Re­serv­dels­jakt, broms­re­no­ve­ring och ser­vice

Frank har det mesta på la­ger, men hur länge kan han hål­la så lå­ga pri­ser? Det är i Tyskland de­lar­na till äld­re Sko­da finns – och de är bil­li­ga. Men istäl­let för att be­stäl­la åker Jon Rem­mers ner per­son­li­gen till Ber­lin för att shop­pa loss.

KlassikerGuiden - - Innehåll - TEXT & FO­TO JON REM­MERS FO­TO CLAES JO­HANS­SON

Att ja­ga de­lar är en stor del av en re­no­ve­ring. Hur hit­tar man?

Ne­in! Zu much metal! Ver­bo­ten und for­bi­dden.”

Jag be­fin­ner mig på Te­gel­flyg­plat­sen i Ber­lin. In­check­ning. Det är slu­tet av en myc­ket lång dag och i mitt hand­ba­gage lig­ger två split­ter nya brom­sok till vår Sko­da 110R.

Inga för­kla­ring­ar hjäl­per. Det fak­tum att det rör sig om i Tjec­ko­slo­va­ki­en li­cens­till­ver­ka­de Dunlop-brom­sar och att de in­te ens till nöds kan an­vän­das som hand­gra­na­ter möts med själ­va de­fi­ni­tio­nen av or­det lik­gil­tig­het. Kön med svet­tan­de hem­vän­dan­de svens­kar byg­ger snabbt på bak­i­från.

En djup suck … hur blev det så här egent­li­gen?

De­lar till Sko­da är av den und­fly­en­de sorten och vi be­hö­ver gans­ka många. Ett spon­tan­be­sök på Bil­prov­ning­en vi­sa­de att vår bil har just de bris­ter som vi be­fa­rat. Brom­sar­na fram tar vis­ser­li­gen jämnt, men knappt. Broms väns­ter bak ex­i­ste­rar in­te. Styr­s­näc­kan är glapp bort­om all rim­lig­het. Mo­torns tom­gångsvarv är sky­högt och kan in­te ju­ste­ras ner. CO­ni­vån top­pa­de ut på sju pro­cent, tre pro­cent över gräns­vär­det. Dess­utom spi­kar mo­torn obe­hag­ligt vid mins­ta pro­vo­ka­tion.

Fle­ra kväl­lars tungt Sko­da­sur­fan­de i jakt på åter­för­säl­ja­re har egent­li­gen ba­ra gett en rik­tigt kom­plett kon­takt. Fir­man sko­parts.de. Frank He­in­ze. La­ger und Büro nå­gon­stans i Ber­lin.

Franks re­serv­delska­ta­log är im­po­ne­ran­de och pri­ser­na märk­ligt lå­ga. En kom­plett tänd­ka­belsats för 80 spänn? Ett ol­je­fil­ter för 35 och en broms­ski­va 190. Vad är det vi in­te har fat­tat?

Jodå, pri­ser­na ver­kar stäm­ma. Och Frank ver­kar ha allt på la­ger. Vi åker på shop­pingre­sa till Ber­lin! Flyg­bil­jet­ter har bli­vit löj­ligt bil­li­ga – in­te myc­ket mer än vad frak­ten skul­le kos­ta. Man får ta 26 ki­lo ba­gage plus sex ki­lo hand­ba­gage. Det är 32 ki­lo bil­de­lar, el­ler hal­va min kropps­vikt! Per­fekt!

En för­mid­dag med Ber­lins kollektivtrafik tar mig ut till adres­sen Se­gel­fli­e­ger­damm och en fa­sad vars färg­val an­ty­der att bygg­na­den upp­förts un­ge­fär 1977, då när kyl­skåp skul­le va­ra an­ting­en grön­mur­ri­ga el­ler mel­lan­bru­na. En mängd skyl­tar i his­sen an­ty­der att 500 me­ter ös­ter om den for­na an­ti­ka­pi­ta­lis­tis­ka skydds­bar­riä­ren le­ver och fro­das ka­pi­ta­lis­men idag för fullt. Frank tar emot i dör­ren och vi­sar sig snabbt mot­sva­ra mi­na högt upp­skru­va­de för­vänt­ning­ar på tysk ”ord­nung”. Täm­li­gen om­gå­en­de för­lo­rar han sig i en rad överflödiga ur­säk­ter om ord­ning­en på lag­ret, som in­te på nå­got sätt är då­lig. Han är mitt i en flytt. Ti­di­ga­re har han haft all­ting ut­spritt på tre la­ger. Nu sam­lar han allt till den nya lo­ka­len i det sto­ra grö­na hu­set.

