Möj­ligt pro­jekt: BMW 1502

Gun­vor har haft sin BMW 1502 se­dan den var ny. Den står där ut­an­för köks­fönst­ret. Den ska säl­jas. Nå­got för Klas­si­ker?

KlassikerGuiden - - Innehåll Forts. - TEXT & FO­TO CARL LEGELIUS

Kan det va­ra möj­ligt – en enä­gar-bmw med rost­fri ka­ross? Vi åker till Got­land för att un­der­sö­ka!

Det är ba­ra någ­ra mi­nu­ter se­dan Got­lands­flygs pro­pel­ler­plan stud­sa­de ned på Vis­by Air­port. Nu be­fin­ner jag mig i ett helt an­nat sam­man­hang. Jag är hem­ma hos Gun­vor och Kalle, vi sit­ter i de­ras kök i den bygg­nads­min­nes­märk­ta går­den Duss i när­he­ten av Bro kyr­ka.

An­led­ning­en till mitt be­sök är in­te ovän­tat en bil. Och den står där ut­an­för köks­fönst­ret. Bakom Gun­vor. Jag har än­nu in­te sett den på nä­ra håll men allt ver­kar väl­digt lo­van­de.

Höst­so­len ly­ser på en orange BMW 1502 av 1976 års mo­dell. En en­da ägar­mar­ke­ring i re­gist­ret, ald­rig vin­ter­körd, un­der 10 000 mil. Bil­den i mitt hu­vud av en bil i bro­schyr­skick har än­nu in­te grum­lats men jag vet att det kom­mer att ske. Det gör det all­tid. Där­för är jag bå­de iv­rig och lugn, sam­ti­digt som jag vill un­der­sö­ka BMW:N vill jag ock­så dra ut på det här ögon­blic­ket.

Det är klart att vi ska gå ut och tit­ta. Men vi tar väl en kopp kaf­fe först. Och så påtår på det.

BMW 1502 lan­se­ra­des i ja­nu­a­ri 1975 som en ban­tad mo­dell av den ut­gå­en­de 1602. Snart skul­le nya 3-se­ri­en kom­ma och ef­tersom den skul­le bli ett re­jält snäpp dy­ra­re än sin fram­gångs­ri­ka fö­re­trä­da­re var BMW oro­li­ga att gam­la kun­der skul­le bli av­skräck­ta och by­ta mär­ke. 1502 blev en sorts för­säk­ring mot det­ta.

Pre­cis som 1602 ha­de 1502 en 1,6-li­ters­ver­sion av den be­prö­va­de M10-mo­torn. In­led­nings­vis med 75 hk men 1976 – i al­la fall i Sve­ri­ge – ha­de den fått 90 hk. Li­ka myc­ket som i den ny­in­tro­du­ce­ra­de 316! Ef­tersom tjäns­te­vik­ten var 50 kg läg­re i gam­ling­en var 1502 in­te ba­ra mar­kant bil­li­ga­re ut­an även kvic­ka­re än 316.

Den oran­gea 1502 som står ut­an­för köks­fönst­ret kom till Got­land i no­vem­ber 1975 men det var först i mars året där­på som den sål­des av Bil­cen­tra­len i Vis­by till sin förs­ta äga­re. Kanske ef­ter en li­ten ned­sätt­ning av list­pri­set på 31 500 kro­nor.

– Jo min pap­pa köp­te den 1976, sä­ger Gun­vor. Allt gick väl­digt fort minns jag. Han byt­te in sin 1602 och skrev in mig som äga­re. Se­dan kör­de han ba­ra bil nå­got år till in­nan jag fick bi­len.

Gun­vor har all­tid vår­dat sin BMW – det har va­rit en själv­klar­het. Var­je höst har hon ställt in den i ga­ra­get för vin­tern och var­je vår har hon vax­at den.

– Men jag har ald­rig kört med han på fast­lan­det, sä­ger hon.

Mi­len rul­la­de på mest de förs­ta 20 åren, på se­na­re tid har det in­te bli­vit så myc­ket. BMW:N har egent­li­gen ba­ra haft en upp­gift – att frak­ta 25 ter­mo­sar två gång­er i må­na­den.

Gun­vor har vår­dat sin BMW – det har va­rit en själv­klar­het. Var­je höst har hon ställt in den i ga­ra­get för vin­tern och var­je vår har hon vax­at den.

– Vi har byggt danslo­kal i la­dan bred­vid, sä­ger Kalle. För nyk­ter dans.

– Ja, och då ko­kar vi kaf­fe i kö­ket och kör över ter­mo­sar­na med BMW:N, sä­ger Gun­vor. De står jät­te­bra där, myc­ket bätt­re än i nå­gon an­nan bil.

Nu mås­te vi gå ut och tit­ta, det går in­te att vän­ta läng­re. Kalle föl­jer med ut för att vi­sa bi­len.

– Jag har ald­rig kört den, sä­ger han och le­tar bland nyck­lar­na för att hit­ta den rät­ta till dörr­lå­set. Jag tyc­ker in­te om BMW.

