En or­dent­lig prov­kör­ning

Det har va­rit en vin­ter och en vår fylld av ar­be­te och gläd­je. Bit för bit har vi för­verk­li­gat den po­ten­ti­al vi såg att vår vä­der­bit­na BMW 1502 ha­de re­dan när vi köp­te den på Got­land i hös­tas. Nu är det dags för förs­ta rik­ti­ga re­san.

KlassikerGuiden - - In­ne­håll Forts. - TEXT & FOTO CARL LE­GELI­US FOTO FREDRIK NY­BLAD

Ef­ter en lång vin­ter i verk­sta­den ska man be­lö­na sig med en ro­lig re­sa i sin en­tu­si­ast­bil. Vi åker till­ba­ka till Got­land!

Det bör­jar reg­na. Reg­la­get till vindru­te­tor­kar­na sit­ter till hö­ger på ratt­stång­en. Upp­le­vel­sen av att slå på tor­kar­na sam­man­fat­tar på nå­got sätt he­la bi­len. Det krävs ba­ra ett uns av kraft för att fö­ra spa­ken till väns­ter om ratten upp­åt men käns­lan är oer­hört di­stinkt. I sam­ma ögon­blick som förs­ta lä­get är nått med spa­ken bör­jar tor­kar­na ar­be­ta, ljud­löst och i per­fekt takt. Vänd­ning­en sker söm­löst ut­an knix el­ler tve­kan, snart är tor­kar­na på väg till­ba­ka mot ut­gångs­punk­ten. Det får gär­na reg­na he­la da­gen – det är ett nö­je var­je gång de ny­lac­ke­ra­de ar­mar­na med si­na nya torkar­blad med störs­ta pre­ci­sion sve­per över ru­tan.

Men snart spric­ker moln­täc­ket och so­len speg­lar sig i den ny­po­le­ra­de lac­ke­ring­en. Det är in­te många mo­der­na bi­lis­ter som har gläd­jen av att se sin mo­tor­huv från fö­rar­plats, här kan jag nju­ta av den blan­ka ytan, de snyg­ga plåt­vec­ken och där fram­me den nya blå­vi­ta Bmw-pro­pel­lern.

”Den mås­te va­ra om­lac­ke­rad”, är en av de van­li­gas­te kom­men­ta­rer­na. Men så är det in­te. Ori­gi­nal­lac­ken sva­ra­de ovän­tat bra på den be­hand­ling den fick hos J. San­dell Stock­holms Bil­vård. De små ska­dor som fanns i form av rost­pric­kar, små­buck­lor och re­por trol­la­des bort med po­le­ring, färg­bätt­ring och buc­kel­ma­gi. De små färg­bätt­ring­ar­na syns egent­li­gen ba­ra om man verk­li­gen vet var man ska tit­ta. Det är otro­ligt hur myc­ket man kan gö­ra med en ori­gi­nal­lack!

Vi är på väg till fär­je­lä­get i Nynäs­hamn, BMW:N ska få kom­ma till­ba­ka till Got­land där den bod­de hos sin förs­ta äga­re i näs­tan 40 år. Vi köp­te den av Gun­vor Hed­ström i hös­tas och fär­den från ön var allt an­nat än tri­um­fa­to­risk. Bi­len ut­veck­la­de så fort den över­gått i vår ägo en oer­hörd ap­tit för bry­tar­spet­sar och vi kom med nöd och näp­pe med fär­jan. Från Nynäs­hamn till Klas­si­ker­ga­ra­get fick det bli biltrai­ler. Pla­ner­na på tu­ris­tan­de bland rau­kar och ring­mu­rar blev full­stän­digt de­tro­ni­se­ra­de – det ska vi ta igen nu. BMW:N ska för förs­ta gång­en få tjänst­gö­ra som det var tänkt, som re­por­ta­ge­bil.

Mo­torn drar fint när Nynäs­vä­gen rä­tar ut sig och tillå­ter li­te hög­re marsch­fart. Än­nu en gång tre­var jag ef­ter en fem­te väx­el men det är ba­ra att ac­cep­te­ra det höga varv­ta­let och ljud­ni­vån. Sär­skilt fort kör jag in­te i al­la fall – käns­lan är att det krävs var­sam­het så här i bör­jan. Även om vi se­dan kö­pet har gått ige­nom bi­len nog­grant hand­lar det om en BMW som knappt körts alls de se­nas­te 15 åren. Be­sikt­nings­pro­to­kol­len som föl­jer med vi­sar att det hand­lar 10–20 mil per år – på sin höjd.

Ibland hos­tar mo­torn till, sär­skilt på mel­lang­as men ibland ock­så vid ac­ce­le­ra­tion. Var­je gång ryc­ker ock­så vi i ku­pén till en aning men det känns som om det blir gle­sa­re och gle­sa­re mel­lan hick­ning­ar­na. Sak­ta an­pas­sar sig BMW:N till sitt nya liv – ett liv där den för­vän­tas ar­be­ta li­te mer fre­kvent.

