Re­no­ve­ring av mo­torut­rym­me

Klas­si­kers BMW 1502 Som svår­ar­tad ak­ne! Skic­ket un­der hu­ven på Kan man må­la om i ett mat­char in­te alls det nu­me­ra så prop­ra ytt­re. mo­torut­rym­me ut­an att ta ur mo­torn? Vi tes­tar!

KlassikerGuiden - - Innehåll Forts. - RE­NO­VE­RING MO­TORUT­RYM­ME BMW 1502 T E X T & FOT O JON REM­MERS

Tor­ra slang­ar, rapp­lig el, ytrost och smuts – sånt vill vi in­te se. Så får du rätt käns­la un­der hu­ven ut­an att de­mon­te­ra allt.

Hur blev det så här egent­li­gen? Vår BMW står plöts­ligt i Klas­si­ker­ga­ra­get in­svept i plast­fo­lie. Mo­tor­rum­met är en en­da rö­ra. Bakluc­kan lig­ger bred­vid, lik­som in­sug­nings­rö­ret.

Al­la som ser bi­len frå­gar vad sjut­ton vi egent­li­gen hål­ler på med – den var ju så fin?

Det är jag som är den skyl­di­ge och jag ska för­sö­ka för­kla­ra mig. När jag mon­te­ra­de nytt bry­tar­löst tänd­sy­stem och ju­ste­ra­de ven­ti­ler fick jag an­led­ning att stif­ta när- ma­re be­kant­skap med mo­torn i vår 1502. Jag upp­täck­te då att den ru­va­de på fler pro­blem­om­rå­den än ett.

Ky­lar­slang­ar­na var tor­ra och hår­da som ba­ke­lit. Det dräll­de gly­kol un­der in­sug­nings­rö­ret. Vat­ten­pum­pen var tyd­ligt glapp och för­ga­sa­ren skul­le nog be­hö­va en or­dent­lig ge­nom­gång med nya pack­ning­ar.

En gans­ka lång ar­bets­or­der tor­na­de upp sig. Led­or­det för det här pro­jek­tet är drift­sä­ker­het. Vi vill med vår BMW un­der­sö­ka hur an­vänd­bar en helt ana­log bil kan va­ra i en näs­tan helt di­gi­tal värld. Och om man ef­ter­strä­var drift­sä­ker­het gäl­ler det att ald­rig lå­ta tvek­sam­he­ter va­ra tvek­sam­ma.

En be­ställ­nings­lis­ta li­ka lång som ar­bets­or­dern for­mu­le­ra­des och läm­na­des över till vår kon­takt­per­son Tho­mas Pers­son på BMW. Allt sånär som på nå­got en­sta­ka ar­ti­kel­num­mer skul­le gå att ord­na fram. Till en näs­tan 40 år gam­mal bil!

I vän­tan på de­lar bör­ja­de he­la re­dak­tio­nen se allt mer tvek­samt på mo­tor­rum­met. Små­pric­ki­ga, svårtol- ka­de rost­ge­nom­slag syn­tes ge­nom smuts och allt det in­ka­gu­la. Ing­et all­var­ligt. I en­tu­si­as­ters vård och för­var skul­le den här bi­len sä­kert över­le­va fle­ra de­cen­ni­er ut­an att nå­got an­nat gjor­des än att hål­la ros­ten ren. Men det skul­le in­te kän­nas vet­tigt att mon­te­ra nya fi­na blan­ka ori­gi­nal­de­lar mot en fond drab­bad av svår­ar­tad ak­ne. Vad gö­ra?

Att må­la med ny färg i ett orört mo­tor­rum är svårt. Kanske är det svå­ras­te i he­la bil­hob­byn just att hål­la ihop al­la de in­tryck en bil ger. Det räc­ker med att ba­ra någ­ra en­sta­ka de­tal­jer är för blan­ka el­ler på and­ra sätt stic­ker ut för att he­la up­pen­ba­rel­sen ska kant­ra. Kan vi må­la om i mo­tor­rum­met på vår BMW på ett tro­vär­digt sätt? Kan vi hål­la glan­sta­len un­der hu­ven sam­stäm­mi­ga med den väl­håll­na men in­te per­fek­ta ex­te­ri­ö­ren?

Det här är svårt, men vi gör ett för­sök. Häng med! Det här re­por­ta­get bör­jar med en re­jäl mo­tor­tvätt.

5.

