Fär­dig – dags att skil­jas åt!

Vi har va­rit med om det förr. Men frå­gan är om det nå­gon­sin va­rit så myc­ket käns­lor in­blan­da­de. Ef­ter näs­tan två år med Sko­da 110R Coupé är det dags att skil­jas åt. Men vi är säk­ra på att den ham­nar helt rätt.

KlassikerGuiden - - Innehåll Forts. - TEXT JON REM­MERS FO­TO CLAES JO­HANS­SON, CARL LEGELIUS M FL

Det var kul att re­no­ve­ra Sko­dan men nu tar en ny äga­re över.

Fa­sen så bra den går just idag när vi ska säl­ja den!” Carl Legelius kas­tar den grö­na cou­pén ge­nom kurv­kom­bi­na­tio­ner­na som att det här med att va­ra vid liv just bli­vit omo­dernt. Och nej. Vår Sko­da 110R har nog ald­rig gått så bra som just idag. Kam­rat 110R sä­ger hej­då. Vi sä­ger lev väl, ha ett un­der­bart liv och adi­eu.

Det är nå­gon form av re­kord. Två år! Vi har ald­rig haft en pro­jekt­bil un­der vå­ra ving­ar så länge och be­slu­tet att avytt­ra den skö­na grö­na var bå­de svårt och smärt­samt. Det följ­des dess­utom av en läng­re tids myc­ket in­veck­la­de ställ­nings­ta­gan­den.

Vi vill att den här bi­len ska ham­na på ex­akt rätt plats i värl­den. In­te ba­ra för att det här är en bil­tid­ning, och vi med det gär­na krång­lar till all­ting till det yt­ters­ta. Men främst för att vi verk­li­gen tyc­ker om Kam­rat 110R. Bi­len har gett oss så oänd­ligt myc­ket och vi vill att den ham­nar hos nå­gon som vet att upp­skat­ta den som den pri­ma bal­le­ri­na den är.

Men vart i värl­den ska Kam­rat ta vä­gen? Åt vil­ket håll åker vi?

Vi har grubb­lat. Bor­de in­te Kam­rat få an­das ut på Sko­damu­se­et i Mla­dá Bo­le­slav? El­ler det bli­van­de Sko­damu­se­et i Pa­ris (jo fak­tiskt)? Men nej. På många mu­se­er an­das bi­lar in mer damm än ut och med ba­ra nå­got över 10 000 mil på väg­mä­ta­ren har Kam­rat slum­rat all­de­les till­räck­ligt.

Ska Kam­rat möj­li­gen få bo hos en pen­sio­ne­rad Sko­da­mon­tör i den tjec­kis­ka sta­den Kva­siny? En av dem som bygg­de ku­pé­er­na och som för­mod­li­gen vet att äls­ka dem bätt­re än nå­gon an­nan?

Det ha­de nog känts gans­ka okej, sär­skilt om vi kun­nat ar­ran­ge­ra över­läm­nan­det på så vis att en li­ten bleck­blå­sor­kes­ter spe­la­de de tjec­kis­ka och svens­ka na­tio­nalsång­er­na vid över­läm­nan­det av start­nyc­keln. Så­da­na där små vimplar med svens­ka och tjec­kis­ka flag­gan skul­le över­läm- nas, så­da­na som of­ta står på kom­mun­pam­pars skriv­bord.

”Från det vän­ligt sin­na­de bro­der­fol­ket i Sve­ri­ge åter­läm­nar vi här den Sko­da som byggts vid fa­bri­ken i Kva­siny nit­ton­hund­ra­sju…”

Vi skul­le själv­klart ha gra­ve­rat en li­ten mäss­sings­plat­ta. Jag kan se det fram­för mig. Lo­kal­tid­ning­en skul­le va­ra där och frå­ga oss om Sko­da var ett po­pu­lärt mär­ke i Schweiz 1975. Vi skul­le sva­ra att ”jo­jo, host, Sko­da sål­de jät­te­bra i Da­lar­na och Små­land, på vis­sa or­ter, av vis­sa säl­ja­re”. Bleck­blå­sor­kes­tern skul­le spe­la yt­ter­li­ga­re en trall, vi skul­le bju­da på en pre­nu­me­ra­tion, den lyck­li­ge pen­sio­nä­ren skul­le sät­ta sig i sä­tet och all­ra helst grå­ta en li­ten skvätt.