Över­far­ten med M/S Vis­by går ga­lant och sent på kväl­len når vi Vis­by. Men ing­en mö­ter oss i ham­nen – så­väl lo­kal­press som tu­rist­di­rek­tö­rer och kul­tur­för­e­ning­ar har mis­sat det sto­ra som hän­der. Gun­vors BMW är till­ba­ka! Hal­lå?

På väg sö­derut näs­ta dag mot Klin­te­hamn upp­skat­tar vi den fan­tas­tis­ka sik­ten, tak­stol­par­na är stål­tråds­sma­la och ru­tor­na väl till­tag­na. När vi upp­täc­ker nå­got in­tres­sant som mås­te un­der­sö­kas när­ma­re gläds vi åt de ny­re­no­ve­ra­de brom­sar­na. Ny hu­vud­bromscy­lin­der, nya ski­vor och be­lägg, nya klos­sar bak – allt BMW ori­gi­nal! Den snä­va vänd­ra­di­en och den smut­ta åter­mat­ning­en i ratten gör det till re­na nö­jet att vän­da och ta en ex­tra titt – oum­bär­ligt i en re­por­ta­ge­bil på upp­drag.

Vi trivs i ku­pén även om Fredrik Ny­blad öns­kar att den snyg­ga ra­di­on fak­tiskt var in­kopp­lad. Det kans­ke skul­le få stopp på – el­ler åt­minsto­ne drän­ka – mi­na fria tolk­ning­ar av Got­lands­ban­det Smak­lö­sas mu­sik.

Fred­riks ren­gö­ringsin­sat­ser har gjort un­der­verk för väl­be­fin­nan­det i ku­pén, ba­ra att av­lägs­na det tra­si­ga och blek­ta över­dra­get som dol­de den oför­stör­da ori­gi­nal­kläd­seln in­ne­bar ett stort steg. Se­dan fort­sat­te han med li­ka sto­ra de­lar en­tu­si­asm och kun­nan­de – re­sul­ta­tet är en in­te­ri­ör som känns som om den ald­rig har va­rit ostä­dad. Och det luk­tar in­te par­fy­me­ra­de ren­gö­rings­me­del, det dof­tar äk­ta BMW. En myc­ket spe­ci­ell lukt som först stör nä­san en aning men som snart blir en del av upp­le­vel­sen.

I Vis­by träf­far vi på Fe­lix Mair, Klas­si­ker­läsa­re och di­strikts­lä­ka­re. Han kör en jämn­å­rig Al­fa Ro­meo 2000 GTV i den vack­ra fär­gen Ver­de Olivo Me­tal­liz­za­to och vill gär­na by­ta bi­lar en stund. Ef­ter en all­de­les för kort sväng un­der hans lunch­rast åter­vän­der vi till par­ke­ring­en vid gam­la P18­om­rå­det.

– Vil­ken pre­ci­sion! ut­ro­par han glatt när han sti­ger ur BMW:N. Själv är jag full­stän­digt ta­gen av hans tem­pe­ra­ments­ful­la cou­pé. Den spän­ning mel­lan Al­fa- och Bmw-äga­re som all­tid fun­nits för­kla­ras tyd­ligt med des­sa två bi­lar. Se­na­re, någ­ra mil nor­rö­ver när jag lå­ter BMW lö­pa ut ur en kurv­kom­bi­na­tion på Got­land Ring med

Så­väl lo­kal­press som tu­rist­di­rek­tö­rer och kul­tur­för­e­ning­ar har mis­sat det sto­ra som hän­der. Gun­vors BMW är till­ba­ka! Hal­lå?

ett kon­trol­le­rat bak­vagns­släpp, har jag till­fäl­ligt glömt Al­fan. Det är få bi­lar som man har i sin hand på sam­ma sätt som den nät­ta BMW:N och det känns som om al­la kom­po­nen­ter job­bar åt sam­ma håll även i den­na snikver­sion med be­sked­li­ga pre­stan­da­siff­ror och sma­la däck. Men nog skul­le stöt­däm­par­na be­hö­va by­tas.

Kvälls­lju­set på Fårö är… – ja hur ska man kun­na be­skri­va det ut­an att klysch­bingobric­kor­na ploc­kas fram? Det är väl­digt vac­kert helt en­kelt. I skym­ning­en skul­le man kun­na smäl­la i vil­ken ut­omjording som helst att det är den in­ka­fär­ga­de ka­ros­sen som är den pri­mä­ra ljus­käl­lan och att so­len som för­svin­ner ner i ha­vet ba­ra är en re­flek­tion.

Vi stan­nar på Fårö över nat­ten och bor för­stås på Slowtrain Bed & Bre­ak­fast. När vi da­gen där­på ef­ter en fan­tas­tisk fru­kost med ägar­na Thomas och Va­le­ri­a­ne kör mot fär­jan går BMW:N bätt­re än nå­gon­sin. Ryck­ning­ar­na är bor­ta, oba­lan­sen som upp­träd­de i vis­sa far­ter är som bort­blåst och går in­te bi­len li­te tys­ta­re ock­så? Of­ta är kör­ning bäs­ta me­di­ci­nen – nya kom­po­nen­ter mås­te sli­tas in.

