En stra­pats­rik hem­re­sa

Vi fick kö­pa den! Gun­vors rost­fria BMW 1502 som ald­rig läm­nat Got­land ska bli vår nya re­dak­tions­bil. Men att att över­ta­la den att läm­na ön för förs­ta gång­en på 39 år blev in­te så lätt.

KlassikerGuiden - - Innehåll Forts. - TEXT & FO­TO JON REM­MERS FO­TO FRED­RIK NYBLAD

Det blir köp av BMW:N men den föl­jer in­te med hem ut­an pro­test.

På köks­bor­det står en li­ter röd stan­dard­mjölk och en näs­tan oan­vänd burk med orange bätt­rings­färg. Samt kaf­fe­kop­par. Det är dags nu och om Gun­vor Hed­ström kän­ner mins­ta tvi­vel el­ler ång­er kring sitt be­slut så lå­ter hon det in­te mär­kas.

Det som sker det sker och vi är al­la väl­digt över­ens. Det är sa­kens bäs­ta att Klas­si­ker kö­per den BMW 1502 som hon ägt se­dan den var helt ny. Den som ald­rig har va­rit över på fast­lan­det och som är nå­got så ovan­ligt som en helt oan­tas­tad in­di­vid ur BMW:S 02-se­rie.

De se­nas­te tio åren har den ute­slu­tan­de an­vänts för att trans­por­te­ra kaf­fe­ter­mo­sar till ett dans­stäl­le hon och ma­ken dri­ver – hund­ra me­ter åt gång­en. All­tid vax­ad. All­tid tro­gen och en gång en gå­va från hen­nes far. Nej, har den kla­rat sig så länge att den bli­vit ve­te­ran, då vill in­te Gun­vor att den ska kö­ras sön­der av ”ong­ar”.

Fred­rik Nyblad lyf­ter nyck­lar­na från bor­det. Vi dric­ker ur det sista av påtå­ren. Vi pac­kar ner den knappt an­vän­da bätt­rings­fär­gen och sä­ger

far­väl. Det lig­ger frid i luf­ten. Det som sker det sker och den här gång­en är det för sa­kens bäs­ta. Gun­vor och Kalle vin­kar i back­spe­geln.

En kvart och en mil se­na­re står vi väl­digt stil­la längs en hutt­rig lands­väg. Jag ser Fred­rik Ny­blads rygg­tav­la för­svin­na bakom näs­ta krök och hop­pas att han kan lå­na en skruv­mej­sel, helst en gans­ka kort.

I min hand har jag ena hal­van av brytaren till tänd­ning­en. Om Gun­vors BMW haft ögon­bryn ha­de de va­rit upp­re­tat ryn­ka­de. Den tycks vil­ja frå­ga mig vem sjut­ton jag egent­li­gen tror att jag är? Kom­ma här och kö­ra på tok för långt bort från den tryg­ga gård som va­rit dess hem se­dan 1976? Bort från Gun­vor?

Jag kän­ner mig li­te dum. I vår iver att gö­ra vad som var bäst för al­la glöm­de vi helt bort att frå­ga bi­len. Vad tyck­te den egent­li­gen om de nya för­hål­lan­de­na? Med en namn­teck­ning gjor­de vi Gun­vors BMW till fast­län­ning – till rå­ga på allt Stock­hol­ma­re. Har den nu sva­rat med att el­da upp si­na bry­tar­spet­sar?

Ett mer hand­fast sätt att se på sa­ken är att bry­ta­re ibland ger upp. Det är en slit­del som and­ra och mås­te by­tas med jäm­na mel­lan­rum. Me­dan

Fred­rik lå­nar en skruv­mej­sel i ett kruk­ma­ke­ri och jag hit­tar en ho­prostad fäll­kniv på bot­ten av ba­ga­ge­rum­met. Jag putsar till bry­tar­spet­sar­na och stäl­ler av­stån­det med ögon­mått och tung­an i mun­gi­pan. 0,40 bru­kar det va­ra på fyr­cy­lind­ri­ga Bosch-för­de­la­re. Mo­torn star­tar. Suc­cé?

Vi kom­mer en knapp kilo­me­ter. Got­land, som när vi an­län­de kän­des ex­o­tiskt och spän­nan­de känns nu ba­ra de­pri­me­ran­de. Yt­ter­li­ga­re en snabb fel­sök­ning vi­sar att brytaren verk­li­gen gått varm den här gång­en. Me­tal­len är blå, den lil­la glid­klac­ken ser ut att ha smält. Det för tan­kar­na till kon­den­sa­torn. Glöd­ga­de bry­tar­spet­sar är näs­tan sy­no­nymt med tvek­sam kon­den­sa­tor. Men var hit­tar vi en ny kon­den­sa­tor på … Got­land? Vi pro­var med yt­ter­li­ga­re en puts­ning, ba­ra för att – och kom­mer yt­ter­li­ga­re en knapp kilo­me­ter.

