Re­no­ve­rad: Fi­at Rit­mo 1980

Va­då – ing­et spe­ci­ellt med en Fi­at Rit­mo? Tit­ta en gång till! Mats Nils­son hör till det få­tal som fått upp ögo­nen för da­ta­ål­derns förs­ta bil. Han har dess­utom re­no­ve­rat ett ex­em­plar!

KlassikerGuiden - - Innehåll Forts. - TEXT & FO­TO FRED­RIK NYBLAD

Mats Nils­son hör till det få­tal som fått upp ögo­nen för da­ta­ål­derns förs­ta bil. Han har dess­utom re­no­ve­rat ett ex­em­plar!

Man får tän­ka bort den gängse bil­den av Fi­at Rit­mo som präglas av sorg­li­ga ka­rak­tä­rer halvt ned­sjunk­na i as­fal­ten på för­ortspar­ke­ring­ar. Fast det var län­ge­se­dan man såg ens ett så­dant ex­em­plar. Mats Nils­sons bil är nå­got helt an­nat. Hans korn­blå kom­pis från 1980 ser ut att va­ra ny. Det är lys­ter i plast­sköl­dar­na, den har de rät­ta re­gi­stre­rings­skyl­tar­na – och de lus­ti­ga plåt­fäl­gar­na är i per­fekt skick. Och nu ser jag vil­ken fan­tas­tisk de­sign Rit­mo har. Vil­ken lek­full­het och ef­ter­tan­ke det finns i de­talj­ar­be­tet. Hur pro­por­tio­ner­na sit­ter där. Den pe­kar mot en ide­al­fram­tid li­te på sam­ma sätt som ett fun­kishus. Jag för­står hur ny­ska­pan­de den mås­te ha tett sig – sam­ti­digt som jag vet att fram­ti­den in­te blev rik­tigt så smart och es­te

sig. tisk som upp­hovs­män­nen tänkt

Till­ta­get att re­no­ve­ra en Fi­at Rit­mo mås­te va­ra i det när­mas­te unikt. Det bör­ja­de li­te oskyl­digt med att Mats Nils­son från Kristi­ne­hamn ba­ra på skoj köp­te två nya blin­kers­glas på Fa­lu­mark­na­den för ett par år se­dan.

– Då kom jag på jag att jag nog skul­le ha en Rit­mo som pas­sa­de till gla­sen, sä­ger Mats.

Mats som an­nars mest va­rit in­tres­se­rad av Al­fa Ro­meo kopp­la­de på Rit­mo­ra­darn. Att hit­ta ett bra ex­em­plar vi­sa­de sig in­te var det lät­tas­te – in­te för att ef­ter­frå­gan var enorm ut­an för att till­gång­en bli­vit för­svin­nan­de li­ten. I feb­ru­a­ri 2011 dök i al­la fall en annons på Bloc­ket upp. Bild sak­na­des dock och bi­len stod 62 mil bort i Nor­din­grå. Med ett mil­tal på strax över 9 000 och fy­ra äga­re lät den än­då in­tres­sant och en Al­fa­kom­pis till Mats som bod­de i när­he­ten skic­ka­des iväg för att tit­ta. Han ring­de till­ba­ka med or­den ”Ska in­te du ha den så tar jag den!”

Fem­ton­hund­ra kro­nor byt­te äga­re och ett även­tyr på 125 mil se­na­re var Mats hem­ma med Rit­mon på ett släp. Bi­lens skick var långt över för­vän­tan. I un­der­re­det kun­de Mats ba­ra hit­ta två rost­hål av en fem­kro­nas stor­lek. Ka­ros­sen såg fin ut, ba­ra li­te rost­bub­bel un­der lis­ter­na vid fram- och bakru­tor­na. Me­ka­niskt var det fram­för allt la­mel­ler och otä­ta pack­box­ar vid väx­ellå­da och ve­vax­el som be­höv­de by­tas.

Am­bi­tions­ni­vån sat­tes nå­gorlun­da lågt, lac­ke­ring­en skul­le ba­ra bätt­ras och till som­ma­ren 2011 skul­le den va­ra klar.