Gi­vet­vis är det nu när vi till ful­lo bör­jat li­ta på BMW:N som det hän­der. Plöts­ligt, när vi just upp­täckt att vi ta­git fel av­tag in på vägen till Ot­hems Kyr­ka, sva­rar BMW:N in­te läng­re på gas. Först tror jag att mo­torn lagt av men den går på tom­gång. Det krävs in­te många se­kun­ders ana- lys un­der hu­ven för att kon­sta­te­ra att gas­län­ka­gets oli­ka stag tap­pat kon­tak­ten med varand­ra. Sa­ken lö­ses till­fäl­ligt med bi­lä­ga­rens bäs­ta vän – bunt­band.

Det är många som upp­märk­sam­mar vår BMW och fle­ra iden­ti­fi­e­rar den på se­kun­den. ”Den där, den har ni köpt i Bro!” och ”Nog är det Gun­vors bil? Hen­ne brukar vi kö­pa spar­ris av.” får vi hö­ra. Se­dan är det på­fal­lan­de många som på­min­ner sig att det finns en till 1502 på ön, en grön och minst li­ka fin. Vitt­nesmå­len sam­man­ställs och snart har vi ring­at in ett snävt om­rå­de ut­an­för Vis­by där den brukar stå. Om den in­te är på flyg­klub­ben. Och otro­ligt nog hit­tar vi den mint­grö­na BMW:N själv­klart par­ke­rad på en bak­ga­ta. Den är myc­ket rik­tigt myc­ket fin, har drag­krok och är av 1975 års mo­dell. Vi får ty­värr in­te kon­takt men mö­tet pig­gar upp yt­ter­li­ga­re.

Nu finns ba­ra en sak in­nan vi mås­te ta fär­jan hem igen – vi mås­te ju be­sö­ka Gun­vor. Gun­vor som ald­rig kört på vin­tern, som var­je år ut­an un­dan­tag vax­at ka­ros­sen och som lå­tit över­drags­kläd­seln i al­la år skyd­da in­red­ning­en mot det got­länds­ka lju­set. Hon mås­te ju få se hur fin den har bli­vit, dess­utom har vi en li­ten pre­sent till hen­ne.

Det är näs­tan som om BMW:N kör själv längs väg 148 och går det in­te li­te ex­tra lätt att svänga in på den lilla al­lén? Tänk, hjul­spå­ren som le­der upp mot Gun­vors gård är upp­kör­da av den här bi­len, gång på gång un­der näs­tan 40 år. Nu kom­mer den hit på besök igen. Vi par­ke­rar på sam­ma stäl­le som BMW:N all­tid stått, det syns fort­fa­ran­de på gräs­mat­tan pre­cis var. Rör sig in­te köks­gar­di­nen li­te?

Nej, ty­värr. Gun­vor är in­te hem­ma. Iro­niskt nog vi­sar det sig att hon är i Stock­holm just när vi är här. Men vi kom­mer till­ba­ka till ön, var så sä­ker!

På Fårö speg­lar sig so­len fint i den ny­po­le­ra­de ka­ros­sen. Ing­en tror oss när vi sä­ger att BMW:N in­te är om­lac­ke­rad.

Kar­tan från förs­ta äga­ren lig­ger gi­vet­vis kvar i handsk­fac­ket.

Spi­ros på Dan­viks Bil har me­kat BMW se­dan de bör­ja­de gå sön­der. Han by­ter hjul­la­ger, broms­ski­vor, bac­kar och li­te an­nat för att öka till­för­lit­lig­he­ten.

Det trå­ki­ga av­gas­sy­ste­met – snabb­svet­sat och se­dan sil­ver­må­lat – byts mot ett nytt ori­gi­nal­sy­stem. Nu lå­ter BMW:N rätt.

I Klin­te­hamn stud­sar vi för­bi Ag­ne på Klin­te Bil & Buss och kol­lar in de­lar av hans bil­sam­ling. Aus­tin FX4 och He­in­kel Ka­bi­ne till­hör yt­ter­lig­he­ter­na.

Ryk­tet stäm­de – det finns en 1502 till i Vis­by! Över hu­vud­ta­get är vagn­par­ken på Got­land fö­re­döm­lig – mäng­der av 1970- och 80-ta­la­re syns över­allt.

Någ­ra lug­na varv på fan­tas­tis­ka Got­land Ring räc­ker för att vi för­står var­för det fort­fa­ran­de tävlas friskt med BMW:S 02-se­rie.

Till­fäl­ligt bil­byte i Vis­by. Vi får kän­na på Fe­lix Mairs Al­fa Ro­meo GTV 2000 -72 och han får pro­va BMW. För­bröd­ning sker mel­lan Ita­li­en och Tyskland.

Nio må­na­der har gått se­dan vi häm­ta­de vår BMW 1502 hos Gun­vor och Cal­le i Bro ut­an­för Vis­by. Nu är vi till­ba­ka på besök.

Bil­cen­tra­len sål­de BMW:N ny 1976. Idag hål­ler Wil­lys – mat­ked­jan allt­så, in­te bil­mär­ket – till på Skarp­hälls­ga­tan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.