Re­no­ve­rad: Opel Ka­dett A Coupé 1965

Filip och Ro­land Björn­dahl trod­de in­te att de skul­le bli kla­ra med sin Opel Ka­dett Coupé så snabbt. Tack va­re god sam­man­håll­ning, li­te hjälp från mam­ma Mo­ni­ca och hårt ar­be­te över­träf­fa­de de sin tids­plan med tre år! Dess­utom upp­täck­te de att bil­re­no­ve­ring

KlassikerGuiden - - Innehåll Forts. - TEXT & FO­TO GUSTAF SJÖ­HOLM OPEL KA­DETT A COUPÉ

Re­no­ve­ring­en blev ett fa­mil­je­pro­jekt – och gick i re­kord­takt!

So­len spe­lar i löv­ver­ken me­dan vä­gen sling­rar sig fram in­till berg­häl­lar och vat­ten. Det är hög­som­mar i Dals­land och jag sit­ter bak i en av 60-ta­lets mest sym­pa­tis­ka små­bi­lar och li­kaså en tyd­lig Bubb­laut­ma­na­re – Opel Ka­dett A. Med näs­tan 650 000 ex­em­plar bygg­da är mo­del­len be­kant och där­för ser du snabbt att det här in­te är den van­li­ga se­dan­mo­del­len.

– Nej, jag ha­de ald­rig sett en Ka­dett Coupé för­rän jag fick syn på an­non­sen och blev där­för extra in­tres­se­rad. Mam­ma ha­de en se­dan-ka­dett när hon träf­fa­de pap­pa, be­rät­tar Filip Björn­dahl som sit­ter i hö­ger­sto­len bred­vid pap­pa Ro­land. I fa­mil­jen har Opel en stark ställ­ning – myc­ket tack va­re far­far Ar­ne som ge­nom sitt fö­re­tag Bil­me­ka­no sål­de en oö­ver­skåd­lig mängd Oplar i Mel­le­rud med om­nejd.

– GM för­sök­te från bör­jan få ho­nom att säl­ja Vauxhall, men då drog far­far i brom­sen. Opel skul­le det va­ra han ef­tersom han ”vil­le säl­ja en vo­lym­bil” och så fick det bli – från 1958 än­da till 1990, be­rät­tar Filip.

Filip och Ro­land köp­te Ka­det­ten i De­ger­fors för någ­ra tu­sen­lap­par i maj 2010. Säl­ja­ren ha­de bör­jat svet­sa men gett upp och över­gett pla­nen på att för­se den formskö­na Ka­det­ten med die­sel­mo­tor från en Golf och sen ge den till fru­gan.

Filip och Ro­land bör­ja­de med att le­ta de­lar för att kun­na hel­re­no­ve­ra bi­len. Filip goog­la­de fli­tigt och fick bäst sökre­sul­tat från Tyskland.

– Hu­ven var gen­om­ros­tig, jag hit­ta­de en ny för 1 200 kro­nor med frakt, sä­ger Filip. Jag tyck­te ut­bu­det över­lag var gott, det mesta vi köp­te var New Old Stock, det va­ra ba­ra att sö­ka på ori­gi­nalar­ti­kel­num­mer. In­tres­set för Opel är enormt i Tyskland.

Be­slu­tet att byg­ga en VW Typ 1-ut­ma­na­re fat­ta­des bakom väl stäng­da dör­rar 1957 av Opels chefs­tek­ni­ker Karl Sti­ef. De förs­ta 30 pro­to­ty­per­na av­ver­ka­de 150 000 sko­nings­lö­sa test­mil, främst i Rüs­sels­heim men även norr om Pol­cir­keln och på GM:S test­ba­na i Mil­ford, Michi­gan. Ut­veck­lings­kost­na­der­na för den nya små­bi­len lan­da­de på för ti­den höga 50 000 mil­jo­ner mark, här skul­le an­sen­li­ga mark­nads­an­de­lar kni­pas i Väst­tyskland och i de and­ra grann­län­der­na ut­an­för järn­ri­dån.

Hös­ten 1962 drogs så skyn­ket av för Opel Ka­dett. Låg vikt, rym­ligt och lättåt­kom­ligt ba­ga­geut­rym­me, ef­fek­tiv (och lukt­fri!) vär­me i ku­pén samt ben­sin­på­fyll­ning ut­an­på ka­ros­sen var någ­ra ut­ta­la­de för­de­lar fram­för Volks­wa­gen. Mo­del­len var ock­så först ut med Opels ny­ut­veck­la­de topp­ven­tilsmo­tor. I öv­rigt var Ka­dett en täm­li­gen tra­di­tio­nell kon­struk­tion med bak­hjuls­drift, själv­bä­ran­de ka­ross be­stå­en­de av tolv hu­vud­kom­po­nen­ter, in­di­vi­du­ell fram­vagn med kräng­nings­häm­man­de tvär­ställd blad­fjä­der och stel ba­kax­el med längs­gå­en­de blad­fjäd­rar.