Fäl­gren­gö­ring på spray är fan­tas­tiskt bra på att trol­la fram den där så åtrå­vär­da lys­tern i gjut­na alu­mi­ni­umy­tor. Men för att få full ef­fekt mås­te ytor­na va­ra fett­fria och tor­ra in­nan med­let spru­tas på. Jag be­ar­be­tar ytor­na yt­ter­li­ga­re med stålull, Svin­to.

6.

Så­där ja! Nu är alu­mi­ni­umy­tor­na un­ge­fär li­ka bra som bi­lens ytt­re. Men res­ten av mo­tor­rum­met? Ytor­na som dolt sig un­der smut­sen är trå­ki­ga­re än vad jag trod­de. Jag kän­ner mig lu­rad. Det ska väl än­då bli fi­na­re när man tvät­tar än det var in­nan?

7.

Niklas Thorn­gren och Upp­lands bil­färg har blan­dat färg till fle­ra av Klas­si­kers pro­jekt. Han vill att vi tar med en lös ka­ross­del till bu­ti­ken i Uppsa­la. Det gör vi dumt nog in­te och den förs­ta bur­ken, blan­dad en­ligt ori­gi­nalre­cep­tet stäm­mer in­te alls. Det gör hel­ler in­te bur­ken blan­dad en­ligt färg­kar­tans bäs­ta match­ning.

8.

Vi gör som Niklas sa­de från bör­jan. Vi skru­var bort ba­ga­geluc­kan och åker för tred­je gång­en till Uppsa­la. Niklas bör­jar med att po­le­ra en yta som han ska an­vän­da för att mat­cha fär­gen. Det övers­ta färgskik­tet är all­tid nå­got blekt av so­len.

Niklas lä­ser se­dan av ku­lö­ren med en (dyr) scan­ner. Ett da­ta­pro­gram räk­nar om mä­tre­sul­ta­tet till ett fär­gre­cept. Den blan­da­de fär­gen tryc­ker Niklas se­dan in i spray­bur­kar. Han blan­dar ock­så en burk vi kan pens­la ur. Match­ning­en blir kus­ligt bra!

Men nu vill jag kom­ma igång med mo­torn! Jag ska först må­la mo­tor­bloc­ket och bör­jar med att ploc­ka bort än­nu fler de­lar. Start­mo­torn till ex­em­pel.

Vi väl­jer en två­kom­po­nents chas­si­färg till mo­tor­bloc­ket. Den är för­lå­tan­de och kan målas direkt på ytor som in­te är helt per­fek­ta. Niklas har blan­dat i matt­me­del. Ögat smäl­ter lät­ta­re en matt yta än en helt blank i ett mo­tor­rum. Sär­skilt om det syns spår ef­ter en pen­sel i det blan­ka.

Jag tyc­ker om att an­vän­da rol­ler där det är möj­ligt. Van­lig köks­svamp fun­ge­rar ock­så bra. Ytan på­min­ner om den från en has­tig in­du­stri­lac­ke­ring. Själv­klart blir det en hel del ef­ter­jobb med pen­sel. Men det syns in­te då de sto­ra ytor­na slu­kar blic­ken.

12.

10.

9.

11.

1.

Un­der hu­ven är det sör­jigt av ol­je­dim­ma. Där det le­gat löv har smårost bör­jat kry­pa och de fles­ta lac­ke­ra­de ytor är mer el­ler mind­re an­grip­na. Visst känns det trå­kigt att mö­tas av det här un­der hu­ven när res­ten av bi­len är så in­bju­dan­de?

2.

Jag bör­jar med att ska­la av mo­torn in på ba­ra bloc­ket. Så många ytt­re de­lar som möj­ligt ska bort. Det ger mig möj­lig­het att un­der­sö­ka skic­ket mer nog­grant. Med allt isär kan jag by­ta pack­ning­ar som säl­lan blir byt­ta och and­ra små­de­lar. Det blir ock­så mind­re att maskera läng­re fram.

3.

Jag tar loss den tvek­sam­ma vat­ten­pum­pen. Den sit­ter skru­vad i bröst­kå­pans alu­mi­ni­um­gods och med det finns en högst på­tag­lig risk att skru­var­na har är­gat fast. Knac­kar man lätt med en ham­ma­re på skal­lar­na bru­kar de släp­pa fint.

4.

Kväl­len fö­re mo­tor­tvät­ten med stort M spray­a­de jag he­la mo­tor­rum­met med av­fett­nings­me­del. Ytor där ol­je­geg­ga ba­kat ihop sig med grus och väg­damm har jag yt­ter­li­ga­re pre­pa­re­rat med rost­lös­nings­ol­ja. Fett lö­ser fett.

RE­NO­VE­RING MO­TORUT­RYM­ME BMW 1502

21.