Men nej. Det ha­de bli­vit fel det ock­så. På mer än ett sätt och dess­utom har de fles­ta tjec­kis­ka pen­sio­nä­rer, fort­fa­ran­de 25 år ef­ter mu­rens fall, in­te ens råd med fär­gen som Kam­rat dop­pats i.

Vi är på väg nå­gon helt an­nan­stans.

Märk­ligt nog går Sko­dan långt bätt­re just idag än nå­gon­sin. De öpp­na kur­vor­na lå­ter oss skä­ra som vi vill och det där mo­torvrå­let vi stört oss så myc­ket på känns näs­tan tur­bin­lent när vi just snud­dar 6 500 in­nan näs­ta väx­el. Nej, Kam­rat har nog ald­rig be­tett sig så här in­smick­ran­de. Tar han, hen el­ler hon far­väl? El­ler är det möj­li­gen så att Kam­rat mått myc­ket bra av de dry­ga 1 000 mil vi kört se­dan re­no­ve­ring­en?

Fak­tiskt är det nog så. Kam­rat har ska­kat ihop. Al­la de skru­var som ruc­ka­des ur lä­ge un­der re­no­ve­ring­en har nu åter fun­nit sin till­va­ro. Broms­kloss mö­ter ski­va med he­la sin frik­tions­y­ta. De nya dörr­lis­ter vi mon­te­rat har slu­tat käm­pa emot och allt det nya i styr­ning­en har gni­dits ihop till ett gans­ka la­gom mot­stånd i rat­ten.

Kanske går Kam­rat så här oför­skämt bra för att bi­len fak­tiskt är på väg hem. Mag­ne­tiskt för vägar­na oss mot Sig­tu­na och det vil­la­om­rå­de där Elin Ka­ra­de­mir bor. Kam­rat styr in mot rätt ga­ta långt in­nan vi för sent ser skyl­ten. Gran­nar vin­kar glatt igen­kän­nan­de. Det he­la känns väl­digt själv­klart.

– Be­höv­de ni hand­pum­pa fram sop­pa in­nan ni åk­te, häl­sar Elin.

Egent­li­gen vet vi in­te vad som vän­tar oss. Vi ring­de för­ra vec­kan, mest för skojs skull och det var in­te många ord som be­höv­de sä­gas: ”Är Sko­dan till sa­lu nu? Jag kö­per den, vad kos­tar den?” Så lätt var det tyd­li­gen att säl­ja en Sko­da från 1976. Väl på plats för­står vi att Elin har ett oänd­ligt myc­ket dju­pa­re för­hål­lan­de till mär­ket och kanske just det här ex­em­pla­ret än vad vi kun­nat ana.

– Bi­len ni kal­lar Kam­rat 110R fick jag av min pap­pa i stu­dent­pre­sent 2005, sä­ger Elin. Det var nog det all­ra fi­nas­te han kun­de ge sin dot­ter, finsko­dan …

Elin be­rät­tar att myc­ket kret­sat kring mär­ket Sko­da i fa­mil­jen. Sko­da var bäs­ta bi­len, kanske en­da bi­len. Var­för det var så har hon egent­li­gen ing­en bra för­kla­ring till. Det var ba­ra så det var och för­mod­li­gen ha­de det va­rit så långt in­nan hon föd­des.