Ka­dett var ock­så förs­ta mo­dell att rul­la ur Opels nya fa­brik i Bochum ös­ter om Es­sen. ”Många tu­sen män­ni­skor ar­be­tar i den­na värl­dens mo­der­nas­te bil­fa­brik”, skröt Opel. Det var tyd­ligt att man vil­le åter­ta för­krigs­rol­len som Tysklands största bil­till­ver­ka­re, nå­got man ock­så lyc­ka­des med 1972.

Coupé-ver­sio­nen pre­sen­te­ra­des på bil­sa­long­en i Frankfurt 1963 och var först ut med den star­ka­re 1,0S-spe­ci­fi­ka­tio­nen. Tack va­re hög­re kom­pres­sion öka­de ef­fek­ten med åt­ta häst­kraf­ter. Den ha­de sam­ma ax­elav­stånd men var aning­en läg­re och kor­ta­re. För den snyg­ga ku­pé­lin­jen fick bak­sä­tes­pas­sa­ge­rar­nas hjäs­sor be­ta­la – sam­ti­digt som nyp­ri­set i Sve­ri­ge steg från 9 000 kr (för se­dan­mo­del­len) till 9 755 kr. Som jäm­fö­rel­se fick man sam­ma år be­ta­la 8 105 kro­nor för den en­ligt Opel så myc­ket mind­re prak­tis­ka kon­kur­ren­ten VW 1200.

Till­ba­ka till Mel­le­rud och fa­mil­jen Björn­dahls re­no­ve­ring – pap­pa Ro­lands ut­ta­la­de mål var att

SÄL­JA­REN HA­DE BÖR­JAT SVET­SA MEN GETT UPP OCH ÖVER­GETT PLA­NEN PÅ ATT FÖR­SE DEN FORMSKÖ­NA KA­DET­TEN MED DIE­SEL­MO­TOR FRÅN EN GOLF OCH SEN GE DEN TILL FRU­GAN

lå­ta Ka­det­ten stå klar la­gom till bi­lens 50-års­ju­bi­le­um, 2015. Men ef­fek­tivt och fli­tigt ar­be­te lö­na­de sig och re­dan i bör­jan på 2012 var det dags att skru­va ihop al­la nya och re­no­ve­ra­de bi­tar från grun­den.

– Den var ju gen­om­rö­ten i plå­ten, men du tyc­ker ju ba­ra att svet­sa är ro­ligt tids­för­driv, sä­ger Filip lätt­samt och nic­kar mot pap­pa Ro­land som in­fli­kar att han ha­de gott om tid. Näs­tan al­la mo­tor­de­lar och tänk­ba­ra sli­ta­ge­de­lar är ut­byt­ta, en hel del kom­mer från den re­serv­dels-ka­dett som in­hand­la­des i halv­tid. För den till sy­nes först bru­na in­red­ning­en såg det kri­tiskt ut.

– Vi trod­de att den skul­le be­hö­va kläs om, men en grund­lig tvätt och mind­re lag­ning­ar räck­te. In­ner­ta­ket var dock så då­ligt att mam­ma fick sy ett helt nytt, det var trixigt bå­de att gö­ra och mon­te­ra.

An­nars av­slö­jar far och son att lac­ken nog var det svå­ras­te mo­men­tet. Pap­pa Ro­land ha­de näm­li­gen ald­rig hål­lit i en spru­ta för­ut, men ef­ter en and­ra lac­ke­ring upp­nåd­des slut­re­sul­ta­tet.

I ori­gi­nal­bro­schy­rer mark­nads­för­des Opel Ka­dett som ”ung­dom­lig med fart och fläkt”, väl på plats bakom den löv­tun­na rat­ten upp­skat­tar jag sväng­vil­lig­he­ten. Med lätt kugg­stångs­styr­ning och kort­sla­gig stötstångs­mo­tor känns Ka­dett char­migt alert. Glas­ve­ran­da­käns­la och mjuk fjäd­ring gör att jag snart ler ikapp med ka­rosskräng­et i Mel­le­ruds ron­del­ler. Någ­ra stoppljus har än­nu in­te le­tat sig in i Sveriges mins­ta land­skap (det har in­te hel­ler rull­trap­por el­ler par­ke­rings­au­to­ma­ter) och tur är väl det även om de 48 häs­tar­na är li­te småyst­ra på et­tans och två­ans väx­el.

Upp­skatt­nings­vis har re­no­ve­ring­en av Ka­det­ten kostat strax över 30 000 kro­nor, även om Filip er­kän­ner att många små ex­traut­gif­ter ham­nat ut­an­för kal­ky­len:

– Ja, vi är gla­da över att vi gjort allt själ­va, även om det nog är svårt att för­stå hur myc­ket ar­be­te som är ned­lagt. Själv köp­te jag ny­li­gen en Opel Re­kord 1967. Den är så fin att jag ba­ra ska put­sa upp den. Jag pla­ne­rar att gö­ra en läng­re Eu­ro­pa­re­sa med bi­len, fort­sät­ter Filip.