22.

23.

24.

Fyll­pri­mer är grund­färg och slip­grund i sam­ma pro­dukt. Bur­kar­na är enk­la att an­vän­da. Det sit­ter en am­pull med här­da­re i bot­ten. Man tryc­ker in den rö­da knap­pen och ska­kar bur­ken så väts­kor­na blan­das. Se­dan har man någ­ra da­gar på sig att an­vän­da in­ne­hål­let.

Att tit­ta på färg som tor­kar är trå­kigt. Så jag tar itu med broms­ser­vot. När jag tog loss det rann minst en de­ci­li­ter broms­väts­ka ur hå­let där hu­vud­bromscy­lin­dern sut­tit. In­te bra. Broms­väts­kan ham­nar i ser­vot när hu­vud­cy­lin­dern läc­ker i bak­kant.

Jag sköl­jer ur ser­vot med vat­ten och hop­pas att det över­levt broms­väts­ke­ba­det. Broms­ser­von är svå­ra att få stil på. Det är en stor klump och of­ta sit­ter den så att ögat ome­del­bart kan vär­de­ra skic­ket. Jag sli­par ner ut­si­dan med den ro­te­ran­de tris­san.

Jag byg­ger se­dan upp ytan igen med fle­ra la­ger fyll­pri­mer. Det här är en fan­tas­tisk pro­dukt. Man kan läg­ga den tjockt så att man får myc­ket ma­te­ri­al att sli­pa i. Det har verk­li­gen hänt myc­ket på spray­burks­fron­ten de se­nas­te åren.

17.

Jag an­vän­der åter­i­gen en fin rol­ler för att läg­ga på grund­färg och pen­sel där jag in­te kom­mer åt. När fär­gen är helt ge­nom­här­dad kan jag se­dan jäm­na till ytan med en slip­duk. Men vad gö­ra med de små ut­sla­gen på de sto­ra ytor­na?

18.

Jag pens­lar färg över blem­mor­na. Det här är kne­pigt. Al­la in­stink­ter sä­ger att man in­te gör så. När rost åt­gär­das ska ju all­ting bläst­ras. Ka­rossplå­tar­na ska all­ra helst sy­ra­d­op­pas in­nan de för­zin­kas och för­silv­ras. Fär­gen ska se­dan läg­gas i minst sju la­ger varav det and­ra och sista ska väl­sig­nas av På­ven.

19.

Så här får man in­te gö­ra. Men al­ter­na­ti­vet ha­de ock­så va­rit fel. Ytor­na är för bra för att kläs av in­på skin­net. Det finns gott om per­fekt re­no­ve­ra­de BMW 02 i värl­den. Det uni­ka med det här ex­em­pla­ret är just hur li­te som gjorts med den.

20.

Plå­ten just fram­för ky­la­ren är all­de­les pric­kig av be­gyn­nan­de smårost. Fläc­kar­na sit­ter på tok för tätt för att pens­las och nå­gon­stans där går ock­så grän­sen för vad som är an­stän­digt i sam­man­hang­et. Jag sli­par ner plå­ten och byg­ger upp ytan med fyll­pri­mer.

13.

14.

15.

16.

Nu är mo­torn re­dan en trev­li­ga­re syn och med det ser broms­ser­vot an­skräm­ligt ut. Det är svårt att hål­la ihop al­la in­tryck un­der hu­ven... Start­mo­torn har jag må­lat med halv­blank spray­färg. Om glans och struk­tur skil­jer nå­got från mo­tor­bloc­ket blir käns­lan mer tro­vär­dig.

Slip­ning­en av al­la de plåty­tor som bör­jat ros­ta är en verklig sur­deg. Jag gör mig inga il­lu­sio­ner om att kun­na sli­pa allt plåtrent. Jag sli­par tills jag krok­nar.

Jag an­vän­der borr­ma­ski­nen och en tris­sa för rost­bort­tag­ning. Där jag in­te kom­mer åt an­vän­der jag slip­pap­per. Det här ha­de bli­vit bätt­re om vi bläst­ra­de. Men då ha­de pro­jek­tet bli­vit be­tyd­ligt mer om­fat­tan­de med de­mon­te­ring av allt.

Jag an­vän­der se­dan Hag­mans gu­la Ca-pri­mer för att skyd­da de ba­ra ytor­na. Den är lik­som så många and­ra pro­fes­sio­nel­la pro­duk­ter av två­kom­po­nents­typ. Man blan­dar en här­da­re i fär­gen för att den ska stel­na. Det gör den se­dan till en otro­ligt mot­stånds­kraf­tig yta.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.