”Fi­at Rit­mo är byggd för da­gens och mor­gon­da­gens sam­häl­le” påstod man i den svens­ka bro­schy­ren 1979 – in­te helt grund­löst. Mo­dernt var till ex­em­pel fem­väx­lad lå­da och di­gi­tal­kloc­ka i in­stru­ment­pa­ne­len. När ar­be­tet med en ef­ter­föl­ja­re till Fi­at 128 på­bör­ja­des 1973 var det med ol­jekri­sen som fond. Den nya bi­len skul­le bli ben­sin­snål och där­för skul­le ka­ros­sens luft­mot­stånd bli så lågt som möj­ligt. For­mer­na som till­skrivs Ber­to­ne kan vid en snabb an­blick se en­bart kan­ti­ga ut, men den som tit­tar när­ma­re blir be­lö­nad med spän­nan­de de­tal­jer som run­da dörr­hand­tag och in­te­gre­ra­de back­speg­lar. I ta­kets bak­kant finns en li­ten upp­höj­ning som bi­drog till att sän­ka cw­vär­det till 0,38.

Fi­at vil­le gär­na pro­fi­le­ra sig som sä­ker­hets­med­ve­tet på 1970-ta­let och plast­stöt­fång­ar­na som do­mi­ne­ra­de ut­se­en­det fram och bak kla­ra­de små­kroc­kar i upp till 6 km/h, stötsköl­dar kall­la­des de av Fi­at. Om det var sä­ker­het el­ler ae­ro­dy­na­mik som var mo­ti­vet till att fron­ten fick ett asym­met­riskt ut­se­en­de är oklart – in­gen­jö­rer­na el­ler om det nu var form­gi­var­na – tyck­te i al­la fall att det räck­te med luftin­tag på stöt­fång­a­rens vänst­ra si­da.

Fi­at Rit­mos ut­se­en­de fick ovan­ligt stort ut­rym­me när de svens­ka bil­tid­ning­ar­na pre­sen­te­ra­de den nya bi­len. ”Form­giv­ning­en är när­mast hy­ste­riskt ori­gi­nell”, tyck­te Vi Bi­lä­ga­res Jan Ul-

lén och Åke Borglund på Tek­ni­kens Värld skrev: ”Bi­lens ytt­re är djärvt och pro­vo­ka­tivt ...” Men han la­de ock­så till: ”Bi­len ser myc­ket avan­ce­rad och mo­dern ut – men ske­net be­drar. Un­der ska­let är Rit­mo en gam­mal kon­struk­tion”. Och det stäm­de att me­ka­ni­ken kom från fö­re­gång­a­ren 128, även om Fi­at häv­da­de att 120 me­ka­nis­ka och elektro­nis­ka kom­po­nen­ter änd­rats. Upp­läg­get var det sam­ma, tvär­ställd mo­tor och fram­hjuls­drift, Mcp­her­son-ben fram och tvär­ställd blad­fjäd­ring och sväng­ar­mar bak.

Det som var rik­tigt mo­dernt och ra­di­kalt med Rit­mo var egent­li­gen in­te for­men ut­an sät­tet den fram­ställ­des på. Fi­at ha­de sat­sat mot­sva­ran­de en mil­jard kro­nor på att au­to­ma­ti­se­ra till­verk­ning­en med hjälp av ro­bo­tar. Vid den här ti­den ha­de ing­en an­nan bil­till­ver­ka­re ett li­ka avan­ce­rat sy­stem.

Sy­te­met kal­la­des Ro­bo­ga­te och Fi­at ha­de bil­dat ett sär­skilt dot­ter­bo­lag – Co­mau In­dust­ri­a­le – för det. Man räk­na­de med att tjä­na peng­ar dels ge­nom att mins­ka an­ta­let ar­be­ta­re i fa­bri­ken, dels ge­nom att säl­ja sitt Ro­bo­ga­te­sy­stem till and­ra bil­till­ver­ka­re. Vi Bi­lä­ga­re be­rät­ta­de 1978 om att en pro­duk­tions­lin­je vid Mi­ra­fi­o­ri­fa­bri­ken i Tu­rin som gått från 105 till 25 man på någ­ra må­na­der. Med hjälp av ro­bo­tar­na skul­le kva­li­te­ten bli jäm­na­re och hög­re an­såg Fi­ats sty­rel­se­ord­fö­ran­de Gio­van­ni Ag­nel­li. Ro­bo­tar sköt­te svets­ning och lac­ke­ring och dess­utom kör­de trans­port­ro­bo­tar runt ka­ros­ser­na i fa­bri­ken.