Vi be­fin­ner oss två mil norr om fär­je­lä­get i Vis­by och fär­jan går om knappt fy­ra tim­mar. Det var nu vi skul­le ha ta­git bil­der på en orange BMW som tar far­väl av Got­land. Med rau­kar, ring­mur och all­ra helst ett li­tet im­pro­vi­se­rat tor­ner­spel samt Bab­ben Larsson i bak­grun­den.

På var­je bry­tar­ju­ste­ring kan vi kö­ra upp­skatt- nings­vis en kilo­me­ter. Var­je re­pa­ra­tion tar un­ge­fär tio mi­nu­ter. Två mil är 20 kilo­me­ter. 20 bry­tar­puts­ning­ar gång­er tio mi­nu­ter blir nå­got över tre tim­mar. Till det ska kör­ti­den läg­gas. I te­o­rin bor­de vi hin­na. För­ut­satt att brytaren in­te smäl­ter ihop helt.

Hem­ma­ba­sen kon­sul­te­ras. Claes Jo­hans­son och Carl Legelius ring­er si­na be­kan­ta på Got­land och snart dy­ker Jon Fred­riks­son upp i sin Saab 99. En unik pro­to­typ med fa­briks­mon­te­rat el­sol­tak, ny­li­gen om­skri­ven i Klas­si­ker. Med sig har han – en ny kon­den­sa­tor!

– Jag var in på Me­ko­no­men i Vis­by, det är

MED NY BRY­TA­RE OCH KON­DEN­SA­TOR BOR­DE VÄL MO­TORN GÅ? VI TÖRS IN­TE PRO­VA FÖR­RÄN DET ÄR SKARPT LÄ­GE. RAM­PEN UPP PÅ FÄR­JANS BILDÄCK ÄR BRANT OCH VI VILL AN­VÄN­DA VÅR EVEN­TU­EL­LA KNAP­PA KILO­ME­TER TILL ATT KOM­MA OM­BORD.

tyd­li­gen sam­ma som till många Vol­vo, sä­ger Jon.

Vi by­ter kon­den­sa­tor och gni­der till spet­sar­na på nytt. Al­la är vi över­ty­ga­de om att det nu mås­te fun­ge­ra. Men det gör det in­te. Mis­s­tänd­ning­ar­na märks först som kor­ta knyck, grad­vis över­går de i re­gel­rät­ta salut­skott ge­nom av­gas­sy­ste­met. Se­dan stan­nar mo­torn.

Jon bog­se­rar vår ny­hand­la­de BMW in till Vis­by. Vi par­ke­rar den i fär­je­lä­get och kö­per en ny bry­ta­re, åter­i­gen på Me­ko­no­men. Med bå­de ny bry­ta­re och kon­den­sa­tor bor­de väl än­då mo­torn gå? Vi törs in­te pro­va för­rän det är skarpt lä­ge. Ram­pen upp på fär­jans bildäck är brant och vi vill an­vän­da vår even­tu­el­la knap­pa kilo­me­ter till att kom­ma om­bord.

För förs­ta gång­en un­der da­gen kan vi istäl­let gå runt bi­len och i lugn och ro ta in vad vi egent­li­gen har köpt. Bi­len är verk­li­gen så fin som Carl Legelius påstod ef­ter sitt förs­ta be­sök hos Gun­vor och Kalle. Det väx­er li­te mos­sa på gum­mi­lis­ter­na. Sa­ker be­hö­ver smör­jas. Kanske ta­lar ba­ga­ge­rum­met för he­la bi­len – när man lyf­ter på loc­ket ser det in­te ap­tit­ligt ut med en läs­kig skydds­mat­ta i vax­duk och fna­si­ga löv. Men un­der skydds­mat­tan är de vi­nyl­kläd­da ma­so­nit­ski­vor­na bi­len le­ve­re­ra­des med i nyskick, lik­som lac­ke­ring­en och fäst­de­tal­jer­nas gulkro­ma­te­ring! Det är så Gun­vors BMW känns. Det här är en bil som med tvätt och puts kom­mer att lyf­ta till om in­te bro­schyr­skick så åt­minsto­ne myc­ket nä­ra.

