Är ångest ärftligt?
Din ångest kan beror på dna-material som du har ärvt av dina förfäder.
Förr trodde man att all irrationell rädsla berodde på personliga upplevelser eller att man hade lärt sig av andra. Det stämmer nog när man utvecklar ångest eller en specifik fobi efter en traumatisk upplevelse. Till exempel skulle det inte vara så överraskande om en person som nästan dör av drunkning utvecklar hydrofobi, vattenskräck. Hjärnan gör då en koppling mellan situationen och känslan av smärta och panik, och lagrar den i minnet.
Det finns dock enskilda typer av ångest som förmodligen har en genetisk komponent. Det är till exempel mer sannolikt att enäggstvillingar delar samma irrationella rädsla än tvåäggstvillingar, även om de växer upp i olika miljöer, och det finns ofta flera personer i en och samma familj som har besvär med ångest.
Experiment med möss har visat att inlärd rädsla för olika saker kan överföras till barn och till och med barnbarn. Mössen lärde sig att vara rädda för lukten av acetofenon, ett kemiskt ämne som har en stark och söt lukt. Forskarna upptäckte sedan att två senare generationer skrämdes av samma lukt.
En möjlig förklaring kan vara att de vuxna mössen kommunicerade till sina ungar att lukten är farlig. Andra studier har visat att skrämda möss varnar andra möss i närheten genom att utsöndra ett feromon som fungerar som ett larm. Men i den förstnämnda studien blev faktiskt ungarna rädda för doften redan allra första gången de upplevde den. Dessutom uppfostrades vissa av ungarna till generationen med skrämda möss av föräldrar som inte hade blivit skrämda. Dessa ungar blev ändå rädda för lukten, till skillnad från de vuxna mössen i deras närhet. Allt detta tyder på att ångest inte bara lärs in socialt, utan kan lagras i generna.
Vi vet inte helt hur inlärd ångest ärvs i flera generationer, men nya teorier pekar mot det vi kallar epigenetiskt arv: att den ursprungliga, skrämmande upplevelsen satte igång kemiska förändringar i genuttrycket (vilka gener som slås av och på) utan att ändra generna i sig. Forskare upptäckte att de skrämda mössen och deras avkomma utvecklade fler luktreceptorer i hjärnan jämfört med vanliga möss. Med fler sådana receptorer kunde de upptäcka acetofenon ännu bättre och därmed bli varnade tidigare.
Epigenetik är ett relativt ungt forskningsfält, men det är långt ifrån omöjligt att rädsla och andra starka minnen och erfarenheter kan gå i arv även hos människor.