Frank har en lång histo­ria med

Sko­da. Som en del av sin for­dons­ut­bild­ning blev han skic­kad på ut­by­tes­kurs till fa­bri­ken i Mla­dá Bo­le­slav. Det var där i Tjec­ko­slo­va­ki­en, för 30 år se­dan, som han såg att det var till­sam­mans med Sko­da han ha­de sin fram­tid. Ef­ter ut­bild­ning­en blev han verk­mäs­ta­re på en Sko­da­verk­stad.

Franks bak­grund med mär­ket har gi­vit ho­nom en mängd kon­tak­ter. Han be­rät­tar att det fanns en tid då con­tai­ners med nya Sko­da­de­lar kun­de säl­jas för ki­lo­pri­set på järn. Idag knappt två de­cen­ni­er se­na­re är de plöts­ligt brist­va­ra och vis­sa de­lar mås­te ty­värr ny­till­ver­kas.

– Förr kla­ga­de al­la på usel tjec­ko­slo­va­kisk kva­li­tet, sä­ger Frank. Nu skri­ker de ef­ter tjec­ko­slo­va­kis­ka ori­gi­nal­de­lar. De asi­a­tis­ka är långt säm­re.

Frank kan till­han­da­hål­la det mesta som går att tän­ka sig. In­te ba­ra till 110R. Vi går på ströv­tåg på lag­ret. Nya kofång­ars­ke­nor till 1000MB. Ven­ti­ler till Fe­li­cia. Lykt­sar­gar. En kom­plett ut­by­tes­mo­tor el­ler värl­dens sam­la­de be­hov av för­delar­buss­ning­ar. Det mesta har sitt ur­sprung i rest­la­ger som Frank kom­mit över via gam­la kon­tak­ter.

Det är lätt att bli för­förd av de vack­ra kar­tong­er­na. ”Ru­be­na pro mo­to­ri­sty” – kan det möj­li­gen be­ty­da Ru­be­na för mo­to­ris­ten? En re­klamslo­gan i världs­klass från ett land som in­te be­höv­de nå­gon re­klam. – Här är din nya styr­s­näc­ka! Frank räc­ker över en blank alu­mi­ni­um­gjut­ning med eti­ket­ten ”öl auffül­len”. Ny­re­no­ve­rad – för en god bit un­der tusenlappen. Men Frank vill att vi skic­kar vår gam­la i in­byte.

Av allt Frank lyc­kats kom­ma över är han mest stolt över al­la gam­la verk­stads­ma­ski­ner. De gör

Förr kla­ga­de al­la på usel tjec­ko­slo­va­kisk kva­li­tet, sä­ger Frank. Nu skri­ker al­la ef­ter tjec­ko­slo­va­kis­ka ori­gi­nal­de­lar. De asi­a­tis­ka är långt säm­re.

att han kan till­han­da­hål­la re­no­ve­ra­de ut­by­tes­de­lar långt ef­ter till­gång­en på fa­briksnya de­lar upp­hört. Kun­ska­per­na är det ing­et fel på. En bit bort på ar­bets­bän­ken står en väx­ellå­da tömd på si­na vi­ta­la de­lar:

– Va­då? Skul­le det va­ra nå­gon skill­nad på att re­no­ve­ra väx­ellå­dor och an­nan me­ka­nik?

Om det finns mins­ta iro­ni i vad Frank sä­ger så är han skå­de­spe­la­re i världs­klass. Sam­ma vad gäl­ler pri­ser­na:

– Det här är vad de­lar till Sko­da kos­tar. Var­för skul­le de kos­ta mer?

Ett stänk av Co­me­con drö­jer sig tyd­li­gen kvar även i det eu­ro­pe­is­ka mo­ne­tä­ra sam­ar­be­tet.

Vi fyl­ler snabbt min jät­te­li­ka res­väs­ka som snart in­te läng­re ter sig sär­skilt jät­te­lik. Plock­lis­tan är lång: Spritt nya brom­sok, broms­ski­vor, hjul­cy­lind­rar – pre­cis al­la ser­vice­de­tal­jer till mo­torn. Ett nytt plast­lock till broms­väts­ke­be­hål­la­ren, vårt gam­la sit­ter ihop med sil­vertejp. Jag får en snab­b­in­struk­tion av Frank ex­akt hur hårt det nya ska dras för att in­te spric­ka.