Över­allt i vil­la­gara­get sit­ter sko­daklis­ter­mär­ken. Elin be­rät­tar om se­na kväl­lar, då hon fick hjäl­pa sin pap­pa med att luf­ta brom­sar. Elins

Bi­len ni kal­lar Kam­rat 110R fick jag av min pap­pa i stu­dent­pre­sent 2005, sä­ger Elin. Det var nog det all­ra fi­nas­te han kun­de ge sin dot­ter, finsko­dan …

pap­pa köp­te ri­si­ga Sko­dor, fix­a­de upp dem och sål­de. Det var all­tid jobb som be­höv­de gö­ras, Elin och hen­nes bror var med.

En av fa­mil­jens bi­lar ha­de pro­blem med över­hett­ning. Elin lär­de sig ex­akt hur mo­torn lät just in­nan den ko­ka­de. Hon låg i ut­rym­met bakom bak­sä­tet och lyss­na­de när de åk­te.

– Kol­la, den här hit­ta­de jag när jag ro­ta­de runt! Elin hål­ler fram nå­got som kanske bäst kan be­skri­vas som en Sko­da-pin-hål­la­re till­ver­kad av kor­kar. Den gjor­de min lil­le­bror i slöj­den!

Elins pap­pa gick bort för någ­ra år se­dan, men så länge han kun­de åk­te han ut till Sko­da­hand­la­ren i Uppsa­la och fi­ka­de med de an­ställ­da.

– Jo, jag tror al­la som job­ba­de där viss­te vem han var, be­rät­tar Elin.

Det blev två som­rar med Sko­dan för Elin. Hon kör­de till sitt jobb vid Ar­lan­da med den. En gång stod hon på per­so­nal­par­ke­ring­en och byt­te fläkt­rem… An­nars blev det mest tu­rer kring Sig­tu­na.

När Sko­dan bör­ja­de vi­sa tec­ken på för­fall kän­de hon att det var orätt att ha den kvar. Be­slu­tet var in­te lätt att ta, men det var bätt­re att nå­gon en­tu­si­ast med rätt för­ut­sätt­ning­ar fick ta vid. Hon sål­de Sko­dan till Per Lind – sam­me Per Lind som ett par år se­na­re i sin tur sål­de den till oss.

– När ni ring­de stod Elin ba­ra och stud­sa­de, be­rät­tar Elins man Gabri­ell Ka­ra­de­mir. Hon har följt med i re­no­ve­rings­re­por­ta­gen och hon har sten­koll.

Jag och Carl sneg­lar på varand­ra. Vi näm­ner ing­et om va­re sig Sko­damusé­er el­ler bleck­blå­sor­kest­rar i Kva­siny. Istäl­let är vi bå­da väl­digt gla­da över att ödets nyck skänkt just den frid i pro­jek­tet som vi ef­ter­frå­gat. Cir­keln är slu­ten på bäs­ta tänk­ba­ra sätt. Re­no­ve­rings­in­sat­sen känns med ens fullt lo­gisk och rim­lig. Kam­rat 110R ham­nar hos den män­ni­ska som för­mod­li­gen för­står dess vä­sen bätt­re än nå­gon an­nan. Kam­rat 110R har verk­li­gen hit­tat hem.

Elins pap­pa köp­te ri­si­ga Sko­dor, fix­a­de upp dem och sål­de. Det var all­tid jobb som be­höv­de gö­ras och Elin var med.

Ef­ter en sista le­ve­ran­skoll ger vi oss ut på sista re­san i vår mest lång­va­ri­ga pro­jekt­bil. Har den nå­gon­sin gått så här bra?

Som hon Elin tit­tar till­ba­ka un­der det lock gång­en hon lyf­te på åt­skil­li­ga gång­er för­ra på par­keäg­de Sko­dan. ”Jag byt­te fläkt­rem pro­blem!” ring­en till job­bet en gång, inga

En varm som­mar­kväll kom­mer Sko­dan hem till Sig­tu­na igen. Här kom­mer den att tri­vas!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.