Ro­bot­till­verk­ning­en ut­nytt­ja­des till och med i mark­nads­fö­ring­en. I en re­klam­film fick man se hur bi­len bygg­des och text­skyl­ten på slu­tet löd ”Byggd av ro­bo­tar”. Re­kla­men fick det brit­tis­ka sa­tir­pro­gram­met ”In­te Ak­tu­ellt” att läg­ga till en scen där bi­lar kör­de i di­ket till hö­ger och väns­ter med payof­fen: ”Byggd av ro­bo­tar – körd av ita­li­e­na­re”.

Hem­ma hos Mats Nils­son i Kristi­ne­hamn är det glest mel­lan ro­bo­tar­na, än­då gick ar­be­tet med Rit­mon snabbt fram­åt. Han bör­ja­de med me­ka- ni­ken och de­mon­te­ra­de väx­elå­dan för att kun­na by­ta kopp­ling. Han pas­sa­de även på att er­sät­ta bärar­mar­na, stöt­däm­par­na och driv­knu­tar­na med nya de­lar.

Mats lyc­ka­des kö­pa en ny ori­gi­nal­mo­tor­huv av en Fi­at­in­tres­se­rad kom­pis, an­nars var det svårt att hit­ta plåt­de­lar. Nu be­höv­des in­te så myc­ket, Mats kun­de själv boc­ka till de små­bi­tar som kräv­des för att la­ga hå­len i gol­vet och ros­ten vid in­fäst­ning­en av den bak­re stöt­fång­a­ren, i bak­luc­kans ram och vid vind- och bakru­tan. In­te så far­ligt – kanske ha­de det trots allt hjälpt att Rit­mo från fa­brik fått gal­va­ni­se­rad plåt på ut­sat­ta stäl­len, rost­skyd­dan­de grund­färg och ett un­der­re­de täckt av Pvc-plast. Dess­utom rost­skyd­da­des bi­lar­nas bal­kar, hål­rum och dör­rar­nas in­si­dor med den svens­ka Ml-me­to­den.

Un­der påsk­le­dig­he­ten 2011 lac­ke­ra­de Mats ka­ros­sen själv i ett last­bils­ga­rage som han kun­de hål­la till i över hel­gen. Men han blev in­te nöjd med re­sul­ta­tet.

– Jag ha­de för bråt­tom med grund­fil­ler och spac­kel, be­rät­tar Mats. Allt ef­tersom vec­kor­na gick hit­ta­de jag nya buck­lor och ojämn­he­ter he­la ti­den när lac­ken sjönk.

Ar­be­tet med re­no­ve­ring­en tog en pa­us un­der vå­ren, kanske grod­de tan­ken att han in­te skul­le nöja sig med en halv­dan lack.

När Vi Bi­lä­ga­re testade Rit­mo 1979 tyck­te Jan Ul­lén att ”dörr­si­dor­na av plast ger ett kallt in­tryck”. Drygt 30 år se­na­re gav de sna­ra­re ett blekt in­tryck! Ett li­te nytt och i många fall stort pro­blem med att re­no­ve­ra en 1970- el-

Ef­ter att ha kört 125 mil för att häm­ta sin Fi­at Rit­mo är Mats Nils­son till­ba­ka i Kristi­ne­hamn. En re­sa som in­klu­de­ra­de våld­sam upp­kör­ning på en ramp med blankis med som­mar­däck och han­te­ring av snödrev med bil och släp. På av­stånd ser ob­jek­tet okej ut, men ros­ten kry­per runt ru­tor­na och plas­ten är blek­grå.