När vi är fär­di­ga och Frank sum­me­rar no­tan kom­mer den in­te upp i mer än 446 eu­ro – 3 900 kro­nor! Vå­gen står och tippar vid 27 ki­lo. Gräns­fall. För sä­ker­hets skull får brom­so­ken åka som hand­ba­gage. Så skul­le vi in­te ha gjort, men ef­ter att ha mo­tio­ne­rat mi­na hund­ö­gon får jag pol­let­te­ra hand­ba­ga­get – all­de­les gra­tis.

Väl hem­ma kan jag in­te hål­la mig sär­skilt länge in­nan jag går ner i ga­ra­get till den vän­tan­de Sko­dan. Det här ska bli kul!

Verk­mäs­ta­re Frank He­in­ze. To­tal trygg­het i Sko­dad­jung­eln. www.sko­parts.de

PAL mot­sva­rar un­ge­fär Bosch el­ler Lucas. PAL till­ver­ka­de ALLT.

32 ki­lo Sko­da­de­lar får man ta på fly­get. Vi be­höv­de gans­ka pre­cis 27. Per­fekt!

Frank kan näs­tan sät­ta ihop en hel Sko­da 110R ut­i­från de de­lar han har på la­ger.

Värl­dens bäs­ta re­klamslo­gan!

Ut med det gam­la! Brom­so­ken sit­ter i två skru­var från bak­si­dan. Fett­kå­pan kan jag vric­ka loss med den sto­ra po­ly­g­rip-tång­en. Rött fett? Här har san­no­likt nå­gon me­ka­ni­ker va­rit ti­di­ga­re. Sax­pin­nen drar jag ut med av­bitar­tång­en se­dan kan kron­mut­tern gäng­as

Tur att nya broms­slang­ar lig­ger i res­väs­kan från Ber­lin! Att de här be­hö­ver by­tas är up­pen­bart. Men broms­slang­ar åld­ras även från in­si­dan. När slang­ens in­ners­ta la­ger släp­per i vulk­ning­en bör­jar slang­en fun­ge­ra som back­ven­til. Ett symp­tom är när brom­sen h

Hjullager in­te ska ju­ste­ras för hårt, men hur myc­ket är egent­li­gen för hårt? Jag bru­kar skru­va åt kron­mut­tern tills spe­let just pre­cis för­svin­ner, där­ef­ter bac­ka två snäpp på kron­mut­tern. Det kan va­ra svårt att av­gö­ra ex­akt när spe­let för­svin­ner, men med

De osan­no­likt bil­li­ga broms­ski­vor­na mås­te av­fet­tas in­nan mon­te­ring. En­dast lös­nings­me­del som av­duns­tar helt får an­vän­das på frik­tions­y­tor. Till ex­em­pel ace­ton, al­ko­hol i oli­ka for­mer och till nöds thin­ner. Fe­ta lös­nings­me­del som lack­naf­ta, fo­to­gen och die

Brom­so­ken jag köp­te i Ber­lin är spritt nya gam­la ori­gi­nal­de­lar. NOS allt­så. Det här med ny gam­mal broms­hyd­rau­lik är in­te okomplicerat. Visst, det är oan­vänt, men vad hän­der egent­li­gen med gum­mi som le­gat länge? Vi ska nog hål­la li­te koll på de här när de

Det är all­tid li­ka spän­nan­de att bul­ta bort ett hjul. Bil­prov­ning­ens broms­test vi­sa­de att broms­ver­kan vis­ser­li­gen finns, men pe­dal­tryc­ket som kräv­des var orim­ligt högt. Te­o­ri­er­na har spänt mel­lan broms­be­lägg till­ver­ka­de av pres­sat höns­fo­der och plug­ga­de b

14. Oj, här gäl­ler det att ha tung­an rätt i mun. Med de här fäst­punk­ter­na ju­ste­rar man även fram­vag­nen så den sit­ter rakt i för­hål­lan­de till res­ten av bi­len. Jag los­sar en­bart de ytt­re mutt­rar­na. Fy­ra fäst­punk­ter fär­re. Ba­ra två kvar? Visst ja – stöt­däm­par­na!

