIST PÅ EG­NA UPP­SLAG SKA­LA­DE NER DEN AME­RI­KANS­KA DE­SIG­NEN FÖR ATT PAS­SA EN FOLKVAGNS HJUL­BAS.

att mer än för­dubb­las. To­talt till­ver­ka­des näs­tan en halv mil­jon Kar­mann Ghi­or fram till 1974 och pre­cis som Wilhelm Kar­mann för­ut­spått blev USA den ab­so­lut vik­ti­gas­te mark­na­den och då sär­skilt Ka­li­for­ni­en.

Pa­trik Glantz häv­dar li­te blygt att ut­ställ­nings­skick ald­rig har va­rit mål­sätt­ning­en. Till­sam­mans med sin fru So­fia åker han gär­na långt och bi­len är re­no­ve­rad för att an­vän­das. Där­för har den för­setts med tvåkrets broms­sy­stem och skiv­brom­sar runt om. Av sam­ma an­led­ning har han även kon­ver­te­rat den till 12-volts el­sy­stem med väx­el­ströms­ge­ne­ra­tor. El­sy­ste­met är ny­till­ver­kat i USA och av­sett för bi­lar sål­da på den ame­ri­kans­ka mark­na­den. Där­med skilj­de det li­te i hur kab­lar var drag­na till po­si­tions­ljus, men ing­et som var sär­skilt krång­ligt att änd­ra på.

Mo­torn är högst den­sam­me som bi­len le­ve­re­ra­des med och så­vitt Pa­trik vet har den ald­rig öpp­nats. Ef­tersom den har vi­sat sig va­ra så pass tät och till­för­lit­lig har den ba­ra fått li­te ny färg.

– Ny läm­na­de 1200-mo­torn 34 häst­kraf­ter, sä­ger Pa­trik. Idag läm­nar den här kanske 30. Det räc­ker – pre­cis!

In­red­ning­en är ett ka­pi­tel för sig. Bi­len läm­na­de fa­bri­ken i Osnabrück med de­tal­jer som till ex­em­pel ratt­stång­en lac­ke­ra­de i en ku­lör som he­ter Is­blå. Nå­got re­cept el­ler färg­kod till den­na färg finns na­tur­ligt­vis in­te. Där­för fick den bry­tas fram ”för hand” till­sam­mans med lac­ke­ra­ren.

Någ­ra dörr­si­dor i kor­rekt ut­fö­ran­de finns hel­ler in­te att kö­pa nya. Ef­ter en del le­tan­de fick Pa­trik kon­takt med fir­man Co­lor Glo i Helsing­borg som spe­ci­a­li­se­rar sig på att re­no­ve­ra be­fint­li­ga in­red­ning­ar. De bröt fram rätt färg och sprut­lac­ke­ra­de hans dörr­si­dor för en dryg tu­sen­lapp. Väl an­vän­da peng­ar – re­sul­ta­tet är verk­li­gen strå­lan­de.

Fram­ti­den för Pa­triks Ghia är re­dan ut­sta­kad: Här skall åkas! När Kar­mann Ghia fi­ra­de 50 år 2005 var Pa­trik och hans fru där – på sam­ma Ka­si­no Ho­tel West­fa­len där Kar­mann Ghia först vi­sa­des 14 ju­li 1955, till­sam­mans med hund­ra­ta­let and­ra Ghia-fa­na­ti­ker. Nu ser pa­ret fram emot nya lång­re­sor i sin ny­re­no­ve­ra­de Cab­ri­o­let. Vi öns­kar lyc­ka till!

SOM NY LÄM­NA­DE 1200-MO­TORN 34 HÄST­KRAF­TER. IDAG LÄM­NAR DEN HÄR KANSKE 30 HÄS­TAR. DET RÄC­KER – PRE­CIS!

Så väl­be­kant men än­då så nytt! I Volks­wa­gen Kar­mann Ghia blan­das tyskt för­nuft med ita­li­ensk pas­sion. Bland­ning­en blev bra.

Sätt pek­fing­ret på lykt­sar­gen. Följ lin­jen över fram­skär­men ... över dör­ren. Säg se­dan var den tar slut? Den lås­ba­ra väx­elspa­ken he­ter Sper­r­wolf. En myc­ket ef­ter­trak­tad och hårt ja­gad varg... Hej kom­pis, har in­te vi setts för­ut?! Mil­jo­ner och åter mil­jo­ne

Pa­trik Glantz från Äng­el­holm höll det ena ögat på pla­ne­ring­en, det and­ra på vad hän­der­na gjor­de. Och gick i mål! ”An­vänd ald­rig föns­terru­tan för att stänga dör­ren”. Lägg till ”öpp­na all­tid dör­ren in­nan du kli­ver in”.

Volks­wa­gen gick den gyl­le­ne ba­lans­gång­en mel­lan att var­ken sy­nas för myc­ket el­ler för li­te.

Tryc­ket i re­serv­hju­let dri­ver även vindru­te­spol­ning­en. Stuv­plats för hög­ljud­da små­barn el­ler ett extra ba­ga­geut­rym­me – kun­dens eget val.

För att mo­torn skul­le få plats un­der luckan för­såg in­gen­jö­rer­na den med fol­ka­bus­sens luft­fil­ter.

Man får sän­ka en folk­vagn – åt­minsto­ne li­te. Pa­trik över­vä­ger ori­gi­nal­höjd igen.

Suff­let­ter från Kar­mann är all­tid myc­ket på­kos­ta­de med rik­tigt in­ner­tak och or­dent­lig iso­le­ring. Svå­ra att by­ta.

Ny­la­gad och epox­i­grun­dad! Nu ska den ba­ra till lac­ke­ra­ren ... och se­dan ska lis­ter­na på plats, se­dan ska ba­ra...

Klar­gjord för 48 nya år på vägar­na!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.