Krö­ni­kan: Ett li­tet tips i all väl­me­ning

KlassikerGuiden - - Innehåll Forts. - JO­HAN ÅLANDER

Vi ut­sätts dag­li­gen för nya fres­tel­ser – tur att sä­ker­hets­ven­ti­len ”Tip­sa en vän” finns ...

Det är när jag verk­li­gen in­te har möj­lig­het att kö­pa nå­got, fram­för allt in­te en bil, det är all­tid då som fyn­det dy­ker upp. Plöts­ligt och ut­an för­var­ning.

Jag ring­er än­då. Mest för att hö­ra att det, fyn­det allt­så, in­te alls är nå­got fynd ut­an ett djupt svart hål att skic­ka ner peng­ar i. Ju läng­re sam­ta­let går sud­das var­nings­sig­na­ler­na ut. Li­te rost blir till rost­fri. AC kyler ej så bra för­vand­las till att det nog ba­ra är att fyl­la på. Partybil in­ne­bär ju att det lig­ger många pant­flas­kor i skuf­fen. Vil­ka möj­lig­he­ter!

Men jag kan ju verk­li­gen in­te slå till. Vad ska jag gö­ra?

Då är det tur att den finns där – tips­knap­pen. Den bor­de va­ra röd. Un­ge­fär som den till nödstop­pet bred­vid svar­ven i trä­slöj­den.

Tryck på knap­pen. TRYCK!

Men vem ska få tip­set…? Det mås­te va­ra nå­gon som är på­lit­lig. Bi­len får in­te för­vans­kas. Jag vill ha den i just det skick den be­fin­ner sig i el­ler bätt­re, på mitt sätt. Bi­len mås­te bli till sa­lu, fast ba­ra till mig om nå­got år el­ler så när de till­fäl­li­ga pro­ble­men är lösta. Det ska ske ut­an knorr. Ba­ra ett en­kelt över­lå­tan­de ut­an att för den skull ha ökat på pri­set nämn­värt. Om el­sy­ste­met som trass­lar och den sjung­an­de ba­kax­eln är fix­a­de kan det va­ra okej om pri­set ju­ste­ras upp­åt. Men ba­ra li­te. Tip­set kom ju än­då från mig.

Mi­na tan­kar när kom­pi­sen Mats skul­le säl­ja sin MGA 1956 i ra­ceskick var in­te fullt så för­slag­na. Men re­sul­ta­tet blev det sam­ma. MGA:N ha­de va­rit väl­digt fram­gångs­rik in­om den ti­di­ga hi­sto­ris­ka ra­cing­en i Sve­ri­ge men nu var det dags att upp­gra­de­ra sig tyck­te Mats. Bi­len blev till sa­lu men jag ha­de in­te råd så jag tip­sa­de en an­nan kom­pis, Ulf. Det blev af­fär. Ulf var in­te så hän­dig så någ­ra stör­re mo­di­fi­ka­tio­ner skul­le sä­kert in­te ske. Skic­ket bor­de be­va­ras och det gjor­de det. Jag köp­te den när­ma­re tio år se­na­re med nå­got enkla­re fel och obe­sik­ti­gad se­dan sex år. Jag la­de någ­ra kväl­lar i ga­ra­get och fick pre­cis den bil jag öns­kat mig många år ti­di­ga­re. Den gång­en fun­ge­ra­de tak­ti­ken. Nu ha­de jag råd och dess­utom plats.

Av en till­fäl­lig­het sat­te jag ut en annons någ­ra år se­na­re på den. Det var en an­nan bil som häg­ra­de. Fle­ra spe­ku­lan­ter ring­de. Någ­ra vil­le by­ta mot and­ra öpp­na bi­lar. Men då var det ju ing­en vits. Men så ring­de Niklas just när jag mis­sat den and­ra bi­len och bör­jat tve­ka om jag verk­li­gen skul­le säl­ja min MGA. Men det kän­des som om den skul­le ham­na i rätt hän­der och be­hål­las i det rej­si­ga skic­ket. An­nars skul­le den ba­ra bli som vil­ken MGA som helst. Trots att jag sålt den för­sök­te jag hål­la koll på vad som hän­de med den. Jag såg någ­ra bil­der som såg lo­van­de ut. Den ha­de bli­vit i iord­ning­gjord pre­cis som jag trod­de. Men nu är bi­len åter­i­gen såld och jag har tap­pat kon­tak­ten med den. Hur ser den ut nu? Vad har hänt med den? Är den fort­fa­ran­de råtuff? Ibland får den mig att lig­ga va­ken en extra tim­me när jag egent­li­gen bor­de so­va. Man får in­te tap­pa kon­trol­len. Den är ju ba­ra på lång­lån.

Nu går jag här och vän­tar på att någ­ra bi­lar som jag likt gö­ken plan­te­rat i and­ra bon ska bli flyg­fär­di­ga och åter­vän­da till ur­sprung­et. Väl­kom­na hem Saab­hus­bi­len och kung­ens Range Ro­ver. Och skul­le MGA:N dy­ka upp på annons igen vet jag pre­cis vem som ska få tip­set. Jag själv.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.