Mats bygg­de ett sär­skilt mo­tor­fäs­te när han skul­le ta ur väx­ellå­dan för att by­ta la­mel­ler och pack­box­ar. I USA hit­ta­de Mats pack­box­ar­na. Trots nya la­mel­ler och pack­box­ar fun­ka­de in­te väx­ellå­dan bra och i vin­ter vän­tar en helt ny väx­ellå­da på att få kom­ma på plats.

Att re­no­ve­ra en bil till ori­gi­nal­skick in­ne­bär of­ta att man får åter­stäl­la nöd­lös­ning­ar. En ti­di­ga­re äga­re ha­de ta­git förs­ta bäs­ta vi­ta sytråd och la­gat stols­kläd­seln med. Mats tog loss kläds­lar­na och läm­na­de in dem till en sa­del­ma­ka­re.

Rit­mos ro­stryk­te är in­te det bäs­ta men Mats ex­em­plar var gans­ka friskt. Den rost som fanns var kon­cen­tre­rad till stäl­len som krä­ver li­te hand­lag med plåt och svets. Bland an­nat runt vindru­tan och bakru­tan och på bak­luc­kans ram boc­ka­de Mats till plåt med ett skruv­städ som hjälp.

DET SOM VAR RIK­TIGT MO­DERNT OCH RA­DI­KALT MED RIT­MO VAR SÄT­TET SOM DEN FRAM­STÄLL­DES PÅ. FI­AT HA­DE SAT­SAT EN MIL­JARD PÅ ATT AU­TO­MA­TI­SE­RA TILL­VERK­NING­EN.

ler 1980-tals­bil är plas­ten och Fi­at Rit­mo har myc­ket plast! In­red­ning­ens plast­ma­te­ri­al har dess­utom åld­rats ojämnt. Mats val­de oli­ka sätt att an­gri­pa pro­ble­met. Myc­ket put­sa­des upp men de nya föns­ter­ve­var­na som kom från USA vi­sa­de sig va­ra i helt fel färg så de må­la­des med en Vol­vo­ku­lör.

– Det var nytt för mig att job­ba med så myc­ket plast, sä­ger Mats. Jag fick prö­va mig fram. Det svar­ta runt ru­tor­na våtsli­pa­de jag med 2000- och 4000-pap­per, då fick de till­ba­ka lys­tern. Plas­ten har verk­li­gen va­rit ut­ma­ning­en.

De­lar till bland an­nat väx­ellå­dan har Mats hit­tat hos spe­ci­a­lis­ter i USA. Ef­tersom Rit­mo de­lar kom­po­nen­ter med bå­de 128 och X1/9 finns det en mark­nad. En del av tjus­ning­en att hål­la på med Rit­mo är en­ligt Mats att de­lar­na in­te är åtrå­vär­da. Ex­em­pel­vis kom han över ett flång nytt av­gas­sy­stem på Tra­de­ra för 100 kro­nor. Men and­ra de­lar har han in­te kun­nat hit­ta alls, som gum­mi­lis­ter till ru­tor­na.

Drygt ett år ef­ter den förs­ta miss­lyc­ka­de lac­ke­ring­en åk­te Mats bil in i en rik­tig lack­box. I ju­li 2012 blev den lac­ke­rad av en pro­fes­sio­nell lac­ke­ra­re och nu blev den så fin som Mats ha­de hop­pats på. Mats äg­na­de he­la se­mestern åt att mon­te­ra ihop bi­len och i slu­tet av au­gusti kun­de han pre­miärå­ka till Eskilstu­na­mark­na­den. Någ­ra vec­kor se­na­re tog han en sväng till Klas­si­ker- ar­range­mang­et Träff­punkt 80. Där blev bi­len för­ä­rad ti­teln Ju­ryns val.

To­tal­kost­na­den för en bil som väc­ker så myc­ket upp­märk­sam­het av­skräc­ker knap­past.

– Det har va­rit bil­ligt med de­lar och lackjobbet var en by­tes­af­fär så med in­kö­pet av bi­len har jag gjort av med 25 000 kro­nor.

Helt nöjd är Mats in­te än­nu med skic­ket på sin bil, nu i vin­ter vän­tar nya upp­drag.

– Jag har hit­tat en fa­briksny väx­ellå­da som ska mon­te­ras i bi­len i vin­ter. Och så ska jag gö­ra snyggt i mo­torut­rym­met, an­ting­en blir det lack­bätt­ring el­ler helt ny lack!