Jag när­mar mig sak­ta. Dröm­men om bro­schyr­skick blek­nar ofrån­kom­li­gen när av­stån­det krym­per. Ett ur­tvät­tat Bmw-mär­ke, en li­te sned stöt­fång­a­re fram, torr­spruck­na rut­lis­ter, en li­ten buck­la. Men än­då, den ser märk­ligt rak ut i plå­ten och allt ver­kar sit­ta där det ska.

Jag stic­ker in nä­san och drar in ku­péluf­ten. Det luk­tar… som­mar. En torr, so­lig doft.

Över­drags­kläd­seln är ful, sli­ten och sol­blekt men där jag har möj­lig­het att lyf­ta på den ser den svar­ta ori­gi­nal­kläd­seln ut att ha kla­rat sig. Rat- tens ba­ke­lit­kring­la har spruc­kit på fle­ra stäl­len och in­stru­ment­pa­ne­len är so­lan­frätt. I ut­rym­met fram­för väx­elspa­ken lig­ger be­sikt­nings­pro­to­kol­len i en hög. Jag ser att den gått 20 mil mel­lan de se­nas­te – och då är det två år emel­lan.

Vi lyf­ter på hu­ven. Gam­la löv har tillå­tits för­mult­na och bil­dat en jor­dig geg­ga här och där, på någ­ra stäl­len har det lett till ytrost. I ba­ga­geut­rym­met har skyd­dan­de matt­bi­tar le­gat i he­la ti­den och un­der är den grå ori­gi­nal­mat­tan i gott skick. Re­serv­hju­let ser oan­vänt ut och i bal­jan un­der ly­ser idel orange plåt. Jag läg­ger mig på mar­ken och spa­nar in un­der bi­len och möts av rost­fri, orange plåt. Det ser osan­no­likt bra ut. Tänk så kul det skul­le va­ra att verk­li­gen gå ige­nom den här bi­len bit för bit. Put­sa upp, bätt­ra på, ju­ste­ra till. Små åt­gär­der var för sig som till­sam­mans skul­le gö­ra en otro­lig skill­nad för hel­he­ten. Dröm­men om bro­schyr­skick kanske in­te är omöj­lig?

Dags att prov­kö­ra. Mo­torn smäl­ler igång på förs­ta. Gång­en är jämn och för­tro­en­de­in­gi­van­de. Kopp­ling­en grep­par bra, väx­elspa­ken lö­per i väl de­fi­ne­ra­de lä­gen.

I 02-kret­sar är det pre­stan­da­mo­del­ler­na som gäl­ler, det ska helst stå tii el­ler tur­bo på bak­stam­men och bak­lam­por­na bör va­ra run­da. Men re­dan i den minst ef­ter­trak­ta­de mo­del­len, snik­ut­rus­tad och med sto­ra fyr­kan­ti­ga baklam­por fin­ner jag en rik­tig väg­kom­pis. Lätt­he­ten i ste­get, gas­re­spon­sen, styr­ning­en – det tar in­te många me­ter att bli en del av bi­len. Den går rakt och fint på vä­gen och brom­sar­na grep­par. Nya, färs­ka däck skul­le där­e­mot in­te ska­da. Mo­torn ryc­ker till li­te ibland – kan det be­hö­vas en för­ga­sar­re­no­ve­ring?

– Jag glöm­de att sä­ga att varsel­lju­sen int’ fun­ge­rar, sä­ger Gun­vor när jag åter­vän­der. De krång­la­de he­le ti­den så jag fick dem ur­kopp­la­de.

Gun­vor har ef­ter 38 år be­stämt sig för att säl­ja sin BMW. Klas­si­ker är ute ef­ter en ny re­dak­tions­bil och vi har ald­rig haft nå­gon BMW. I syn­ner­het in­te en orange.

Åter i kö­ket bjuds det på smör­gå­står­ta och mer kaf­fe. Jag sä­ger att Klas­si­ker gär­na vill kö­pa bi­len, ta hand om den. Ett bud läggs på köks­bor­det.

Gun­vor be­rät­tar nu att spe­ku­lan­ter på BMW:N in­te sak­nas – det är många som lagt mär­ke till ter­mostrans­por­tö­ren vid dan­ser­na. Hon har lo­vat att hö­ra av sig till någ­ra av de mest ihär­di­ga. Se­dan får vi se.

Vän­tan kom­mer att bli out­härd­lig.

Ett blekt Bmw-mär­ke, en li­te sned stöt­fång­a­re fram, tor­ra rut­lis­ter, en li­ten buck­la. Men än­då, den ser märk­ligt rak ut i plå­ten och allt ver­kar sit­ta där det ska.

Näst sista års­mo­del­len, sniki­gas­te ut­fö­ran­det – det är klart att vi vill ha den!

Stå­en­de pe­da­ler, ori­gi­nal­ratt, till sy­nes hel in­red­ning. Ska det bli Klas­si­ker som får dra av över­drags­kläd­seln? Det hin­ner sam­las en del gre­jer i en bil på 38 år. En egen­hän­digt byggd hyl­la mel­lan hjul­hu­sen hål­ler ord­ning.

Ba­ra smuts? El­ler döl­jer sig nå­got mer än In­ka­gul ori­gi­nal­lack un­der? Det vill vi ta re­da på!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.