Vi kom­mer om­bord på fär­jan med fan­tom­varv på mo­torn. Det känns som att vi drar en bång­sty­rig trav­häst in i en häst­fin­ka. Den här bi­len vill verk­li­gen in­te läm­na Gun­vor och Got­land. Med all tyd­lig­het en bil kan för­må har den för­sökt sä­ga det till oss un­der he­la da­gen. El­ler så hål- ler in­te ny­till­ver­ka­de tänd­de­lar nå­gon som helst kva­li­tet. Kloc­kan 20:00 an­län­der fär­jan i Nynäs­hamn och 20:02 bör­jar mo­torn åter­i­gen spot­ta och hac­ka. Det blir bil­släp de sex mi­len till Klas­si­ker­ga­ra­get.

Da­gen ef­ter kan jag in­te hål­la mig. Jag gå rakt ner i verk­sta­den och fel­sö­ker med bätt­re verk­tyg än den ros­ti­ga fäll­kni­ven. Vad gör en bry­ta­re så het att den smäl­ter glid­klac­ken?

Jag hit­tar inga fel. Jag mä­ter spän­ning­en ut till tändspo­len: 12,45 volt, inga kons­tig­he­ter. Jag ser hel­ler inga spår ef­ter bort­kopp­lat för­kopp­lings­mot­stånd. Det är först när jag av nå­gon an­led­ning skru­var loss tändspo­len som det klic­kar till: ”Är in­te det där VW och Au­dis sym­bo­ler in­stan­sa­de i bot­ten?”

Som i en av Po­i­rots mord­gåtor får myste­ri­et nu sin lös­ning. Ut­i­från ar­ti­kel­num­ret kan jag lis­ta ut att tändspo­len har sut­tit i en fol­ka­buss till­ver­kad mel­lan 1984 och 1991, det vill sä­ga en fol­ka­buss med tran­sistor­tänd­ning. Mot­stån­det ge­nom pri­märlind­ning­en är 0,4 ohm. Ett mer nor­malt vär­de i ett gam­malt sy­stem med me­ka­nisk bry­ta­re ha­de va­rit tre ohm. Det är klart att in­te bry­tar­spet­sar­na pal­lar.

Men det för­kla­rar in­te hur Carl Legelius vid sitt be­sök kun­nat prov­kö­ra BMW:N i när­ma­re två mil. Hur han kun­nat lå­ta den stå och gå på tom­gång länge, länge. Var det än­då se­pa­ra­tions­ång­est som brän­de brytaren?

Jag be­stäl­ler om­gå­en­de en ny tändspo­le av­sedd att an­vän­das med bry­tar­spet­sar. Det går snabbt att by­ta och se­dan går mo­torn igen.

Men går den verk­li­gen så bra som en BMW­mo­tor bor­de? Och hur ser kläd­seln ut un­der över­dra­get?

Även om Gun­vors BMW är myc­ket fin så har vi en hel del att bi­ta i. Det ska bli kul!

Så var vi till­ba­ka vid Gun­vors och Kal­les köks­bord. Pris­för­hand­ling­en är av­kla­rad – vi fick hö­ja vårt ur­sprung­li­ga bud för att få kö­pa bi­len hon haft i 39 år. Nu är det dags för Jon Rem­mers och Fred­rik Nyblad att häm­ta bi­len.

I Vis­by. Da­gens hjäl­te till fär­je­ter­mi­na­len det lång tid att ta sig och bog­se­ring. g var­je kilo­me­ter tar oss med kon­den­sa­tor bry­tar­spetsjuste­rin hjäl­per Med en som är Jon Fred­riks­son

VEM SJUT­TON TROR JAG EGENT­LI­GEN ATT JAG ÄR? KOM­MA HÄR OCH KÖ­RA PÅ TOK FÖR LÅNGT BORT FRÅN DEN TRYG­GA GÅRD SOM VA­RIT DESS HEM SE­DAN 1976? BORT FRÅN GUN­VOR?

Vad döl­jer sig un­der över­drags­kläd­seln? Och hur kom­mer det sig att ett än­nu in­te på­bör­jat pro­jekt kan va­ra minst li­ka spän­nan­de som ett av­slu­tat? Gu­la varsel­ljus, mos­sa, en ros­tig luft­burk – och mas­sor med po­ten­ti­al!

Med ny kor­rekt tändspo­le går BMW:N igen. Den som satt mon­te­rad hör­de egent­li­gen hem­ma i en fol­ka­buss med tran­sistor­tänd­ning och fun­ge­ra­de då­ligt med bry­tar­spet­sar. Vi åter­an­vän­der den gam­la kläm­man.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.