Fi­at Rit­mo fick in­te be­hål­la sitt ori­gi­nel­la ut­se­en­de i så många år, på 1983 års mo­dell in­för­des strål­kas­ta­re, grill, baklam­por och stöt­fång­a­re i mer kon­ven­tio­nell stil.

I lik­het med kon­kur­ren­ten Golf fanns Rit­mo som cab­ri­o­let byggd av Ber­to­ne samt i fle­ra spor­ti­ga­re ver­sio­ner. He­tast var 130 TC som ha­de just 130 häst­kraf­ter och dubb­la ka­max­lar. När mo­del­len er­sat­tes 1988 med Ti­po ha­de 1,8 mil­jo­ner Rit­mo byggts.

I Sve­ri­ge finns ba­ra 322 Fi­at Rit­mo kvar i re­gist­ret, varav 38 är i tra­fik. Mats Nils­son är en fö­re­gångs­man men frå­gan är om han kom­mer att få så många ef­ter­föl­ja­re. Hans Rit­mo lär i al­la fall öpp­na många ögon på bil­träf­far för åt­skil­li­ga år fram­ö­ver.

DET HAR VA­RIT BIL­LIGT MED DE­LAR OCH LACKJOBBET VAR EN BY­TES­AF­FÄR SÅ MED IN­KÖ­PET HAR BI­LEN KOSTAT RUNT 25 000.

”Den är rym­lig. Den är stark. Den är snabb. Den är tyst. Och sist men in­te minst vik­tigt, den är eko­no­misk.”, stod det i Fi­ats bro­schyr 1979. Åt­minsto­ne det sista på­stå­en­det stäm­mer fort­fa­ran­de – det blev in­te dyrt för Mats Nils­son att re­no­ve­ra sin Rit­mo.

Mats fort­sät­ter att fin­sli­pa de­tal­jer­na. Nu har han hit­tat de rät­ta stänklap­par­na – de ska va­ra på plats till näs­ta som­mar.

Ba­ra att sät­ta till­ba­ka nya blan­ka gre­jer! Ut­an fin­li­ret mon­te­rat ser Rit­mo på­tag­ligt ano­nym ut, men med stöt­fång­ar­na på plats finns det ing­et tvi­vel om vil­ken bil­mo­dell man har fram­för sig.

Det som en gång var i sam­ma ku­lör har med åren ut­veck­lats till en rad oli­ka ny­an­ser. Ty­get i sto­lar och bak­sä­te har kla­rat ti­dens tand bätt­re än plas­ten. Trots att Mats nu har en su­per­fin Rit­mo så ger han sig in­te för­rän även mo­tor- ut­rym­met är upp­snyg­gat

Nog­grann­het vid de­mon­te­ring är en dygd. Att kom­plet­te­ra bil­den på var em­ble­men sit­ter med an­teck­ning­ar om av­stånd un­der­lät­tar en kor­rekt åter­mon­te­ring enormt. Dags för lack! Mats be­stäm­de sig för att gö­ra job­bet själv men det skul­le han få ång­ra. Tidsp­re

Är Mats Nils­son en­sam i Sve­ri­ge med att ha re­no­ve­rat en Fi­at Rit­mo? Myc­ket ta­lar för det.

Mats gick ve­ten­skap­ligt till väga för att hit­ta det rät­ta med­let till de blek­ta stöt­fång­ar­na. Va­let stod mel­lan rå och kokt lin­ol­ja, oliv­ol­ja, Vei­dec Re­no­va­tor och ett hem­ligt me­del som Mats kal­lar Sup­derdu­per som han kom över på en träff. Bäst var det he

Mats an­vän­der en stryk­brä­da när han lac­ke­rar små­de­lar. De grå­vi­ta par­ti­er­na på fäl­gar­na är maske­ra­de med su­per­tunn ma­ske­rings­tejp och ef­ter att em­ble­men i alu­mi­ni­um fått ny matt­svart färg på sig sli­pa­de Mats ner det övers­ta lag­ret med en oscil­le­ran­de slip

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.