Väns­ter bak brom­sar vår bil ingen­ting alls. Spän­nan­de! Till och med de mest grott­li­ka me­kupp­dra­gen blir in­tres­san­ta om man ser på dem som ett även­tyr. Av­dra­ga­re på. Med cen­ter­skru­ven i spänn ger jag den en re­jäl rund­pall med släg­gan och…

Se­kun­den in­nan fram­vag­nen tril­lar ner i min skal­le ja­gar jag in en dom­kraft un­der den. Fest­stäm­ning! Egent­li­gen är det i det här lä­get man ska gå hem. So­va sött. Dröm­ma fluf­figt om en grön si­lu­ett längs tjec­ko­slo­va­kis­ka som­marvä­gar …

… splo­ing! Det sjung­er i stå­let när trum­man hop­par loss. As­best är otäc­ka sa­ker. In­nan jag gör nå­got an­nat spre­jar jag he­la broms­sköl­den med rost­lö­sa­re för att bin­da dam­met. Jag för­sö­ker ploc­ka av bac­kar­na som en en­het till­sam­mans med al­la små­prytt­lar. Då blir det lät­ta­re att hål­la koll på hur allt var mon­te­rat.

… men jag är vux­en nu och be­stäm­mer själv när det är lägg­dags. Den gam­la styr­s­näc­kan ver­kar ha svårt att hål­la tätt. Är det möj­li­gen där­för den är tvär­slut ef­ter 9 400 mil? Jag los­sar kron­mut­tern, läg­ger li­te tryck med fo­ten över styr­sta­get – och ger styrar­men en snär­tig smäll med ham­ma­ren. Al­la le­der har en ”sweet-spot”, det gäl­ler ba­ra att hit­ta den.

Sät­ten att gö­ra bort sig på är oänd­li­ga när man flyt­tar över ar­mar och stag till nya bac­kar. Av­sak­na­den av broms­ver­kan spå­ras till en au­to­matju­ste­ring som hängt sig. Jag skyd­dar frik­tions­y­tor­na från fett med tejp un­der mon­te­ring­en. Hur var det nu, satt fjä­dern på fram el­ler bak­si­dan?? Neeej! 17.” Åter­mon­te­ring sker i om­vänd ord­ning” som det bru­kar stå i verk­stads­hand­böc­ker­na. Frisk ol­ja fyl­ler jag på mar­ken, det är de­fi­ni­tivt lät­tast. Jag pas­sar på att mon­te­ra en frisk har­dy­ski­va på ratt­stång­en. Den kos­ta­de för­res­ten knappt 60 spänn. I bak­hu­vu­det hör jag Frank He­in­zes kla­ra och und­ran­de stäm­ma: ”Var­för skul­le en har­dy­ski­va kos­ta mer än så?”

15.

16.

Klart och be­talt! Nya hjul­cy­lind­rar, broms­slang­ar och hand­bromswi­re. Med en ofri­vil­lig i bi­len som drar i hand­brom­sen kan jag se så allt rör sig som det ska och att au­to­matju­ste­ring­en job­bar. Jag rug­gar upp bromstrum­mans frik­tions­y­ta med smär­gel­duk och se­dan är det loc­ket på. Men nu kan det räc­ka för da­gen. Lägg­dags.

21.

18.

19.

20.

10.

11.

12.

13.

En god prin­cip är att det är rätt åt­drag­nings­mo­ment och möj­li­gen en lås­bric­ka som ska för­hind­ra en bult att ska­ka loss. In­te ros­ti­ga kär­van­de gäng­or. De nya brom­so­ken åker till­ba­ka med li­te flot­tig kop­par­pas­ta och en slas­kig kyss.

Blun­da och glöm att du nå­gon­sin sett vad du just ser. Det är dumt att los­sa broms­rör ut­an rik­ti­ga broms­rörsnyck­lar. Allt för of­ta slu­tar det med en rund­dra­gen nip­pel och snart byte av he­la broms­rö­ret. Men med li­te över­tal­ning från en van­lig ci­ga­ret­tän­da­re släpp­te de här fint. Där­ef­ter ska vi ta ner fram­vag­nen på jor­den …

Vad sa du egent­li­gen?! Fram­vag­nen? Jo fak­tiskt. Un­der bi­len finns in­te mins­ta hå­lig­het att tråck­la den ny­re­no­ve­ra­de styr­s­näc­kan ge­nom. Ska den hit­ta sin plats i värl­den mås­te först he­la fram­vag­nen ner på gol­vet. Ett in­te allt för be­tung­an­de jobb, det räc­ker med att los­sa ett 15-tal punk­ter. De förs­ta fy­ra sit­ter i hjul­hu­sen.

Kräng­nings­häm­ma­ren sit­ter med M7-skruv. Fy­ra fäst­punk­ter mind­re. Ge­nom en in­spek­tions­luc­ka i tor­ped­väg­gen kom­mer jag åt ratt­stång­ens för­band med styr­s­näc­kan. Om det är trångt? Nej in­te så far­ligt om man står på hu­vu­det och hål­ler fast nyc­keln med lill­fing­er­na­geln …

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.