Chan­ser­na till åter­be­sök hos Opel­fa­mil­jen Björn­dahl är go­da. För visst skym­ta­de vi även en röd Opel GT i ga­ra­get, bland al­la Puch och Zündapp? Ny­re­no­ve­rad, såklart.

IN­NER­TA­KET VAR SÅ DÅ­LIGT ATT MAM­MA MO­NI­CA FICK SY ETT NYTT. TRIXIGT BÅ­DE ATT GÖ­RA OCH FÄS­TA UPP

Lyx­ver­sio­nen av Ka­dett med an­nan front in­klu­si­ve huv och fram­skär­mar fanns in­te ba­ra som coupé. Ett få­tal två­dör­rars se­dan till­ver­ka­des ock­så 1964–65. Den fanns dock in­te i svens­ka pris­lis­tor. Filip och Ro­land fick med Ka­dett smak på Opel-re­no­ve­ring­ar.En

Förs­ta ge­ne­ra­tio­nen Ka­dett till­ver­ka­des fram till au­gusti 1965 i he­la 649 512 ex­em­plar men ba­ra åt­ta pro­cent var cou­pé­er.

Far­far Ar­ne Björn­dahl bör­ja­de säl­ja bi­lar i Mel­le­rud 1946 och från 1958 även Opel. Har tvek­löst en bakom­lig­gan­de or­sak till den Björn­dahls­ka fa­sci­na­tio­nen för Rüs­sel­heims stolt­het.

1.

Det bör­ja­de med en annons på Bloc­ket om en Ka­dett Coupé i De­ger­fors. ”De­mon­te­rad. Bläst­rad och grun­dad. Eko­no­miplåt med­föl­jer. Ovan­lig mo­dell. Kom­plett bil.” … var det en­da an­non­sen sa. Men fa­mil­jen Björn­dahl såg po­ten­ti­a­len i det­ta för många omöj­li­ga ob­jekt.

2.

Snart in­såg Filip och Ro­land att ut­tryc­ket ”kom­plett bil” är tänj­bart. Mo­torn med­följ­de se­pa­rat, många lö­sa de­lar låg i lå­dor och in­red­ning­en var ut­spridd in­u­ti bi­len. Myc­ket fick kom­plet­te­ras.

3.

En re­serv­dels­bil, dock en van­lig Ka­dett A, lo­ka­li­se­ra­des och köp­tes. Den var i myc­ket ynk­ligt skick. Fram­skär­mar­na ha­de ”la­gats” med fast­ni­ta­de gal­va­de plå­tar och råt­tor­na ha­de ori­en­te­rat sig väl i bi­len. Än­då gick det att an­vän­da många de­lar.

4.

var så in­grott smut­sig att fa­mil­jen Björn­dahl fruk­ta­de att den helt be­höv­de kläs om. Nu räck­te en re­dig tvätt och upputs­ning, ba­ra mat­tor­na, gol­vet och hatt­hyl­lan be­höv­de by­tas ut. Mam­ma Mo­ni­ca la­ga­de spric­kor i kläd­seln och syd­de ett nytt in­ner­tak.

In­red­ning­en

Flärd ska det va­ra i en coupé och Ka­dett gör ing­en be­svi­ken. Kro­mad sig­nal­ring, kloc­ka, stop­pad in­stru­ment­pa­nel och kryl­ligt rattem­blem. På ut­si­dan fort­sät­ter fes­ten med snobb­ring­ar, stöt­fångar­horn, krom runt ru­tor­na och två­färgs­lac­ke­ring. Cou­pén väg­de 10

”Pap­pa har gjort grov­job­bet – jag är mer pil­ligt lagd”, sä­ger Filip som gjort al­la små­de­lar och in­te räds att job­ba med alu­mi­ni­um.

Vil­ken färg skul­le bi­len få? Ori­gi­nal Cha­mo­nix­weiß såklart! För att mar­ke­ra cou­pé­ta­ket lac­ke­ra­des det svart – gi­vet­vis ett ori­gi­nal­till­val. Dags att mon­te­ra den iord­ning­gjor­da in­red­ning­en. Den vi­ta rat­ten fanns på ti­di­ga­re års­mo­del­ler, den kor­rek­ta svart

Re­no­ve­ring­en in­ne­bar myc­ket plåt­ar­be­te. Lyck­ligt­vis var inga coupé-uni­ka de­lar då­li­ga. Här har en skärm­kant ham­nat på sin rät­ta plats, en re­serv­del som kräv­de extra in­ten­sivt goog­lan­de på tys­ka si­dor för att upp­bring­as. Ka­det­ten har fått grund­lack och än

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.